Ambivalens

Längtan

2012-01-29T18:44:00.000+01:00

Drinkfesten

2012-01-29T14:20:00.001+01:00

Igår dracks det drinkar med stora mängder chili och ingefära.

Värden dansade i köket i väntan på gästerna.

Sjukt god drink. Romdrinkar är sällan fel.

Köket var poppis hela kvällen. Man fick köa sig fram till drinkverkstan. Själv såg jag dock till att vara där med ett glas när någon precis gjort färdigt en kanna drink.

Saturdays - Cut Copy

Sedan sist

2012-01-27T17:33:00.001+01:00

Sedan sist har jag i korthet läst Liv Strömqvist, tittat i ett modemagasin, ätit fisk, tagit hand om min skållade arm, tappat bort tofflorna och hittat dem på ett oväntat ställe, stått emot kvinnoideal och saknat min bror. Det, och ganska mycket annat.

Relax, Take It Easy - MIKA

Published with Blogger-droid v2.0.1

Skållad, irriterad, glad och allt sånt

2012-01-13T09:37:00.000+01:00

Dunder och brak. Så känns veckan som varit. Först en jetlag som gav sig till känna i form av extrem trötthet och fruktansvärd huvudvärk. Detta gick dock över fort och tur var ju det eftersom arbetssituationen denna vecka har kan beskrivas med klassiska ord som tidspress och "många bollar i luften".

I allt detta hävde jag kokhett, ja mer än kokhett kändes det som, vatten över mig och fick en första gradens brännskada på höger arm och hand. I den värsta smärtan flängde jag armen åt höger och vänster i väntrummet på akuten samtidigt som jag påminde mig om att jag ju faktiskt har erfarenhet av och kunskaper i meditation. Dessa kommer till användning nu, tänkte jag utan att riktigt lyckas gå från teori till praktik. I allt detta tampades jag även med "hjärta och smärta", oroades över mina finanser, höll kontakt med vänner och tänkte ut akuta lösningar för jobb som blev ogjort.

Till sist har jag retat upp mig på att amerikansk tull av så kallade säkerhetsskäl tagit ut en koran, en muslimsk feministbok och en sax ur min väska utan att stänga väskan igen och utan min vetskap. Incheckad väska och på väg ut ur USA. Hur farligt kan det vara!? Men mest är jag orolig. Det här är ett uttryck för den dåliga attityden gentemot muslimer och islam. Det handlar om fördomar och okunskap. Islam betyder fred men det tycks många ha missat.

Salam aleikum!

Ikväll hoppas jag ha sällskap med mig till Scandic Grand Central Sthlm för att höra Britta Persson.

Annoyed To Death - Britta Persson

Florida II

2011-12-28T16:14:00.001+01:00

Kör en hel del bil här. Mitt problem med amerikansk kultur är bland annat att du inte kommer långt utan bil.

Bilköer. Bilköer. Bilköer.

Skenet bedrar. Tabbouleh med saltgurka är ingen hit. Restaurangen i Winter Park är dock prisbelönt fick vi veta när vi stod i toalettkön och iakktog deras prisdiplom.

Winter Park är den första plats i USA som jag besöker där du kan promenera längs med små affärer, restauranger och caféer. Ganska mysigt faktiskt.

Vi landade på ett café och njöt av läsning och kaffe en stund.

I en av alla bilköer fascinerades jag över denna kvaddade bil.

Vi åkte förbi Florida Mall och råkade på detta parkeringsvakttorn. Säkerhet är viktigt här.

Hade glömt att Victoria's secret var på den här nivån. Jag backade ut från butiken.

Florida

2011-12-27T04:05:00.001+01:00

Efter tio timmars flygresa mellan Frankfurt kunde vi äntligen se Miami på monitorn.

På julafton åkte vi till Target och handlade som om kriget var på kommande.

På Target dök Stieg Larsson upp på hyllan.

På juldagen lagade jag mat åt la familia. I farten tog jag en suddig bild på min tabbouleh.

Det gällde att hålla tungan rätt i mun när köttbitarna ska stekas efter familjemedlemmarnas önskemål.

I går åkte vi till en stor outlet. Där hittade jag tacosalladen som jag nästan levde på när jag under mitt sweetsixteen hängde med Karin i USA en månad.

Kaffepaus med Joline.

Snart bär det av till Orlando.

Jul i Orlando

2011-12-25T05:23:00.001+01:00

Julstämningen kom till mig i kväll, med kalle på youtube och de tända ljusen. Efter en varm dag och ett eftermiddagsdopp i poolen kom ett molntäcke in över oss. Palmbladen utanför fönstret flängde runt med vinden och AC:n gjorde mig lite frusen. Det är en annorlunda jul men anspråkslös och lättsam.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Läget

2011-12-22T13:38:00.000+01:00

Om jag lägger i mig är det för att jag bryr mig. Ville bara säga det.

För övrigt skedde inget mirakel utan i stället kurerar jag mig inför jullovsresan. Kämpar mot duktighetskomplex och intalar mig att det är okej att vara sjuk. Jag har i alla fall kommit mig för att se Kobraavsnittet om white trash-begreppets användning. Alla borde se. Känner mig som en riktig medelklassbanan (hrm ett nedvärderande ord och inte helt okej).

Old Panda Days - Casiotone For The Painfully Alone

I väntan

2011-12-21T21:10:00.000+01:00

Nu är ljusen i min menorah tänd och jag räknar med mirakel. Ont i kroppen av en förkylning har jag men än ska åtta litterära analyser bedömas och betygsättas, tre timmar lektion ska hållas, lussebullar ska ätas, julmust ska drickas, god jul ska önskas, en väska ska packas, en taxi beställas, en flygresa avnjutas och sedan, ja sedan ska jag slappa. Är orolig att en del punkter på listan inte ska kunna bli av nu när kroppen värker. Tänk om jag inte kommer ur sängen i morgonbitti. Den känslan.

Hat Full Of Stars - Cyndi Lauper

Flygplaner

2011-12-20T17:56:00.000+01:00

Sisådär tjugofem grader varmt ser det ut att vara där jag ska tillbringa julaftonen. Känns bra! Sedan ser det ut som att det enbart erbjuds nitton plusgrader men ska väl inte klaga. Det blir perfekt. En ayurvedaläkare frågade mig en gång om jag föredrar kyla eller värme och sällan har jag haft lika svårt att ge ett rakt svar på en fråga. Båda är illa. Frysa gör kroppen stel, svettas gör huvudet trögt.

Ser fram emot att åka men flygresorna jag ägnat mig åt på sistone ger mig dåligt samvete. Nästa år blir det en resa till Vasa men sedan får det nog bli tåget till Paris. Gillar tågresor!

My Sense Of Pride - Cats On Fire

Förändringar

2011-12-19T22:09:00.001+01:00

Häng hos en bästa vän gör att man kan slänga av sig genomblöta strumpor och i samma sekund bli erbjuden ett par sockor.

Studentliv. Man sitter på sängen och lägger pizzan i ugnen.

God pizza.

En saknad man.

Än kan jag festa och leva om men igår kväll när jag tittade på Klubben på SVT kände jag efteråt att det var riktigt skönt med söndag. DJ var en gång i tiden ett drömjobb, men är det inte längre.

Come To Bed - Anna Ternheim

Eurotechno och whiskey

2011-12-17T23:18:00.001+01:00

Combo och jag lyssnar på eurotechno och minns det glada 90-talet. Antiloop och E-Type! Bambikeo. Vuxenlivet har dock gett oss en försmak för rökig whiskey.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Att styra upp

2011-12-16T13:25:00.001+01:00

För att inte tappat humöret helt denna grå fredag har jag nu kastat ihop en låtlista på Spotify. Nästa steg är att promenera lite i regnet, hoppa på en buss, åka till jobbet, äta kvarblivet fredagsgodis, förhoppningsvis få till ett möte med chefen, skriva ut elevtexter, packa ner dem i väskan och sen dra på aw med en av mina favoritkollegor. Det kommer bli en bra fredag trots allt. Den här veckan har inte varit i min smak, men nu ska veckoslutet bli det.

Here's that rainy day - Astrud Gilberto (Koop Remix)

Men hej!

2011-12-16T10:53:00.002+01:00

Min kära elever har hittat hit igen. Hej och välkomna. Jag säger som förra gången, att ni på intet vis kommer finna glädje i detta länge. Men kanske någon fastnar och läser bloggen ivrigt varje dag. Kanske någon enstaka.

Det är i dessa stunder som mitt lärarjag möter ett mer personligt jag. Visst är jag personlig på mitt jobb men där har jag ett uppdrag att sköta. Det har jag inte här. Väldigt privat är jag varken här eller där.

Hursomhelst. Jag gillar er, mina elever.

In Manner Of Speaking - Nouvelle Vague

Meckakompassappen

2011-12-09T11:41:00.001+01:00

Som bäst ljuder adhan i mitt hem. Det är alltså dags att gå till moskén eller att be där du är. Enligt traditionen ska bönen ske på knä på matta med huvudet riktat mot Mecka. Men släpp gärna på traditionerna lite och be där du är.

The Adhan - Yusuf Islam

Denna morgon

2011-12-09T09:15:00.001+01:00

Ibland är min Chill nästan för mysig. Vi delar huvudkudde.

Laddade ner en meckakompass igår och hann inte stiga upp förrän morgonens två böner var förbi.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Auschwitz och Birkenau

2011-12-08T21:53:00.001+01:00

Jag kallar denna pekande kvinna kvasiguide eftersom jag aldrig förstod hennes funktion. Men det var i alla fall hon som satt bredvid taxichauffören som körde oss till förintelselägren.

Rätt ord på fel plats

Auschwitz bestod av tegelhus i rader. Fina hus men de bär på ondskans historia.

En snabb analys i mitt huvud resulterade i slutsatsen att kvinnor överlevde i genomsnitt ett halvår i lägret medan männen överlevde ett och ett halvt. Att möta dessa människors blickar genom fotot var oerhört svårt.

Djävulen själv på väggen. Men nog är detta onda verk ett resultat av människan. Hitler var som nyckeln till ondskans näste. Eller nåt. Det har Ludvig Igra och besöket fått mig att inse.

Som ett ledsamt barn med oklippt hår kände jag mig.

Tre kilometer från Auschwitz ligger Birkenau. Det var ett öppet fält där den råa vinden trängde sig in under mitt skinn och kylde ner mig. Det var enorma avstånd. Här står jag i slutet av järnvägen. Dödsslutet.

Gaskamrarna i Birkenau stod alltså i slutet av järnvägen. De hann brännas ner men spåren finns kvar. I detta skede var jag illamående och ville bara att guideturen skulle ta slut.

Vår riktiga guide. Han hade en imponerande berättarteknik som jag funderar på att ta över i mitt arbete som lärare. Hans mest tydliga grepp var att han viskade fram slutet av de olika delarna i sin guidning. "For some it was luck." Och med en viskning upprepade han: "Pure luck". Fantastiskt.

Sovplatser i ett av tegelhusen i Birkenau. Där fanns ingenting. Ingenting.
Och det sista lägger jag till med en viskning.

Var tyst. Var tyst?!
Sjukt provocerande text på väggen.

Väl tillbaka i Kazimierz möttes jag av denna grafitti.
I Krakow bodde för övrigt omkring 70.000 judar innan förintelsen. Efteråt bodde där omkring 300.

Metamorfose Ambulante - Raul Seixas

Kontemplation

2011-12-07T09:37:00.001+01:00

Över morgonkaffet begrundade jag de senaste årens lärande. Människor jag möter i livet, i böcker, på nätet och i arbetet lär mig oerhört mycket. Blev riktigt imponerad över hur stora mängder kunskaper och erfarenheter det egentligen går att ta in. Inte konstigt att det känns svårt att piggna till nu på morgnarna när det är beckmörkt utomhus. Lärandet inspirerar men det tar också energi.

Tänk allt som man ännu inte kan, men kommer att lära sig.

Give us a little love - Fallulah

Krakow II

2011-12-06T21:51:00.001+01:00

Torget i gamla stan igen. Mariakyrkan med de två tornen längst bort hör till de finaste kyrkor som jag sett, inifrån.

Klezmer och kosher på Klezmer Hois var stämningsfullt och himla fint. Bandet hette Nazzar, vilket var tragikomiskt på något vis.

Efter Klezmer Hois ville vi ta oss en varsin drink. Drack mojitos för ynga 40 spänn!! Här passerade vi ett fint och lugnt café som denna fredagskväll bjöd på ett liv och ett kiv. Vi valde dock ett annat ställe.

I söndags fikade vi på detta fina café, som ligger mittemot det andra fina stället ovan. Det fanns många caféer och barer att välja på där i Kazimierz.

Böcker är aldrig fel.

Det var billigt med uteliv i Krakow. Jag lyxade med sniglar när vi hamnade på ett franskt hak. 40 kr betalade jag för åtta smaskiga sniglar.

Sista måltiden. Vi höll hög nivå hela resan vad gäller matval. Därför är jag väl luspank nu trots att det var billigt.

Böcker igen. Charmig bokhandel utomhus vid Centralstationen.

Donna Donna - The Klezmer Lounge Band

Krakow

2011-12-05T22:02:00.001+01:00

Vi bodde i Kazimierz judiska kvarter. Mycket mysigt. Vill bo i samma område när jag återvänder.

Morgonsolen i Kazimierz.

Torget i gamla stan.

Vi bodde mittemot Remuh Synagoga. Vid den finns en liten klagomur som är otroligt fin.

Jiddish Waltz - The Klezmer Lounge Band

Arbetsamt

2011-11-30T15:27:00.001+01:00

Det är NP-tider nu dvs bedömning av nationella prov. Då svettas man lite extra på jobbet. Därför lönar det sig att arbeta på trevliga stäölen där de har gott kaffe. Bob's kök är min nya favorit.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Rusningstrafik

2011-11-29T16:19:00.001+01:00

Sitter på fyran och det är jag inte ensam om.

Published with Blogger-droid v2.0.1

De andra

2011-11-29T08:38:00.001+01:00

Roade mig en stund igår kväll med att titta in i grannhuset. Det är otroligt fascinerande att se hur två personer står på varsin sida om en vägg, bara två meter ifrån varandra, i sitt kök och plocka på sitt porslin. De känner sig trygga där i sina kök, eller kanske jäkligt ensamma, men bara någon enstaka meter bort finns en annan person.

The Other Women - Nina Simone

Glömde

2011-11-28T21:48:00.001+01:00

Glömde osten. Fan. Har inte varit särskilt produktiv heller. Fan igen.

Some girls some boys - Britta Persson

Om att packa resväskan

2011-11-28T21:30:00.001+01:00

På torsdag ska jag lämna min egen lektion och dra till Krakow tänkte jag. En kollega statusuppdaterar om att hon packar väskan. Jag uppmuntrar till att vänta med packningen.

oj du har kommit så långt alltså. jag tänker att jag hittar väl en väska i garderoben när andan faller på och sen kastar jag i det som ligger överst i byrålådorna och närmast till hands i garderoben. sen när väskan är full, ja då är den full. då stänger man den och hoppas att allt känns bra när man öppnar den igen.

Senare skriver jag lite om vanliga bieffekter som ångesten som ofta kommer innan man kommit fram till själva resmålet. Men oftast finns allt med och man kan vara glad resten av resan. En gång packade jag mycket noggrant och i god tid och jag har aldrig varit så missnöjd med packningen som den gången.

Kollegan verkar inte nappa på min idé att vänta med att fylla väskan.

Tomorrow - The Concretes

Lundi

2011-11-28T09:07:00.001+01:00

Drömde att jag handlade ost och kände mig ganska besviken när jag nu på morgonen kämpade med den torra ostbiten som fanns kvar av den goda och stora. Köpa ost står på dagens agenda. Agendan måste nog preciseras ytterligare om den här dagen ska bli produktiv. Ja, hela veckans agenda ska nog skrivas nu. Alldeles strax. Snart. Om en liten liten stund. Tar ett djupt andetag och försöker andas bort tyngden och i stället skapa liv och lättnad.

Don't Panic - Coldplay

Stöpet

2011-11-26T19:52:00.001+01:00

Jag vet inte jag. Men den här helgen, den bara är. Och inte som den skulle vara. Den ena planen efter den andra ställs in och med den effekten att jag driver omkring i ovisshet. Tacka vet jag musiken.

Självporträtt: Besviken

Om planerat glöggmys ställs in i morgon bryter jag ihop á la Joline när hon inte får mer fikabröd.

Gånglek från Älvdalen - Jan Johansson

Ansvaret vi har

2011-11-25T14:52:00.001+01:00

Kan inte alla förstå och skriva under på att de lovar att alltid ha följande i åtanke?

‎"Våldtäkt och våld i nära relationer står under allmänt åtal och är inte en privatsak. Att misstänka något men inte agera är inte okej."

Detta konstateras av Tjejzonen idag på FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Våldet är ett strukturellt problem som vi alla har ansvar för. Män och kvinnor.

På gatan där jag bor - Laleh

Fredagsarbete

2011-11-25T13:03:00.001+01:00

Det är skön filis på Bob's kök på Lilla Essingen och eftersom jag är på offentlig plats kan jag inte somna utan måste helt enkelt jobba.

Published with Blogger-droid v2.0.1

En nedvärderande tes

2011-11-25T08:14:00.001+01:00

Det är intressant men mest trist att det oftast är nedåt i hierarkin som man pekar med sitt långfinger i skoldebatten. Om det inte är fel på lärarna, då är det fel på eleverna. Om det inte är fel på någon av dessa två grupper ja men då måste det väl vara föräldrarna? Ett tydligt uttryck för detta är Thomas Friedmans kolumn i Dagens Nyheter idag, ännu ej publicerad på hemsidan men jag ska citera honom, mina vänner. I förbifarten skriver han "vi behöver utbilda och belöna fler sådana lärare" och syftar då på skickliga lärare. Han är inne på att det är skickliga lärare som gör skillnad. Just den där biten hade han kunnat fördjupa sig mycket i. Exempelvis frågan om hur man utbildar skickliga lärare eller vilka förutsättningar lärare behöver för att skickligheten ska komma till sin rätt. Och svaret på de frågorna får vi enbart genom att titta uppåt i skolans strukturer och hierarkier. INTE nedåt.

Men Friedman stannar alltså inte till vid det här med lärarlöner och lärarutbildning för att sedan gräva vidare i skolpolitik och skolledning. Nej, hans tes är att "vi behöver bättre föräldrar". Först tänkte jag att jag inte orkar läsa skiten. Det är morgon, jag ska dricka mitt kaffe och äta det där goda knäckebrödet från Dalarna. I lugn och ro. Tesen är korkad för att komma så långt som från USA ända till mitt kök i Fredhäll. Men med min bokstavskombo i bakhuvudet gav jag herr Friedman en chans och läste vidare från förbifarten och framåt. Ganska snart nämns PISA-undersökningen. Och då vill jag ställa en fråga. När ska vi införa fler internationella tester än det där ENA testet som mäter fakta, läsförståelse och matematikkunskaper. Ett viktigt test må hända, men vi kan inte fortsätta luta oss mot ett enda test. Det finns mer än fakta och förståelse. Vad hände med färdigheter och förmågor? F:en som sammanfattar kunskapens fyra former. Det är den kunskapssyn som genomsyrar åtminstone den svenska läroplanen och även den finska tror jag.

