En vän som jag träffar alltför sällan bjöd på brunch hemma hos sig igår. Hon jobbar som jurist och sitter i ting där män som misshandlar och våldtar kvinnor får sina handlingar dömda. Hon har jobbat på kvinnojour och varje gång man träffar henne vill man ta tag i det där. Det där med att göra något åt saken, sluta upp med att bara vara arg och på krigsstigen. En rasande eld ligger ständigt och glöder inom mig. När ska gemene människa förstå att det går att bli våldtagen av sin make, att det kan ta länge innan man förstår att det händer och att det finns nyanser? Det finns dåliga dagar med våldtäkt och bättre dagar då kvinnan tror på sitt äktenskap, då hon till och med vill ha sex med sin make. Frivillighet och förtryck kan faktiskt befinna sig inom samma väggar.
Min vän har blivit expert på detta område och är så fördjupad i sin kunskap att hon nu kan tänka sig att försvara dessa män. Jag tappade balansen i hennes hall när hon sa det till mig, att hon kan försvara svinen. Min skor blev oknutna en stund då detta kom på tal. Hon är inte dum, det vet jag, så det enda jag kan göra är att en dag förstå vad hon vet som jag inte vet än.
En annan sak jag inte förstår är att bror min verkligen är på väg att steka pannkakor. Helt otroligt. Jag sa från ingenstans "nej, om du skulle ta och steka lite pannkakor kanske". Han såg mycket skeptiskt ut men kom tydligen på bättre tankar.
Wonderful life - Hurts
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment