Min morfar och jag

Morfar var lätt irriterad över att Liza Marklund inte ställde upp i Debatt. Hon borde absolut varit där för att förklara sig, svara på frågor. Göra rätt för sig. Min morfar är en gammal söt man. Kanske borde han slippa bli ifrågasatt. Det tänker jag ibland men har fruktansvärt svårt att låta bli att säga min åsikt i frågan. Det jobbiga är bara att jag så ofta tycker precis tvärt emot.

Den här gången satt vi i en bil. Jag hade druckit läsk hela kvällen ur ett kalleankaglas så att mormor, morfar och mamma kunde dricka vin på sextioårskalaset. På hemvägen skulle vi göra en nattlig biltur och ta en genväg via stadsdelar som jag inte visste att fanns. Morfar satt bredvid mig och framförde sin åsikt om Marklund och Debatt. Debatt råkar vara bland de mest onödiga programmen på svt för tillfället. Det är en oordning där som inte passar sig när viktiga frågor ska diskuteras. Ingen får tala till punkt, folk tycker dumma saker, ingen lyssnar på de smarta, Josefsson kan inte hålla sig utan måsta alltid höra de värsta exemplen. Vad är det värsta du har sett hittills, hojtar han mitt i alltihopa.

Jag har ganska starka och klara åsikter om debattprogrammet. Det är inte ett intellektuellt sätt att diskutera på. Jag bestämde mig för att berätta detta för min morfar. Han blev väldigt förvånad.

- Nemen, det förvånar mig Anna att du säger så. Ni studenter som alltid pratar i munnen. Nemen man förstår ju ingenting när studenter pratar. Ni låter aldrig den andra prata till slut och det blir bara oväsen.

Vah?! Vad snackar han om nu. Jag försökte samla mig.

- Studenter? När ser man bara studenter på tv som pratar. Jag fattar inte vi
- Nej man förstår ingenting av vad ni pratar ni bara pratar och ingen hör ju på. Nej! NU ska du byta fil här. Ja, så ja. Ni pratar bara i munnen på varandra. Ingen får en syl i vädret.
- Men när hör du stu
- Ja, inte förstår man vad ni pratar om.
- Vah?! Alltså när ser du studenter på tv som
- Ja, det blir ett sånt liv. Och
- Men alltså när är det bara studenter på tv som pratar med varandra. Jag fattar
- Ja, men nog ser man ju HÄR ska du in åt vänster nu ja, preciss, och sen till hööger här. Känner du igen dig här nu då?

Det började med att jag ifrågasatte Debatt och sen ville morfar påstå att jag som student borde tycka att det är ett bra program eftersom alla studenter pratar i munnen på varandra.

- Ja, men hur gör du då då när du sitter med studenter som pratar i munnen på varandra?
- Än så länge har jag nog inte träffat en enda lärare i skolan som varit fantastiskt bra på att hålla i ett seminarium. På ett sätt så att alla som säger något får följdfrågor och får utveckla. I stället får vissa dessa följdfrågor och får chansen att utveckla sitt resonemang. Och när det blir rörigt kan lärare ta fasta på det en student sagt i stället för att ta fasta på alla olika åsikter i frågan som kommit upp. Det blir en ojämn fördelning av ordet. Har jag inte
- NU nej det är du som får köra här.

Ännu en mystisk rondell dyker upp i Västerås. Jag trodde att en bil var på väg in i oss i 80 kilometer i timmen. Märkligt att inte bromsa lite tidigare. Det kan vara schysst mot andra trafikanter. Sen hamnade vi in på mörkare vägar och jag tänkte att nu får ridån gå ner. Vi hade båda sagt vårt. Än en gång hade vi gått igenom en livlig diskussion, min morfar och jag.

Lugnt

Jag sitter här hemma och njuter av att vara inte vara viktig. Ett välskrivet examensarbete fick mig att inse att det inte finns någon som helst orsak att stressa runt längre. Utan dåligt samvete ligger jag med laptopen i famnen och läser Papper i en timme. Kramar min katt i en timme. Dricker kaffe i en timme. Typ nu kanske jag klär på mig för att ta mig ut i solen. Vandra upp för Odengatan och sätta mig på det där flashiga cafét med studentrabatter.