Alla dagar är inte bra dagar

Ur ett mejl till Karin:

Kom lite sent till jobbet och hann inte göra mycket innan min lektion vid tio. Och den lektionen blev... ja man kan säga... misslyckad. Först var vi i fel klassrum och det blev rörigt. Sen svamlade jag och försökte hålla ihop en diskussion om Frankenstein för att få tiden att gå då datorn inte ville spela en film som vi skulle se. I mitt stilla sinne hoppades jag att min chef inte skulle dyka upp och vilja observera mig för att samla underlag för lönesamtal och liknande. För jag gjorde verkligen inte succé. Sen började det tjuta och brandlarmet gick. Jag stod utan klasslista och hade ingen aning om hur många tonåringar jag skulle samla ihop ute på gården. Stegade fram till min chef och sa: "Hej, jag var inte alls bra förberedd. Har ingen klasslista och min lektion har hittills varit katastrof. Varför står det att vi ska vara i D101? Den salen är upptagen". Åh, varför gör man så? Går till chefen och indirekt säger "Hej, jag är sämst. Vill du att jag ska gå hem? Du är inte så bra du heller."

När brandövningen var över gick lektionen lite bättre. Vi lyckades få igång filmen som var 15 minuter lång. En elevfilm med erotiska inslag. Jag har ännu inte bestämt mig för om vilket betyg den ska få, om den är farsartad på ett dåligt sätt eller om den är genomtänkt och lyckad. Ska sätta betyg den här veckan. Får lita på de nationella betygskriterierna och helt enkelt hitta stöd för min bedömning där. Som med all annan bedömning... På något sätt ska det gå.

När det var en timme kvar på den två timmar långa lektionen sa jag: "Nej hör ni det är så fint väder och snart blir det kallt. Nu får ni gå ut i solen och läsa". All elever rusade ut och jag ropade så högt jag kunde "Lova att ni läser nu! Om två veckor är det prov!!! Det är för ert eget bästa!!!". Sen jagade jag på några enskilda den närmaste kvarten innan jag sjönk ner vid mitt arbetsbord. Där jag drack kaffe och suckade i väntan på nästa lektion, som var två timmar senare. Försökte jobba men det gick liksom inte. För att lätta på mitt dåliga samvete höll jag en mastig föreläsning på 50 minuter om läsning och litteratur för min nästa klass på eftermiddagen. De stackars musiktvåorna var apatiska efteråt och bad mig att nästa gång sätta in en aktivitet i mitten av en sådan genomgång. "En diskussion eller nåt, vi blir helt knäppa om vi ska lyssna så där länge", bad de. "Okej, okej jag ska göra det", svarade jag men kände själv en lättnad över att jag jobbat så att det kändes, både för mig och dom.

Måndagar är inte en bra arbetsdag för mig. Jag är för seg då, men just idag var det extremt.