Tveksamt tempo

Livet som student var inte alltid lätt men efter några års studier hade man vant sig vid den ekonomiska situationen och frihet under ansvar. Det sköna var att man aldrig riktigt på riktigt kände av det där höga tempot som det pratas om, att vi kör hårdare och hårdare. Färre personer ska göra mer arbete på kortare tid. Nu jobbar jag inom skolan, som vi alla vet är den institutionen inte prio ett då det fördelas skattepengar, och just där är tempot påtagligt. Om detta har jag skrivit tidigare och det är samma sak en psykolog är inne på i en artikel i DN idag.

Tillvaron i dag påminner mest om ett maratonlopp, säger Madeleine Gauffin.

- Ingen av oss är egentligen gjord för det tempo som vi försätts i. Ändå fortsätter vi, alla gör ju likadant. Men många far väldigt illa.

Vi behöver gå emot det här. Klas Hallberg är en av mina förebilder och hans bok YCDBRALAI gav mig många tankeställare. Ändå drabbas jag av dåligt samvete då jag efter några effektiva timmar på jobbet slänger på mig jackan och hoppar på en buss mot ingenstans, för att sedan landa vid Västerbron som jag promenerar över sjungades Fly me to the moon under klarblå himmel. Just i stunden känner jag mig fri, men efteråt lite tveksam. Är det här vuxet och ansvarsfullt? Klockan är 15.00 och den senaste timmen har jag flummat runt och sjungit högt för mig själv. Moget. Jag är ju lärare nu och kanske ska ha en sträng blick och rynka i pannan. Ändå fortsätter jag med mina pauser för att jag själv finner mitt resonemang om en ständigt sträng blick tveksamt. Det håller inte.

Tralala lilla molntuss - Bob Hund