Jag lever i två världar samtidigt och vill att de ska flyta ihop och bli en och samma. Så att jag kan få bli en hel person. Å ena sidan är jag den vuxna förebilden med båda fötterna på jorden, å andra sidan tar det emot att växa upp. Jag vill. Vad? Jag vill någonting som jag inte kan formulera i ord. Men jag vill inte plötsligt vakna upp och behöva fira min trettioårsdag.
För att lätta på den existentiella ångesten går jag ut för att ta mig några glas vin och för att ladda upp lyssnar jag på Robin S om och om.
Show me love - Robin S
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
6 comments:
Uh, du ger mig ångest.
fan fan fan, undrar om det inte var ett misstag att flytta ihop,vi har krigat i 1 vecka snart, jag tänker inte ge efter som vanligt, nu är det mitt hem o jag vill oxå bestämma lite.
j.
Jag känner igen mig kära du. Men behöver man verkligen vara hel? En och samma? Två liv är inte sämre än ett så länge man ha lite koll på vart de överlappar varandra. Allt är nog lite för komplicerat för att vara helt på det klara med vad man vill, det vore inte trovärdigt. Konflikterna inom oss själv är väl det som i längden leder oss framåt, eller bakåt, vad vi nu föredrar. Så omfamna dina två liv, omfamna din 30-årsdag. Om du bara låter dem så kommer de att hjälpa dig.
Nu ska jag sova och sen åka iväg och sitta i en avstängd tunnelbanespärr och göra absolut ingenting. Lovely!
åhå,lukas följer tydligen oxå din blogg
J
Karin>> Vi måste komma underfund med ett sätt att hantera denna ångest.
J>> Woops hoppas att ledde till ett uppfriskande bråk.
Linda>> Fina du vad rätt du har. Det kanske är precis vad jag borde göra. Se det som någonting positivt att man har flera roller att spela och inte bara behöver vara en och samma jämt och ständigt. Och livet tar ju inte slut för att man blir trettio om man ser till att inte stagnera och låta allting bli till en grå massa.
ja vi e snällare mot varandra nu.
hoppas vi ses imorgon.
Post a Comment