Hiskeligt

Det är så varmt i läsesalen på KB att jag inte vet hur jag ska överleva här inne. Luften står still och med den min tankeverksamhet.Gender and vocation är hur som helst intressant läsning och jag lär mig massor om kvinnors frihetskamp i Finland under sekelskiftet vid 1900. Särskilt intressant är att kristen tro och bibliska texter har använts som argument för kvinnors rätt till politisk delaktighet. Både kristen mission och kristna rörelsers verksamhet för fattiga har också varit en viktig del i omtolkningen av genusnormer. Verksamheterna satte kvinnor i arbete utanför hemmen. Men en grundtanke som kvinnokämparna hade var att det låg i kvinnans natur att vara en omhändertagande moder. Det tummade man inte på. Man var inte så queer med andra ord.

Jag skriver uppsats igen

Det är en aningen ambivalent inställning jag har till mitt uppsatsskrivande. På ett sätt vore det skönt att gå på en vanlig kurs där andra människor sysslar med exakt samma sak som jag själv gör. Genomlida sega seminarium där kurslitteraturen ska diskuteras och sen skriva sin hemtentamen. På ett annat sätt är jag galet lättad över att äntligen slippa allt det där och tänka på att det nästa gång förhoppningsvis är jag själv som ska hålla i trådarna. Vara lärare. För att komma dit behöver jag knåpa ihop den här uppsatsen och är fortfarande oklar över hur den där analysen egentligen bör skrivas. Har gett mig in på en ganska ovanlig metod inom akademin och fattar knappt själv hur jag ska gå till väga för att det ska bli så där bra som jag vill. Som tur är så har jag min mr som är så sjukt smart. Varje klurig fråga som jag ställer till honom har han ett jäkligt enkelt svar på.

För övrigt så är det Vappen (Valborg för svenskarna) idag och då tänker jag alltid på hur den här dagen kändes i högstadiet. Det var typ den bästa dagen på året.

Söka jobb

Alla dessa söka jobb-sidor. Jag får krupp. Att söka jobb tar en massa onödig tid, som jag inte har, för att man ska klippa och klistra in sina jobb, sina meriter, sina kurser på varenda bemanningsföretags hemsida.

Kort sagt. Den här jobbsökarsituationen är lite jobbig.

Måndag igen

För en gång skull har helgen inte känts kort. Det har varit lugnt, skönt, festligt och roligt. Vi firade min brors arton år och han fick utföra diverse uppdrag. En del var lite pinsamma, som att stå i buskarna och dricka öl själv.

Nu har Knattetimmen börjat på P4 Radio Stockholm och jag ska INTE lyssna på ett helt sådant program igen. Fattar inte att jag så lätt fastar i det.

Skoskav

Farsartat på libanesisk restaurang

Vi firade min brors artonårsdag på restaurang Hoummus på Döbelnsgatan igår. Vid första anblicken av restaurangen fick jag en ambivalent känsla. Det var mysigt och det doftade gott men servitören däremot gav mig underliga vibbar. Ganska snabbt förvandlades vibbarna till mer rak kommunikation. När vi sa att vi kommer att bli sju personer svarade han stramt att han bara kunde räkna till fem. Kanske skulle man kunna kalla honom prettoservitör, som håller hårt på restaurangreglerna. Vilka de nu är?! Men det märktes att det fanns ett normerande mönster att förhålla sig till. Detta har jag känt av förut och det kan det tas sig i uttryck genom att exempelvis pengar inte får vara ett problem, man ska agera som om man hade råd att äta vad som helst på listan och inte behöva fråga om priser. Alla vet att pengar inte växer på träd men vi ska ändå låtsas om som att de gjorde det. Det handlar också om att göra saker och ting i rätt ordning. Notan beställs in vid ett visst tillfälle och i samband med det finns det frågor och kommentarer som inte passar sig. Egentligen fattar jag inte riktigt exakt vilka reglerna är men servitören igår visade sig bära på ett enormt behov av att ge "svar på tal" på ett sätt så att man förstod att okej nu gjorde vi någonting som inte fungerar enligt hans mönster.

En liten incident som ägde rum när vi kom till restaurangen kan möjligtvis påverkat kyparens humör under middagen. När jag skulle hjälpa min mormor, som har en kraftig synnedsättning, nedför en trappan ville hon ha någonstans att tag med vänsterhanden. Just då förvånades jag över att han stod med rumpan i vädret på ett intressant (läs: gayigt) vis när vi skulle passera men hann inte inse vad som höll på att hända. Hans rumpa fanns på lämpligt avstånd från min mormor som förstås prickade in den innan hon tog ett första steg nedför trappan. Med ett rejält handtag fick hon alltså hjälp av hans rumpa och det var kanske inte välkommet från hans sida.

Physical - Alcazar

Torpare, bönder och stadsbor

Jag läser i En torparflicka berättar där några kåserier av snappertunabon Maria Bäcklund (1917-1993) finns samlade. Den boken var ett av mina fynd som kom fram under mitt researcharbete i södra Finland veckan innan påsk. Vilken kvinna. Hon är kritisk men vid god vigör och på gott humör. Rolig är hon också. Ogenerat skriver hon att hon "gick sängvägen s.a.s" och jag kan knappast ens tror att hon faktiskt skriver det.

Och vet ni jag hittar min mammas farmor i Bäcklunds bok. Det kan bara vara den Ines, som jag just nu jobbar med att måla upp en bild av, som det står om när Bäcklund skriver:

Det berättades i min barndom om ett butiksbiträde - ett butiksbiträde var på den tiden minsann ingen vanlig piga - som blev gift med en bonde, men hon vägrade att lära sig mjölka korna, gjorde hon det fick hon sköta kor i alla sina dagar resonerade hon.

Ines var stadsbo och ville inte bli gift med en bonde för att stanna på landet för resten av sitt liv. Att hon ändå hamnade på landet som sextonåring berodde på att det var där hon fick jobb men när hon märkte att en viss Verner höll på att locka in henne på andra banor packade hon väskan och åkte tillbaka till stan. Men envise Verner han gav inte upp. Han skrev kärleksbrev och lockade med dikter.

Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt sinn',
om natten, då jag sover, är du uti min dröm.
Om morgonen, då jag vaknar, vem saknar jag väl då?
Jag saknar lilla vännen, som är långt, långt härifrån.

Ines öde beseglades, berättas det, en sommarnatt i Hangö 1913 och ett halvår senare stod hon gravid på Verners köksgolv och bytte ringar. Sedan fortsatte hon sitt jobb på bybutiken och fick göra det hon tyckte om. Syssla med siffror och sköta affären. Men korna dem vägrade hon att mjölka, så mycket av stadsbo ville hon ändå fortsätta vara och inte är väl hennes resonemang så underligt. Det visar på en styrka tycker jag, för jag tror mycket väl att förstod att ett sådant beslut inte var välkommet på landet.

Det hårda livet

Så, så här ser den ut. Hjälmen som gav upphov till en liten diskussion om livets oförutsägbarhet.

Ni ser min allvarsamma min. Den uttrycker livets hårda sida. Ovanför skådar ni min kära cykel som tjejen på cykelspecialisten påstod att möjligtvis är för sliten för att reparatörerna ska vilja fixa den. Knappast. Den glänser ju för fasen.

Smaken luktar som baken

Jag var inte på mitt bästa humör igår. Kände mig seg i hjärnan och i kroppen. Trots framgångar med uppsatsen så var det som att min själ vårdarrade lite så där igen. Det är då som min mr sätter sin bästa sida till och föreslår att vi ska kramas, promenera, hålla varandra i händer och le åt varandra. Och inte är det ju svårt när han då säger som saker som att "smaken luktar som baken".Ganska äckligt men just då blev det roligt.

Andra saker som alltid förhöjer känslan en grå vardag är när min katt sover med ena frambenet över ögonen. Som för att slippa ljuset. Vi är faktiskt lika hon och jag.

Sköndag?

Folköl, Orangino och en tapasliknanade middag blev en riktigt bra lördagskväll. När man inte vill äta riktig mat fungerar alltid småplock. Räkor, surimis, champinjoner stekta i smör med vitlök, vårrullar, bönröra och resterna från påskens lammkött blev en mix i min smak. Folkölen smakade riktigt gott och skulle inte heller ge mig en bakissöndag men trots det vaknade jag idag med en huvudvärk som jag inte önskar någon annan. Det är då den finska Finrexinen som jag har för vana att ha i mitt medicinskåp kommer till använding. Ett pulver som blandas i hett vatten. Huvudvärksmedicin, c-vitamin och koffein. Apoteket är en av mina favoritbutiker men så länge superpulvret saknas i deras hyllor kommer de aldig att få fem getingar.

Orangino spelade jag med min combo och min bror. Vi kom inte ihop oss utan fick väl i stället ett och annat bekräftat både om oss själva och om varandra. Kanske jag och min Mr snart ska våga oss på spelet igen. Senast blev det kris.

Citrusfinrexinet smakade toppen idag med men fick en liten kräkreflex när jag vid sista klunken såg att något inte riktigt gott bort vid senaste diskning.

The worrying kind - Maia Hirasawa

En lördag som denna

Tror att jag börjar vänja mig vid den ljusare tiden nu. Själen darrar mindre och jag projicerar inte mina vårdeppiga känslor på andra som är på bra humör. Har inte direkt varit deppig, men darrig. Nu när det är över vore det kul med en vårfest så här på lördagen. Jag var på god väg att styra upp en själv men eftersom Sverige har en knapphändig alkoholförsäljning och det inte finns annat än folköl att tillgå när man missat systemet blev jag lite sur. En halv flaska finsk, torr äppelcider och en flaska glögg är allt som finns i mitt barskåp. Lyckligtvis har min bror kommit på att steka pannkakor hemma hos mig och på så vis sköts min rastlöshet upp lite. Får se vad som händer sedan. Har en hel portfölj med gamla brev från första hälften av 1900-talet att fördjupa mig i om jag vill det men jag hade tänkt ta paus från det nörderiet nu.

Snajsigt

Go Salem, go Salem.

Upplyftande är ordet. Den där musikaliska killen gav mig en kittlande upplevelse. Han experimenterar med toner och tar ut svängen på ett sätt som är igenkännanden men ändå nytt för mina öron. En stor favorit är sången om teven.

Tick tick tick

Klockan tickar sig närmare och närmare det magiska klockslaget 10.00. Klockan tio går min gräns för när den långa frukosten måste ta slut och uppsatsarbetet ska ta vid. Uahhsch. Fem minuter kvar nu och jag vill inte riktigt lämna min marmelad. Det handlar inte om att det inte är kul att skriva uppsats, det tycker jag faktiskt, men det är lite ensamt. Dagen räddas dock av att jag ikväll ska se Salem al Fakir på Cirkus med Agneta.

Salem - Astronaut

Nu slåss vi om jobben

Jag gick vidare i ansökningsprocessen och har idag varit på en andra intervju. Trots chocken över att intervjun skulle gå helt på engelska och att skolan fortfarande är långt ifrån min egen vision om hur en skola ska vara så kände jag mig jäkligt nöjd när jag tog avsked av studierektorn. Jag hann ha gott självförtroende i typ två sekunder för att sedan få syn på ett bekant ansikte. Självklart kände jag den som stod näst på tur. Där satt min killes barndomskompis och nu vill han döda mig.

Gud tråkar ut mig lite

Hur mycket jag än tycker om att grotta i religionsvetenskap känns det trist att sitta på sin egen kammare och läsa Bibeln just nu. Paulus och Gud är det sällskap jag har denna tisdag.

För att bevara min kultur och höja sinnestämningen äter jag memma.

Cykelhjälm

Har länge spanat in cyklister med förvånansvärt snygga hjälmar och tänkte att jag också ska ta och fixa en liknande hjälm. Så igår inledde jag min cykeltur med åka till en cykelspecialist för att prova ut en. Men inte helt oväntat såg mitt huvud inte alls lika häftig ut i sådana där hjälmar, vilket till och med butiksbiträdet erkände trots att han först påstod att han inte skulle fungera som smakråd. Cykling i stan hör till det mer njutningsfulla jag vet, men eftersom det varje år dör åtminstone en handfull cyklister i Stockholm är det värt att ändå bära hjälm. Det känns så onödigt att dö. Därav har jag nu ett huvudskydd som ingen kan påstå att är snyggt, men utan stora känslor ska den nu bäras. Det finns ingen poäng med att varken jag själv eller någon annan funderar över det.

Dumma människor

Just nu är det idioternas stund på P1. Det ringer många smarta till Ring P1 men så finns det ett gäng rent ut sagt störda. Som han som nu säger att kvinnor uppenbarligen inte kan leda. Det står ju i Bibeln säger han och så har vi sett en massa exempel. Så är det bara. Najs.

Täppas är en bra typ.

Våren har börjat

Även jag ska uppmärksamma våren. Den är här nu. Himlen är klarblå, det blåser varmare vindar, vi dricker och äter utomhus. Jag njuter och njuter. Men ett problem har jag. Jag är ett höstbarn och när sommaren är slut är jag faktiskt som allra gladast. Ännu en härlig sommar att minnas och när hösten då kommer trampar vi lite lugnare och sänker pulsen. Just nu, på våren, gör vi däremot precis tvärtom. Allting börjar rulla i en hiskelig fart. Själv tappar jag andan och vill ställa mig på en bänk i parken och skrika.

- Ta det lugnt för fan! Det är vår men ta det ändå snälla bara lugnt.

Jag älskar vår. Jag älskar sommar. Men min själ darrar alltid lite så här inledningsvis.

Holiday - The Tough Alliance

Just nu vårdas friska män hemma

Ibland, lite för ofta, är jag en aningen orolig person som vill ha framförhållning. Redan för två månader sedan grubblade jag över EU-valet och hur jag ska rösta i det. Det löste sig när jag insåg att Gudrun Schyman är taggad på att ta klivet in bland gubbarna. Idag skriver hon om vård av frisk man i hemmet.

Arbetssökande

Jag har varit på min första riktiga arbetsintervju och gjort ett bra intryck. Men hur stor roll det spelar vet jag inte. Hur många som helst verkar ha sökt samma jobb och många av dem var från Lund och alla möjliga andra ställen. Det var lyckligtvis inte kärlek vid första ögonkastet från min sida. Jag har åtminstone fått betyget godkänt på mitt cv och personliga brev. Alltid något.

Innan arbetslivet gör intåg i mitt liv ska jag dock njuta av mitt flexibla och fria studentliv. Ströläsa, surfa, dricka kaffe och äta smörgås med marmelad.

Ett slags arbetsdag

Idag samlade jag modet att bege mig till min gamla gymnasieskola här i stan. Vad jag vet har jag inte någonting otalt med lärarna där, högstadieskolan klampar jag däremot inte in på hur som helst, och inte verkade det så heller. Träffade min modersmålslärare (svensklärare för svenskar) och han var sig lik. På tavlan hade han med sina snirkliga bokstäver skrivit upp viktiga finlandssvenska författare som Jansson, Runeberg och Tavaststjerna. Jag kände igen mig. Vi pratade om skolan i Sverige och Finland och konstaterade att det ser rätt olika ut. I Sverige diskuterar vi mer och har mentorer och utvecklingssamtal. Vi lade inga tunga värderingar utan konstaterade mest bara fakta. Skönt tycker jag, att slippa svartvita samtal om vilken skola som är bäst.

