Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

15 April 2010

Klara ramar

Ingen kan fatta hur trött jag var på jobbet igår. Och jag är ju så dålig på att vara det. Min hjärna går i lås och allting blir skitsvårt. Förklarade för mina elever att jag har dålig karma, när det inte blev som det skulle bli. När jag sa fel eller fastnade i stolar med mitt nyckelband. "Det är för att du inte rättat våra prov", menade de. "Ja, det måste vara det. Jag kommer att ha dålig karma ett bra tag till i så fall", sa jag då.

I dag var jag betydligt piggare. Tur det, eftersom jag skulle ha min mentorsklass som inte alltid är helt lätt att tampas med. Men jag har mycket klara ramar nu och de har köpt konceptet. Börjar varje lektion med att skriva en dagordning på tavlan. Själv tycker jag att den är töntig och hade blivit hopplös om någon hade kommit dragandes en sådan när jag gick i gymnasiet.

Dagordning
1. Kom in tyst i klassrummet
2. Sätt dig
3. Ställ inga frågor
4. Lyssna på genomgången
5. Frågor välkomnas

Detta har gjort uppstarten av lektionen lugnare. Innan fick jag 1000 frågor och tappade koncentrationen. I vanliga fall vankar jag av och an framför tavlan strax innan lektionen drar igång. För att samla mig. Men med min klass har inte det gått utan stället har jag parerat frågor, ofta samma eftersom de inte lyssnar på varandra, och detta har lett till prat och kaos som jag måste få tyst på med hög röst för att kunna börja lektionen. Med dagordningen på tavlan har klassen blivit mer sävlig. Kanske får även min klass gott rykte på skolan snart.

No one's gonna love you - Band of horses

1 comment:

Anonymous said...

Bra jobbat! Töntigt, nej, eftersom det fungerar. Tydlig pedagogik helt enkelt. Det är ju oftast de enkla lösningarna som är bäst. Tydligen har ingen gjort det förut med den klassen i alla fall. Skit bra.
/Mamma