Har inte haft tid att analysera PISA på djupet men hittills har jag dragit slutsatsen att det är ett viktigt test men också att det är farligt att stirra sig blind på resultatet av testet eftersom det INTE säger ALLT. Ändå hänvisar många till testet i skoldebatter och i diskussioner som börjar med att jag får höra "jahaa har du gått i finska skolan men den är ju såååå bra, vi har mycket att lära oss av den här i Sverige". Nu vill inte jag snacka skit om Finland när jag är i Sverige eftersom jag vill att fler ska åka till mitt andra hemland och upptäcka det. Allt för få har varit där. Därför snackar jag inte skit utan säger helt enkelt som det är. Skolan i Finland är inte fantastisk. Däremot bär man runt på den bilden och det gör att den granskas för lite, diskuteras för lite och utvecklas för lite. Det senaste året har dock något hänt! Samtalet om skolans brister börjar faktiskt komma igång.

Det som gör mig ledsen är att det även i den diskussionen i Svensk-Finland direkt hördes röster om att det är fel personer som blir lärare och att det är eleverna som är problemet på många skolor. Här hade jag tänkt citera personen som Hbl i våras kallade för Pedagogiska fakultetens "grand old lady"men artikeln verkar vara borttagen. Hennes uttalande var upprörande. Hon menade bland annat att lärarna behöver tillbaka till katedern och undervisa. Hur en veteran inom pedagogik uttrycker sig är en fråga jag helst skulle slippa ställa men så sa hon faktiskt.

Men åter till Friedmans tes. Visst är det så att det är positivt för lärandet när föräldrar engagerar sig i barnens skolgång men det finns ingen poäng med nedvärderande teser om föräldrar i den här debatten. Det får vara nog med sådana nu.

Northern Sky - Nick Drake

Som jag kan vara

2011-11-24T21:43:00.001+01:00

Sarkasmen. Den ligger mig alltid nära men just nu kanske lite för nästa. Har eldat upp mig för tre olika saker under dagen och mitt enda sätt att inte skrika och sparka är att bli sarkastisk. Det lättar på spänningarna. Gjorde den där mbti-analysen och fick reda på att den bokstavskombination jag ingår i fungerar så att man under press dumförklarar människor som inte gör vad de ska. Det kändes ju inte roligt att höra men det är faktiskt inte osant. Däremot har jag förstås helt rätt värderingar och tack vare dem dumförklaras ingen oskyldig och god individ. Undantag och misstag går dock aldrig att komma ifrån.

If Your Still A Dreamer - Sophie Zelmani

Hänt i dag

2011-11-22T23:35:00.001+01:00

Ännu en gång är det bevisat att jag har åldersnoja men också att den är onödig. Detta hände idag. Jag håller lektion, undervisar och har genomgång, då det knackar på dörren. Mitt i en mening öppnar jag dörren och ser två elever som jag inte känner. "Finns det en lärare här", undrade de.

Ung och fräsch.

I'm in the mood for love - James Moody And His Swedish Crowns

Mardi

2011-11-22T20:57:00.001+01:00

Published with Blogger-droid v2.0.1

Det onda och det goda

2011-11-21T23:34:00.001+01:00

Det finns en del att säga men tror att jag i första hand måste läsa de sista sidorna i Ludvig Igras Den tunnan hinnan mellan omsorg och grymhet.

"Jag är inte ensam om farhågan att vi åter är på väg in i en mycket konfliktfylld historisk epok, som bara är i sina trevande förstadier och som vi måste göra allt för att söka förhindra eller, om det inte är möjligt, mildra verkningarna av."

I mitt stilla sinne har jag försökt tänka att vi har det våldsamma bakom oss och att det inte blir värre än vad det redan är och har varit. Det är mina förfäder, som min farfar och min mammas farmor, som upplevt krig och elände har jag intalat mig. Det stannar vid dem. Jag kan inte finna mig i tanken att det kan vara jag själv som får uppleva en sådan verklighet som de upplevde. Det går inte. Men det känns själviskt. Varför ska jag slippa lida när så många andra inte kommer undan?

Igra kommer med ett bra besked och ett dåligt skulle man kunna säga. Det ena är att människan är god, vi har förmågan att vara goda, vi kan välja godheten. Men han skriver också att vem som helst av oss kan ta till grymheten och bli onda. Det onda och det goda inom oss kommer från samma plats i själen, hävdar Igra, och det är bara en tunn hinna som skiljer dessa sidor åt. Och det onda triggas inte igång av grupptryck. Igra ger psykoanalytiska förklaringar och gräver i de djupaste vrår inom oss när han söker svar på sina frågor om ondskan. Han kommer med många poänger och påståenden och han lyckas underbygga dem så att de framstår som rimliga.

25 Thousand Mile - Goldmund

Försöket

2011-11-20T17:30:00.003+01:00

Försöker komma underfund med ondskan, godheten och mänskligheten över en kopp kaffe.

Run to the hills - Hellsongs

Vårens väntan

2011-11-19T01:25:00.001+01:00

Vårens väntan och längtan känns långt långt bort just nu. November är mest en dvala. Man bara är.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Mot Ramallah

2011-11-19T01:07:00.001+01:00

Har mor och far på besök och medan de snarkar järnet tittar jag igenom mobilen. Inser att jag i mina känslostormar efter att ha passerat muren i Qalandyia filmat i bilen på väg mot Ramallah.

Fast nu vill inte Blogger samarbeta. I stället tittar vi på bilden från al Quebebe. En by utanför Ramallah där vi besökte en olivoljefabrik och vandrade bland olivträd samtidigt som böneutropen ljöd på långt håll och jag hade mina första möten med människorna på Västbanken. Den stunden var fantastisk. Platsen var lugn och med en atmosfär jag inte kan sätta ord på. Det var svalt, det var skymning, det var fridfullt. Naturen, omgivningen och utsikten var långt ifrån det jag är van vid. Vill tillbaka.

Published with Blogger-droid v2.0.1

MIssbruket

2011-11-18T12:10:00.001+01:00

Åhh. Undrar om jag håller på att överdosera koffeinintaget i dag. Nu igen. Försöker trappa ner lite. Går på högvarv av rent engagemang ändå. Kanske inte behöver mer kaffe.

Running For The Exit - Another Nation's National Anthem & Espinoza

Just nu på jobbet

2011-11-17T18:02:00.001+01:00

Kopierar.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Mercredi

2011-11-16T21:44:00.001+01:00

Som vanligt kom jag till ABF i god tid.

Vår studiecirkel är gemytlig.

One Evening - Feist

Exalterad

2011-11-16T15:24:00.001+01:00

Menherregud. Mannen som "gav" mig Beach House påstod att man tröttnar fort. Det gör inte jag. Efter två månaders paus lyssnar jag på låtarna igen som om det vore första gången. Ahh. Det är fantastiskt vackert, hela albumet, varenda låt.

Varje dag tackar jag musiken.

Teen Dream - Beach House

Söndag

2011-11-13T21:35:00.001+01:00

Promenera

Plugga franska med vän

Hänga med annan vän på ett kafé vid St Eriksbron som för tankarna till Göteborg

The Fun - People Under The Stairs

En bra fredag

2011-11-12T15:22:00.001+01:00

Fredagsmiddag men vänner är aldrig fel

Espinoza på Club Killers igår. Man blir lite kär i henne.

Sanning på Strandtoan

Det där luciatåget

2011-11-10T23:57:00.001+01:00

Jag gick in på Folkhälsans hemsida och insåg till min glädje att det fanns möjlighet att kommentera och ställa frågor om det där luciatåget. Så det gjorde jag.
Anna 2011-11-07 14:55
Kan ni inte skippa det här med jury, kandidater och omröstning? Kan inte de tio helt enkelt vara utvalda att ingå i luciatåget och sedan tillsammans sprida ljus i mörkret och samla in pengar. Vad finns det för vettig poäng med omröstningen?
Anmäl inlägg
Margaretha Wildtgrube 2011-11-07 15:54
Tack för frågan, som automatiskt leder till motfrågor - varifrån skulle de tio kandidaterna komma och på vilket sätt skulle de samla in pengar och i vilket tåg skulle de ingå? Vi har velat vårda traditionen med luciaval och insamling för att det fungerar och för att det väcker stort intresse och engagemang. Det är hela poängen!
Anmäl inlägg
Anna 2011-11-07 16:21
"Varifrån skulle de tio kandidaterna komma och på vilket sätt skulle de samla in pengar?"

De tio skulle som i andra körer väljas ut för att de sjunger bra. De skulle samla in en massa pengar just för att de sjunger så bra.

"I vilket tåg skulle de ingå?"

De tio skulle bilda ett tåg tillsammans.

"Vi har velat vårda traditionen med luciaval och insamling för att det fungerar och för att det väcker stort intresse och engagemang. Det är hela poängen!"

Behåll gärna traditionen men det skadar inte att förnya och förfina den. Att tjejer ska röstat fram på det här viset är bakåtsträvande. Det vore fint att åtminstone få se lite mer variation vad gäller bakgrunder och förutsättningar. Kraven på tjejer är hårda alltför hårda. De ska vara duktiga, söta, glada, sociala, pigga, krya, trevliga, smarta, omtyckta, ihärdiga jämt och ständigt. Listan är lång. Phuuu.

Vad är det för engagemang ni vill väcka?

Out Of Tune - Real Estate

Till dig

2011-11-10T20:57:00.001+01:00

Två saker. Ett. Det är roligt när någon hittat hit och läst sig genom en stor del av bloggen vid första besöket. Två. Låtarna i inläggen är alltså länkar som går att trycka på. Är inte ironisk för att jag vill fördumma någon utan helt enkelt för att det är synd att så få lyssnar på låtarna. Ironi är kul.

Och på tal om låtar. Relationstemat med fokus på kärlek och sexualitet är äntligen här på min svenskkurs för ettorna. Jag älskar't! Förra året kläckte jag en idé mitt på en lektion som går ut på att eleverna i grupper ska enas om en riktigt smörig låt att spela för resten av klassen. Sedan lyssnar vi på en låt i taget och analyserar texterna. Vilken stämning finns i musiken och texten? Vilket budskap förs fram i texten? Vems perspektiv får vi ta del av? Vad är kärlek enligt texten? Det är några av analysfrågorna.

Det blev lyckat förra året och nu kör jag favorit i repris med andra elever. För att visa att det inte är de senaste, coolaste indiepoplåtarna de ska komma med spelade jag skämslåten Det finns inget finare än kärleken och eleverna förfasades verkligen av det smöriga. Jag försökte påstå att den är rätt mysig ändå men ingen höll med mig. Idag bidrog de själva med låtar som How deep is your love och My heart will go on.

Meningen är att vi ska lämna klychan nästa vecka och gräva vidare i kärlekstemat på annat sätt. Diskutera normer, föreställningar, gränser och gråzoner. Idag har jag sammanställt ett gäng texter som berör just detta på olika vis.

Det om det.

Kärleksmorgon - George Wadenius

Tre favoriter

2011-11-09T14:19:00.003+01:00

Chill såklart

Fika med choklad, dadlar och en marshmallow.

Privilegiet att kunna jobba hemma vissa dagar.

Förutom detta är även parkettgolv, hyresrätt i Fredhäll och matbord sådant som jag uppskattar mycket.

Binti Kiziwi - Z.anto ft. Pingu

Där det växer mossa

2011-11-07T12:17:00.001+01:00

Det är mossigt med luciakandidater och omröstning. Trodde att Svensk-Finland kommit längre än så här faktiskt. Om vi ska fortsätta på det här spåret tycker jag vi ska rösta fram årets tomte också. En massa män anmäls av sina nära och kära. Sedan sållar en jury ut de bästa på oklara grunder. Till sist intervjuas och fotograferas de potentiella tomtarna med sina mest väna leenden.

What If - Palpitation

Uppstart

2011-11-07T09:11:00.000+01:00

Mmm-m. Nu ska jag alltså ta tag i veckans planering. Tydligen ska denna vecka inledas med en länk i det grå vädret. Det är ofattbart grått. Det är löjligt.

Sponsored By Destiny - Slagsmålsklubben

Festen och söndagen

2011-11-06T20:33:00.001+01:00

Är för dålig på att använda min kamera vid festliga tillfällen. Hinner inte med att leva lite genom linsen då tycks det som.

Efter en veckans ledighet har söndagsångesten nästan ätit upp mig idag och jag har försökt hantera detta genom att planera veckan som är på inkommande. Det känns lite lite bättre nu och jag har lättare att se att det faktiskt kommer att bli fredag igen, att Karin kommer på besök och att Klubb Killers och Annamaria Espinoza med band väntar på Strand. Ja, Karin, på fredag ska vi till Strand. Du kommer gilla't. Espinozas röst är så fantastiskt! Dessutom finns det alltid många många snygga killar att spana in på Strandklubben.

Kom och håll om mig - Eva Dahlgren

Glömd

2011-11-03T10:08:00.001+01:00

Tyckte att det var lite tomt i lägenheten när jag vaknade, vilket först kändes skönt eftersom det varit mycket stökigt här men sedan insåg jag att det var min katt som saknades. Hon blev glömd på balkongen i natt visade det sig.

Gravarna och ljuset i Montmarte

2011-11-02T21:50:00.002+01:00

Hade glömt gravgårdsbesöken i Paris i somras. Det blev sisådär ett om dagen och varje gång kände jag mig lika olustig. Döden är märklig. Det mäktiga i Montmartre var att jag vandrade planlöst bland husen för mig själv en hel dag. Vid ett tillfälle började det regna, jag drog upp min sjal över huvudet för att skydda mig mot regnet och sedan befann jag mig plötsligt bland dessa gravar. Då upphörde regnet och solen kom. Ett perfekt tillfälle att bli frälst, tänkte jag. Jag såg ljuset.

Walking Aimlessly - Anna Ternheim

Längtan

2011-11-01T22:23:00.001+01:00

Hittar den här bilden och inser hur gärna jag vill åka till Vasa och hänga med Karin i hennes mysiga lägenhet!

Black Light Shines - Anna Ternheim

Anspråkslöst men fint

2011-11-01T21:24:00.002+01:00

Det kallas vinfika.

Fisk- och skaldjursgryta på Kulturhusets läsesalong är gött.

Fortfarande fascinerad av Fredhäll kvällstid, särskilt på hösten.

Det finns inget finare än kärleken - Ledin

En färsk tjugoåttaåring

2011-11-01T17:06:00.003+01:00

Strange Love - Koop

Hebron

2011-10-31T09:38:00.000+01:00

Förrförra veckan på torsdagen hängde jag i Hebron några timmar.

En checkpoint mitt i stan på vägen mot Ibrahimmoskén.

Många shoppingstråk var mörka på grund av att man skyddade sig från bosättare som bor i de övre delarna av byggnaderna. Här är det lakan som hänger, på andra platser är det galler som skyddar mot stenkastning bland annat.

Ibland var det färggrant.

En köttslamsa dök upp från ingenstans. Lite otrevligt i min mening.

Ibrahimmoskén sitter ihop med en synagoga. Platsen är heliga för judar, kristna och muslimer eftersom Abraham med flera viktiga ska vara begravna här under. Abrham, hans fruar och barn är ju de abrahamitiska religionernas urfamilj.

För en västerlänning var det inga större problem att ta sig igenom kontrollen utanför moskén. Mer krångel var det för våra palestinska vänner men de hade innan befarat att de inte skulle släppas in.

På andra sidan dörren hördes judiska böner. Vi var klädda i kåpor och det var den enda gången på resan som jag var tvungen att täcka mitt hår.

Lilla huset till vänster är Saras kenotaf dvs skengrav

Jag fascinerades av taket och lamporna.

Efter stunden i moskén var vi ute bland marknadsstånden igen.

Hebrons borgmästare bjöd på paradrätten kyckling och ris. När vi mumsade i oss detta nåddes vi av nyheten om Khadaffis död. Ett minne för livet liksom.

Utsikt över Hebron.

Vi gick på fotbollsmatch. Här är läktaren för män. Palestina mötte Japan. Japan vann med 22 mål om jag inte missminner mig, vilket inte vore konstigt för på läktaren tittade jag mest på den fantastiska utsikten. Eller allra mest fokuserade jag på att inte somna. Det var torsdag och schemat vi hade den där veckan på Västbanken var inte nådigt. Sa till eleven jag satt bredvid att "om jag ramlar ner mellan bänkarna så är det för att jag somnat". Eleven sa då att hon förstod vad jag talade om. Dagen innan hade hon själv varit så trött att hon gick in på en toalett för att få sova och vara ifred i två minuter. Det var en tuff vecka

Stadions yttervägg.

A Heart Like Yours In A Time Like This - The Deportees

Veckans sista timmar

2011-10-30T20:37:00.001+01:00

Sitter med djävulshorn i huvudet och funderar på att avsluta den här veckan. Först ska jag bara skriva ner några punkter eller snarare krav på vad jag måste åstadkomma i morgon. Denna veckan måste vara min minst produktiva vecka de senaste tre år. Det är ovant och jobbigt att inte få mycket gjort.

De här djävulshornen sitter på ett diadem förresten. Ett spår av gårdagen som innebar att tidningen kom nådde min hall innan jag gjorde det.

Just nu - Laleh

Låten och gränsen

2011-10-29T20:54:00.000+02:00

It's up there är en sjukt bra låt och vid 6.48 fantiserar jag alltid om att jag står på ett fullproppat dansgolv klockan fyra på morgonen. Tänkte skriva en grej till men kom på att jag passerar en gräns då. Knark är inte okej.

Saturdays - Cut Copy

Singelliv

2011-10-29T20:16:00.001+02:00

Man förbereder sig för en fest med folk man inte känner och konstaterar att det är för stökigt hemma för att få oväntat besök. Diskar. I fall att.

Revolution 909 - Daft Punk

Angst II

2011-10-28T16:40:00.002+02:00

Herregud vad oproduktiv jag kan vara. Vanligtvis kan jag övervinna mitt ofokus och röran i huvudet men i dag är det omöjligt. Har tänkt ut olika sätt att lyckas komma på rätt spår men har också funderat på att ta ett glas vin för att slippa angsta och i stället känna mig lite skönt avslappnad. Vill poängtera att jag inte gått så långt. Ännu.

I've Done It Again - A Camp

Angst

2011-10-28T13:46:00.000+02:00

Ångesten stiger. Får absolut ingenting gjort och det känns hemskt.

Ether Excursion - Feist

Jerusalem igen

2011-10-28T11:55:00.003+02:00

Det är trångbott i Jerusalems gamla stad.

En stackars kamel som tvingas visa upp sig på Olivberget.

Vårt hotell. Rum 8 var ett hörnrum med stora fönster åt två håll. Att vakna i det svala rummet en solig, varm lördag morgon som en dröm. Längtar tillbaka!

Trafikstockning i Abu Dis

2011-10-28T10:05:00.001+02:00

Akuttrött

2011-10-26T16:30:00.002+02:00

Den här veckan är jag en lättövertalad lärare. Om mina elever börjar argumentera för ett sätt att göra något på som jag egentligen inte tänkt mig så får de som de vill. Det är sådana här veckor som jag är lättad över att mina elever är smarta och vettiga människor.

Både igår och idag har jag behövt skynda mig hem till sängen på eftermiddagen för att dyka ner i sängen och sova tungt en timme.

Far Far - Yael Naim

Återkommande på Västbanken

2011-10-24T20:42:00.003+02:00

Åkte en hel del bil. Tappade räkningen på antalet byar vi besökt redan tisdag kväll.

Råkade på en hel del åsnor.

De israeliska vakttornen var många.

Kringelkrokiga vägar. Dessa mot Betlehem fick mig att nästan kräkas.

Imponernade graffitti fanns det gott om. Denna finns på muren vid checkpointen i Qalandia.

Ljuspunkt

2011-10-24T19:54:00.001+02:00

Lyckan!! Mitt första mejl från en vän på Västbanken!

För övrigt är jag nog inte hemma mentalt ännu riktigt. Har inte lyssnat på annat än muslimsk-arabisk musik sedan jag kom hem och knappt tänkt på annat än vad jag varit med under veckan på Västbanken. Har inte förstått att det går att lära sig så mycket på en vecka. Om sig själv, om världen och om människan.

No Word Is Worthy - Sami Yusuf

Skolbesök på Västbanken

2011-10-24T18:01:00.003+02:00

Vi besökte skolor och välkomnades på spektakulära vis.

En skolgård på en ort mellan Jerusalem och Ramallah.

En skolbibliotek på en skola i en by utanför Ramallah.

Hisnande vyer att blicka ut över under lektionstid. Många elever har en svår vardag då de behöver ta sig genom checkpoints för att komma till skolan. Vissa dagar är det en relativt enkel procedur, andra dagar en förnedrande och krånglig. Den här skolan ligger i en by som är omringad av bosättningar.

Här går elever till skolan varje morgon. Bakom muren till höger lever bosättare. Det är ingen enkel vardag att växa upp i då palestinier kan utsättas för stenkastning och skällsord. På en skola har de svårt att hålla morgonsamling ibland då bosättare mittemot skolan stör samlingen genom att skika i megafoner.

En bosättning på långt håll. Palestinier och israeliska bosättare lever nära varandra.

Kaffedags kunde det vara precis när som helst under resan.

Ett klassrum i en skola utanför Betlehem. Skolan var den fattiga byns centrum och användes i alla möjliga sammanhang.

På Västbanken vet de hur de ska piffa upp en skola.

Här blev det särskilt tydligt att vägarna för palestinier är nästintill omöjliga att köra på ibland. Vi måste åka under motorvägen på en sandväg för att ta oss fram till skolan vi skulle besöka. På grund av muren sicksackar man genom Västbanken. För den ovane är frustration och åksjuka är ofrånkomligt de första dagarna.

Den här skolan låg precis intill muren och man har inte en lätt vardag att bedriva undervisning i.

Det blev en hel del tabbouleh! Här hade de kvinnorna som jobbade på skolan dukat upp en rejäl lunch. Själva försvann de när det var dags att äta och i stället invaderades bordet av män. Män, män, män. Bossiga patriarker var påtagliga förra veckan. Tröttsamt och sorgligt.

Det finns de som bor så här. Ett pyttelitet fönster någonstans bakom en stenmur.

Zamilooni - Native Deen

Facinerande klimat

2011-10-24T11:41:00.001+02:00

I Ramallah var det sval sommarvärme.

Tjugo minuters bilfärd från Ramhallah, knappt halvvägs till Jericho och Döda havet, är klimatet ett helt annat. Skön ökenvärme.

Vid Döda havet var jag halvt avsvimmad efter två timmar på grund av den tunga och fuktiga värmen. Huvudet arbetade långsammare och långsammare efter hand men doppet i saltvattenpölen var en häftig upplevelse. När man efter lite meckande lyckades komma ur "tantställningen", som på en solstol, och i stället hade tårna neråt kunde man studsa upp och ner, utan att nå bottnen, som på en studsmatta. Höjer dock ett varningens finger för den hala leran och falska bottnen, så spring inte ner i vattnet, samt för nästintill nakna män som stolt visar upp sitt paket i strings.

Insha Allah - Maher Zain

Glädje och sorg

2011-10-23T23:21:00.002+02:00

I fredags satt jag vid Trädgårdsgraven, där Jesus möjligtvis blev korsfäst och begraven, för att hämta andan och få en stund för mig själv. Det är en lummig trädgård där Jerusalems puls är som bortblåst, i stället hörs väckelsekristnas predikan och sång från olika håll. Det har varit en mastig vecka på Västbanken, jag är tröttare än någonsin och också fylld av sorg över det jag lärt mig och insett. Slog mig ner på en bänk i trädgården och tog en självporträtt, tittade på bilden och började gråta. Tröttheten, sorgen, uppgivenheten. Allt fanns där på bilden.

På Olivberget klämde jag fram ett töntigt leende dock. Det har faktiskt varit en vecka att minnas, en vecka att glädjas åt. Visste inte att det gick att hinna med att uppleva, lära sig och inse så mycket på en vecka.

Salam aleikum - Peace to you!

Salaam - Sami Yusuf

Jerusalems klassiker

2011-10-23T20:10:00.002+02:00

Via Dolorosa. Jesu sista promenad sägs ha varit längs denna väg. Idag är den fylld av marknadsstånd och kommers.

Vid Västra muren i lördags var det allt annat än folktomt. Kvinnorna har ett mindre område att röra sig på precis som vid floden Ganges i Indien. Männen tar i vanlig ordning stor plats.

Bakom Västra muren ligger Klippdomen och Al-Aqsa moskén. För att komma dit går man genom denna trägång. Området är fyllt av vakter och beväpnade soldater.

Ingång till Al-Aqsa. Genom dörren passerar enbart muslimer. Här sägs det att Muhammed gjorde sin himmelsfärd då det begav sig för honom på 600-talet därav är moskén den tredje heligaste platsen inom islam efter Mecka och Medina.

Nedanför Klippdomen njöt jag av fågelsång och tittade på Olivberget som finns mittemot. Det var en av få lugna platser i Jerusalems innerstad.

På moskéområdet samlades denna söndag grupper för att läsa koranen. Kvinnorna på en plats och männen på en annan.

Pratade en stund med den här mannen som bott i Jerusalem hela sitt liv. Nu jobbar han som guide på området.

Utanför Klippmosken finns linjer som skapar raka rader vid stora böner. Det finns tillfällen då hela gården är proppfull av människor som ber.

Ultraortodoxa judar på väg till Västra muren. Här står jag i en korsning där ena vägen leder in till muren och den andra leder in till moskéområdet. Mångfalden är påtaglig.

Jerusalem

2011-10-21T23:51:00.002+02:00

Damaskusporten i dag vid halv sex.

Hasbi Rabbi - Sami Yusuf

Testet

2011-10-11T20:23:00.001+02:00

Kände mig osäker på hur det står till med civilkuraget bland mina grannar och utförde av den orsaken ett test. Eller ja, det var ju ofrivilligt som jag kastades in i denna studie men hur som helst. Hissen stannade mellan två våningar. Jag satt i den och gjorde mitt bästa för att inte gripas av panik, vilket gick bra efter att jag konstaterat att jag inte hade bråttom till toaletten, att jag hade thaimat, kinapinnar, en laddad mobil och dessutom hjälp på kommande.

Studien pågick under femtio minuter och en hel massa grannar hann passera mig i hissen. Alla utom en stannade och förfasades över min situation. Samtliga kollade att hisskunniga var på väg och två personer frågade om de kunde hjälpa mig på något vis. Vatten genom sugrör erbjöds.

Sammanfattningsvis klarade sig mina grannar bra i studien. De är mycket väl godkända. Hissen får ig dock. Hisskillen däremot presterade ett mvg han med.

Och så en riktigt fin låt på det.

Serenade - Emiliana Torrini

Vem är jag att vara rädd?

2011-10-10T23:07:00.003+02:00

Läser på om Israel-Palestina-konflikten och förskräcks. Förstås. Vilket liv, vilken vardag.

Under de senaste veckorna när jag berättat för människor att jag ska resa till området är det inte sällan som folk uttrycker att de själva inte skulle våga, att de är för rädda. Beslutet att jag skulle åka tog jag helt utan den typen av funderingar, då tänkte jag mer på hur det praktiskt skulle gå ihop med mitt jobb och mitt projekt. När jag hade rett ut det och kunde tacka ja till att delta då kom de där rädslorna över mig. Jag vaknade på natten och undrade vad jag gett mig in på, förbannade min oförmåga att avstå utmaningar, att jag aldrig kan säga nej till spännande upplevelser. Några nätter höll det på. Men sedan greppade jag tag i Rädslan och undrade vad den hade hos mig att göra. Vem är jag att ligga i mitt förstahandskontrakt i Stockholms innerstad, ett eget hem med en liten gränskontroll där jag tar beslut om vem som kommer över min tröskel och vem som kan hållas borta? Där låg jag i min säng på natten, i mörkret, stirrande i taket och insåg att jag lever ett liv som för vissa är makalöst. De skulle kunna kännas svårt att berätta om det.

Jag tänker på några svenskar jag läst om som satt fast i Asien för något år sedan, i ett våldsamt uppror i Thailand tror jag det var. I tidningar kunde man läsa om hur jobbigt de upplevde att situationen var och jag minns att jag tänkte "Men herregud, de har ett tryggt hemland att komma till, ett plan att vänta på. Har de tänkt på att det där sker i andra människors hemland, som inte har någonstans att ta vägen och sörjer det som sker i deras land?". Som jag uppfattade det satt dessa backpackare på en flygplats och väntade på att få plats på ett plan. De befann sig inte i osäkerhet.

Jag kommer att besöka en verklighet som inte är min under åtta dagar. Sedan kommer jag att återvända till min egen verklighet.

How Come You Never Go There - Feist

HGF och besvikelsen

2011-10-10T10:23:00.000+02:00

Det första jag gjorde när jag fick ett förstahandkontrakt var att gå med i Hyresgästföreningen. Detta trots att jag var skeptisk på grund av deras arbete med den så kallade Stockholmsmodellen. Fick den förklarad för mig av regionordföranden Terje Gunnarsson i Filadelfiakyrkan på ett HGF-möte för några år sedan. Han fick en mängd kritiska frågor eftersom modellen rent ut sagt var puckad och när de kritiska frågor haglade över honom framstod han mer och mer som en besserwisser. Han talade sig själv i påsen men tycktes inte se det. "Så om jag ger mitt eget boende höga poäng när jag får hem den där poängblanketten så kan jag räkna med högre hyra.", minns jag att en kvinna i publiken konstaterade.