Sedan hittade jag en annan av mina gamla lärare, i religion och psykologi. Utanför hennes klassrum fanns tidingsurklipp om genus och sexualitet. Vi pratade om hur läget är idag för kvinnor och vad vi tycker att är intressant att fundera över på det området.

Så jag träffade alltså de två personerna som undervisat mig i de ämnen som jag själv snart ska undervisa i. Rätt kul.

Förmiddagen tillbringade jag nere i ett arkiv bland dammiga dokument från 1918. Men någon stor materialsamling har jag inte kommit över än. Till arkivet gick jag mest för att jag tänkte att det hör till att man hänger nere i arkiv när man ska skriva uppsats. Kvinnors brev och dagböcker finns på annat håll. Men var?!

Har i alla fall kommit över en bok som jag ska plocka fram när jag är tillbaka i Stockholm igen. Gender and Vocation: Women, Religion and Social Change in the Nordic Countries, 1830-1940

Summer rain - Anna Ternheim

Min tjugofemårsfest var kul

Det var ju rätt länge sedan nu som jag firade mina tjugofem år, men det tog några månader innan jag vågade se på bilderna. Dagen efter festen fick jag höra att jag hade spelat så hög musik ute i hallen att ingen hade hört vad den andra sa inne i köket. Därav så få folk ute i hallen antar jag.

Min professionella vän

Det är kanske inte så man gör mot sin bästa vän men igår skrattade jag näst intill ihjäl mig för att min vän Karin berättade att ett test på facebook utnämnde henne till en professionellt arbetslös person som inte skulle väja för att supa upp sina sista slantar. Hon lät inte alls särskilt imponerad av resultatet, men själv såg jag ingenting bakom alla tårar som rann för att jag skrattade. I själva verket är Karin den mest aktiva människa jag känner just nu. Hon jobbar heltid som barnprogramsredaktör, håller i en kulturscen med sina vänner och pluggar pedagogik med misärlärare. Dessutom är hon den som snabbt inser när rättvisan inte räcker till. Hon är alltså långt ifrån de där som kurar hemma med sina böcker och mest bara gnäller om allt som är fel. Ändå får hon detta dåliga reslutat. Själv har jag svartvitt valt bort allt vad test och spel heter på facebook, men nu ska jag göra ett undantag. Mest för att jag skrattade så mycket igår.

Var är kvinnorna?

Håller på att engagera en hel stad i min research för uppsatsen jag ska skriva. Uppenbarligen är den del av historien jag är intresserad av inte skriven. Jag har fått se ett praktexempel på androcentrism. Av män, om män, för män. Kvinnor som tagit plats dyker upp som undantag här och var.

Snöö

Blir alltid lika chockad när jag loggar in på facebook och allting står på finska. Mitä mietit? Vad tänker du på, typ. Eller kanske gör. Min finska är så däär.

Men nu är jag i alla fall framme och fortfarande förbryllad över den skeva prissättningen. Betalade trettio kronor för en båtresa över Östersjön i en fyrabäddshytt som jag var helt själv i. Sen betalade jag 20,40 euro för en sketen tågbiljett. I min värld är diskussionen om tågets galna biljettpriser uttjatad, som så många andra konstaterande om orättvisor och andra felaktigheter, och ändå rullar allt på i samma takter.

Åter till ytligheter. Det är sjukt kallt i Finland jämfört med våren i Stockholm som igår bjöd på omkring 13 grader. Mina nya rosa tygskor är inte till sin fördel här i Mumindalen. Snön ligger fortfarande vit på taken här.

Snö - Laleh

Aprilskämtet

Jag hoppas innerligt att DN:s aprilskämt är det om att SL ska införa VIP-vagnar. Det måste ju vara så.