En novemberdag 1983 föddes jag i ett bageri i södra Finland. Innan detta tog min mamma några brödbeställningar, krystade ut mig en stund senare och strax därefter sålde hon några tårtor. Under tiden bakade pappa limpor på löpande band.
Riktigt så var det kanske inte även om jag misstänkt det många gånger under min uppväxt och gör det än idag. Mina föräldrar är arbetsnarkomaner och har haft café och bageri så länge jag kan minnas. Och jag har på ett eller annat sätt varit inblandad i deras affärer hela mitt liv. Det är med den starkaste hatkärleken jag tänker på deras företag. "Det ger oss mat på bordet", har pappa hävdat när jag som en arg tjur frustat ut att jag är trött, så trött på bageriet. Det är inte lätt att ofrivilligt ingå i ett familjeföretag och särskilt inte som tonåring. Föräldrarna härskar fortfarande över en och hur man än försöker säga nej så blir det som om man skulle sagt ja.
Jag hör att det här inte låter bra. Jag är fortfarande sur.
Det min poäng skulle vara med detta idag var att jag håller på att lära mig en ny arbetsmoral. På min nuvarande arbetsplats, ja på alla jag varit förutom mina föräldrars bageri i egenskap av bagardotter, lär man sig att man har den tid man har. På den tiden gör man sitt bästa och sen är man klar. Sen går man hem och lever livet. Min ena chef gjorde tummen upp förra veckan när jag sa att jag har en pakt med mig själv nu som går ut på att jag inte ska jobba efter klockan 18.00. Min andra chef ifrågasatte starkt att jag befann mig på skolan när det var måndag och sportlov. Likaså vaktmästaren. De ville inte se mig där. De skakade på huvudet och sa "gå hem". I höstas frågade chefen uppriktigt mig varför jag var kvar på jobbet efter 11.00 om jag inte har lektioner. "Du behöver inte vara här. Du får jobba där du vill", sa han. "Jo men jag trivs här, därför är jag här", svarade jag.
Det är precis den stilen jag behöver möta. Det känns tryggt att veta att mina chefer litar på mig och vet att jag gör ett bra jobb. Det har gjort att jag kunnat jobba med gott samvete. Jag behöver inte jobba gratis och jag är kompetent nog att göra ett jobb på den tiden jag är tilldelad. Detta försöker jag även lära mina elever. De har aldrig deadline på måndagar till exempel, även om de ber om det. "Ni ska vara lediga på helgen, inte reda ut etiska dilemman i pm till mig eller fundera på vad Dantes allegori kan tänkas handla om, sånt är vardagarna till för"
Sweet child o mine - Taken by trees
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
5 comments:
Ojoj...Det är bra att du blir lite pushad till att chilla :D
Verkar vara riktigt bra ställe då!
Ja det är bra. Det är en väldig fart på alla hela tiden, men så påminner man varandra konstant om att man ska ta det luuugnt.
Det var väl tur att jag läste din blogg bakvägen. Annars hade jag kanske inte vågat komma med mina goda råd. Oberoende om det beror på gener eller miljön så är jag i alla fall stålt över dig. Du kunde knappast ha blivit bättre. Lite mer avslappnad kanske. Så då blir mitt råd; träna på återhämtningen och njut av varje stund. Ta hand om dig älskling!/mamma
Jo lite mer avslappnad kanske hade varit bra. Lite mindre engagerad i det mesta hade också varit bra. Sen måste jag bara få vara lite oavslappnad nu ändå och rätta dig. Stolt, skrivs det.
Det är inte lätt att bli mindre avslappnad, men jag försöker och försöker.
Ja visst, stolt skall det vara. Det är inte lätt med stavningen i det svenska språket. /mamma
Post a Comment