I väntan på gästerna

I en infraröd bastu läste jag i veckan en modetidning och hittade en rufsig svinrygg. Helt perfekt, tänkte jag, typ så där brukar jag ju se ut i håret. Så nu har jag tuperat håret och förstrött tryckt in hårnålar. Resultatet får räknas som relativt lyckat.

För övrigt är intervjun med Paleface i Husis läsvärd och så håller jag fullständigt med diZi om att man hellre kan räkna att ett nytt år börjar på våren. Helt i onödan blir jag vemodig och nostalgisk på nyårsafton. Det blir ett nytt år varje dag, varje timme, varje sekund. Allting är i ständig förändring. Men jag ser ändå mycket fram emot kvällens fest.

Gott nytt år.

Colgate Soulmate - Paleface

Året avslutas

När jag frågade mig själv vad som varit det bästa med året som passerat var mitt spontana svar resan till Göteborg med Combo på påsklovet och de två veckorna i Montmartre. Därför tänker jag att 2011 måste bjuda på minst två resor tillsammans med några av mina bästa vänner.

Igår lagade vi sushi och tittade på Tim Minchin. Den briljanta mannen rekommenderar jag varmt.

Heavenly Arms - El Perro del Mar

Slöa tider

I förrgår återkallade vi våra sommarminnen från Paris då vi åt sniglar på Fransmanni i Vasa. Gött. Igår var vi på en intressant spelning på Doo-Bop. Tre unga killar spelade låtar på ett avslappnat och bisarrt vis. Det var experimentellt och vi skrattade mycket. Jag är så avslappnad nu att både kropp och själ går på lågvarv. Massören Tapani har ett finger med i spelet för efter att han knådat alla delar av min kropp blev jag som kokt spagetti. Tur att det enda som behöver göras nu är att planera och förbereda en nyårsfest. Härligt.

Om du trött tryckt in ett minneskort i en iMac

Tänk er att man är ganska trött, men man vill ändå fortsätta fungera och sätter sig framför datorn för att titta på bilder. Man tar ut minneskortet från sin kamera och lite förstrött trycker man in det i sidan på en iMac och känner hur det försvinner in i datorn samtidigt som man läser något på en hemsida . Minneskortet försvinner dessvärre in i fel hål och du grips av panik. Paniken sprider sig till din goda vän, som gärna vill rädda dig ur situationen. Problemet förvärras dock av att din vän trycker kortet längre in i datorn och till slut syns det inte till längre.

Lösningen är lyckligtvis inte särskilt svår. Det du ska göra är att ta ett kort från din plånbok och lirka ut minneskortet med det. Håll i det ordentligt och koncentrera dig på det du gör, tänk inte på annat.

Igår då vi letade lösningar på det lilla missöde som skedde googlade vi först orden "iMac fel hål minneskort" och blev ganska besvikna eftersom det ledde till min blogg. Den var ju inte till mycket hjälp just då. Därför vill jag nu bidra med lösningen. Vill också varna för att det på forum i cybern ges en del dumma idéer. Till exempel tyckte någon att sinitarra, blåmassa, kan användas får att få ut kortet. Men det var underhållande läsning och rekommenderas då humöret tryter.

Nu väntar en viss Tapani på oss. Han är tydligen en hejare på massage.

Je m'amuse - Caravan Palace

Vi fortsätter

Chillis är med mig, i vått och torrt.

Snappertuna kyrka är fin.

I Karins bastu var det mysigt.

Joline blev upptagen i den kristna församlingen.

Minneskortet kom ur datorn efter lite research på nätet. Det finns lyckligtvis fler puckon här i världen som dessutom delar med sig av sina misstag samt hur de reder ut dem. Nu ska vi bege oss iväg mot ett gym och en infraröd bastu. Förhoppningsvis ska allt bli så där lugnt och skönt nu. Jag aktar mig aktivt för att lyckas med fler klantigheter och grämer mig över att jag med åren inte tycks bli mer aktsam och mindre disträ. Vuxenliv innebär inte per automatik en ständig ordning och reda.

All Alright - Sigur Ros

Puckat puckat puckat

Min ambition var att bjuda er på bilder från veckan som passerat nu när jag äntligen har landat hemma hos Karin och Matto i Vasa. Men just som jag trodde att lugnet hade infunnit sig inom mig denna jul så trycker jag in mitt minneskort i fel hål i Mattos iMac medan han står och säljer vitvaror på Gigantti. Lyckligt ovetande om att två puckon precis fått kortet att försvinna in datorn.

Blir så trött!

Just nu är jag glad att det har gått tre år sedan jag brände hål i deras köksgolv, att Matto är snäll även om han kommer bli sur, att han är bra på datorer och att de har en bra hemförsäkring.

Julfeelis

Min systerdotter kanske är den mest glupska personen på jorden. I dag kom vi ihop oss rejält då jag matade henne med gröt eftersom hon tyckte att det gick för långsamt. Hon skrek och sprattlade, var på väg ur min famn och det var inte lättmanövrerat alls för en ovan barnvakt. Jag var tvungen att be min mamma om hjälp.

För övrigt befinner jag mig i bastuns förlovade land. Familjen är sig lik. Vi härjar en del så här dagen innan julafton men sedan brukar vi komma till ro. Jag tror att vi skulle funka bra i en julkalender på SVT.

Babababababaabaaa bababababaaaa. En klassiker.

Kuusamo - Danny

Jag vill hångla mer

Klas Hallberg, igen. Han skriver i Hångla mer! att seriositet och allvar inte är samma sak. Enkelt egentligen, men ändå nyttigt att säga högt till sig själv. Han skriver att allvarliga chefer inte per automatik är seriösa utan att de tvärtom är oseriösa, då de bortser från betydelsen av relationer och kommunikation.

Tänker på en av mina kollegor som är snabb på att med allvarlig ton säga "Det här är en arbetsplats, här ska vi inte ha roligt!" när han hör någon skratta i arbetsrummet. Han har fattat det här. Man ska hångla sig svettig även på jobbet. Man ska ta ut svängarna och kikna av skratt samtidigt som man är seriös och ambitiös. Vissa stunder har jag tvekat innan jag kopierat upp mina skrivningar med överskrifter som "Din chans att briljera" och instruktioner med ett dussin svulstiga ord och mindre allvarliga formuleringar. Tar jag inte mitt uppdrag på allvar nu?, har jag frågat mig. Men jag har ju varit extremt seriös då jag komponerat uppgiftsbeskrivningarna. Och haft roligt. Det måste inte stå PROV I RELIGIONSKUNSKAP högst upp. Anledningen till att jag tvekar är för att jag aldrig själv fått den typen av papper i min hand. Förrän nu med Klas Hallberg.

För mitt inre ser jag just i denna stund ett gäng av mina tidigare lärare stående på rad med bistra miner. Allvarliga och oseriösa står de där. Hur orkade de med sig själva och sina egna lektioner? Det är befriande att äntligen kunna börja skratta åt det som tidigare fick mig att vilja sparka ett hål i närmaste vägg. Äntligen inser jag att det är mest synd om dem även om de ville få sina elever att tro annat. Hur kan man jobba som lärare om att inte älskar att umgås med tonåringar, om det enda man gör är att sprida dödsallvar och att utnyttja sin maktposition?

Försiktigt pussande tycker Hallberg är mjäkigt och ineffektivt. I stället ska vi våga dregla ner varandras skjortor och tycka att det är värt att tänderna råkar stöta mot varandra. Jag är på. Jag vill hångla mer. På nästa skrivning kanske jag ska ha överskriften DÖDSALLVARLIGT PROV. Fast, åh nej, nu känner jag hur raden av bistra lärare tittar på mig och säger "Anna, Anna, Anna precis som vi sa blev det inte mycket av dig". Rollerna måste omfördelas i mitt livs skådespel, några ska få sparken medan andra ska få hångla med mig i rampljuset.

The Feeling Is Right - Doris Duke

En lärares funderingar

Jag läser elevtexter och känner mig lite hård då jag stryker under inledningar som "Jag har läst boken..." och i marginalen skriver att den informationen är överflödig eftersom det framgår av texten att personen i fråga har läst boken. De måste tänka på att jag ska orka läsa alla dessa texter. Det är inte bara för betyget de ska använda språkets alla magiska möjligheter utan även för min skull. Eller är de oroliga att jag ska tro att de inte har läst boken?

Men så inser jag också på vilken språklig nivå jag har förmånen att arbeta på med mina elever. Det handlar aldrig om ig:n. Vi pratar oftast vg:n och mvg:n. Min vän Oskar påminner mig då och då om detta, att hans elever knappt kan läsa medan jag läser Homeros och Kafka med mina. Det gör mig ambivalent. Först känner jag eufori över att få utveckla elever som redan är duktiga, men sedan kommer känslan av att det finns många elever som inte får godkänt trots att de jobbar hårt. En dag vill jag jobba med dem.

Lover Man - Alicia Keys

Pengar och soppor

Idag fick det upp för mig hur bra jag är på att stoppa huvudet i sanden. I stället för att lyfta blicken nojjar jag ihjäl mig med huvudet nedanför tårna och sand i ögonen. Detta gäller främst pengar och ekonomi. För mig är det ett problem både att ha och att inte ha pengar. Därför var det med stor lättnad jag överblickade mitt finska bankkonto i förmiddags då det kunde konstateras att alla mina telefonräkningar har blivit betalade tack vare av att skatteåterbäring, som jag inte hade en aning om, har rullat in på kontot. Funktionen att räkningar betalas automatisk är fantastisk.

För övrigt är jag så trött på soppor att jag flyr från dem direkt som det är uppenbart att de börjat koka. Kanske ångrar jag mig lite nu, kanske skulle jag stannat och ställt några frågor till kocken.

Festen är över - Bob Hund

Hinder

Trots att det fanns hinder tog jag mig till Hornstull igår kväll. Pratade med två killar som vinglade fram i snön och fick veta att de hade flyttat in i en lägenhet i området samma dag men att de inte hade hittat någon parkeringsplats och därför blev tvungna att ställa flyttbilen på andra sidan Årstaviken, i Liljeholmen. Totalt ohållbart. De hade släpat flyttlådorna med sig på tunnelbanan och när de var klara svepte de en flaska rom. Därav den mycket vingliga gången då de pulsade fram i snön. Det var fler än jag som hade haft det motigt med andra ord.

För övrigt så har Jonas Hassen Khemiri gjort det igen.

Parapapapam

Undrar

Är lite fundersam över hur mina elevers föräldrar reagerar på att jag satt Giovannio Boccaccios Decamerone i handen på deras barn. Min uppfattning är att eleverna gick igång på den, vilket ju inte är konstigt med tanke på att novellerna är erotiska, men inte snuskiga, och händelserika. Dessutom är de korta och lättlästa.

Say Hello Wave Goodbye - Nouvelle Vague

Jobbar på

Nu jobbas det minsann. Det är i tider som dessa man ser sig i spegeln intalar sig att man inte alls ser hängig ut, utan att man tvärtom ser alert och samtidigt avslappnad ut. Håret hänger lite löst på ett coolt vis tänker man. Allting faller sedan på att man råkar se sig i en spegel bakifrån och blir tvungen att inse att håret ser ut som ett kråkbo. Inte alls coolt, bara trassel. Kanske snart rasta.

While my heart is still beating - Roxy Music

Oplanerad

Med andan i halsen hann jag i tid till luciatåget på jobbet i morse. Ramlade in genom entrédörren med en söndrig sko och rufsigt hår. Precis som jag anade stod två chefer innanför dörrarna och jag kände mig oplanerad. De där skorna måste vara prototyper för de går jämt sönder och därför är jag numera redo med Karlssons universalklister i väskan så att missöden kan rättas till på direkten.

I morgon bittida börjar arbetsdagen med hotellfrukost på Clarion Hotell. Färsk frukt, gott bröd, smarrigt kaffe, pålägg en masse. Oerhört passande.

God knows - El Perro del Mar

Slutspurt

Listan på det som ska åstadkommas den kommande arbetsveckan är inte rimlig. På något underligt vis kommer det ändå att bli fredag och allt som nu är ogjort är då gjort. Det faktum att veckan börjar med luciatåg och glögg på jobbet gör att det känns riktigt bra ändå. Älskar lucia.

Don't give up - Georg Wadenius, Silje Nergaard & Nicolai Dunger

Underhållning

Ni inom 88 generationen har en konjunktion med Saturnus (ansvar, disciplin), Uranus (frihet, rebell) och Neptunus (drömmande). Detta gör er till rebelliska mot rådande normer och samhällsstrukturer. Lösningen blir att ni försöker att hitta lösningar som passar för er istället för att blint följa samhällets syn. Dessutom påverkas ni för tillfället av en stark konjunktion med Pluto (transformering) som fungerar som en katalysator och som tvingar er att ta itu med era problem.

Astrologen, 15:21, 7 september 2010

Det kan vara mycket underhållande att läsa vissa kommentarer till artiklar på nätet. Astrologen har skrivit detta till en ung förvirrad kille som hört av sig till Insidans panel på DN. Jag skrattar gott varje gång jag kommer att tänka på den där kommentaren. Extra roligt blir också reaktionen från Realisten.

Så du menar på fullt allvar att grabbens problem beror på planeternas placering? Vissa människor borde inte ha rösträtt.

Realisten, 02:14, 19 september 2010

It's not easy to be human - A Camp

Elhelvetet

Äh, men vad fan. Nu kommer det bli som förra året, att halva min lön går åt till el. I den här lägenheten är det åtminstone varmt, i min förra vet jag inte vad jag betalade för. Ärligt talat, jag har ingen koll. Eller jo, jag hade golvvärme i Gröndal på grund av att ett icke-fungerande värme- och ventilationssystem, samt okunnigt folk, gjorde lägenheten till en krets i Dantes helvete. När jag var på väg att bryta ihop la jag mig på ett varmt badrumsgolv. Precis som Dante lyckades jag dock vandra in och sedan ut i detta helvete.

Känner mig puckad och lurad nu. I ett telefonsamtal med Fortum fattade jag inte att binda elpriset nu i december då jag är tvungen att köpa deras el. Först nästa år får jag återigen köpa Telges gröna el.

Banker och elbolag. Gillar inte.

The Loneliness Is Gone - Anna Ternheim

Upplyftande

Jonas Gardell är bland de bästa jag vet. Hans kärleks-sms till Mark är för härliga. Jag blir också nyfiken på hur ett möte mellan Jimmy Å. och Jonas skulle vara.

Fly me to the moon - Anna Ternheim

Francois Villon

Stressad som man är finns det inte alltid tid att tänka igenom saker och därför var jag inte riktigt förberedd på det som komma skulle igår då det var dags för den sista filmvisningen i estetklassen. Filmen sattes helt enkelt bara på och lamporna släktes, jag sjönk ner på en stol och slappnade av. Avslappnad var jag ända tills det gick upp för mig att eleverna gjort en film om Francois Villon. Det var ingen oskyldig lek, det liv han levde. Bordellbesök och en mördad präst var erfarenheter han samlade på sig. "Gangsterpoet", kallade en elev honom.

I filmens upptakt lär vi känna Villon och får se hur han knivmördar en präst. Sedan beger han sig ut på gatorna och en slags konstfilmskänsla infinner sig. Det blir tyst en längre stund, så länge att man tror att tekniken krånglar. Men så hör man två taktpinnar slå mot varandra, en basgitarr ljuder och ett trumsolo drar igång. Och sedan är vi på bordellet. I några långa minuter. Varav halva tiden är en sexscen som fyndigt filmas med hjälp av skuggor mot en vägg, men det är eldigt och vilt. Klassen tjöt av skratt, drog efter andan och tjöt igen.

"Hrm, det var en upplevelse", kommenterade jag när filmen var slut och bollade över till eleverna. De var förstås inte lättlurade och bollade tillbaka. Vid det här laget kan jag finna mig i de flesta situationer av det här slaget och koncentrerade mig på filmmusiken och det faktum att filmen var genomtänkt även om det syntes att de haft bråttom med både inspelningen och redigeringen.

Dance Away - Roxy Music

Grattis Finland

Det är självständighetsdag i Finland! Huvudstadsbladet firar precis som jag med att läsa och kommentera rapporten om landets framtid.

Grattis igen! Själv har jag inte möjlighet att tända ett ljus och titta på det hela dagen. Plikten kallar.

Trying - Nuspirit Helsinki

Slutar klaga

Det är med pompa och ståt som åttiotalsdiskot på Cliff Barnes drar igång må jag säga. Mäktig filmmusik på en ljudnivå som är tre gånger högre än strax innan då dansgolvet värms upp. Skyltar i baren avslöjar dock att något stort kan komma att hända då det på dessa står vilka regler som gäller. Man får inte dansa på bord och stolar, ej heller öppna fönster. Det som hände redan då första låten drog igång var att folk stod på stolar och bord. Härmed slutar jag klaga på att det inte finns ett riktigt dansgolv i Stockholm.

Beat it - Michael Jackson

För övrigt är kampen mellan antalet besökare från Finland och Sverige förhållandevis jämn på den här bloggen.

Lat lördag

Det är dekadent här hemma nu. Ringde Karin på Skajpen när jag inmundigade mitt morgonkaffe och blev sedan sittande i diskussioner med henne fem timmar framöver. Missade lunchen, missade tvättiden, missade en promenad i dagsljus, missade några timmar jobb. Vi pratade om Moto Boy-spelningen, jag erkände att det kom tårar den första stunden då jag hörde honom live från scenen på Ritz, sedan pratade vi länge om den finlandssvenska bloggsfären och så kärlek. Plus en del skola och en hel del public service. Det som kvarstår av dagen är ett restaurangbesök.

Anyone who had a heart - Dusty

Några frågor och ett tips till ett gäng jag vill veta mer om

Jag läser vidare i rapporten om hur himla fantastiskt Finland ska bli. Där argumenteras också för att landet redan nu är ett av de bästa. Lista efter lista presenteras på länder som har de bästa utbildningssystemen, länder som är mest konkurrenskraftiga, länder som har de bästa kunskaperna i naturvetenskap och matematik. Finland ligger högt i dem alla, och likaså på listan som gäller jämställdhet mellan könen. Superbt. Det komiska är att de stora personligheterna som nämns i rapporten är Jukka hit, Pekka dit, Aarne här, Matti där. Gruppen som skrivit rapporten har missat att visa den finländska jämställdheten i praktiken. Men visst, Finland ligger bara på tredje plats i världen.

Och förresten, på tal om den där gruppen. Det leder in mig på nästa fråga. Vilka är de? Jag försöker hitta en sida där de presenteras och där de själva beskriver hur rapporten kommit till. Objektivitet kräver i mina ögon allt som oftast att den som ligger bakom ett resonemang, en idé, eller en åsikt kliver fram och säger "Hej, jag är den här personen som gör och kan det här".

Jag ska vara ärlig. Jag har mina misstankar. I en artikel i DN framgår det att utrikesminister Alexander Stubb 2008 bestämde vilka som skulle ingå i gruppen. Han valde bland annat Jorma Ollila i Nokias styrelse och Esko Aho som är Finlands före detta statsminister. Jag ser framför mig hur ett gäng gubbar i kostym sitter med kaffekoppar och kliar sig i huvudet då de tänker ut vad som behöver göras för att Finland verkligen ska bli landet som "gives you a lesson", som ett kapitel i rapporten heter.

Gänget som träffades har varit smarta och verkligen tänkt till. De har varit kritiska, kreativa och fantasifulla. De har varit finurliga. De har tänkt på språk och design lika mycket som på innehållet. Jag gillar mycket av det som står i rapporten. Det är bara det att det märks att det är flera som borde varit med, men som inte varit med.

Om jag hade varit med, och nu kommer mitt tips, då hade till exempel idéerna för hur den finska skolans pedagogik ska nå ut till världen inte handlat om att man bara filmar en lektion, då det kommersiella evenemanget Lysande lärare kör igång (s.243). Då hade i stället fokus legat på ett helt moment, ungefär fyra veckor, för att det ska gå att se processen och progressionen. Den som ser endast en av mina lektioner får en alltför lösryckt bild av det eleverna och jag sysslar med. Möjligtvis är det annorlunda i naturvetenskapliga ämnen eller kanske faller just den pedagogik jag arbetar efter inte inom ramen för tävlingen Lysande lärare.

Åter till gängsammansättningen. Det framstår som att det saknas dynamik i gruppen. Det räcker inte med smarta män utan det krävs en mångfald av människor då stora idéer skapas. Unga människor från olika delar av landet, icke-vita finländare, kvinnor och män med olika erfarenheter, kompetenser och bakgrunder. Gärna också killar som klär i läppstift.

Slutligen har jag några frågor om vad som ska hända nu, när rapporten är färdig. Hur ska idéerna omsättas i praktiken? Vem kommer att följa upp att de som tilldelas olika uppdrag faktiskt gör som gruppen skrivit? Hur når den ut till finska folket? Per e-post? Hur ska rapportens innehåll förankras hos de som lever i landet? Alla kommer att behövas för att det ska bli verklighet. Tiden är nog den rätta nu då ett riksdagsval närmar sig och Sannfinländarna ser ut att göra sitt bästa val någonsin.

Oriental love - Juli & The Monoliths

Finlands framtid

Det står mycket spännande i rapporten om att Finland ska vara världens bästa problemlösare år 2030. Vid första anblicken tänkte jag "vad är det här för skit?!", men nu börjar jag gilla den. Finland ska bli ett land där alla ska känna sig lika mycket värda och hierarkierna som finns i dag ska suddas ut. Det intressantaste av allt är att skolan får sig en känga. Det är inte en dag för tidigt.

En av de svaga sidorna i det prisade finländska skolsystemet är dess teoretiska karaktär. Hos oss sker undervisningen och inlärningen i klassrum och utifrån läroböcker trots att det finns intressant lärostoff i omvärlden. Tillgängliggörande av offentliga data erbjuder utmärkta möjligheter för undervisningen i många olika ämnen: matematikuppgifter kunde utgå från äkta material och undervisningen i samhälleliga ämnen t.ex. från realtidsdata om den egna kommunen.

Mer sånt!

För övrigt är det är jobbigt att skriva som en kratta ibland och sedan ha svårt att leva med det. Helheter, poänger och samband är tröstande ord i dessa sammanhang.

Listzomania - Phoenix

Ångrar

Åh, jag är en idiot som inte bokade biljett till Vasa för att uppleva Moto Boy på Ritz i morgon. I stället får jag sitta hemma med högar av elevtexter som ska bedömas och lyssna på honom så högt att grannarna till slut bryter sig in och snor min stereo. Eller min vinylspelare, för jag har honom på lp. Nästa pojkvän som kliver in i mitt liv bara måste klä lika bra i rött läppstift som Moto Boy.

The heart is a rebel - Moto Boy

Pengar och panik

Precis som jag trodde vaknade jag upp mitt i natten efter mitt iMac-köp och greps av panik. Pengar är ett orosmoment. Vände och vred en stund men bestämde mig för att stiga upp och kolla kontot. Tur det, för det fanns pengar kvar där och sedan kunde jag sova igen.

Idag kom jag i tid till min lektion och alla elever höll tal som berörde mig på olika sätt och vis.

Glöm allt du lärt dig - Bob Hund

Oron

Om jag försover mig i morgon bitti är det årets största misslyckande. Nationella provets taldel står på dagordningen och jag har uppmanat alla att åka hemifrån tidigare än vanligt. Jag kommer inte somna på annat sätt än på min spikmatta i kväll.

Kärlek

Båda de där två kan man bli lite trött på ibland, men för det mesta är de bara väldigt härliga. Säregna personligheter har vi fått allihopa trots att vi växt upp inom samma väggar i en extraordinär kärnfamilj. Sedan har vi en till söt yrboll som vi hoppas att ska ta sig ut i livet utan stödhjul så småningom.

Det var jag - Familjen

Inköp

Jag gjorde en galen grej igår. Jag köpte en iMac! Herre gud, det är det dyraste jag någonsin köpt och jag var så nervös. Fick andas djupt flera gånger men försäljaren var snäll och tittade bara lite konstigt på mig när jag ställde mina frågor.

Det doftade så gott i kartongen när jag öppnade den. Min katt var lika exalterad som jag och hängde i gardinerna precis som hon alltid gör när hon firar.

Holiday - Tough Alliance

Ihopkörd

En hel del annat än nationella prov upptar min tankeverksamhet den här morgonen. Det liksom kör ihop sig för mig. En död dator, en deadline, några högar texter som väntar på bedömning. Turligt nog är det jultider, vilket har samma effekt på mig som sommarvärme har. Jag blir lugn, glad och sprallig. Men nu låser jag in mig själv med elevtexter.

Stora tankar i lilla berg- och dalbanan - Bob Hund

Förändringar

Det har visat sig att jag fick en lite annan lärarroll än vad jag hade trott då jag pluggade. Inser det nu när jag går tillbaka och läser gamla inlägg. Nya, positiva erfarenheter har turligt nog trängt ut mina dåliga erfarenheter som jag burit med mig sedan högstadiet. Det var nämligen så att "trevliga" lärare hade en tendens att inte vara det mot mig och deras sätt kändes som ett favoriserande beteende. Vissa inkluderades, medan andra exkluderades. Jag var för kritisk och omedgörlig i högstadielärarnas ögon antar jag. En märklig pedagogik att behandla omedgörliga elever kallt eller argt.

Det är inte lätt att hinna med och se alla elever lika mycket hela tiden jämt och ständigt. Men jag hoppas innerligt att alla känner sig tillräckligt sedda och hörda av mig.

Oh my love - The Concretes

Lillfredag

Har två alltför korta nätter bakom mig och ska nu gå ner i en vilopuls som heter duga. Detta går till så att man lyssnar på sköna låtar, äter pasta med räkor och dricker ett litet glas rödvin. Torsdag är lillfredag hemma hos mig. Kanske låter jag Strindberg söva mig med Hemsöborna.

Fade to black - Dire Straits

Hej på er

De temps en temps går jag in på min statcounter för att kolla om någon överhuvudtaget läser vad jag skriver. Och det visar sig alltid vara ett gäng som tittar in här regelbundet och eftersom jag själv skriver sådant jag gillar att läsa om så slutar det alltid med att jag fortsätter det här bloggprojektet. Ambivalens var namnet och sedan landar jag.

Däremot har det aldrig varit över hundra unika besökare. Förrän nu. Eftersom jag inte gör reklam för min blogg har jag tidigare tänkt att då jag slår ett sådant här rekord så kan det bara vara tack vare av mina kära elever. Nu är ni här. Jag har dock svårt att tro att bloggen kommer intressera er i längden.

Nedan följer några tips.

Om du är min mentorselev kan du briljera på lektionen i morgon genom att kolla upp roman på ne.se.

Om du är musikelev passar jag på att påminna om att det är skriftlig individuell reflektion som ska skrivas tyst under hela lektionen. Ett bra sätt att förbereda sig på är att fundera ut olika sätt att tolka verket du läst, att du kan visa att du ser flera innebörder.

Foolin' - Devendra Benhart

Tveksamt tempo

Livet som student var inte alltid lätt men efter några års studier hade man vant sig vid den ekonomiska situationen och frihet under ansvar. Det sköna var att man aldrig riktigt på riktigt kände av det där höga tempot som det pratas om, att vi kör hårdare och hårdare. Färre personer ska göra mer arbete på kortare tid. Nu jobbar jag inom skolan, som vi alla vet är den institutionen inte prio ett då det fördelas skattepengar, och just där är tempot påtagligt. Om detta har jag skrivit tidigare och det är samma sak en psykolog är inne på i en artikel i DN idag.

Tillvaron i dag påminner mest om ett maratonlopp, säger Madeleine Gauffin.

- Ingen av oss är egentligen gjord för det tempo som vi försätts i. Ändå fortsätter vi, alla gör ju likadant. Men många far väldigt illa.

Vi behöver gå emot det här. Klas Hallberg är en av mina förebilder och hans bok YCDBRALAI gav mig många tankeställare. Ändå drabbas jag av dåligt samvete då jag efter några effektiva timmar på jobbet slänger på mig jackan och hoppar på en buss mot ingenstans, för att sedan landa vid Västerbron som jag promenerar över sjungades Fly me to the moon under klarblå himmel. Just i stunden känner jag mig fri, men efteråt lite tveksam. Är det här vuxet och ansvarsfullt? Klockan är 15.00 och den senaste timmen har jag flummat runt och sjungit högt för mig själv. Moget. Jag är ju lärare nu och kanske ska ha en sträng blick och rynka i pannan. Ändå fortsätter jag med mina pauser för att jag själv finner mitt resonemang om en ständigt sträng blick tveksamt. Det håller inte.

Tralala lilla molntuss - Bob Hund

Framsteg

Bror min tittade lite misstänksamt på mig för en stund sedan och då insåg jag att jag låg på soffan och viskade fram årtal på franska. Quatre-vingt cent dix, quatre-vingt cent onze, quatre-vingt cent douze.

Det låste sig i min hjärna då jag som gymnasieelev skulle lära mig säga 1999 på franska. Störtomöjligt var det. Men nu. Dix neuf cent quatre vingt dix neuf. Något sådant.

C'est une bossa nova - Birgitte Bardot

Slutspurt

Okej hörni, det är bara fyra veckor kvar. Ett sms från en vän i morse påminde mig om detta, precis i rätt stund. Fyra måndagsmorgnar och sedan inleds mitt andra år som jullovsledig lärare. Finns ingen orsak att tappa humöret nu.

Tyvärr ska jag behöva hålla en två timmar lång lektion snart som jag inte hunnit planera så väl som jag tänkte mig. Mycket tankeverksamhet under gårdagen gick åt till att sänka ambitionsnivån. Inte min grej.

Folkmusik för folk som inte kan bete sig - Bob Hund

Imponerad och förvirrad

Sedan länge har jag förstått att eleverna jag undervisar är fenomenala. Ändå blir jag överraskad då jag träffar dem en lördagskväll vid halv sju och de berättar att de hela lördagen har spelat in en film de jobbar med i svenskan . Fatta vilka elever man har. Det skulle ju vara katastrof om jag inte insåg det. Nu tänker väl någon cynisk människa att det är klart de drar ihop en sådan story när de råkar på svenskläraren en helgkväll. Men nej, de var glada att se mig och de har filmat hela dagen.

För varje dag som går på mitt jobb får jag mer och mer distans till mina egna trista minnen som elev i en skola där lärarna inte såg vem människan bakom den kritiska tonåringen var. Det känns befriande att få göra annorlunda, behandla ungdomar med den respekt de är värda.

För övrigt har jag en tid vaknat med en myskänsla och tänkt "fan vad najs det är när regnet smattrar mot rutorna". Älskar sånt. I fredags hände det igen och därför blev jag förvånad då jag senare insåg att det var klarblå himmel. Ändå smattrade det.

Baby - Devendra Benhart

Mår lite bättre nu

Ska fortsätta dagen med att träffa bra folk och lyssna på skön musik.

Unicornio - Silvio Rodriguez

En baksida

Tidigare drabbades jag sällan av förkylningar, hosta, magkatarr och liknande. Men nu jävlar. Sedan jag satte min fot innanför gymnasieskolans väggar har varje virus som härjar där sagt hej till mig. Det här är inte kul.

Fast egentligen går jag runt och är en glad skit just nu.

Papperspåse - Bob Hund

Pan(i)k

Trodde att jag hade blivit duktig på att hantera pengar sedan jag fick jobb men nu har det stora bakslaget kommit. Långkonjukturen den kommande veckan ser jag inte fram emot. En vrålhungrig människa som jag kommer att behöva planera noga. Matsäck och linssoppa.

Turligt nog har jag precis haft födelsedag och en del av presenterna var vinflaskor. Najs.

Komplexitet och rädslor

Människan är en komplex varelse. Som lärare skriver man till exempel tydliga instruktioner. Samma person kan visa sig vara dålig på att läsa andras instruktioner. Detta har visat sig ett flertal gånger då jag läser franska på onsdagskvällarna. Igår gjorde jag en rätt pinsam grej, men läraren höll god min.

Just nu är jag rädd för att tappa bort alla handskrivna nationella prov som min elever svettades med igår. Det får bara inte hända.

Little Bit - Lykke Li

Höken

Många bollar i luften, som man säger. Varje dag blir elever utsatta för mina hökögon då jag vandrar genom korridorerna och i ljushallen. Vissa av dem skulle jag vilja ta i kragen och fösa till rätt rum där de kan träffa rätt person. Men bara i bland. Egentligen går det till så här.

"Anna, jag har tappat bort alla texter vi läst."
"Det är ju inte alls bra. Hur ska du göra nu?"
"Jag vet inte... "
"Du får låna texterna från någon i klassen och kopiera nya ex. Kan du ordna det tror du?"
"Mmmm, okej."

För övrigt gjorde jag en förfärlig upptäckt i morse. Min dator var död. Mycket nöjd var jag igår då jag äntligen placerat den så att jag kan lägga på Spotify liggandes i sängen och såg fram emot att göra det direkt när jag vaknade i morse. Men då var alltså dator stendöd.

Tonight - Lykke Li

Denna hårda måndag

Det tog mig hela förmiddagen att växa upp och bli förmögen att ta hand om den här veckan på det sätt som förväntas av mig. Precis som en gymnasieelev kände jag mig sjuk innan helgen, men piggnade lämpligt nog till på fredagskvällen och behövde absolut ge mig ut i nattlivet. Var sprallig i själen.

Jag hade en svindlande rolig helg men har inte visat mig ur min bästa sida idag på jobbet då en hes whiskeyröst infunnit sig samt en hosta som sliter upp sår i luftrören. Efter min egen utläggning på arbetsrummet om detta ovuxna och oansvariga beteende frågade en kollega varifrån denna protestantiska inställning plötsligt kommit. Sedan kändes det bättre och jag stegade in till min musikelever med en känsla av att vara okej ändå. Eleverna är uppe i sina filmprojekt om medeltida litteratur medan jag sitter och rullar tummarna. Insjuknar jag i en värre åkomma har de lovat att de visar sin självständighet även då jag lyser med min frånvaro. Med andra ord är jag lite överflödig på mina egna lektioner för tillfället. Självfallet ligger det mycket pedagogisk förarbete bakom denna situation.

