Olyckans vecka

Inleder min sista semestervecka och ber om att den blir betydligt mindre dramatisk än den vecka som just passerat. Precis när lugnet hade lagt sig försvann min systers katt ut genom ett fönster från lägenheten på sjätte våningen. Väskan var packad och jag på väg på mysfest i Vinterviken men i stället blev det en kväll på jakt efter katten. Ringde på hos grannar och bad dem kolla sina balkonger, satte upp lappar, drog slutsatsen att hon hoppat upp på taket. Övervägde att ge mig upp dit jag med men stationerade mig i lägenheten med rödvin och smörgåsar.

"Jag stryker barn och katt från min lista", sa Combo igår när han hörde om bravaderna. Förstår lite hur han tänker.

Ett på natten somnade jag bort och väcktes halv fem av en tjej som trodde att hon hade sett en grå liten katt. Jag ut i gryningen med morgonrock för att titta om det var rätt, men nej. Tittade i taket en stund innan sömnen tog mig. Vaknade strax efter fem med ett ryck då dörrklockan skrällde. På med morgonrocken igen och ut i trapphuset. Där stod en stressad brevbärare och in som ett skott kom lilla Lunie! Härliga tider, då sover vi nu. Men hon tittade med stora ögon, kröp ihop tätt intill mig och var livrädd. Lilla liv, inte kan man sova när ett skrämt litet djur ligger och trycker sig emot en. Då såg jag att hon hade blött under nosen. Så den här natten är det hennes tur att ligger med slang i sig på sjukhus. Vi hoppas och tror, igen, att allt går väl och att min syster till slut ska få komma till ro med man, barn och katt.

Seven days of falling - E.S.T