Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

30 August 2010

För känsliga tittare och spexiga elever

Vill varna för Vetenskapens värld på SVT. I dag dök det upp svarta hål och nästa vecka får man se små äckliga kvalsterliknande kryp som finns på vår mat. Fruktansvärt. Det är sådant man inte behöver veta något om.

Men annars var det coolt att se hur radiovågor faktiskt ser ut. Det är fascinerande att de finns runt oss ständigt och att Heinrich Hertz som bevisade att de fanns påstod att de var totalt värdelösa. Ingenting att ha. Så otroligt fel han hade.

För övrigt vikarierar jag fram till sportlovet i en spexig musikklass. De gör sådana där saker som att de sjunger dikter med inlevelse eller lägger till ljudeffekter när en klasskompis läser upp en dikt. Sedan applåderar de så hårt de kan och gärna lite för länge. Det är händelserika lektioner kan jag säga. Det är lätt att ha roligt men också att bli lite trött.

Berg-Kristis polka - Jan Johansson & George Riedel

29 August 2010

En eld som glöder och en som kan tänkas försvara svin

En vän som jag träffar alltför sällan bjöd på brunch hemma hos sig igår. Hon jobbar som jurist och sitter i ting där män som misshandlar och våldtar kvinnor får sina handlingar dömda. Hon har jobbat på kvinnojour och varje gång man träffar henne vill man ta tag i det där. Det där med att göra något åt saken, sluta upp med att bara vara arg och på krigsstigen. En rasande eld ligger ständigt och glöder inom mig. När ska gemene människa förstå att det går att bli våldtagen av sin make, att det kan ta länge innan man förstår att det händer och att det finns nyanser? Det finns dåliga dagar med våldtäkt och bättre dagar då kvinnan tror på sitt äktenskap, då hon till och med vill ha sex med sin make. Frivillighet och förtryck kan faktiskt befinna sig inom samma väggar.

Min vän har blivit expert på detta område och är så fördjupad i sin kunskap att hon nu kan tänka sig att försvara dessa män. Jag tappade balansen i hennes hall när hon sa det till mig, att hon kan försvara svinen. Min skor blev oknutna en stund då detta kom på tal. Hon är inte dum, det vet jag, så det enda jag kan göra är att en dag förstå vad hon vet som jag inte vet än.

En annan sak jag inte förstår är att bror min verkligen är på väg att steka pannkakor. Helt otroligt. Jag sa från ingenstans "nej, om du skulle ta och steka lite pannkakor kanske". Han såg mycket skeptiskt ut men kom tydligen på bättre tankar.

Wonderful life - Hurts

Schyst dj på Clarion hotel

Vågade mig iväg på Popaganda igår trots att risken var stor att elever skulle dyka upp där. Det är kanske löjligt av mig att hålla mig undan mina elever på fritiden, men det gör jag verkligen. Jobb och fritid är olika saker och så länge jag är ung och ute i svängen vill jag helst bara vara jag. Inte lärare. På jobbet gillar jag mina elever, det är för dem jag är där. Det får inte missförstås.

När kölden hade brutit sig in i oss fick vi ge upp festivallivet för att avnjuta vin och loungehäng på Clarion Hotel i Skanstull. Vi blev alldeles betagna av en låt som vi inte lyckades placera. Jag sökte upp dj:en som inte kunde säga vad det var men i stället sa att han kunde bränna den på skiva åt mig. Så schyst!

Min svaghet för covers, bra sådana förstås, håller i sig. Blir alltid till mig när jag råkar på en ny.

Those sweet words - Candy Apple feat. Ajou

27 August 2010

Paris var kul


Det är sådana här vanliga fredagar i Stockholm efter jobbet som man kan tänka tillbaka på sommarens bravader. Då när man hade druckit världens största pina colada och inte hade en enda undervisningstimme i sikte. Hur kul mitt jobb än är så är det inte som kvällarna i Paris.

Har satt Kafka i händerna på mina elever idag och ser fram emot att diskutera hans absurdism med dem nästa vecka.

