Auschwitz och Birkenau

Jag kallar denna pekande kvinna kvasiguide eftersom jag aldrig förstod hennes funktion. Men det var i alla fall hon som satt bredvid taxichauffören som körde oss till förintelselägren.

Rätt ord på fel plats

Auschwitz bestod av tegelhus i rader. Fina hus men de bär på ondskans historia.

En snabb analys i mitt huvud resulterade i slutsatsen att kvinnor överlevde i genomsnitt ett halvår  i lägret medan männen överlevde ett och ett halvt. Att möta dessa människors blickar genom fotot var oerhört svårt. 

Djävulen själv på väggen. Men nog är detta onda verk ett resultat av människan. Hitler var som nyckeln till ondskans näste. Eller nåt. Det har Ludvig Igra och besöket fått mig att inse. 

Som ett ledsamt barn med oklippt hår kände jag mig. 

Tre kilometer från Auschwitz ligger Birkenau. Det var ett öppet fält där den råa vinden trängde sig in under mitt skinn och kylde ner mig. Det var enorma avstånd. Här står jag i slutet av järnvägen. Dödsslutet. 

Gaskamrarna i Birkenau stod alltså i slutet av järnvägen. De hann brännas ner men spåren finns kvar. I detta skede var jag illamående och ville bara att guideturen skulle ta slut.  

Vår riktiga guide. Han hade en imponerande berättarteknik som jag funderar på att ta över i mitt arbete som lärare. Hans mest tydliga grepp var att han viskade fram slutet av de olika delarna i sin guidning. "For some it was luck." Och med en viskning upprepade han: "Pure luck". Fantastiskt. 

Sovplatser i ett av tegelhusen i Birkenau. Där fanns ingenting. Ingenting.
Och det sista lägger jag till med en viskning.

Var tyst. Var tyst?!
Sjukt provocerande text på väggen.

Väl tillbaka i Kazimierz möttes jag av denna grafitti.
I Krakow bodde för övrigt omkring 70.000 judar innan förintelsen. Efteråt bodde där omkring 300. 

Metamorfose Ambulante - Raul Seixas