Spädbarn och systemkameror

Det är fascinerande hur människor som får sitt första barn blir experter på att ta hand om spädbarn på ett ögonblick. Jolines pappa är som att han aldrig gjort annat. Han pratar, badar, tröstar, leker och bär. Det vore fint om det funkade lika när man skaffar systemkamera, att man bara visste hur den ska skötas. Det lär dock ta ett tag.

Nu prideparad!

Crying At The Discoteque - Alcazar

Jag ska bli en mysmoster

På luffen

Mitt luffarliv ska väl avslutas i morgon då jag får tillbaka min lägenhet. Om den står kvar och allt är som det ska vara. För tillfället tillbringar jag några timmar för mig själv, för första gången på länge. Det åskar ute och regnat har det gjort hela dagen. Varma droppar från skyn. Precis vad jag behöver dagar då livet har skrämt ihjäl en igen. Livet. Livet. Jag förstår mig inte på det. Så nu ska jag dokumentera det från olika vinklar och vrår. Kanske jag lär mig något nytt då. Genom en Lumix-lins.

Med respekt för min syster väntar jag med att dela med mig av de rader som jag plitat ner om de senaste dagarna. Hon är ett mirakel och har visat på styrka och mod.

Keep keep on - Basement Jaxx

Paus

Mitt liv är satt på paus. Allvaret klev in. Den sötaste systerdotter har jag nu i alla fall och snart en syster som är på benen igen.

Dödstrött

En vecka på resande fot med långa tågresor var och varannan dag har varit roligt men aningen tärande. Önskar att jag hade en jetlag att skylla på när jag nu ligger som en potatis hemma hos Combo. Min mage vill inte veta av berusande drycker och baguetter på ett tag. Det har den varit mycket tydlig med. Magknip efter tre klunkar sangria. Åter igen har jag fått bevisat att jag inte är någon riktig missbrukare. Kroppen demonstrerar mot såväl alkohol som rökning när den fått nog. Så denna regniga lördagskväll är det pannkakor och vatten. Bara Combo har skruvat isär och ihop sin dator blir det kanske också en film.

Behöver väl inte sägas men såklart grät jag när jag vinkade av Karin. Det kommer jag förstås också att göra när jag snart får säga hej till mitt systerbarn som är på gång att födas just i denna stund. Mirakel.

Nere i en källarlägenhet i Vimmerby bor vi nu hos Skalle-Pär och Fröken Bock. Tyvärr är jag för trött för att närmare beskriva deras personligheter men besök dem gärna i Astrid Lindgrens Värld. Det är upplevelse även för oss som är äldre än tio år. Karin och jag har haft ett tight schema men tack vare det fått träffa Pippi, Karlsson på taket, Ronja, Emil och alla de där, ni vet.

I morgon bär det av mot Stockholm. Cirkeln är sluten, resan är över.

Fattig bonddräng

Tjocka gubbar i Köpenhamn

Johan har precis bokstavligen ramlat in i lägenheten och konstaterat att det är fint att komma hem när det för en gångs skull är folk här. Det är vi glada för att han tycker eftersom vi spritt ut oss och det ser ut som om ett krig dragit in i vardagsrummet.

Karins och min dag i Köpenhamn har varit så där. Vi föråt oss på lunchen och behövde efter det somna bort i en park. Sedan hamnade vi på en svinvarm buss och en tjock gubbe tryckte sin mage mot Karin. Det var obehagligt så vi hoppade av den bussen och satte oss på en banktrappa för att invänta en ny buss. Innan vi kom fram till Stefansgade hann ännu en man trycka sig mot Karin. Som vanligt finns det ett gäng gubbar som har svårt att bete sig.

Vi ska nu blanda ihop sangria och sen ut och härja.

Så var vi i Köpenhamn då

Vi satt på tåget till Köpenhamn och precis då jag hade fått olidligt tråkigt parkerades vi på en båt. Där fick vi kliva av och köpa vin på taxfreen. Jippiii. Sen sprang vi ut på däck och andades in frisk havsluft. Det blåste mycket och jag fick en ny frisyr.

Resten av resan sysselsatte jag mig med att ta artsy-fartsy bilder på det danska landskapet.

Idag har vi vandrat i ett vackert Köpenhamn. Här satt vi på en brygga i Christianshavn efter att vi besökt Christiania.

Johan jobbar i flashiga kvarter på dagen och guidar oss runt på schysta ställen på kvällen.

Här satt vi och njöt av de godaste drinkarna vi någonsin smakat. Ruby på Nybrogade rekommenderas. Man tror att man är på väg in till Georgiens ambassad men man hamnar in i ett mysigt vardagsrum och kan sitta på en innergård där Jesus på korset vakar över en.

