Har aldrig sett en så galen måne som ikväll. Sov dåligt förra natten och kanske var det i väntan på den. Stor, gräddvit och magisk hängde den på himlen nu när jag kom hem. Mäktigt.
Mindre mäktigt kändes det i dag när brandlarmet gick tjugo minuter efter att jag delat ut ett skriftligt prov till mina elever. Man vill inte tro att det är sant när det drar igång ett tjut som får öronen att värka. Allra minst vill man just då vara den ansvariga som tjugosju elever tittar frågande på. Självfallet hade jag inte klasslistan med mig och bad till gudarna om att branden inte var allvarlig så att jag skulle kunna springa in på arbetsrummet och slita med mig listan ut på gården. Ville ju inte verka ansvarslös inför chefen.
Väl ute på gården, med klasslistan, bad jag den längsta eleven i klassen kolla upp att alla var på plats. Jag drunknade liksom i mängden och eleverna flöt in i andra klasser som stod runt omkring oss. Känner inte den där klassen så bra. Det finns minst tre Jennifer och lika många Josefin. Omöjligt att minnas vem som sist och slutligen heter vad.
Det var på grund av en smörgåsgrill i cafeterian som man behövde utrymma 1000 personer. När det blev känt kunde vi återgå till provet och säkert hade de som inte kunde g-frågorna tidigare hunnit lära sig några av dem tack vare brandlarmet. Väl vore väl det i så fall. Perfekt tillfälle att lära sig sådant man annars inte brytt sig särskilt mycket om.
No comments:
Post a Comment