Hej
Jag minns en tid då du försvarade mig. Mig kunde man hosta baciller på och jag kunde skaka hand med magsjuka. Ingenting bet på mig. Jag blev sällan sängliggande. Tvärtom önskade jag som sextonåring att jag en dag eller två kunde få vara lite sjuk. Få ligga hemma under täcket och titta på serier från morgon till kväll. Tänka att jag var sjuk och inte behövde göra någonting. I stället var du envis och vann varenda match mot virus som for i luften.
En gång fick jag hjärnskakning och fick vara hemma. Det var inte så roligt insåg då. Dessutom var den självförvållad och onödig. Det förstår jag att du inte lyckades parera.
Men nu undrar jag. Vart har du tagit vägen? Mitt immunförsvar. Det räcker med att någon som känner sig krasslig tittar åt mitt håll för att jag ska insjukna i en förkylning. Detta är påfrestande och frustrerande. Om det är så, att jag inte tagit hand om dig som jag ska behöver jag få veta det. Jag är beredd att göra vad som helst. Gå tio kilometer om dagen, göra hundra sit-ups eller sluta äta pizza. Vad det än kan vara.
Gone - Melody Gardot
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment