Ännu har jag inte besökt en stad som jag lämnar med samma känsla som jag lämnar Stockholm. Särskilt en sommarmorgon när solens strålar ligger mjuka över staden blir avskedet känslosamt. Jag vet att jag ska återvända och att jag har roliga, händelserika veckor framför mig. Ändå är det ledsamt. Innan jag bodde i Stockholm kunde jag längta mig sjuk på att få flytta dit, för den staden ropade på mig långt där borta. Paris har ropat lite på mig, om än inte lika högt men det viskar en fransk röst som ber mig komma dit. Om en vecka är jag äntligen där och jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Tror inte på förälskelse som den jag har med Stockholm, snarare vänskap.
För övrigt bjöd Värmland mig på en fin midsommarvecka. Grön skog, Väners kalla sjövindar, smörblommor, en liten stockstuga och klarblå himmel. Hela veckan var det klarblå himmel och min kropp är fortfarande varm av solen. På midsommaraftonen gick några goda vänner in i dimman och spelade bland annat Akons Sexy Bitch tio gånger i timmen. Det var ett liv och ett kiv, som Strindberg kanske skulle ha sagt. Klockan hade passerat ett när dimman låg tät och jag tog det mogna beslutet att inte drivas in i det. Combos tillstånd dagen efter visade också att det var ett bra beslut. Det var inte många ord som kom ur hans mun då. Mest sov han och varje gång han syntes till fick han höra glada utrop från oss andra. Så du är vaaken nu. Hur måår du?!
2 comments:
hahaha... mycket passande låtval :)
Eller hur!
Post a Comment