Det här med dagarna som går. Det hände sig förra veckan att jag satt på min favoritbuss 62:an och insikten om att jag fyller trettio nästa år kom över mig. Alltså logiskt vet jag ju, men känslomässigt var det först då jag faktiskt på riktigt förstod. I en sekund stod allt stilla. Blickstilla. I alla fall i min värld. Nästa år. Nästa år fyller jag trettio. Trea. Nolla.
Trea. Nolla. Trea. Nolla.
Within and Without - Washed Out
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
4 comments:
Äsch. Tänk vad mycket vi hinner med innan dess! Livet - det är väl det vi upplever och minns och känner.
Jo ålder är bara en siffra sägs det ju. Tänker att det är värst nu. Sen är man plötsligt på andra sidan och känner att det är overkligt långt till nästa tiotal. Som när man fyllde tjugo.
Tack Anna. Nu känner jag mig ung som en dagslända. 5 månader and counting. Bastard.
Muhahaha men vi ska ju vara i Berlin och leva like it is 1999 i sommar så du kommer känna dig redo sen. För mig känns det oerhört tryggt att du går före och visar vägen. Sommaren 1999 förresten. Hmm.
Post a Comment