So Flute - St Germain

26 August 2010

Det finns bevis på en sak som jag är

Jag var precis tvungen att titulera mig och det kändes jobbigt. Det stod still. Vem är jag? Vad är jag? Men så sa jag till mig själv "äh vad fan väx upp och sluta vara så försiktig". Sedan skrev jag "pedagog med interkulturell profil". Jag har papper på det i fall att någon inte tror mig. Det finns alltså bevis.

El Toro - Chico Hamilton

Två i en etta

Min bror bor hos mig nu igen. Det funkar för det mesta bra förut när hans slitna nokia piper fem gånger på en halvtimme. Den där meddelandetonen man hade vid millenniumskiftet. My goodness. Jag höjer ljudet på stereon.

"Har du alltid så där hög musik?", undrar han då som försöker titta på film.
"Meeh, får man inte lyssna på musik nu heller?"
"Jo men lite lägre kanske.", säger han. "Sparar du de där låtarna på en lista?"
"Jo, en del"
"Bra, för jag behöver dina listor sen."

Det var en bestämd ton i allt han sa även om det inte riktigt gick ihop.

Mer Chico Hamilton.

Conquistadores
- Chico Hamilton

25 August 2010

Att ofrivilligt höra röster

Ikväll ringde en inspelad röst från mitt elbolag upp mig och förvarnade om att någon från företaget kommer att ringa inom några dagar. I vilket ärende de vill kontakta mig är det ingen som vet eftersom jag inte hann sätta armen i rätt läge för att lyckas pricka in täckningen i min lägenhet. Det rasslade i luren och jag ropade hallå många gånger innan jag förstod att det inte var en riktig person i andra ändan. Det var bara en röst. Rösten sa en adress som jag kan mejla till för att meddela om jag inte vill bli uppringd. Den uppfattade jag dessvärre inte på grund av att samtalet i sig förvirrade mig.

Det är en sak om man kan välja själv att tala med robotar när man beställer tågbiljetter exempelvis, det kan vara underhållande att höra när den missförstår mellan vilka stationer man vill åka, men att robotar ringer och börjar prata oväsentligheter är inte bra.

Lite jazz på det här.

People - Chico Hamilton

24 August 2010

Ta chansen att bråka lite

En svaghet jag har är att jag lätt tar chansen att bråka med folk på företag som jag behöver ringa av någon anledning eller om de ringer mig. Det kan var kundtjänst eller försäljare. I vintras ringde jag Tele2 för att felanmäla att deras abonnemang inte fungerar i min lägenhet. Folk hör inte vad jag säger om jag inte sitter på en vissa punkt i soffan och håller mobilen mot höger öra samtidigt som jag placerar armen i en speciell vinkel. Killen i kundtjänst förklarade att deras antenn helt enkelt måste vara riktad åt ett annat håll. "Jaha, så vad ska ni göra åt det då?", var min självklara följdfråga. "Som jag sa är antennen helt enkelt inte riktad åt ditt håll", upprepade han sig. "Jag förstår, men det är ju ett problem som jag tänker mig att ni löser eftersom ni väl vill ha nöjda kunder", kontrade jag. "Men förstår du dåligt vad jag säger?! Antennen är inte riktad...", svarade han men blev avbruten av mig som då fattade tag i mina dåliga nerver och sa några väl valda fula ord. Sedan smällde jag på.

Idag har jag däremot fått prata med en vettig kille som jobbar på kundtjänsten. Han förstod mitt missnöje och bad om ursäkt för att en del kollegor inte har koll på läget. Han ringde upp en teknisk supporter och återkom med beskedet att jag ska slå av 3G:n och ringa med hederliga GSM. Tyvärr tycks problemet inte ha löst sig ändå men han var åtminstone trevlig och tillmötesgående. Det räcker för mig.

23 August 2010

Alla dagar är inte bra dagar

Ur ett mejl till Karin:

Kom lite sent till jobbet och hann inte göra mycket innan min lektion vid tio. Och den lektionen blev... ja man kan säga... misslyckad. Först var vi i fel klassrum och det blev rörigt. Sen svamlade jag och försökte hålla ihop en diskussion om Frankenstein för att få tiden att gå då datorn inte ville spela en film som vi skulle se. I mitt stilla sinne hoppades jag att min chef inte skulle dyka upp och vilja observera mig för att samla underlag för lönesamtal och liknande. För jag gjorde verkligen inte succé. Sen började det tjuta och brandlarmet gick. Jag stod utan klasslista och hade ingen aning om hur många tonåringar jag skulle samla ihop ute på gården. Stegade fram till min chef och sa: "Hej, jag var inte alls bra förberedd. Har ingen klasslista och min lektion har hittills varit katastrof. Varför står det att vi ska vara i D101? Den salen är upptagen". Åh, varför gör man så? Går till chefen och indirekt säger "Hej, jag är sämst. Vill du att jag ska gå hem? Du är inte så bra du heller."


När brandövningen var över gick lektionen lite bättre. Vi lyckades få igång filmen som var 15 minuter lång. En elevfilm med erotiska inslag. Jag har ännu inte bestämt mig för om vilket betyg den ska få, om den är farsartad på ett dåligt sätt eller om den är genomtänkt och lyckad. Ska sätta betyg den här veckan. Får lita på de nationella betygskriterierna och helt enkelt hitta stöd för min bedömning där. Som med all annan bedömning... På något sätt ska det gå.

När det var en timme kvar på den två timmar långa lektionen sa jag: "Nej hör ni det är så fint väder och snart blir det kallt. Nu får ni gå ut i solen och läsa". All elever rusade ut och jag ropade så högt jag kunde "Lova att ni läser nu! Om två veckor är det prov!!! Det är för ert eget bästa!!!". Sen jagade jag på några enskilda den närmaste kvarten innan jag sjönk ner vid mitt arbetsbord. Där jag drack kaffe och suckade i väntan på nästa lektion, som var två timmar senare. Försökte jobba men det gick liksom inte. För att lätta på mitt dåliga samvete höll jag en mastig föreläsning på 50 minuter om läsning och litteratur för min nästa klass på eftermiddagen. De stackars musiktvåorna var apatiska efteråt och bad mig att nästa gång sätta in en aktivitet i mitten av en sådan genomgång. "En diskussion eller nåt, vi blir helt knäppa om vi ska lyssna så där länge", bad de. "Okej, okej jag ska göra det", svarade jag men kände själv en lättnad över att jag jobbat så att det kändes, både för mig och dom.

Måndagar är inte en bra arbetsdag för mig. Jag är för seg då, men just idag var det extremt.

22 August 2010

Jag slant visst med handen

Papperstidning vinner alltid över nättidning men ändå är jag oftast för snål för att betala för en prenumeration. Därför tar jag alla chanser jag får när ett erbjudande med gratis tidning i några veckor hamnar i mina händer. Problemet är bara att månaderna efter följer ett krig med tidningens telefonförsäljare. Dagens Nyheter borde verkligen bli noggrannare med sin rekrytering. Försäljarna är skräniga och tröga.

Nu har jag fått ett erbjudande om gratis Svenska Dagbladet fyra veckor framöver. För att få prenumeration måste man fylla i sitt telefonnummer. Oturligt slant jag med handen och det blev en åtta i stället för en sjua på slutet. Detta upptäckte jag när det redan var för sent. Synd.

För övrigt stämmer SVT:s och SR:s valkompass väl med hur jag lägger min röst nästa månad. Däremot är ett visst rasistisk parti och provocerar mig. Att de ens har fått den plats de har i valdebatten är en skam. Vi tar dem på allvar på fel sätt. Tydligen är risken lika stor, eller nej liten, att jag lägger min röst på dem som moderaterna och deras gäng.

Ja till skatter och jämställdhet.

21 August 2010

Sommarprat

Lyssna på Johan Rabeus sommarprat. Lyssna på hela! En massa bra fransk musik och galna historier.


19 August 2010

Dagens nyheter

Studio ett var så intressant idag att jag inte lyckades ta mig till tvättstugan för att flytta tvätten till torktumlaren i tid. Det var partidebatt, den var i och för sig aningen trist, sedan diskuterades det hur romer forslas med flyg till Rumänien ur europeiska länder och huruvida det är okej eller ej att fläka ut sina barn på bloggar.

Och genom Facebook hittade jag en ledare som går på min linje vad gäller det här med boende. Men så var det det här med individ och struktur. Ibland är det svårt att inte låta bli att prioritera sig själv framom massan. Hittills är jag dock oerhört tacksam över att slippa köpa lägenhet och att jag i stället får lyxa med en hyresrätt i Fredhäll. Om allt går i lås.

Under artikeln finns en dystopisk kommentar och återigen önskar jag att jag visste så mycket om ekonomi att jag kunde kommentera hur trovärdig den är. Har fullt upp med att lära mig min egen privatekonomi och gör därför bäst i att vänta med att koppla den samman med högre nivåer, än vad jag redan är tvungen till.

Smart drag av Johannes Forssberg att inte hoppa på spekulationståget. Om två år kommer bostäderna i storstadsområderna sjunkit med 65 % och i övriga landet med 50 % i pris. Då kommer banken kräva att att mellanskillnaden mellan det nya mycket lägre värdet och lånets värde omgående återbetalas. Vi går nu in i depression 2.0, även kallad dubbeldipp på samma sätt som 1933 och som varade i 6 år till 1939 då WW II utbröt.

17 August 2010

Förbjuden frukt och en rolig början

I sann svenskläraranda har jag druckit ett glas vin för att riktigt njuta av en lång ledig tisdagskväll. Till det åt jag en lite märklig middag och tittade på Kielletty hedelmä, Förbjuden frukt. En vacker finsk film om två unga tjejer som är gammallaestadianer och åker till Helsingfors för att se vad som finns i världen utanför deras. Eller egentligen är det Marja som har det behovet och hennes vän Rakel som följer efter för att hålla ett öga på hur Marja handskas med de frestelser hon möter. Men av en slump hamnar Rakel i en biosalong där det visas en konstfilm. Hon ser film för första gången och bli alldeles betagen.

Blödig som jag är grät jag självfallet. Så vacker är filmen. Kroppar som vill röra vid varandra men inte får, djup vänskap och familjer som splittras. Relationer. Om jag ser filmen två gånger till lär mina tårar torka och jag kan se den med elever. En fin finsk film om relationer.

I morgon ska jag starta upp en svenskkurs med min etta och det ska bli roligare än förra året. Både för eleverna och mig. Vi ska till exempel lyssna på Dum av dig och diskutera tema, motiv och bildspråk. Såg att jag i våras i min anteckningsbok skrivit: "Intro - börja roligt", då jag utvärderat förra årets kurs med ettan. Schyst av mig att skriva så och inte ge ett enda förslag på vad som kan tänkas vara roligt.

Dum av dig - Daniel Adams-Ray

16 August 2010

Stoneface

I morgon ska jag välkomna mina treor tillbaka till skolan. Uppropet gör jag med ett leende, men när de träffar mig igen på torsdag för att ha svenska kommer de att möta mitt stoneface. De har en tendens att bli slöa och stökiga om jag inte håller hårt i tyglarna. De ska få Frankenstein i handen tillsammans med ett tight schema som landar i en salsskrivning.

Nu får Leif sina minuter i etern på P1 och använder det till att uttrycka sina åsikter om samkönat äktenskap och säger att "de håller på att äta sig in" och att också "muslimer har som mål att ta över världen". Man blir så trött. Den mannen borde också få ett tight schema på en kurs som landar i bildning och empati.

15 August 2010

En lugn söndag

Potatis ska både kokas och ätas med skal tycker jag.

Ärtperioden håller i sig. En gång i vintras tillagade min mamma fisk i kastrull med några deciliter vatten i botten och baljväxter efter behag. Sedan dess har det varit en återkommande maträtt hemma hos mig. Allt är klart inom tjugo minuter.

Den här sötsaken sov som en stock när jag kom på besök idag.



