Under en längre tid har jag övat mig på att ha tråkigt. Det går så där. Men om jag inte börjar öva mig kommer jag att gå samma väg som min far och göra fadäser som att stressa iväg på resa till ett annat land utan att märka att jag inte tog på mig ytterrocken trots att det inte är sommarvärme ute. Sådant händer honom och ni vet ju vad som sägs "en dag blir man ändå till slut som sina föräldrar". På många vis skulle det vara positivt för mig medan det på en del punkter är absolut nödvändigt att gå en annan väg.
Min bror anklagade mig vid frukosten idag för att jag förde fram politisk propaganda. Det håller inte jag med honom om men jo, jag blir upprörd på alliansens inhumana politik och får så oerhört svårt att inte balla ut i ett brandtal när en närstående ska lägga en röst på ett parti som inte tar alla människors lika värde på allvar, bland annat. Det är sådana gånger jag önskar att jag var på jobbet och kunde handskas med situationen som jag gör i min lärarroll. Då är det lättast i världen att ställa frågor och bara lyssna. Det är mitt jobb. Men hemma i mitt kök lyckas inte alltid det.
Nej, lite Jacob Hellman och en skogspromenad på det här.
Som jag vill - Jacob Hellman
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment