Den positiva delen av historien var att man slapp gå till skolan resten av terminen. Meningen var att tiden skulle användas till att plugga inför studentskrivningarna som är senare på våren men min bild av det är att jag mest tittade in på biblioteket för att säga hej till folk som ambitiöst använde dagarna till det som det var meningen. Sedan luffade jag runt lite här och var i stan.
Mamma var orolig. Jag tänkte inte efter så noga. Betyg var inte högsta prioritet och tanken att misslyckas slog mig aldrig.
4 comments:
Det är det där jag saknar! Jag hade heller ingen tanke på att det skulle kunna gå så att jag blev underkänd! Förutom i finskan kanske. Men den tanken skrämde mig inte nämnvärt den heller. Jag gled bara runt och var ganska nöjd. Varför har jag blivit så ocool när jag helt uppenbarligen en gång i tiden var Ekenäs mest relaxade typ!
Vet inte vad som hände sen. Vi har blivit för allvarliga. Kanske var det när vi flyttade hemifrån, behövda ta ansvar för oss själva och mamma och pappa inte var ansvariga för våra bravader längre. Det är mycket jag förut var betydligt mer laid back med. Förändring, tack.
Känner igen mig :-) Betygen var inte viktiga, man var ung och räknade dagarna tills man fyllde arton.
På tal om flak-åkande så föregick ju en finsk skola med gott exemepel i år i H:fors och hyrde spårvagn i stället för lastbil.
Ja, spårvagnen var nytt och säkert mycket mer behagligt än att åka flak i minusgrader.
Post a Comment