"Ro, jag vill känna ro, ro jag vill känna ro damdammm lalaalalaa"
Eller nej, tro var det visst som Marie Fredriksson sjöng. Slog det mig sedan, efter några vändor om ro. För just den texten passar mitt lilla liv bättre nu. Jag tittar på mina katter och försöker lära mig av dem. Jag lyssnar på Freda's låt Alla behöver från 1993 som handlar om att alla behöver tid. Om hur solen ska kyssa bort alla problem.
Suck.
Jag läser Tillsammans är man mindre ensam och ler för mig själv åt de knäppa dialogerna, åt de roliga människorna. Jag längtar till Paris och sommar. Tänker att kanske jag ska köpa en longboard och slå sönder knäna, men att det kan det vara värt. Tänk att rulla fram på trottoarerna och känna ro.
Men först ska febern gå över, sedan ska jag lära mig att jobba som folk. Så där att man ger allt, men ändå har en massa energi kvar på ett annat konto sedan när man lämnar sitt jobb.
Tro - Marie Fredriksson
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
1 comment:
hoppas febern ger med sig. jag försöker koppla av med Håkans bar.
Post a Comment