Berlin - ett lite misslyckat möte

Vi kom fram till Berlin igår och sitter nu på vårt hostel City Stay vid Alexanderplatz och äter frukost. Här finns mörkt bröd! Men i övrigt har Paris vunnit över Berlin. Lätt.

Åtta timmars tågresa sedan satt vi plötsligt i Berlin. Så kändes det. Från S-Bahn ser den här staden ut precis som staden i mina kärnvarpenkrigsdrömmar gör. Med skräckblandad förtjusning satt och jag stirrade ut genom fönstret. Huuu.

Det finns en hel del stora fina byggnader här.

Här var det fint ända tills vi svinhungriga slog oss ner i ett bord och beställde hamburgare. Förstås var det en riktig turistfälla. Hamburgare smakade inte bra, den var dyr och sedan upptäckte vi att vi satt på Radisson hotell! Vårt möte med Berlin dessa 18 timmar har inte varit lyckat. Om två timmar går vårt tåg till Köpenhamn. Skönt!

Paris är över

Nu bär det av till Berlin. Rinkkan är full men inte omöjlig.

Idag grät jag lite

Vår sista dag i Montmartre har varit hutlöst härlig. Karin och jag har lyxat med riktigt god lunch och middag. Vi har handlat fina saker och promenerat oss ner till 9e arrondisment. Där var också mysiga kvarter precis som här i vårt 18e.

Dagen började dock med att jag grät och Karin skrattade. Carla åkte redan tidigt i morse iväg och var borta när vi vaknade. Eftersom hon var så nervös för att hon inte skulle hinna till flyget i tid startade hon mot flygplatsen åtta! timmar i förväg. Vid tio var det Mattos och Franks tur att ge sig iväg mot sitt flyg. Då var vår hyresvärds vän här för att checka ut oss från lägenheten men eftersom vi behöver sova en natt till satt han och försökte få tag på sin vän, alltså hyresvärden. Vi tog ett snabbt hej då av killarna, de stängde dörren och försvann. Det knöt sig i min mage, som det alltid gör vid sådan där avsked, men den här gången riktigt mycket. Jag sjönk ihop på soffan och sa "nu får jag så'n separationsångest" och bröt ihop i ett snörvel. Karin tittade storögt på mig, vilket jag förstår för det var ju hennes pojkvän som for och inte min. "Åh, int va' de' ju min pojkvän som for". "Näääh", sa Karin och skrattade. Och fortsatte att skratta. Hyresvärdens vän tittade på oss medan jag torkade tårarna och Karin fnissade. "I'll come here tomorrow morning at 6.30 and I'll drive you to the train. Ok?", sa han. Han tänkte nog att vi behövde hjälp på något vis.

Ännu mer underliga kommer han att tycka att vi är i morgon eftersom Matto och Frank har återvänt. EasyJet är ett skitflygbolag som ställer in sina flighter. (Franks och Carlas flyg hit blev också inställt.) Så nu får jag väl gråta separationstårar i morgon igen.

Forever young - Alphaville

Långsamt liv i Pariii

Igår hittade jag en väg in till Montmartres centrum utan att behöva trampa upp för trappor. Nöjd gick jag förbi dem.

Träffade en stolt pappa och en charmig dotter. Vi picknickade nedanför Sacre Coeur.

Mysig väg upp till Sacre Couer.


Frank är i Frankrike utan pengar. Carla försörjer honom så att han också får dricka drinkar.

Jag försörjer mig själv och är belåten över att för en gång skull ha pengar. Betald semester rules.

Man kan åka i kabiner upp till Sacre Coeur. Det gjorde vi på nationaldagen. Väl uppe på toppen var det tjockt med folk och det blåste så att man fick hålla hårt i sin picknick-tallrik.



Det är lite smårörigt i vår lägenhet. Nu sitter vi alla mitt i den här röran och är som vanligt långsamma och sega. Jag vill ut och vandra men är mosig och trött. Vill ta Maken (Gun-Britt Sundström) med mig och dricka café au lait bland fransktalande folk.

Allt man behöver är att gå

Två och en halv dag kvar i Paris och jag har ännu inte åkt till Eiffeltornet. Jag har sett det från La Butte de Montmartre, kullen, men inte stått nedanför det. Borde jag åka dit bara för att nu? Eftersom jag inte varit där vet jag inte vad jag missar. För mig räcker det att utan mål strosa runt på gatorna och om sevärdheter dyker upp på vägen är det en bonus. Vet inte hur det blir.