Nu vet jag inte exakt hur det gick med den där modellen men enligt Björn Alfredsson gick det nog precis som jag förväntat mig. Fastighetsägarna är ("skade?)glada och på Hyresgästföreningen är de av någon outgrundlig anledning besvikna, som om de inte förstått vad som skulle hända. Och vi hyresgäster kan räkna med chockhöjningar av våra hyror.

Trots besserwissern Terje gick jag alltså med i Hyresgästföreningen när jag fick mitt kontrakt ett år senare, hösten 2009. Ett halvår senare gick jag ur. Då hade jag haft kontakt med en jurist på kontoret i Stockholm ett antal gånger. Mina mejl besvarade han om han råkade få lust. Det gick inte att räkna med något. På telefon lät han mig inte tala till punkt och han talade till mig som om jag inte hade koll på läget av anledningar som jag inte förstod. Han gav mig dessutom beskedet att det inte fanns mycket att göra åt att lägenheten jag hade fått inte höll måttet, jag skulle helt enkelt inte tagit den tyckte han. Som om det fanns ett val! Det finns inte många val när det gäller boende för en vanlig dödlig i Stockholm. Jag hade fyra års ködagar, behövde bostad och fick en lägenhet i Gröndal. Då tackar man ja. Wow liksom. Sedan ska man alltså fortsätta vara glad. Oavsett om hyran är svinhög, lägenheten är sliten trots att den har några få år på nacken och värden inte ser till att värme och ventilation funkar.

Hyresgästföreningen är paradoxal för mig. Å ena sidan hörs klara röster och kritiska frågor därifrån, å andra sidan låter de sig luras till chockhöjning och har tydligen en mängd besserwissrar i sitt gäng som gillar att höra sin egen röst. När det stod klart för mig att Hyresgästföreningens arbete i Stockholm brister rejält både för hyresgästerna som grupp och för mig som enskild fick jag nog. Detta skrev jag till dem i ett mejl när jag gick ur men de bemötte mitt missnöje med tystnad. Då kändes det absolut rätt att gå ur men besvikelsen över deras arbete förstärktes.

Valet

2011-10-09T20:53:00.002+02:00

Måste sålla bland alla mina viljor nu. Vill för mycket. Den här söndagskvällen räcker inte inte till för allt och i stället för att riskera apati bestämmer jag mig för en te, choklad och litteratur-session i soffan. Koncentrerar mig på det nu.

I övrigt snöar jag in mig på finsk musik i dessa dagar och önskar mig en skiva med Iiris Viljanen i födelsedagspresent. Hennes röst! Och hennes fantasi och texter.

Bones - Uphill feat. Iiris Viljanen

Lite Cats

2011-10-08T16:18:00.000+02:00

Cats on fires dansanta och melankoliska melodier skulle egentligen räcka för mig. Jag är lättköpt på så vis för jag kräver inte genomtänkt lyrik i musik. Men när den är smart, intressant och briljant då blir jag imponerad och glad. Det finns inte en tråkig text bland deras diskografi. Dessutom är sångaren rolig.

För övrigt var jag uppenbarligen på dåligt humör igår. Men det redde upp sig bra. Combo kom, vi åt god mat, drack vin, umgicks och gick på Moi Stockholm på Kägelbanan där det erbjöds bra finsk musik. Sedan dess har jag varit gladare.

The Hague - Cats on Fire

Lilla lättnaden

2011-10-08T12:00:00.001+02:00

Slår på P1 och där sägs just nu precis det som ofta rör sig i mitt huvud. Alltid en liten lättnad när andra säger och diskuterar det som man själv tänker och tycker. Ekonomiekot Lördag.

Tankens makt

2011-10-07T17:59:00.001+02:00

Min katt rustar runt i köket och sedan nyser hon. Jag sitter vid datorn och blir varm av att ha ett annat liv i detta hem. Min katt och så musiken. Det finns mer än stress och sjukdom i mitt liv. Det finns helger, fritid, vänner och familj. Det finns utsikt, klarblå himmel och fina hus att titta på. Spelningar och middagar. Resor att åka på och slippa betala för. Böcker och utmaningar.

Sometimes - Magenta Skycode

Innan regnet kom

2011-10-07T13:10:00.001+02:00

Bland de bästa besluten jag tagit på länge är att jobba mindre som lärare och dra igång ett eget projekt. Då kan man göra sådant som att ta en morgonpromenad en fredag. Idag hann jag ut innan regnet kom.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Förtryckarskolan

2011-10-03T14:00:00.000+02:00

För dig som vill förtrycka en person i din närhet. Välfungerande förtryckarstrategi på individnivå: Lyft din vän till skyarna, poängtera de starka sidorna och blanda detta med påförande av skuld. Skuld för att vännen till exempel inte är tillräckligt tacksam, inte är tillräckligt uppmärksam, inte tillräckligt kärleksfull. Bekräfta mycket och ofta, gärna inför andra, högt och ljudligt. Förslagsvis genom sociala medier. Skulden för du fram i det tysta, snärj gärna in den i snåriga resonemang, i långa diskussioner. Förvilla den andra från säkerhet och trygghet till förvirring och frustration. Var aldrig rakt på sak.

Det kommer gå galant om du har en släng av narcissism eller psykopati i dig. Då kommer du lätt kunna se och ta fasta på de starka sidorna hos den andra, du kommer hitta de svaga punkterna med lätthet. Du kommer förtrycka mer eller mindre omedvetet. Du kommer kanske inte själv förstå att det är förtryck du sysslar med. Det kan hända att du upplever dig orättvist behandlad, ja du kanske känner dig kränkt och förtryckt, men du kommer åtminstone slippa dåligt samvete. För det är ju dig som alla är ute efter. Det är aldrig ditt fel, det är alltid andras.

Red Light - Holy Fuck

Njutning och insikter

2011-10-02T21:33:00.000+02:00

Igår hände flera grejer som jag gillar. En av dem var att jag började läsa Högre än alla himlar av Lousie Boije af Gennäs sittandes i en varm eftermiddagssol på Norr Mälarstrand. Och precis just där inleder Boije af Gennäs sin senaste roman. Det var fantastiskt att insupa miljöbeskrivningarna och gängets samtal på nyårsaftonen 1999 på platsen där det äger rum. Sög i mig Stjärnor utan svindel som den godaste milkshake och detsamma händer nu med Högre än alla himlar. Språket är lätt som en fjäder utan att vara för enkel. Beskrivningarna av Stockholm och karaktärerna och dialogerna dem emellan är äkta. Jag kommer läsa mig till sömns.

Annat som hände var att jag fick vissa väsentligheter i mitt liv bekräftade. Detta i sällskap av två av mina absoluta favoriter här i livet.

Stanna klocka stanna - Bob Hund

I väntan på framtiden

2011-10-02T14:06:00.004+02:00

Utnyttjar mitt köksbord till max och hänger här mest hela tiden numera. Hemskt fint att plötsligt ha två rum att vistas i. Förut försökte jag vistas i köket. Satt på en ensam stol med fötterna stödda mot ugnen, koppen på fönsterbrädet och smörgåsen på ett utdraget skärbräde med tidningen skrynklig i famnen, delarna utspridda på golvet nedanför. Gånger då även gröt och kokt ägg ingick i morgonmålet blev ännu rörigare. Bord är bättre. Här njuter jag hela lediga förmiddagar av alla bilagor i min Helg DN.

I dag pekar en anonym hand finger ut från en bil på sidan 24 i DN Söndag. Sådant är spännande. Men mest uppmärksam i söndagsbilagan var jag kanske när jag läste reportaget om Maria Sveland. Det är intressant att följa med debatten om skilsmässor som pågått den senaste tiden. Det är intressant att kvinnor generellt mår bättre efter en skilsmässa medan männen mår sämre. Plötsligt måste de göra halva jobbet på riktigt, medan kvinnan kan leva lugnare än på länge. Det är intressant att många upprörs av att Maria Sveland känner att de barnfria veckorna är sköna. Är det konstigt att hon känner så? En ganska vanlig facebookuppdatering är ju mammor som uttrycker att de äntligen ska få vara för sig själva några timmar. Tänker de som blir upprörda att Sveland indirekt säger att hon ångrar sina barn. Gud förbjude en mor som mår bra även när barnen inte är i hennes närhet. När är framtiden här undrar jag.

If You Must Tell Him - Cats On Fire

Mot Jesu fotspår

2011-10-01T14:15:00.002+02:00

Om två veckor promenerar jag på den omtridda marken i Mellanöstern. Jag ska vandra i Jesu fotspår och antagligen köpa en och annan religiös symbol. Helt säkert kommer jag hem med ett krucifix för mycket. Det händer något inom mig när jag befinner mig mitt i religionen och andligheten. Jag blir lite febrig av sådant för det är fruktansvärt spännande med fenomentet tro!

Fyra dagar ska jag tillbringa i Ramallah men nu känns det overkligt och svårt att förstå. Jag är nyfiken, spänd, nervös och hungrig. Men i dag vandrar jag ut i ett soligt och nästan somrigt höststockholm med en bok i väskan och en vän som sällskap.

Mitt infektionsvärde borde börja närma sig det normala. Börjar kännas som det. Alla bryr sig skitmycket.

Never Will Be Mine - Rye Rye & Robyn

Låten

2011-10-01T11:00:00.001+02:00

Lars Winnerbäck surrade på i mitt huvud under morgonnatten. Vad är det för låt, vad är det för låt? Det malde i mitt huvud men inga svar dök upp. Klockan nio masade jag mig ur sängen och beskev tafatt för Karin vad som pågick i mitt huvud. "Han sjunger med en tjej, den är lite tamtatatadam tadamtatatatadam, lite tung liksom" och att Karin kunde lösa gåta utifrån detta är spännande tycker jag men det kunde hon. Fånga en fjäril!

Tack för musiken med Niklas Strömstedt på SVT är för övrigt ett sevärt program. Har sett alla. Förra helgen var Winnerbäck där.