För övrigt har det här filmprojektet lett till att jag behövde kolla med min chef att det var okej att en grupp elever tar med sig ett svärd, ett riktigt svärd, till skolan i morgon. Rolands Durendal. Eleverna själva har tagit kontakt med polisen och fick till slut lov av chefens chef. "Se bara till att ni har en väldigt bra förklaring om ni råkar på poliser", var beskedet.

Spooky - Dusty

Dramatik i höghuset

Lite obehagligt kändes det igår då jag kom hem och grannens matkasse fortfarande hängde på hennes ytterdörr. Ett dygn senare. Måste ringa värden, tänkte jag, men utan internet är man ju i blåsten nuförtiden. Jag fick förtränga tankarna på att det möjligtvis låg en död kropp på andra sidan väggen och vänta på morgondagen.

Ganska snabbt fann jag lugnet men rena skräcken infann sig då det ringde på dörren klockan tio på kvällen. Vid den tiden på dygnet vill man helst inte få oväntat besök och jag förbannade det knarrande golvet då jag så tyst jag kunde smög fram mot titthålet i dörren. Jag kikade ut och möttes av mörkblått. Helt mörkblått var det. Men så fick jag syn på en polismössa och insåg att det var en massa poliser som trängdes utanför min dörr. Kanske måste öppna, funderade jag och tittade ner på mina nakna ben och en storögd katt. Min tröja var lång, jag tog upp lilla sillen i famnen och öppnade. Då möttes jag av en snygg polis med ett vänligt leende. Han undrade vad jag visste om grannen och matkassen och jag berättade medan en katt klättrade runt på mig som en panikartad apa med klor.

Som tur var kunde en annan granne meddela att vår granne med matkassen troligtvis befinner sig i Egypten med sin son. Lite sönderriven och rufsig i håret kunde jag säga tack och hej åt poliserna.

Love Is Only For The Stronger - Anna Maria Espinosa

Det rullar på

Det verkar som att diskussionen om sex och sånt gick bra. Förhoppningsvis lättar ettorna på hjärtat i sina individuella reflektioner. Men dessa får tyvärr bli oläst just ikväll eftersom vernisage och en lektion i franska väntar på mig.

För övrigt har jag satt igång ett projekt som vi inte vet hur det slutar än, men elever ska planera ett moment och jag ska pussla ihop det till en fungerande helhet. De förslag jag sett hittills har varit extremt välformulerade och vettiga. Jag behöver knappast vara orolig.

Sure Thing - St Germain

En dag som i dag

I dag sa jag att "jag blev tagen på sängen", till några elever och var inte alls beredd på att de skulle vrida det till det som de gjorde. För första gången lyckades jag inte fånga situationen så där galant som jag är van vid. I stället bet jag mig i läppen och lät skrattet klinga av. En elev dunkade mig i ryggen och sa "ingen fara, man säger ju så juh".

I morgon ska jag ändå våga mig in på diskussioner om sex och relationer med mina ettor. Vi spinner vidare på temat relationer och tillhörighet. Jag hoppas att samtalet ska flyta.

För övrigt klurar jag på hur jag egentligen leva mitt liv.

Natural High - Tosca

Urban är död

Jag öppnar ett mejl från mig själv med ärendet Tre schysta låtar. Sitter även idag på Kungsholmens bibliotek och uppdaterar min partajlista på Spotify. På många vis är det uppfriskande att inte ha internet hemma, jag vet inte hur många herrans timmar jag slösat bort på sömnigt surfande.

Nu har Urban dött. Jag visste ju att det skulle komma eftersom han dog 13 år innan Key och trots att han var en tönt drabbades mitt hjärta av en kraftig sorg. Åh. Jag grät lite och tittade ut på den klara hösthimlen. Livet är för allvarsamt och dödsstort vissa stunder. Hon hade en kärlek och det var Urban, som hon aldrig fick. Hur kan man haka upp sitt liv på en endaste man? Det fattar inte jag.

Ain't no love in the heart of the city - Bobby Blue Band

Key

Fullkomligt slukar Anneli Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Fast så här i mitten av boken börjar Ellen Keys hjärtesorg, över att hennes käre Urban vägrar lämna sin fru, bli så tung att det sätter sig som en klump i min mage. Åh, hon lägger sig för att dö i sin säng. I fem dagar orkar hon, sedan stiger hon upp och går till skolan för att undervisa igen. Fortsätter som vanligt men med ett ännu större sår inom sig.

Jag gillar inte Urban. Han är en tönt. Och jag blir arg på Ellen Key som låter honom styra hela hennes liv. Usch. Om hon ändå skulle bestämma sig för att gå ut och hitta sig en annan man. Men Urban är uppenbarligen hennes Mr Big.

Boken måste vara utläst innan min födelsedagsfest i morgon, om jag ska kunna gå vidare med mitt liv.

Tchin Tchin - Richard Anthony

Flyttad

Gröndal är inte längre mina kvarter. Jag har lämnat den fantastiska skogen bakom mitt hus, den bästa sushin i stan och ett härligt badkar. Men mest har jag lämnat sådant jag vill bli av med. Fredhäll rules och likaså en veckas semester.

Kort samtal

Ett samtal i skoltrappan idag.

"Vem är den där snubben som är med på våra lektioner?"
"Det hade du vetat om du kom till lektionen lite oftare, och om du kom i tid."
"Jaa... haha... Men jag undrar varför ni har likadana kläder på er. Jag tänkte att det kanske var din pojkvän eller nåt."
"Tror du att jag tar med mig mina pojkvänner till lektionerna?"

Klart, slut.

Det är intressant med vardagliga samtal i skolmiljö. De är spontana och nästan lite familjära. Man drar upp något från ingenstans när man möts i trappan och avslutar det lika tvärt som man inledde det.

Röran

Kitibwa Sabunis lösning på begreppsproblemen, kring vem som egentligen är vem, är icke-vit svensk. Lite bättre än att tala om invandrare när det handlar om svenskar.

För övrigt grät jag lite till Mina vänners liv. Det börjar drar ihop sig till flytt, allting är upp och ner och ingenstans i en riktig röra. Jag räknar med att vilan denna kväll leder till energi i morgon.

Ser lite i kors just nu.

Osugen

Åh, jag orkar inte. Vill stanna i sängen med en god bok och gott kaffe. Sedan vill jag gå en promenad och packa färdigt för flytten. Efter det vill jag dricka vin och längta. Men nu måste jag i stället skynda mig i väg till jobbet och vara en seriös människa. En vuxen som tar ansvar. Trist. Emma Green verkar dock hålla hårt på den linjen hör jag på P3. Hoppas hon gillar't.

Jag var en bitch och en med psyket på gild

Misstogs för att vara en bitch på ettans buss idag. En tjej passerade mig när min ena kasse för femtioelfte gången ramlade på sida. Med nervöst och hetsigt kroppsspråk slet jag upp den och tjejen sa ett tydligt "ursäkta". Säkert la hon till "bitch" i sina tankar. Då förstod jag hur jag måste framstått och försökte kort förklara att det inte vara någon fara alls utan att mina kassar helt enkelt gick mig på nerverna.

Strax efter misstogs jag för att vara en person med psyket på glid. "Fatta hur det här hade gått om inte du hjälpt mig", sa jag till Combo som stod en bit ifrån. Vi hade inte tilltalat varandra på hela resa och ingen visste att vi kände varandra. Det insåg jag då en kvinna till höger ansträngde sig å det grövsta för att kunna stirra på mig. Herregud hennes stackars nacke. Sedan stirrade hon på Combo, som i ganska vanlig ordning inte brast ut i en entusiastiska replik i stället visade han i ett långsamt minspel att han uppfattat vad jag sagt. Man måste känna honom för att förstå hans subtila stil. Kvinnan lär inte ha uppfattat att vi kände varandra.

För övrigt är såpa det enda rätta. Det doftar rent på riktigt. Inte konstgjord fuskstädning som när man använt sprayflaskor med misstänkt innehåll.

På fel spår och politik i Finland

Klockan ringde en timme för tidigt trodde jag. Nöjd sov jag en timme till och trodde att klockan var 7.30 när jag satte på det efterlängtade morgonkaffet, men på P1 påstod programledaren att den var 8.30. Förvirrad typ, tänkte jag, för att senare upptäcka att hon hade helt rätt. Min nya mobil spelar fan med mig, igen. Den dör, har systemfel och ändrar tid. Inte okej.

Redan från början hamnade jag på fel spår idag alltså. Och nu är klockan snart tio och de senaste timmen har jag sörplat kaffe samtidigt som jag överblickat det politiska läget i Finland. Ser fram emot att grotta vidare i det.

En sak jag undrar är om jag missat paniken över att Sannfinländarna sedan flera år tillbaka sitter i Finlands riksdag eller om det hände utan större dramatik. Har märkt att diskussionen är lite på tapeten nu, då de ser ut att göra braksuccé inför valet i april nästa år. Och det är ju bra, men varför så tyst innan? Efter SD:s valframgång i september fanns det en del i Finland som på facebook ändrade sina profilbilder till något i stil med "Dåligt Sverige". Jättebra att de engagerar sig i vad som händer här, men jag är intresserad av att veta hur de motverkar rasismen på hemmafronten eftersom Finland inte föregår med gott exempel.

I De Grönas partiprogram konstateras att mångkulturalismen inte är en "ideologi utan ett inträffat faktum". Jag hoppas att de får gehör.

Nej, nu är det dags för lägesrapporter. Varje elev ska få en skriftlig rapport om denne ligger till betygsmässigt tillsammans med ett omdöme. Så här kan det se ut: "Minst VG. Du är engagerad i uppgifterna och har visat på god analytisk förmåga. Dina texter är välformulerade och genomtänkta. Tänk på: Att fila mer på texten som helhet t.ex genom att skapa smidiga övergångar mellan olika delar. (Mer respons fås vid enskilt samtal v.45)"

Bump in the road - Erik Hassle

Du osköna värld

"Det var inte en bra natt för kvinnor, det kan man konstatera", säger en polis om den senaste natten.

Och oskyldiga människor som blir skjutna i Malmö.

Hur vi värderar varandra och vår omvärld avslöjas i vårt språk. En artikel i Sydsvenskan ger mig funderingar kring hur vi ska prata. Å ena sidan är det viktigt att synliggöra vilka grupper som är utsatta, vi måste dra generella slutsatser. Å andra sidan är det lätt att det blir fel. Nu uppmanar man särskilt "invandrare" att vara försiktiga i Malmö. Rakel Churkri skriver att det är befängt att prata om invandrare när det handlar om människor som är svenskar. Tyvärr kommer hon inte med några förslag till hur vi ska uttrycka oss. De som skjuter är ute efter en särskild grupp människor, precis som våldtäktsmän inte hoppar på vem som helst utan är direkt ute efter kvinnor. Hur ska vi synliggöra vilka det handlar om?

En upplyftande iakttagelse gjorde jag på kursen i franska, som jag går. En deltagare sa att han är från Iran, men poängterade att han är svensk. Hoppas fler och fler får det självförtroendet och att fler och fler kommer till insikt om komplexiteten i begrepp som svensk och vad som är svenskt. Vi måste alla ta ansvar för att det självförtroendet växer fram och att främlingsfientliga åsikter omvandlas till insikter om alla människors lika värde, vad som förenar oss och vinsterna med mångkultur.

Until We Bleed - Kleerup & Lykke Li

Kanske, kanske inte

Klockan ett är det meningen att jag ska ta det första stora rycket i flyttandet. Om en vecka ska den här lägenheten vara tömd. Nu är det bara det att jag känner mig slö och osugen, trots att jobbet ska leda till något gott. Därför överväger jag en springrunda, vilket sällan slagit mig tidigare i livet. En riktig springrunda. Kanske, kanske inte, är det lösningen. Step-passen på gymmet på måndagar har höjt mitt humör till skyarna just då när måndagsångesten är som tyngst. Det är den effekten jag är ute efter nu också.

You don't have a clue - Royksopp

PS Ni antecknar väl? Skriftligt prov på det här nästa vecka.

Tömd

Att diskutera schysta kyssar och kärlek med trettiotvå sextonåringar, det är en utmaning det. Kul men energikrävande.

Lärarstudenten jag handleder bad själv om att få hålla nästa lektion. Jag säger bara "lycka till". Det här är naturelever som säger att kärlek är kemiska reaktioner och som chockeras över kvinnor som säger att det bästa de gjort är att inte skaffa barn. "Hur gammal var hon?" Svar: kanske 50. Reaktion: "Vaaah?! Hon kunde säkert inte få barn ens, därför säger hon så" Alla säger inte så förstås, men många av dem.

Och nu har jag satt ett gäng texter i händerna på dem som handlar om kärlek som sociala konstruktioner, om stereotypa könsroller, om relationsanarkister och om en kvinna som tycker att hon lever bäst själv. Här vankas provocerade och debattsugna tonåringar.

Hur jag ska klara av sitta tyst och observera detta samtal förstår jag för mitt liv inte.

Min hyresrätt är en vinst

Jag slipper köpa lägenhet. Jag slipper räntor. Jag slipper boka rörmokare och jag slipper kratta löv. Därför är jag tacksam att ha förmånen att bo i hyresrätt. Nu gör jag bostadskarriär genom att flytta till en etta i Fredhäll som det krävts tjugofyra års ködagar för att få. Tjugofyra år. Den där lägenheten är en lottovinst, mina vänner. Fyra år stod jag i kö för att få en lägenhet och byta till mig den här. Jag tjänar inga stora kapital, men värdet i något handlar sällan om pengar. Om vi riktigt tänker till går inte pengar och värden hand i hand.

Detta med tanke på debattartikeln på Brännpunkt förra veckan, angående att hyresrätten ses som ett boende i väntat på det "riktiga" hemmet.

För övrigt slängde jag ihop en oerhört god lasagne på kvällskvisten. Varför har man någonsin lagt kött i lasagne? Det är överskattat. Vitkål, savoykål och spenat är underskattat.

Oh Dear - Sophie Zelmani

Vad är kärlek? Hur säger man ja? Hur säger man nej? Och hur förstår man vad någon säger?

Gårdagens svensklektion med min etta gick ut på att vi synade smöriga låtar om kärlek. Vad är kärlek egentligen frågade vi oss och eleverna presenterade åtta låtar som skulle ge oss svaret på det. Vi gjorde snabba analyser av texternas budskap, perspektiv och stämning. Bland annat Ännu doftar kärlek med Marie Fredriksson, För kärlekens skull med Ted Gärdestad och Utan dina andetag med Lisa Nilsson (fast lyssna i så fall hellre på versionen med Carline Wallin Pérez. Så fint.)

I morgon ska vi fortsätta på det spåret en stund till. Hur är det att vara kär? Hur blir man kär? Hur är ett bra förhållande? Hur blir man ihop? Hur tar man första steget? Hur är en schyst kyss? Hur gör man slut? Varför tar känslorna slut? Ja, ni fattar.

Sedan ska vi titta på det här ur andra perspektiv. Varför är det så många mamma, pappa, barn? Vad händer om man blir kär i någon av samma kön? Varför lever så många två och två? Varför inte fler? Eller kan det räcka med en relation till sig själv? Vi ska läsa om relationsanarkister som i praktiken undviker tvåsamheten. Vi ska läsa ur Liv Strömqvists Prins Charles känsla där hon gestaltar i bilder och ord hur kvinnor ger och ger av sin kärlek, medan männen tar och tar i extas. Men i stället för att använda extasen till att höja sin tjej går han runt på stan och spelar cool. Är det så det ligger till? Vad talar för? Vad talar emot?

Vi ska prata om gränser. Hur säger man ja? Hur säger man nej? Hur hör man ett nej? Måste det sägas i ord, eller hur uttrycks det tyst? Vad händer om man säger nja? Får man gå hur långt som helst och sedan ändra sig? Hur vet man vad man själv vill? Hur vet man vad andra vill? Vad gör man när det inte känns bra?

Vem har svaren på frågorna? Får man göra som man vill? Hur märker man när man inte får det? Har du någon gång visat att du tycker att någon gör fel? Berätta, vad hände då?

Vad är kärlek? Frågar vi oss sedan igen.

Dom andra - Caroline Wallin Pérez

Jag citerar

Får du verkligen sparken om du säger vad du tycker?

Får du verkligen det?

Om du får det - sparken, för att du säger vad du tycker - vill du hellre tiga och riskera att bli kvar? Hur tror du att du kommer att må om tio år?

Tyvärr är det större risk att dö i trafiken på väg till jobbet än att få sparken för att man säger vad man tycker. Men att gå till jobbet är du inte rädd för.

Skärp dig.

Hallberg (2009) s.89,90

Dagens utmaning

Eleverna var i upplösningstillstånd då det var dags för de första två grupperna att redovisa idag. Båda grupperna saknade en varsin medlem och de gjorde sitt bästa för att sätta huvudet på sned på ett vis som sa "snälla, snälla låt oss slippa redovisa idag, nääär som heeelst men inte idaaag". Jag har jobbat för att grupperna ska utveckla ett samarbete som skulle göra att det inte spelar någon roll om en medlem saknas vid redovisningen. I dag var det upp till bevis. Hade jag lyckats med detta? Hade de lyckats med detta?

Och jo, det hade vi. Det gick bra.

Men eftersom hela klassen satt som på nålar, och har gjort det den senaste veckan för att de upplevt en stor stress på grund av att examinationer och prestationer har hopat sig, passade jag på att leda dem in i YCRBRALAI-sekten. Jag började lektionen med att smälla upp texten på en power point och berättade kort om Hallbergs idé. Sedan konstaterade jag att klassen just nu lutade åt att bli idioter. "Så nu ska vi läsa den boken också?", stönade någon. "Nej nej, jag läser själv boken nu eftersom jag håller, eller kanske redan har blivit, en av de där idioterna", svarade jag.

Hymn Of The River Brown - E.S.T

Jag lagar mat extremt effektiv. Det är som ett trollslag.

Vänner, musik och böcker kommer man långt på. Igår kväll svalde jag halva innehållet i YCDBRALAI - You Can't Do Business Running Around Like An Idiot av Klas Hallberg. Det räddade nog min sömn i natt och från och med idag ingår jag i YCDBRALAI-sekten, har jag på känn. På fredag ska jag övertala min chef att låta mig gå på ett heldagsseminarium med Hallberg.

Han är en mycket kritisk man, som skriver med glimten i ögat om hur vi ska komma undan värdelösa möten och om ineffektiva arbetssätt. Han ställde mig frågan vad jag gör effektivt och bra. Det första jag kom att tänka på var matlagning. Jag är extremt snabb vid spisen. Det går undan, ingen hinner med och innan andra förstår vad som hänt är maten lagad. Och den är god!

Så hur gör jag då för att åstadkomma detta? Jo, jag litar fullständigt på mig själv och bara får det gjort. Självklart har det vid ett flertal tillfällen blivit mindre lyckade rätter, men det har aldrig fått mig att tvivla på min kompetens inom matlagning. I stället har jag lärt mig något av det och undvikit misstagen nästa gång.

Nu ska jag till jobbet och frälsa folk. Det kommer antagligen inte gå så bra eftersom mina ögon ser fundamentalistiska ut. Borde göra som Nina gjorde. Lite subtilt introducera budskapet. Det är så man värvar medlemmar.

Salif Keita - Moussoolou

Att sova mitt i vardagen

Fick en dålig känsla då jag för en stund sedan tog en eftermiddagslur på min brors tältsäng som står mitt på golvet hemma hos mig. Tanken var att luren skulle leda till energipåslag men i stället låg jag där och höll andan. Tittade i mörkret bakom ögonlocken. Kramade min katt lite hårdare och tänkte "jag får sova mitt på dagen, ingen vet vad jag gör nu, jag får sova, det här är ju för att jag ska jobba sen, sen ska jag ju jobba ju, så jag får sova, jag har ju jobbat halva dagen, och nu ska jag vila och ta nästa halva sen, jag bestämmer ju själv över min tid, jag får sova lite på dagen, det här är inte oansvarigt på något som helst vis, jag är duktig så att det räcker till, en kort middagslur är fullständigt okej".

Så så gick det med den luren. Det är något skevt med vår kultur.

Simpel Timeless - Chico Hamilton

Flyttkaos

Härmed förklaras flyttfasen inledd. Kaoset är ett faktum och jag packar väskan som för två veckors resa. Om fjorton dagar är det tänkt att jag ska vakna upp i min lilla våning i Fredhäll. Må det gå vägen på allra bästa vis.

För övrigt finns det tecken på att jag håller på att byta livstil men eftersom jag i skrivande stund drabbas av skrockfullhet säger jag inte mer än så. Ni vet, man uttrycker en tanke, en tro, och så försvinner den.

In This World - Asha Ali

Äppelkäckt

Vem kan inte älska hösten när den är som nu? Dag efter dag är himlen molnfri.

The Latin Kings - Borta I Tankar

Kaffesvepet

Vissa morgnar tar kaffet slut alltför fort. Man sveper det och sen känns det jättesnopet efteråt. Men eftersom det är vardag hinns det inte med att svepa mer utan i stället måste man dra på sig kläder och snygga till sig. Fast just idag börjar min arbetsdag med att jag ska köpa två kilo godis. Det hade kunnat vara en så mycket värre start. Däremot ligger det en bunt med texter i min väska som ska läsas. De där texterna liksom bränner mot ryggen genom väskan, känns det som.

What's the point - Johonossi

En hjärna i dödläge

I lugnan ro mumsade jag i mig lunch på en restaurang en bra bit från skolan tillsammans med ett gäng kollegor då det plötsligt slog mig att jag just då borde suttit i möte med några elever. "Helvete", utbrast jag. Kollegorna sa att det inte var hela världen. "Fast nu är grejen den att jag gjorde samma sak med några andra elever igår", sa jag och såg hur de måste intala sig själva och mig att det ändå inte var så farligt. Jag tittar extra mycket på höstlöven i dessa tider av press. Från den ljusa sidan kan det konstateras att det är starkt att sätta hjärnan i dödläge trots att den annars går på högvarv. Tyvärr måste det erkännas att jag inte själv kontrollerar av och på-knappen.

Infinite Arms - Band of Horses

Inte helt övertygad

Loggade in på min Statcount för att kolla läget bland mina läsare och förvånas över att många det senaste dygnet kommit hit genom en sida jag aldrig hört talas om. En sida om den första kyssen som Libresse har startat. Där finns just nu en länk till min blogg. Jag är inte säker på att jag gillar det.

För övrigt önskar jag att det vore semestertider och sovmorgon i morgon. Men det är tyvärr tvärtom.

Uppgiven på gränsen till arg

Lördagens födelsedagsbarn.

Södra teatern.

Jobbet har börjat äta upp mig och jag stretar emot. Visst trivs jag, men inte när sömnen störs, inte när humöret störs, inte när jag inte längre orkar vara jag. Facket frågar om vi lärare föredrar mer undervisningstid eller större grupper. Fler än trettiotvå i en klass. Eller mindre tid för planering. Pest eller kolera. Mitt svar är att "ska det vara på det viset använder jag mina pedagogiska och kreativa förmågor på annat vis och söker extrajobb på närmaste mataffär". Någon ordning får det vara.

Hångel och mytomani

Tänk när man var tretton år oroade sig för att man inte skulle vara bra på att hångla. Vilka problem. Fjorton år senare hånglar man med gott självförtroende med den snyggaste på Södra teatern.

Mitt första intryck av denna snygging var dock att han var överspänd och att ett imponerande yttre per automatik inte leder till attraktion. När jag ringde Combo i natt och resonerade kring detta berättade jag också att snyggingen sa att han skriver texter som publiceras i The Times och Le Monde. Combos reaktion på det var ett trött och uppgivet "Så han var mytoman också". När det här spelades upp i mitt huvud för en stund sedan drabbades jag av helgens största skrattanfall.

Fredrik&Filip

Försöker ibland påstå att Fredrik&Filip har blivit tröttsamma att titta på men egentligen tycker jag inte alls det. Lite sällskap är ju sjukt kul. De tar verkligen vara på situationerna.

Efter att jag har vilat kropp och själ i ett dygn börjar jag känna mig redo för födelsedagsfest. Åh, att jobbet ska slita ut en.

Fall Hard - Shout Out Louds

Den ogyllene regeln

Jag har en kollega som anser att min speciella mentorsklass ska bemötas så här: "Behandla dem så som de behandlar oss". Den ogyllene regeln, kanske det skulle kunna kallas. Jag ryser och tänker att det säkert var så som flera av mina gamla högstadielärare resonerade. Ett slags icke-pedagogik som går ut på att läraren tar allting personligt och ger tillbaka som om det vore en lek i sandlådan.

Jobba lugnt

I feberstressen igår försvann mina hemnycklar spårlöst och det tog jag som ett tecken på att det var dags att jobba lugnt. Därför skötte jag mitt arbete i min nya säng och pausade med en promenad. En stund satt jag vid vattnet och försökte att inte tänka på jobbet. Det gick ungefär lika bra som när någon uppmanar en att inte tänka på rosa elefanter. En en och en halv timme lång lektion i franska gjorde dock den övningen lättare.

Den arma stressen

Kan just nu framkalla feber på några sekunder genom att tänka på allt jag inte hinner med på jobbet. Fascinerande och jäkligt trist på samma gång. Med det sagt lägger jag mig i sängen med en bok och försöker mig på konststycket att inte tänka på det som stressar upp mig.

Kul.

