Balansen mellan tyst och rabiat

Jag trodde jag var kritisk men mina elever är ju dödskritiska så jag börjar omvärdera min självbild. Antagligen har jag blivit vuxen, nyanserad och trist. Tur så är de bara lämpligt kritiska till mig och min undervisning. Överlag är de nöjda. Det visar deras anonyma utvärderingar. Bäst resultat har jag på frågan om alla får komma till tals. Skönt. För om det är något jag inte själv fick när jag gick skolan så var det att få komma till tals. I högstadiet uppfattades jag som rabiat och störig, vilket gjorde att jag som femtonåring tänkte att det var bäst att hålla tyst i fortsättning. Tyvärr blev jag alltför tyst i skolsammanhang och har fått anstränga mig för att ta mig ur det. Därför är jag lite halvrabiat på jobbet nu. Kanske kan jag balansera mig så småningom.