Fånga en fjäril - Lars Winnerbäck

Vardagsengagemanget

2011-09-30T14:21:00.002+02:00

Lyckligtvis insjuknade jag i den maxade streptokockern hemma hos mina föräldrar. De tog hand om mig väl och jag hade tid att lyssna på radio. Jag hade också tid att bli missnöjd och att engagera mig. Därav skickade jag ett brev till den finlandssvenska radiokanalen Radio Extrem.

Hej

Under mina tonår var jag en flitig X3M-lyssnare. Sen flyttade jag till Stockholm och lyssnar numera sällan på er men det händer ibland och tyvärr är det ofta som jag förskräcks och förundras över vad som sägs i era program. Nu har jag varit Finland en vecka och lyssnat på Succémorgon, Jouren och Stiftelsen. Eftersom ni här ovan uttrycker att ni vill veta vad folk tycker ska jag delge mina åsikter och även komma med förbättringsförslag som ni också efterfrågar. Kort sagt anser jag att radion som medium har en enormt viktig uppgift och en enorm makt, men att Radio X3M varken tar uppgift eller makt på allvar. Ni underskattar era lyssnare! Mindre bra kritik projiceras tillbaka på avsändaren (klassisk härskarteknik) och normkritiskt tänkande och djup saknas i radioprogrammens innehåll.

I Stockholm arbetar jag som gymnasielärare. I mitt jobb följer jag styrdokument som bland annat formulerar den värdegrund som skolan står på. De liknar i mångt och mycket den finska skolans värdegrund. Skolan ska genomsyras av demokratiska värden som i praktiken innebär att eleverna ska känna sig sedda och hörda oavsett socioekonomisk bakgrund, kön, sexuell läggning, religion osv. Alla ska få uttrycka sina åsikter, få hjälp med att komma fram till sina åsikter. Eleverna ska bli kritiska, konstruktiva, välformulerade och modiga nog att uttrycka sina åsikter. Allt det här jobbar lärare hårt med i sitt dagliga arbete. Och det är nog därför jag blir förskräckt när jag lyssnar på X3M idag. Ni motarbetar oss lärare! Det kan inte bara vara skolans ansvar att utveckla landets medborgare till kritiska, modiga, engagerade och kreativa individer.

När jag lyssnar på X3M kommer jag att tänka på en skolklass med dåliga lärare. Jargongen i studion känns igen från min egen gymnasietid i Ekenäs. Man ska ha en viss sorts humor och vara snabb i käften för att bli hörd, man ska inte vara konstruktivt kritisk utan i stället vara lite nedlåtande sarkastisk, kritik ska inte bemötas konstruktivt utan med dryga kommentarer. En intressant diskussion är inte värd att leda till djupare dialog och analys utan i stället drar man en läppä och sen raskt vidare till nya dryga skämt. Den som säger att den blir ledsen hånas och får veta att det ju bara var ett skämt och att man är en känslig typ. Här finns bara en sorts humor och den som inte går igång på den göre sig icke besvär.

I Stiftelsen har en mängd exempel på hur dålig kritik projiceras på avsändaren kunnat höras. Där har flera programledare, men särskilt en programledare, VARJE dag kommenterat kritik som man fått med ungefär följande ord ”om ni undrar varför vi inte skämtar här längre så är det för att skämt ju kan vara kränkande. Det är inte okej att skämta om att folk är feta det kan finnas dom som tar illa upp och blir KRÄNKTA…”. Adele är fet, Michel Jackson var ett benrangel osv. På vilket sätt är det där bra radio? Vad har ni för värdegrund? Går den ihop med elaka skämt om människors kroppar? Går den ihop med det här trista sättet att bemöta kritik? Hur ser ni på att den här typen av ”skämt” är en verklighet för många unga i skolan idag och att ni på X3M visar att de är kul och okej?

Och nu till min åsikt om att X3M har ett normativt och ytligt innehåll. Under veckan har självfallet intressant innehåll kommit upp i sändningarna också men lika ofta avbryts detta med en låt, en kommentar eller ett skämt. I Jouren igår berättade den ena programledaren om en incident på en möhippa och hon kom till en intressant poäng om hur samma situation hade sett ut om könsrollerna hade varit omvända. Ah! Äntligen något vettigt på kommande, tänkte jag. Men nej, strax efter sa den andra programledaren något om ”attackfeminism” (kul ord som jag aldrig hört förr dock), en kort dialog utspelade sig och sen kom en låt. Det blev pannkaka av alltihopa. Har ni inga ambitioner om att fördjupa innehållet mer än så här? Om inte, varför? Vill ni inte erbjuda era lyssnare intellektuella utmaningar och fler perspektiv?

Den stereotypa synen på kön är påtaglig. Av Succémorgon fick jag i fredags lära mig att tjejer inte är något vidare på tevespel och att den kille som förlorar mot en tjej ska vara beredd på att hånas. ”Det är du som får stryk av din brud i Mario Kart”, sa en programledare med hånet och skrattet i halsen till sin kollega. Det kan tyckas vara småpotatis men många bäckar små. Det spelar faktiskt roll. Har ni något intresse av att använda er makt att förändra samhället? Det är ett faktum att män såväl som kvinnor förlorar på ett icke-jämställt samhälle.

Vi lärare har makt att förändra och vi har styrdokument som visar hur vi gemensamt ska jobba. Det är inget enkelt jobb. Skolan kan göra mycket men inte allt. När barnen och ungdomarna lämnar oss möter många av dem er. Hur tänker ni kring det? Vad vill ni göra av den möjligheten och makten?
Könsmaktsordningen är ett bland många problem vi har i samhället och världen. Jag menar inte att ni ska ha dödsseriösa samtal i allvarlig ton kring detta konstant i etern. Det handlar om att arbetet genomsyras av en medvetenhet som gör att man åtminstone är uppmärksam på att inte förstärka fördomar och vidmakthålla allvarliga problem.

Då är vi framme vid förslagen till förbättringar. Börja ta kritik på ett konstruktivt och nyfiket vis. Bemöt den schyst och sakligt. Visa avsändare, era lyssnare, respekt! Bredda er. Det finns olika sorters perspektiv, olika sorters humor. Släpp ensidigheten och ta fasta på mångfalden. Detta känns självklart men tål att sägas igen. Kanske skulle ni kunna samarbeta med skolor? Elever brukar älska att göra radioreportage. Bara de lär sig grunderna i tekniken och journalistiken kan de göra reportage om allt möjligt runt om Svensk-Finland. Tänk att få höra grävande, kritiska reportage av skolelever med glimten i ögat. Det skulle kunna vara ämnesövergripande projekt mellan alla möjliga skolämnen. Det skulle vara ett lyft för skolan, samhället, ungdomarna, X3M och finlandssvensk kultur. Kanske kan ni samarbeta med De Ungas Akademi också? Både skola och ideella föreningar är vana att jobba med liten ekonomi, som jag vet att även ni är tvungna att göra.

Läs fler böcker. Bygg era resonemang på något annat än er själva och någon enstaka rad i en tidning. Tänk en bokcirkel där även lyssnarna kan få delta i samtalet. Det finns en massa bokmalar i Svensk-Finland.

I mitt lärarjobb utvecklar jag elevernas kritiska tänkande. Det är förstås en utmaning för mig. Ju mer kritiska de blir desto mer uppmärksamma blir de på hur jag använder min maktposition och hur väl jag gör mitt arbete. Visst kan jag tänka ibland att nog hade det varit lättare om de inte varit så skärpta men 99% av min tid är det just deras skärpa och mod som gör mitt jobb så roligt och utvecklande.

Mvh
Anna

Här nedan finns svaret från en av procucenterna. Han kunde inte varit sakligare men han kunde varit mer engagerad.

Hej Anna!

Tack för din respons på våra program på X3M!

Vår mening är naturligtvis inte att kränka någon, eller få någon att känna sig dålig. Det vi däremot ska syssla med är underhållning och humor, vilket alltid är en svår gren. Vad uppfattas av lyssnaren som ironi och skämt, vad uppfattas som plumpt och elakt? Det här är frågor som vi jobbar med hela tiden och vi slipar dagligen på vårt tilltal i studion. I det här arbetet är feedbacken vi får av lyssnarna mycket viktig.

Jag är tacksam över att du hjälper oss i vårt arbete i och med ditt sakliga och konstruktiva mail!

Hälsningar,
XX

Glory To The World - El Perro Del Mar

Upptäckter som gjorts

2011-09-30T14:10:00.002+02:00

För precis en vecka sedan vandrade jag på Ekenäs gågata. Solen sken, jag hade sällskap av en god vän, hade aktiviteter att se fram emot, åt en bakelse. Men någonstans där under solsken och glädje fanns en ond hals, en bacill låg och lurade. På kvällen åt jag middag med pappa. Vi lagade pizza på surdegsbotten, drack vin, diskuterade en massa intressanta ämnen och sen tittade vi på hans favoritprogram. Jag kände mig lite konstigt men på gott humör. Under natten drömde jag konstiga grejer om Aapo Roselus. Han hade något på gång som jag behövde vara beredd på. Det var svårt att greppa vad jag skulle vara beredd, men jag var oerhört beredd så mycket minns jag. På morgonen var världen svajig. Det var som ett filter låg mellan mig och världen. Ja, och det var ju feber det. Visade det sig.

Och nu till upptäckterna. Vid fyrtio graders feber immar ens glasögon igen. I febertilstånd är man likgiltig. Jorden kan gå under och det enda man tänker är att "jaja, vaa fasen är den bra för, gå under, gå under". När antibiotikan sätter in, då fortsätter man att svettas trots att man inte är varm längre. Det är kanske det obehagligaste. Kallsvetten. Men den bästa upptäckten är att när man är på bättringsvägen så är man lite gladare än vanligt. Det känns fantastiskt att bli sjuk, få medicin och bli frisk. När det onda går över. Det är fint.