Det kan upplevas som jobbigt att ta en kaffe med mig i dessa tider då jag ofta passar på att testa inställningar på min systemkamera. Hittade en fototidning på Kafé Russin i Fredhäll och måste direkt kolla knapparna som det stod om i den.

14 August 2010

Fredhäll kallar?

Jag tror, jag tror, och det ser ut som att jag ska flytta till Fredhäll i höst. Balkong, 2000 kronor billigare hyra, en bästa vän några meter bort, en tunnelbanestation ligger nära, klippor bakom mitt hus. Den dagen allt är klart och jag står på den där balkongen kommer jag att skrika ut min lycka över hela stadsdelen. Fram till dess myser jag av tankarna på denna mycket möjliga framtid.

En sensommarkväll

I Gröndal finns min favoritsushi.

Sensommarkvällar på en klippa i Stockholm är sällan fel. DN-skrapan lyser upp i natten.

Glatt väntade vi på tunnelbanan i Liljeholmen. Det var innan vi steg på fel tåg och hamnade i Aspudden. Vi skulle till Telefonplan och Landet.

Inga skyltar i Aspudden pekade ut den plats vi ville till.

Tunnelbaneromantiker som man är var det svårt att låta bli att då och då knäppa bilder.

Tyvärr har jag inte uppfattat hur jag snabbt och lätt får folk att fastna på mina bilder nattetid. Därav lite folktomt även denna gång. Som en äkta nordbo ska jag nu njuta av solen när den väl syns till. Senare ska jag ha ett peppmöte med en vän som börjar sin karriär som lärare på måndag.

11 August 2010

Redan glömt


Har redan glömt hur det var att slappa på en brygga på Lilla Essingen en semestertorsdag. Tur är väl det.

10 August 2010

Första dagen på jobbet efter semestern

Så vad gör lärare första dagen på jobbet ? Jo, först ses vi efter en två månader lång semester. Vi säger "hur har du haft det i sommar" hundra gånger om och varierar oss ibland med frågan "har du haft en skön sommar". Vi berättar om sommarstugor, båtresor, stränder och alla våra somriga bravader. Rektor hälsar oss välkomna och berättar vad som är nytt för i år. Han försöker peppa oss, påstår att vi ska börja lugnt och bjuder in oss till personalfest på torsdag. Det kryddar han med att säga att vi får sovmorgon på fredag.

Sedan återser man fler roliga kollegor, det blir kramar och "hur har du haft det" igen. Sakta men säkert tar man sig genom korridorerna och infinner sig på ett möte med sin programrektor. Ny information och ett skämt om att salen är för liten precis som den brukar vara första dagen på höstterminen. "Vart tar ni vägen sen?", skrattar han och hoppas antagligen att poängen ska gå fram till de som har för vana att skolka från möten.

En stund senare sitter man vid sin dator med en kaffe och klurar på vad lösenordet till domänet är. Man knappar in några olika och allting låser sig. Då suckar man högt, dricker lite kaffe och tittar sig omkring. "Har ni kommit in på era datorer?", frågar man högt sina kollegor. "Nej, jag kom inte in. Gå upp till datagänget", svarar någon. Jahapp, bara att ställa sig i kön en våning upp. Där står andra förvirrade före detta semesterfirare.

Några minuter senare är man tillbaka vid sin dator. Den är splitterny för i år och det är oklart hur den riktigt fungerar. Musen och pilen är betydligt mer samspelta än på den gamla datorn och pilen kör förbi ikonerna gång på gång för att det går fort trots små rörelser. Så småningom börjar det funka ganska bra och nästa inloggning ska ske. Ehmm, lösenordet här då? Tredje gången gillt och man är inne. Puuust, skönt att slippa visa sig för datagruppen en andra gång. På intranätet finns en mängd röda flaggor som viftar och vill ha ens uppmärksamhet. Informationen väller över och ögonen blir trötta. Tittar på klockan och undrar när det är lunch. Hungrig och trött som man är.

Efter lunchen slår paltkoman in och ingen vet hur det ska gå att klara av andra halvan av dagen. Man tittar i sina papper, på gamla power points och lektionsupplägg. Kluddar ner tankar som dyker upp och kollar upp vilka andra lärare om undervisar de klasser man har. Kommer på idéer för ämnesövergripande projekt som skulle kunna fungera och hör sig för om vad kollegor tycker. Man inspireras av responsen och är inte trött längre. Vi konstaterar vad vi behöver göra för att komma vidare i planeringen och tar oss an våra uppgifter.

Senare dyker en annan kollega upp och föreslår att vi ska samköra utredande text och referera och citera. Ja, men bra, hur planerar du att göra på din kurs, jag tänker så här på min kurs. Ytterligare ett ämnesövergripande arbete växer fram. Okej, vänta nu hur ska jag planera då, undrar man och tittar på sina anteckningar. Allting är aningen kaosartat men man försöker intala sig att det är kreativt och inom kontroll. Man skissar och pusslar, vänder och vrider, tänker och testar.

Några timmar senare är det plötsligt eftermiddag och dags att gå hem.

09 August 2010

Tonåringar som ger komplimanger och en positiv mamma

Kom gående genom Gröndal längs med sjön Trekanten i kväll efter att ha inlett höstterminen på ett mycket imponerande vis, först arbetsdag och sedan powerpilates. Två tonåringar satt med en hund i gröngräset och rätt som det var ropade den ena "fett snygga dojjor". Det var bara jag där, så det vara alltså till mig komplimangen var riktad. Problemet var att tonfallet gjorde att utropet var svårtolkat. Typiskt tonårsaktigt, lite nedlåtande. Hade bättre förstått om hon ropat att de var fett fula, men hon sa helt säkert snygga. Jag log. Lite snabbt och ville inte verka för exalterad.

Sedan ringde mamma och sa "du, om du skulle köpa en lägenhet så skulle Gustaf kunna bo där ett år med dig, så sparar du lite första året". Jo tack, om det var så fantastiskt enkelt att köpa en lägenhet till ett vettigt pris i den här stan. Nej, ska bror min bo hos mig bli det att snällt sova på soffan i min hyresrätt och febrilt leta sig en egen bostad på blocket. Så jobbar vi i Stockholm.

08 August 2010

The lonely cowboy

Är man sugen på ärtor så är man. Qourn är för övrigt mycket gott.

Möter ofta sniglar när jag går hem.

Höjer mysfaktorn lite i taget hemma hos mig.

Gick i skogen med min franska väska.

Jag bor nästan i Vinterviken.



Varför bygger man så få hederliga hus nuförtiden?! Så här gjorde man förr i världen. Varför lämna ett lyckat koncept?

Har haft syster med familj på besök men i övrigt har jag hängt för mig själv i två dagar. Därav folktomt på bilderna. Det har varit en skön sista helg på semestern och det tar emot att återvända till all fart och fläng på jobbet. Ska göra mitt bästa för att hålla pulsen nere det här året och inte ta i så förbannat. Kul ska det vara. Jämt.

Annars så har Peppe på mitt initiativ en intressant gallup på gång. Jag tar tacksamt emot andras perspektiv på saker och ting efter att ett ex kommit med så många befängda idéer angående både det ena och det andra.

Jag hade en gång en båt - Cornelis Vreeswijk

07 August 2010

Lite sånt

Om jag bara visste var usb-sladden till min gamla digikamera är skulle ni få se en skitfin bild på Nina på Pet Sound när vi åt musslor där igår. Moule frites. Sedan bar det av till El Mundo där en stekig men schyst bartender blandade drinkar åt oss till ett bra pris. Mycket omsorgsfull var han och gott blev det. Johanna Koljonen dök också upp och jag hade en liten pratstund med henne om finlandssvenskhet, ungdomsliv i Snappertunska skogar och Helsingfors .

Igår flyttade jag mina bokhyllor så att de fungerar som rumsavdelare. Och tänk vad en liten insats kan göra stora saker. Kändes mycket bättre att vakna i morse. Tyvärr är sommarens högkonjunktur över nu och kontot för inredning slut. Linser och potatis blir det en månad framöver. Som tur är har jag ett och ett halvt år gammal väggfärg kvar som jag kan måla baksidan av bokhyllorna med.

