Vapenvila

Jag är ute och reser. Den där dalen kom till slut och som vanligt Mumindalen. Vart annars skulle jag resa? En muminvän och jag bestämde oss för att prova på någonting nytt, att inte stanna hela julledigheten i samma stad som varje år. I stället bilade vi upp i landet och nu har vi tillbringat nästan en vecka i Vasa. På juldagsnatten påminde vi varandra om Ettan, klubben där årets fest pågick just då. Och allt jag kände var lättnad.

Jag har varit ledig och ingenting har hänt. Känner mig inte ens så argsint och besviken på världen och människan. Bara lite.

Luta er tillbaka och lyssna nu på denna underbara låt.

Instängd

Sitter bakom stängda dörrar och köttar. Bland böcker, papper och kaffekoppar hittar man mig. Mina naglar är sönderbitna och håret antagligen snart grått. För att inte gå ner i ett fördärv ser jag positivt på min text, tycker själv att det mellan raderna skymtar ett intellektuellt resonemang. Sen målar jag naglarna röda för att lättare inse deras värdighet. Igår blev jag bjuden på ett drömlikt julbord och två julöl. Innan det hann jag med 45minuters promenad, vilket var välbehövligt efter en vecka som instängd. Mår helt okej ändå.

För övrigt börjar min katt bli mer och mer sällskaplig. På gränsen till påträngande. Men söt.

Whispering Wind - Moby

Arma mardröm

Tänk dig att du blir bortförd mot din vilja och kommer tillbaka till verkligheten sju år senare. Detta låg jag och funderade på mitt i natten efter att jag vaknat upp efter den skummaste av drömmar. Jag befann mig på en av de stora båtarna på Östersjön tillsammans med blandade vänner och min pojkvän. Precis när jag börjar ana oråd, att någonting illa är på gång, måste han gå på toaletten. Han försvinner i väg och jag sitter på ett räcke och ser hur hela båten skakar. Förstår inte riktigt varför men i nästa stund är jag och en vän på väg i en raket. Vi håller krampaktigt fast oss för att hållas kvar på den lilla raketen. Sen vet jag inte riktigt vad som sker men nästa viktiga skede är att jag är tillbaka på båten. Har en obehaglig känsla i mig och förstår att det gått mer än en vecka sen den där märkliga båtolyckan och raketfärden. Till slut tar jag mod till mig och frågar hur länge vi varit bort från jorden, typ. Min vän svarar att det gått sju år sen den där gången på båten! Jag paniksvettas och konstaterar att jag för fan fyllt trettio och att min pojkvän antagligen har planerat framtiden med någon annan eftersom jag inte synts till på sju jävla år. Hittar min familj och frågar vad som hänt sen sist. Pappa konstaterar att det hänt massor och att de t.ex har en ny bil. Vi hoppar in i den nya bilen. Den obehagliga känslan är olidlig och jag tar upp mobilen för att ringa min pojkvän. Sen vaknar jag. Ångest. Som tur är ligger min katt i fotändan och kan trösta mig. Jag inser att sju år inte har gått. Jag är fortfarande bara tjugofem och i tryggt förvar.

Jag är skakis fortfarande. Har en obehaglig känsla i mig.

Förövrigt snöar det horisontellt ute, jag lyssnar på gammal julmusik och tittar på mitt julpynt. Ska absolut inte sitta på julafton och vara chockad över att julen är kommen. Nej här ska det väntas. Adventsstakens första ljus får inte tändas på flera dagar än.

nat king cole - the christmas song

Fejksoftare

Det finns en hel del att ro i land innan julen får komma. Ni vet hur allting fixar sig och man i efterhand önskar att man varit lite mer soft. I stället för att hetsa upp sig, få prestationsångest, så vill man vara den där lugna som sörplar i sig kaffe och känner den stora tilliten till sig själv. Visst fan kommer jag fixa det här liksom. Ta 'et lugnt ta en toy, eller vad det stod på tuggummipaketet på 80-talet.

Med hjälp av mycket yta försöker jag hitta den där coola känslan inför de stora uppgifterna. Mycket kaffe, slö hållning och långa andetag. Skriver, läser, tänker, skriver, läser, skriver, tänker, tänker, tänker, skriver, läser. Ja, ni fattar. Taktiken är att hålla fingrarna i rörelse över tangetbordet.

För övrigt är Markoolio kul. Han berättar precis på P3 hur han stressade upp sig när han träffade Will Smith. Hade tre sekunder på sig att säga något och hasplade ur sig:

- I'm a rapper too

Will hade sneglat misstänktsamt på honom och kommenderade fotografen att snabbt ta det foto på dem som var planerat. Sen stack han. Kul möte. Markoolio skrattade väldigt mycket när han berättade detta.

Jesus Walk With Me - Club 8

En förlorad teori

I natt vaknade jag flera gånger och varje gång var jag mitt i en stor utredning. Vände och vred. Grubblande så att hjärnan kändes som en knut. Sista gången jag vaknade kom jag på en universallösning. Allt skulle kunna lösas i en handvändning och jag behövde bara vänta på en ny dag. Jag tog min finaste i handen, rättade till dynan och sov som en stock till halv tolv. Nu sitter jag här och undrar vad fasen den där universallösningen gick ut på. Det var en grand theory.

Greetings From Space - Amanda

Dalen

När ångesten var som störst, då dök dalen upp.

Ajajajaj

Det är så tungt nu. Jag upplever en brant uppförsbacke och vill bara lägga mig ner och dricka öl mitt i den. I stället regnar det på mig, jag är svettig i pannan, någon knuffar mig lite nedför bara för att jävlas, andra hjälper mig uppför. Kan skolan vara slut nu?