Fråga förövrigt inte mig varför texten ser ut som den gör för det är det ingen här som vet. Fråga mig i stället varför alla som träffar Jonas Hassen Khemiri blir kära i honom. Det kan jag svara på.

Så länge jag lever - Freda'

Lugnet

"Är du baaakiis nu?", var det första mina elever undrade när de såg mig i förmiddags. Detta eftersom de visste att jag tillbringat natten på en finlandsbåt.

Det blev en helg på landet och just på hösten när löven står i brand får man leta efter finare platser. Ängar, åkrar, skog, bäckar och stigar som löven lyser upp. Himlen var dessutom klarblå. Den här gången fick jag inte andnöd av lugnet utan tvärtom började hjärtat klappa långsammare.

Lonesome Road - Jan Johansson

Skryt

I förrgår träffades representanter från klasser jag undervisar för att uttrycka vad eleverna anser om undervisningen och skolan. Vid detta möte har mina tvåor framfört att de tycker att jag är en jättebra lärare. "Hon har så bra pedagogik och alltid en klar tanke bakom sin undervisning", hördes det. "Tänk att hon inte ens jobbat två år. Hur bra ska hon bli egentligen?!", sa de också.

Kort sagt har jag haft hybris sedan dess.

För övrigt har jag den där sängen som skulle bli tillfällig äntligen bytts ut. I natt ska jag bre ut mig på 140 centimeter. Det är nästan så att jag inte vill åka till Finland över helgen som jag planerat bara för att det känns jobbigt att inte få sova i den nya sängen.

Konstigt

Det hände en konstig grej på The Phone House idag. Försäljaren försökte inte pracka på mig en Iphone, han försökte inte få mig att köpa den näst bästa telefonen utan tyckte helt enkelt att jag skulle ta en HTC Smart. "Då betalar du bara självrisken på 500kr och så är telefonen din", sa han med självklarhet i rösten. Han försökte inte heller få mig att binda upp mig på höga surfkostnader. I stället föreslog han att jag skulle börja med ett 29kr/mån och lägga till mer om jag behöver det senare. Konstigt.

Till på köpet ordnade han så att jag inte behövde betala mellanskillnaden fast jag bytte upp mig till en lite dyrare och bättre mobil.

Så himla konstigt. Eller kanske vi går mot bättre tider? Till och med försäljare börjar tagga ner och inser att vi inte kan konsumera dyra telefoner hur som helst.

Han var en sådan där R'n'B-kille så det var inte ett flirtförsök. Jag är inte alls hans typ. Helt säkert.

Oj då, jag skriver många korta stycken nu. Precis det jag uppmanar mina elever att INTE göra. Men det är mycket jag gör här som inte är mycket väl godkänt.

Factory - Band of Horses

En eventuell psykos

Ddet här är dagen då jag hinner tänka, vilket passar mig perfekt eftersom träningsvärken hemsöker mig och solen skiner från en blå hösthimmel. En texthög är bedömd och en annan är påbörjad.

The End's Not Near- Band of Horses

PS. Håll tummarna för att jag inte drabbas av Iphone-psykosen idag då jag ska välja ny mobil. Min Sony Ericsson gick sönder.

Den där sommaren

När Karin och jag styrde kosan mot København. Jag kommer ju lätt leva på förra sommaren hela den här hösten och vintern.

Åt helvete med himlen - Parken

Hösten på Östermalm

I lördags promenerade Joline och jag i ett höstligt Humlegården. Jag saknar absolut inte att bo på den sidan av stan, men visst är den fin.

Just a Perfect Day - Lou Reed

Missförståndet

Alltså så här. Mannen över trettiofem är en femtioårig kollega som ville äta lunch med mig för att på ett trevligare sätt diskutera arbete. Vi ska dela på en lärarstudent som ska göra sin praktik på vår skola. Det är sorgligt men jag litar inte på medelålders män. Jag litar på min pappa och på min extrapappa som är min gudfar. Jag litade på min morfar och nästan på min farfar, han var en så speciell person att det är omöjligt att sammanfatta honom i en mening. Finns det någon mer medelålders man i min närhet jag känner det totala förtroendet för? Njää. Några av mina kusiners och vänners pappor ligger bra till, men i övrigt är jag misstänksam. Mycket misstänksam.

Män ingår i det gäng som har mer makt och det stör mig att så få av dem är förmögna att erkänna det.

För övrigt har jag fixat helgjobb åt mig eftersom jag inte lyckades komma ifatt efter två dagars sjukfrånvaro. Litterära analyser ska bedömas.

Efter några glas Cidre de Normandie

Den som inte går igång på Chico Hamiltons cover av Yeh yeh är väl ändå rätt trög. Ellerhur! Utropar alla nu.

Yeh yeh - Chico Hamilton

Så att sånt

Ett brev från banken sneglade på mig i morse när jag passerade hallen. Åh nej, vad vill de nu, undrade jag nervöst. Gillar inte banken. Var tvungen att slita upp det snabbt och få veta svaret, men det visade sig att de erbjöd sig att låna ut pengar till mig. Tur att jag inte behöver frestas av det förslaget. Jag har ett studielån och det räcker gott. Känner mig tillräckligt livegen på grund av det.

För övrigt är har det främlingsfientliga riksdagspartiet, vars namn jag knappt vill nämna eftersom de är här på två röda då har det visat sig, en enkel och omöjlig politik. Vem som helst förstår att bevarandet av svensk kultur och deras mål att avveckla det mångkulturella samhället inte går ihop. Svensk kultur har aldrig varit något annat än mångkulturellt. Sverige har aldrig varit svenskt i den bemärkelsen som de verkar tro. Förhoppningsvis kan den här främlingsfientliga politiken nu bli belyst så att de som röstat fel i söndags kan rösta rätt nästa gång.

Bara jag kommer över fredagströttheten nu kan jag börja sippa mojito på La Habana.

Walk away from love - Bitty Mclean

Män över trettiofem

Förutom att jag har fullt upp med hinna med allt på jobbet parerar jag mina problem med att lära känna män över trettiofem. Det är svårt. I dag föreslog en kollega att vi ska luncha ihop i morgon, bara han och jag. Direkt fick jag svårt att ta det på allvar och det tog mig sex timmar att bli beredd på att svara ja på hans mejl. Herregud, jag hänger ju med män under trettiofem utan att vara särskilt misstänksam och kvinnor har jag inga problem med. Kvinnor lär jag gärna känna i alla åldrar.

Skratta åt skiten

Vaknade med en rejäl valbaksmälla i morse. För lite sömn, för mycket känslor, irritation och besvikelse. Som tur är avslutades arbetsdagen med en givande föreläsning med Magnus Linton som pratade om sitt journalistiska berättande och sedan med goda skratt tillsammans med kollegorna. Dessutom har jag känt mig frisk och så har Liv Strömqvists serier om vårt normalstörda leverne fått mig att skratta högt själv bland okända människor. Ronald Reagans eufori över liberalismen är också en höjdpunkt i serierna.

Ibland när [Ronald] tänkte på individens frihet blev han så lycklig att hans ögon tårades. Han tänkte så här:
"Att vara fri, finns det något vackrare?"
"Man singlar omkring som en mås på en moderatblå himmel.
Man har inga band till någonting.
Inte ens till ekosystemet.
Man är obegränsad.
Man har sina två pyttesmå händer och med dem skapar man något helt EGET!
T.ex jätte, jättemycket pengar.
Man är som en sill! Fast rik. Och utan stim"

Utmaningar och valdag

Under en längre tid har jag övat mig på att ha tråkigt. Det går så där. Men om jag inte börjar öva mig kommer jag att gå samma väg som min far och göra fadäser som att stressa iväg på resa till ett annat land utan att märka att jag inte tog på mig ytterrocken trots att det inte är sommarvärme ute. Sådant händer honom och ni vet ju vad som sägs "en dag blir man ändå till slut som sina föräldrar". På många vis skulle det vara positivt för mig medan det på en del punkter är absolut nödvändigt att gå en annan väg.

Min bror anklagade mig vid frukosten idag för att jag förde fram politisk propaganda. Det håller inte jag med honom om men jo, jag blir upprörd på alliansens inhumana politik och får så oerhört svårt att inte balla ut i ett brandtal när en närstående ska lägga en röst på ett parti som inte tar alla människors lika värde på allvar, bland annat. Det är sådana gånger jag önskar att jag var på jobbet och kunde handskas med situationen som jag gör i min lärarroll. Då är det lättast i världen att ställa frågor och bara lyssna. Det är mitt jobb. Men hemma i mitt kök lyckas inte alltid det.

Nej, lite Jacob Hellman och en skogspromenad på det här.

Som jag vill - Jacob Hellman