Klockan fem i eftermiddag är det lägenhetsvisning hos mig. Då ska det ha skett underverk med både mig och lägenheten. Vi ska glänsa.

Dancing with my self - Billy Idol

05 August 2010

Fint väder

Trots sen hemkomst tog vi oss ur sängen redan vid nio för att äta frukost på klipporna i Fredhäll. Äkta sommarfeelis idag då man bara svänger förbi sitt hem för att packa om väskan och sedan dra vidare till Lilla Essingen för att ligga på en brygga med en bok.

För övrigt är jag glad att jag har stereon kvar eftersom jag överraskades av ett öppet fönster till min lägenhet på bottenvåningen. Där stod det öppet för vem om helst att kliva in. Mycket möjligt att någon gjort det och insett att det inte finns någonting att ta.

The Latin Kings - Fint väder

04 August 2010

Livet ler

Sista semesterveckan njuter jag av till fullo nu. Säger någon fest så är jag där på sekunden. Snart bär det av mot Söder med Agneta som gör en snabb visit i stan innan hon åker vidare söderut i Svea.

03 August 2010

Själv

Det är självklart men alltid fint med experters stöd. Musik påverkar våra känslor och därför gör jag nu en get happy-lista på Spotify. Först ut är Dannys Tokyo och If only you. Glatt, dansat och enkelt. Sedan fyller jag på med P.Diddys Last night, Starships We built this city, Talking heads This must be the place, Queens Don't stop me now, Phoenix If I ever feel better, Nationalteatens Kolla kolla, Nouvelle Vagues Teenage Kicks, Birgitte Bardots Ciel de lit, The Arks Moderns days, Echo Chamber, Calleth you calleth I, Erik Hassles First time, Buddy Rich Big Band The beat goes on.

Nu ska jag återgå till ett liv i min lägenhet. Sommaren har nästan gått och jag har inte varit en dag utan sällskap. Om jag bara gillade min lägenhet hade det här säkert varit något jag sett fram emot, att få rå om mig själv. Får lov att klä upp lägenheten rejält om vi ska komma överens, eller för att få den bortbytt.

Leave me be - The Zombies

02 August 2010

Mysmoster

Olyckans vecka


Inleder min sista semestervecka och ber om att den blir betydligt mindre dramatisk än den vecka som just passerat. Precis när lugnet hade lagt sig försvann min systers katt ut genom ett fönster från lägenheten på sjätte våningen. Väskan var packad och jag på väg på mysfest i Vinterviken men i stället blev det en kväll på jakt efter katten. Ringde på hos grannar och bad dem kolla sina balkonger, satte upp lappar, drog slutsatsen att hon hoppat upp på taket. Övervägde att ge mig upp dit jag med men stationerade mig i lägenheten med rödvin och smörgåsar.

"Jag stryker barn och katt från min lista", sa Combo igår när han hörde om bravaderna. Förstår lite hur han tänker.

Ett på natten somnade jag bort och väcktes halv fem av en tjej som trodde att hon hade sett en grå liten katt. Jag ut i gryningen med morgonrock för att titta om det var rätt, men nej. Tittade i taket en stund innan sömnen tog mig. Vaknade strax efter fem med ett ryck då dörrklockan skrällde. På med morgonrocken igen och ut i trapphuset. Där stod en stressad brevbärare och in som ett skott kom lilla Lunie! Härliga tider, då sover vi nu. Men hon tittade med stora ögon, kröp ihop tätt intill mig och var livrädd. Lilla liv, inte kan man sova när ett skrämt litet djur ligger och trycker sig emot en. Då såg jag att hon hade blött under nosen. Så den här natten är det hennes tur att ligger med slang i sig på sjukhus. Vi hoppas och tror, igen, att allt går väl och att min syster till slut ska få komma till ro med man, barn och katt.

Seven days of falling - E.S.T