Fick för mig att lyssna på Coldplay igen och när Clocks gick igång hamnade jag på Manhattan igen. Det är våren 2003 jag går med en cd-spelare i fickan och ny musik i mina öron bland skyskraporna. Tusentals intryck. Jag är 19 år. Förvirrad men så otroligt lättad över att inte längre vara ett barn. Helt ensam. Med Manhattan i två månader. Frihetskänslan.
Yellow i sin tur bjuder på tårar. En förlorad älskad kusin med en hjärntumör lämnar mig och alla sina andra hösten 2006. Förvirrad då också. Men inte ensam. Trots allt. Hennes favoritfärg var gul. Tårarna för henne tar aldrig slut, men inte heller leenden.
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment