Oroliga elever och en rektor med fel fokus

Tidningen Västra Nyland hade en rubrik som löd Svårt få pli på bångstyriga elever. Artikeln var en intervju med rektorn för Ekenäs högstadieskola om ordningsproblem som lär finnas på skolan. Det var inte lätt att utläsa vad som var journalistens egna slutsatser och vad som var rektorns ståndpunkt. Men i artikeln gjordes det en poäng av att det är elever som är födda året 1997 som bidrar till problemen. Redan innan de kom hade man förvarnats om att de inte var som andra och att det skulle kunna bli trubbel. Jag rynkade pannan när jag läste det här. Försöker skolan skylla sina problem på eleverna och tror de själva på att eleverna är som de är för att de är födda 1997? Vilken svart magi kan vara inblandad i det?

Rektorn konstaterar även att lärarpermitteringar och ombyggnationer i skolhuset kan vara orsak till oroligheterna.

Den som satt rubriken är uppenbarligen en person som inte ska jobba med undervisning och skola. Uttryck som att "få pli på" och "bångstyriga elever" är inte förenliga med god pedagogik som inte bara hänger ihop med lärarens ämneskunskaper och kunskapssyn utan i hög grad med hur läraren ser på människor i allmänhet och elever i synnerhet.

Jag är nyfiken på vilken roll eleverna har i Ekenäs högstadieskola i dag. Vad får de säga till om? Vad får de tycka? Vem frågar dem vad de vill? Vem frågar dem varför de bufflar och bråkar? De har uppenbarligen saker de behöver få ur sig. Skolans uppdrag är bland annat att undervisa och elever i hur man samtalar och formulerar vad man tänker och känner. Rektorn borde fokusera mer på undervisningens upplägg och innehåll, lärares förhållningssätt och elevinflytande och mindre på kvarsittningar, tillrättavisningar och morgonsamlingar. Journalisten likaså.

Our Lips Are Sealed - Nouvelle Vague

Hur går det ihop?

Först igår kom jag mig för att gå in på den där Kissie-bloggen som jag fått höra om bland elever och igår på P1 Medierna, där hon framstod som mycket osaklig och ogenomtänkt. Hennes blogg skrämde mig och jag förundras över att hon har flest besökare av alla i Sverige. Hur går det ihop? Är hon så chockerande att vi inte kan låta bli att läsa det hon skriver? Jag hoppas att det handlar om det. Det finns många bloggar där liv, död, samhälle och viktiga ämnen diskuteras. Varför får inte de bloggarna rekordmånga besökare?

Lär mg - Little Marbles

Nattens magi

Titta på programmet om provokatören Gina Dirawi på SVT Play. Det är intressant att höra Dirawis tankar kring sjalen, hur det är att vara muslim i Sverige och hennes syn på hur fördomar kan bekämpas och hur världen kan bli en bättre plats. Hon siktar mot stjärnorna och tar ett ansvar som många inte bryr sig om att ta, eller kanske inte vågar inse att man skulle kunna ta. Hon tror på sin egen förmåga att bidra med något. Jag hoppas på henne.

För övrigt passar jag på att nattsudda så här i inledningen av sportlovet. Bland det bästa jag vet är att sitta ensam och göra vad jag nu gör, mitt i natt. Det är lugn och ro. Det är kravlöst. Det är total frid.

Let's Go Surfing - The Drums

Överlevnad

Fick en riktigt bra låtlista för en tid sedan och en av låtarna har en magisk effekt på mig. Man bara måste dansa. Den här fredagen är musik ett sätt att överleva. Det är jobb, så mycket jobb.

Neckbrace - Ratatat

En utmaning och en undran

Sedan igår finns i en gammal liten synth hemma hos mig. Det är jag oerhört glad över och nu skingrar jag mina tankar genom att öva mig på att spela arpeggion. G-klaven och höger handen är för det mesta en lek, men att få vänsterhanden och F-klaven att funka kräver betydligt mer. Det är tufft.

För övrigt saknar jag en blogg jag läste våren 2007, eller egentligen flera. Då när jag började blogga och lärde känna bra typer. Vi läste varandras inlägg och kommenterade och diskuterade. Hellan hette min favorit. Hon var så fin! En dag försvann hon och kom aldrig tillbaka. Undrar hur hon mår.

Chain Gang - Salem Al Fakir

Sömnig

Idag var första gången som jag tittade ut genom mitt fönster och slogs av att, men shit de ser ju mig också. Det är inte bara jag som ser dem. Men annars är det mest mörkt och sömnigt hemma hos mig i kväll. DN-skrapan lyser upp lite som vanligt.

3:06 - Clutchy Hopkins

Beundran och begrundan

Igår hann jag med 62:an som jag vanligtvis missar. Den åker ifrån mig antingen på grund av att jag försenar mig, för att den kör i väg tio sekunder för tidigt och chauffören skiter i att jag kommer springande mot bussen eller för att jag ställt mig och begrundat något som kommit i min väg. Igår kom skymningen i Fredhäll i min väg men ändå hann jag med.

Time Has Told Me - Nick Drake

Frustrationen

"En blandning mellan Selma Lagerlöf och Tina Turner", skriver en DN-korrespondent om Nawal El Saadawi. Bilden av hennes pigga ansikte och rufsiga kalufs gör mig glad. Men mitt humör förstörs av att det finska valet i april kommer bli en katastrof.

Pianomusik och mer kaffe.

The Thrill Is Gone - Jan Johansson

Skulle kunna vara bland de bättre dagarna

Klassisk musik på P2, kaffe, smörgås med ekologiska körsbärstomater, en katt som stryker sig mot mig med all kärlek hon har att ge. DN i pappersformat. Hanna Hellqvist skriver underhållande om sin livsstil. Hon skriver att hon är len och fin på utsidan, men som en kebabrulle på insidan.

"Kajsa tar hand om sig inifrån och ut. Det gör inte jag. Jag vet inte vad jag håller på med faktiskt."

Dessutom är det fredag. Det här skulle kunna utnämnas till en av livets bästa dagar. Om det inte vore för att snoret rinner och att det liksom bullrar inne i bröstet. På ett dåligt vis. Men jag är sprallig, åker till jobbet och litar på att det går som vanligt. Rätt så bra.

Sound and Vision - David Bowie

På ett flak, genom en kall och ödslig stad

I Finland åker de blivande studenterna flak i februari. Det ni. Flakåkandet i Ekenäs var en ganska sorglig historia, som jag minns den. Det var sisådär tre personer som såg oss på vår tur genom en ödslig liten stad. Dessutom började allting med att yngre på skolan kastade ägg på oss. I efterhand är jag osäker på exakt varför jag gick med på att åka flak överhuvudtaget.

Den positiva delen av historien var att man slapp gå till skolan resten av terminen. Meningen var att tiden skulle användas till att plugga inför studentskrivningarna som är senare på våren men min bild av det är att jag mest tittade in på biblioteket för att säga hej till folk som ambitiöst använde dagarna till det som det var meningen. Sedan luffade jag runt lite här och var i stan.

Mamma var orolig. Jag tänkte inte efter så noga. Betyg var inte högsta prioritet och tanken att misslyckas slog mig aldrig.

Fiction - Nina Persson & Nathan Larson

Synfel

Your Girl - Blue States

Alla håller tummarna

Just nu känner jag mig som fönstret på tåget mellan Vasa och Seinäjoki i början av januari såg ut. Risig. Riktig risig. Låt mig slippa bli sjuk, viskar jag ut i intet, håller tummarna och tänder två ljus. Besvärjelser och magi.

Subzero - Nu Spirit Helsinki

Förfall

Time - Sophie Zelmani

Elle est fantastique

Vacker - Little Marbles

Vardag

Några äpplen, en lunchlåda, den mintgröna pennan, rouge, samarin och minst en plastficka med texter.

Rock 'n Roll - Mitt Piano

Om det gick

Jag skriver mintgröna kommentarer i elevernas texter. Det är sådana gånger jag vill vara min egen elev.

Waves - Nouvelle Vague

En söndag i februari

Min katt är sig lik och den här söndagen kan jag konstatera följande.

62:ans buss och jag har en dålig relation. I dag gick jag ut tio minuter innan den skulle avgå och jag missade den ändå. Den kör alltid iväg när jag är tre meter från hållplatsen. Just nu finner jag det mycket svårt att gilla 62:ans busschaufförer.

Jag behöver rymd.

Jag har lätt för att gråta. Jag ställde mig bland min kusins fotografier, hörde ljudet till hennes film i en minut och sedan kom tårarna. Sedan samlade jag mig och såg filmen några gånger om.

Jag behöver lugn.

China In Your Hand - T´pau

Jag och mannen

Den här mannen håller mig sällskap varje dag då jag sitter vid min dator. Han är rätt så mysig faktiskt.

Soldier Of Love - Sade

Försvunna elevtexter

Då jag kom till jobbet klockan åtta i morse hade jag aldrig trott att jag drygt tio timmar senare skulle sätta mig på tunnelbanan och konstatera att mitt jobb är kul och att jag är bra på det. Morgonen började nämligen med att några viktiga elevtexter som jag skulle ta med mig till lektionen 8.15 var spårlöst borta. Först letade jag systematiskt och lugnt, men efterhand som klockan tickade blev mitt letande mer och mer oorganiserat. Papper slängdes hit och dit, böcker knuffades ogenomtänkt undan. Jag bufflade mig fram på hyllorna och skrivbordet. Utan resultat. I huvudet ekade min egen röst från gårdagens lektionen med klassen. "Den som misstänker att den kommer glömma att ta med texten till i morgon kan lämna den till mig"

Paniken låg och lurade bakom hörnet. Den arma plastfickan med texter vägrade dyka upp. Klockan slog kvart över åtta och jag var tvungen att gå och börja lektionen. Med den mest väna röst jag kan åstadkomma i mitt inre talade jag snällt till mig själv men äntrade ändå korridoren med en suck som eleverna hörde. De tittade förvånat på mig och ärligt fick jag erkänna hur det låg till. Men de var så rörande snälla och kom med förslag på hur situationen kunde lösas utan texterna. "Vi har ju dem på nätet", se de. "Jo, men där har ni ju inte min respons som ni behöver nu när ni ska skriva den slutgiltiga versionen", svarade jag.

Lite lugnare i sinnet återvände jag efter en stund till mitt arbetsrum. Drog efter andan ordentligt och tänkte. Tänkte liksom utan att riktigt tänka, som när man känner efter på djupet. Sedan öppnade jag en pärm som stod i min hylla och där låg plastfickan. Halleluja. Mycket lättad återvände jag till klassrummet och lämnade tillbaka texterna. "Det där kan hända alla", sa en elev.

Purrfect - Funki Porcini

Stiltje och underhållning

Tydligen är det i Finland det händer just nu. Fem evenemang är jag bjuden till genom Facebook och alla dessa äger rum på andra sidan Östersjön. Här i Stockholm är det däremot stiltje.

För övrigt har jag i kväll tittat på Djungelboken på Stadsteatern med två klasser. Förra gången jag besökte den scenen med en klass tittade vi på Hamlet och det blev ganska tungrott. Den här gången blev det precis tvärtom, fokus på underhållning, dans och musik. Ormen Ka var en favorit hos mig men manuset i stort var aningen spretigt och löst.

Some Other Time - Monica Zetterlund

Rörande revolution och film

Det går inte att föreställa sig vilken energi det måste gå åt för de människor som försöker slå sig fria i en diktatur. Det är omänskligt, men ändå orkar de och det är oerhört imponerande. Det kanske ligger nära till hands att börja romantisera över den kamp som egyptier för just nu. För det är imponerande och rörande det som händer, den styrka de visar. Men det är inte romantiskt när folk får offra sina liv, när de tvingas kämpa så här för att få frihet. Vad gör vi med konventioner om mänskliga rättigheter? Vad gör vi som åtnjuter frihet och demokratiska rättigheter? Tittar på och tänker på hur bra vi har det?

En av de bästa filmerna jag såg förra året var en egyptisk film, Scheherazade, tell me a story. Jag lämnade biosalongen med så många tankar och starka känslor. Filmen börjar i en lyxig lägenhet i Kairo där inredningen skriker wannabe America och det är nästan så att man vill bosätta sig med det snygga paret där. Men när huvudpersonen Hebba börjar sända sin teveshow, som hon uppmanats av både staten och sin kille att ligga lågt med, den vår inte vara politisk, så börjar det hända saker. Det personliga är politiskt visar det sig. Igen. Se den.

I Wanna Know What Love Is - Leela James

Poesi för fiskar

En del av fredagskvällen igår gick åt att titta på Poesi för fiskar som några elever tipsade mig om i och med att vi diskuterade ett kapitel i Egalias döttrar. Ta mig var en modern version av landet Egalia i skolmiljö. Den var absolut sevärd och jag tycker att budskapet blev särskilt tydligt då idrottsläraren kommer in omklädningsrummet och säger att killarna alltid kan komma till henne då det blir tufft, "om ni behöver lätta på trycket lite".

Filmen Negerboll var uppseendeväckande actionartad och sevärd den med. Nu ska jag titta på Kuken brinner, undrar vad den kan handla om.

The Fear - Lily Allen

Covers

Min svaghet för coola covers håller i sig. Mitt senaste fynd bjuder dessutom på en resa bakåt i tiden, till sjuan i högstadiet. Nostalgitripp. Musik, te och en god bok fyller denna fredagskväll.

Don't speak - Leela James

Ålderskris eller åldershybris

Kanske kan man säga att jag igår drabbades av en positiv ålderskris, kanske kan man kalla det åldershybris. Jag satt i min soffa och tänkte på min ålder. Det ena ledde till det andra och det slutade med att jag tänkte att jag ännu är under trettio. "Jag är en ung och fräsch tjugosjuåring", sa jag nästan högt till mig själv. "Hur ska jag ta vara på det här?!", tänkte jag sedan och kunde inte riktigt komma på vad jag borde göra, som jag inte gör. Som vanligt kom en negativ tanke till mig och den var att det här kan vara upptakten till en riktigt svår trettioårskris. Men sedan tänkte jag positivt och kom fram till att det kanske är precis tvärtom. Det här är mitt sätt att åldras. Hur gammal jag än blir tänker jag att "nu jävlar är det nu och den här åldern är bäst och nu ska jag ta vara på det här". När jag fyller trettio, tänker jag att jag inte är fyrtio och när jag fyller fyrtio tänker jag att jag inte är femtio. Ja, ni fattar.

Dance Dance Dance - Lykke Le

Luggen

Ett dilemma som jag har är att mitt hår inte blir snyggt varken hos frisören eller då jag själv tar till saxen. Eftersom det är dyrt att låta någon annan klippa har jag skippat det och gör mitt bästa varje månad hemma framför badrumsspegeln trots att det förbannat svårt att klippa luggen. Jag fattar inte riktigt hur jag ska göra för att det inte ska se misslyckat ut. Varje gång jag har försökt får jag i några dagar se det som en bra övning att leva med att det inte heller denna gång blev som jag ville och att det är spännande att fundera på vad andra människor tänker men inte säger högt.

The Greatest - Cat Power