Vår sista dag i Montmartre har varit hutlöst härlig. Karin och jag har lyxat med riktigt god lunch och middag. Vi har handlat fina saker och promenerat oss ner till 9e arrondisment. Där var också mysiga kvarter precis som här i vårt 18e.
Dagen började dock med att jag grät och Karin skrattade. Carla åkte redan tidigt i morse iväg och var borta när vi vaknade. Eftersom hon var så nervös för att hon inte skulle hinna till flyget i tid startade hon mot flygplatsen åtta! timmar i förväg. Vid tio var det Mattos och Franks tur att ge sig iväg mot sitt flyg. Då var vår hyresvärds vän här för att checka ut oss från lägenheten men eftersom vi behöver sova en natt till satt han och försökte få tag på sin vän, alltså hyresvärden. Vi tog ett snabbt hej då av killarna, de stängde dörren och försvann. Det knöt sig i min mage, som det alltid gör vid sådan där avsked, men den här gången riktigt mycket. Jag sjönk ihop på soffan och sa "nu får jag så'n separationsångest" och bröt ihop i ett snörvel. Karin tittade storögt på mig, vilket jag förstår för det var ju hennes pojkvän som for och inte min. "Åh, int va' de' ju min pojkvän som for". "Näääh", sa Karin och skrattade. Och fortsatte att skratta. Hyresvärdens vän tittade på oss medan jag torkade tårarna och Karin fnissade. "I'll come here tomorrow morning at 6.30 and I'll drive you to the train. Ok?", sa han. Han tänkte nog att vi behövde hjälp på något vis.
Ännu mer underliga kommer han att tycka att vi är i morgon eftersom Matto och Frank har återvänt. EasyJet är ett skitflygbolag som ställer in sina flighter. (Franks och Carlas flyg hit blev också inställt.) Så nu får jag väl gråta separationstårar i morgon igen.
Forever young - Alphaville
No comments:
Post a Comment