Glada dagar - Jacob Hellman

Vi planerar fortfarande inte bra och är inte ute i god tid

Tjejen i kassan gäspar och vecklar sakta upp en europakarta. It's full, säger hon slött. Neej. Inte det. It's full? Yes, it's full. Okeej. How is it on friday? Hon tittar slött på skärmen. En och en halv minut går. Vi biter ihop och tittar menande på varandra. Kan de jobba så här sakta? Inte konstigt att kön knappt går framåt. It's full, säger hon igen och ser lika slö ut fortfarande. Okej, sunday? Can we go on sunday? Hon tar inga som helst initiativ själv till att lösa vårt problem. Vi måste komma med förslagen. En minut går. Yes, sunday works. Okej, boka platser åt oss! Vi lyckas väl på något sätt ordna med sovplats en natt till här i Paris.

Det blir ett kort besök i Berlin. Sedan bär det av till Köpenhamn där vi möts av en vän som bott där en tid. Skönt med guide.

Ramblin' Women - Cat Power

Nationaldag

Igår hade jag en eftermiddag på egen hand. Det finns mycket fint att köpa här i Paris och antagligen kommer Bengan hänga med mig en del när jag ska förflytta mig med en fullpackad rinkka genom Europa. Det var skönt att vila på Louvrens innergård.

Man kunde plaska med fötterna i vattnet.
Mys.
Matto och Frank har en förkärlek till sina Iphones. Här spelar de väl Arga ankor eller något i den stilen.
Ikväll firar vi Frankrikes nationaldag. Brandstationerna öppnar och det finns möjlighet att dansa med brandmän. Sedan blir det att traska sig svettig upp för kullen till Sacre Couer och se på fyrverkerier.

En höjdpunkt igår var när en man med saxofon klev in i vagnen jag satt och körde Take Five. Som jag njöt.

Take Five - Dave Brubeck

Cocktailpartyt

Föreställ dig att du precis fått din drömlägenhet. Den ligger på den adress du länge önskat att få bo på och den har en stor balkong med utsikt som du alltid drömt om. Du har bjudit in alla dina vänner till inflyttningsfest. Innan gästerna anländer har du klätt dig i dina finaste kläder och lägenheten skiner. Du är ofattbart stolt över att få visa upp ditt nya hem. Eftersom du är ny i huset har du också bjudit in grannarna i ditt trapphus.

Cocktailpartyt börjar. Alla vänner är på gott humör. De njuter av utsikten från balkongen och dricker drinkar. Några dansar till musiken och stämningen är på topp. Då ringer det på dörren. Det är Bengan som bor i samma trapphus. Han ser ut att ha tagit en drink för mycket och har spillt rödvin på sin skjorta. Vad ska man göra? Släppa in honom? Du låter honom komma in. Han ramlar över skorna i hallen och vinglar in i vardagsrummet. Han knuffar sig fram bland dina gäster, mot bordet med vin och öl. Han får upp en flaska öl men häver ut den över golvet. Du springer till köket efter hushållspapper för att torka upp. När du kommer tillbaka har Bengan hunnit fram till några av dina vänner och hänger med armarna dem. De ser inte ut att uppskatta hans närvaro men han märker inte det utan sluddrar och spottar saliv runt sig när han pratar.

Resten av kvällen går åt till att hålla koll på Bengan. Cocktailpartyt som pågår har du nästan glömt.

På den här resan har vi som motto att skita i Bengan. När han dyker upp, vilket han har gjort då och då, så har vi uppmanat honom att gå. Vi släpper inte in honom. Vi fokuserar på vårt cocktailparty i stället. Men igår var det svårt, för jag mådde illa hela dagen. Krabbisen som inte kom efter vår lördagskväll på stan kanske kom igår i stället. Bengan hängde med mig hela dagen. Ibland är han outhärdligt ihärdig och svår att bli av med.

The Message - Grandmaster Flash

En kul kväll

Sacre coeur

Sacre coeur är fint i skymningen.
Vi hängde på gräset i backen nedanför kyrkan.

En stråkkvartett underhöll.
Lite spöklikt.


Det blir asvarmt i skorna ibland. Man bara måste slita dem av sig för att överleva.

Igår blev det en sjudundrandes middag i Montmartre. Vi åt sniglar, sallad, ostar och chakuterier. Drack gott vitt vin och njöt. Vi satt i en backe och vårt bord stod därför lite lutat vilket ledde till en krossad vattenflaska i marken och snigelskal som rullade i väg mot andra matgäster bredvid oss. På så sätt fick vi kontakt med ett stort gäng och hamnade som i ett långbord med dem. En av dem verkade vara Montmartres lokalkändis. Fabrice hette han men jag ville hellre säga framboise, som är hallon på franska.

Summertime - The Zombies