Hanging In The Wire - PJ Harvey

Aktivitet

2011-09-21T14:16:00.002+02:00

Det var något jag skulle göra men så hade det hänt grejer på Facebook och nu var det där viktiga görandet glömt. Men! Trots att jag varit mer aktiv än vanligt en vardag på fejjan så har jag varit extremt effektiv i mitt arbete. Det är bara några få texter kvar att bedöma i en hög nu. Det har gått fort men mina elever kommer inte bli besvikna för jag har skrivit respons i rasande fart och med en någorlunda snygg handstil.

El Toro - Bonobo

Huruvida barn gillar andra barn

2011-09-20T22:00:00.003+02:00

Gillar barn alltid andra barn de träffar? Det tänkte jag bland annat diskutera med några av mina elever i morgon eftersom vi jobbar med tema barndom. Combo lyfte den här frågan för ett tag sen när jag spånade kring temat över en fika med honom. Mycket intressant frågeställning anser jag. Vuxna gillar ju per automatik inte alla vuxna de möter. Varför skulle då alla barn gilla vilket barn som helst? Ändå känns det som att det finns en sådan förväntan och föreställning.

Combo minns hur han som yngre har hört vuxna säga "gå och lek nu, du kan ju visa ditt rum" som ett sätt att hjälpa barnen att bryta isen så att de sedan ska kunna leka tillsammans sedan.

Trains Are Leaving The Yard - Magenta Skycode

Jobba mindre, konsumera mindre

2011-09-18T11:34:00.000+02:00

För några dagar sedan var jag till slut först ut att ringa på ett köksbord på Blocket och nu har jag fått avjuta mina måltider vid stol och bord i stället för skräddarställning i soffan eller vid skrivbordet med näsan mot min iMac. Så nu har jag alltså kunnat läsa min helg-DN i samband med frukost i en mer ergonomisk ställning. I DN Söndag finns mitt favoritcitat från dagens läsning.

Det är operasångaren Samuel Jarriks som är söndagsprofilen och fokus ligger på hans miljömedvetenhet. Han får frågan om han ser några positiva tecken i miljökampen.

Medvetenheten är större än någonsin. Det har kommit mycket kunskap men eftersom systemet är så inriktat på att vi ska jobba mer, konsumera mer och producera mer så ökar också utsläppen. Nu börjar det ekonomiska systemet krisa och det kan ju på sätt och vis vara en räddning. Och då tror jag det är viktigt att inte bara peka vilka offer det innebär utan också vad man kan vinna på det: jobba mindre, ha mer tid för varandra, kulturupplevelser, naturupplevelser, relationer, fritid, idrott... Man ska inte romantisera det men det finns mycket att vinna på ett samhälle som inte bara bygger på BNP-ökning

Det är oroväckande att ha en statsminister och finansminister som gång på gång uppmanar oss att konsumera mer och jobba mer. Synd att så många lyssnar på dem.

Svårigheter

2011-09-16T18:20:00.000+02:00

Höj värmen värmen HSB. För fan. Stiger in med ytterrock och skor i hallen efter en eftermiddag på biblioteket, känner kylan här inne och fattar ju att så här ska det inte vara. Har alla det så här nu eller? I så fall. Okej. Annars inte alls okej. Jag vet, jag vet. Barnen i Afrika. Alla som verkligen lider. Men här är jag nu och fryser. Det är svårt att koppla till svält, förtryck och krig just nu.

Kolla gärna in här och få lite inblick i hur det var när jag hängde med Ines idag.

Information - The Embassy

Återkommande höstgissel

2011-09-16T09:20:00.000+02:00

Är klädd som vore jag bland de kallaste av fjäll. Tights, strumpor, stickade sockor som går upp till knäna, fleece. Ja, fleece. En illrosa. Varje höst sedan jag flyttade till Stockholm, detta är min nionde, har jag behövt ringa ett antal samtal till aktuell hyresvärd för att fråga om värmen. Hur har ni tänkt med värmen i år? När ska det bli varmt hemma hos mig?

Botten hoppas jag nåddes 2007 på Körsbärsvägen med Combo. Han sov med mössa och tröja i sin lilla nittiosäng. När han vände sig mot den vita betongväggen på natten väcktes han av den kalla luften som strömmade emot honom. På andra sidan väggen låg jag i en bredare säng men även jag vaknade när jag bytte sovställning. Det var svinkallt på den sidan jag inte hade legat. Förskräckt satte jag upp i sängen om nätterna för att försäkra mig om att det inte bildats ett lager is över sängen.

Efter många samtal kom till slut en vänlig man och installerade bort hyresvärdens lås på elementen så att vi kunde reglera värmen själva. Jag borde tittat på, lärt mig hur man gör, för nu skulle den kunskapen komma till användning.

I övrigt får det gärna bli kallt ute. Frisk luft. Äntligen.

Into The Wilderness - Burning Hearts

Promenaden

2011-09-15T21:38:00.000+02:00

Gick hem genom ett regn som syntes men inte kändes idag. Det var drömskt. Sedan promenerade jag i en timme och tjugo minuter. Under bron mot Trädgården. Förbi lilla båthamnen och vidare framåt nedanför kolonilotterna. Längs med vattnet. I regnet. Sedan kom Tanto och jag tänkte på några fyllor som ägt rum där men att de inte var alltför många. Tänkte på en kille som jag ett bra tag varit hemligt förälskad i, att han nog märkt det eftersom han så snabbt nämnde att "vi" har lån nu och bor i radhus. Vi hade inte pratat på några månader och ändå hade han märkt. Varför skulle han annars börja med att berätta om sitt radhus som han bor i med ett vi.

Passerade Strand och tänkt på dans och spelningar. Att de inte var alltför många där heller. Gick längs med Bergsunds strand. Där tänkte jag på vårsolen som jag suttit i. Lite för sällan. Genade genom Långholmen. Uppe på Västerbron var allt som vanligt. Fint. Där tänkte jag på att jag ligger sist i en jävla frågesport som jag var skeptisk till från början men ändå tackade ja till eftersom jag ville göra något som jag inte är särskilt förtjust i och allmänt dålig på. Ändå. Nu stör den mig och gör mig gott. Det är en skitsak.

Sedan var jag nästan hemma. Trafikljusen vid Västerbroplan var i vanlig ordning långsamma och oklara. Jag gick mot rött som sig bör där.

Sällskapet - det önskade och det oönskade

2011-09-13T14:23:00.001+02:00

Karl Ove Knausgård bröt sig in i mina drömmar och hade något galet projekt på gång som jag aldrig riktigt greppade. Mellan dröm och verklighet har jag svävat med honom i natt. Måste läsa ut Min kamp 1 nu. Den har faktiskt tagit mig med storm men Knaus har ingenting att göra i mina drömmar. Ingenting. Hans sällskap uppskattas inte om nätterna. Tur att jag har en annan som kurrar vid min sida.

Jag är fortsatt sjuk och det är mycket synd om mig. På bättringsvägen dock.

Sometimes - Magenta Skycode

En måndag att minnas

2011-09-12T12:08:00.005+02:00

Två toarullor senare är det måndag. Snoret har slutat rinna och jag kan andas genom näsan för första gången sedan i lördags. Positivt. Negativt är dock att jag fortfarande inte är frisk. Kroppen skriker och snart jag med. Bo ensam i sjukdom. Det regnar, jag lyssnar på sorgsen musik och försöker tänka att det kunde varit värre. Jag kunde bott i en håla i inlandet, i en källare, utan internet, utan musik, utan vänner att ringa, utan syskon och familj. Utan mitt katt, utan mat, utan radio, utan utsikt över funkishus. Det kunde varit krig, det kunde varit misär i landet, det kunde varit svält.

Nu mår jag lite skit bara. Världen väntar på mig där ute.

Regn hos mig - Orup

Nya tider

2011-09-09T23:00:00.001+02:00

Kommer på mig själv med att tänka att trettioåringar ser så himla fräscha och snygga ut. Det var sådant här som jag inte hade räknat med när jag var tjugo.

Terrified - Anna Ternheim

Promme i sikte

2011-09-09T09:15:00.002+02:00

Fredag igen. Combo skickade en fredagspepplåt på facebook. Jag jobbar med mitt projekt men ska klä på mig nu, ta en promenad i mina kvarter för att inte gå miste om den där friska luften.

För övrigt övar jag mig aktivt på att inte vara bäst och fantastisk. Skitjobbigt.

It's up there - The Field

Nytt

2011-09-08T21:21:00.002+02:00

Åkte tunnelbana med en golvlampa idag och tack vare det ska läsning nu mycket smidigt kunna ske i min soffa. Tack Blocket.

I övrigt rullar livet på och sådant som livar upp är Liv Strömqvist. Hennes nya serie är ett måste.

My heart still beats for you - Anna Ternheim

Besök

2011-09-02T23:54:00.001+02:00

Jag har besök och en gäst av två valde att sova under mitt skrivbord.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Detta händer

2011-09-02T10:23:00.000+02:00

Åhnej. Läser diverse peppade statusuppdateringar på Facebook. Själv sitter jag här och kommer inte igång. Tittar på en mystisk utbetalningskort jag fått på 700 kronor, njuter av min helg-DN, dricker kaffe, kramar katten, ser fram emot helgen, tänker på Ines och Palestina. Och försöker ta ett konkret kliv i in den här dagen. Få. Något. Gjort.

För övrigt har Blogger förändrats till en väldigt stilren sida. Allt ska tydligen vara stilrent.

I Sing I Swim - Seabear

Tönten och tiden

2011-09-02T00:02:00.004+02:00

Bland det töntigaste jag visste förr var vuxna som sa att tiden går fort. Nu är jag själv en av dem. Hinner inte med. Hinner inte formulera mig, inte tänka klart, inte komma till ro. Skyller ständigt på tiden.

Lost Watch - Seabear

Samla tankarna

2011-08-29T10:46:00.001+02:00

Just nu hittar man mig här.

Published with Blogger-droid v1.7.4