Inte som jag hade tänkt mig del 2

Mejlade Hyresgästföreningen för någon månad sedan för att jag ville höra deras resonemang kring att jag bor i en svindyr lägenhet som nu ska ombildas. Vad tycker de att jag ska göra då? Det var min fråga till den jurist skickade mejlet till. Hade haft kontakt med honom en gång tidigare. Då svarade han inom några timmar. Men det senaste mejlet har jag inte fått något svar på. I stället får jag plötsligt Hyresgästföreningens medlemsbrev skickat till mig. Tack? Eller? Hade gärna fått ett mer personligt svar.

Inte som jag hade tänkt mig

Sedan början av förra terminen har ett gäng elever tjatat om att de vill göra film, teater och annat roligt på samma linje. I dag fick de chansen och vad gör de då? Jo, de väljer att skriva essä. Essä? När de äntligen kan välja film. Majoriteten av klassen valde klassiska redovisningsformer, skriftlig analys eller boksamtal. Bara en grupp vill göra film. Och inte vilken film som helst. De ska nu välja de mest smaskiga och erotiska delarna i Tusen och en natt och filmatisera just de delarna. "Ta det lugnt Anna, jag är kristen. Så du behöver inte vara orolig. Jag kommer se till att det inte blir porrfilm", sa en elev i gruppen. Okej. Den gruppen ska jag handleda mycket noga, för att hålla dem inom rimliga ramar.

Nu rätta.

If I Ever Feel Better - Phoenix

Arg morgon

Var så jävla förbannad när jag vaknade i morse. Eller inte med en gång, men ganska snart. Sedan växte det och blev värre. Jag morrade och dunsade armbågarna i väggar och dörrar här hemma. Ville köra in en häl i väggen och sparka hål. Argsint och på gränsen till våldsam var jag alltså. Fanns ingenting konkret att vara förbannad på vilket gjorde att jag behövde skapa något att rikta ilska mot. Men till slut var jag framme vid jobbet och behövde lägga all energi på att inspirera elever. Då försvann de arga demonerna.

Jobba, jobba

Nu börjar kvällsjobbet om man ska få lugna helger. Jag rättar i racerfart och härnäst blir det lite rödvin och momentplanering. Det är renässansen och upplysningen som står härnäst på listan. Vi närmar oss sommarlovet och jag ska nu bjuda eleverna på en del kreativa examinationsformer. Höga krav men stora friheter. Radioreportage, dramatisering och serieteckningar finns bland alternativen. Nu ska jag bara lyckas organisera det här på ett vettigt sätt.

Gardell funderar över Guds närvaro

Jag börjar tro att Åke Green har rätt.

Gud gillar inte bögar!

Det här är hans sätt att med några väl valda naturkatastrofer sätta dit den lilla kuksugaren på hans resa genom landet.

Ordning och reda

Människor som alltid är ordningssamma och systematiska, hur orkar de? Som att vika tvätten med en gång när den är torr. Det känns så jobbigt. Då är man ju precis klar och det är så lätt att bara pula ner allt i en ikea-kasse. Fast visst hade det varit skönt att vika den och direkt lägga allting där det ska vara. Det är sällan jag kommer fram till att jag ska göra så. Tre gånger på tio.

Nu har jag ännu en hög med texter betygssatta. Halleluja!

Lay down your arms - Cats on fire

Så ofattbart cheesy

Har jag fått erkänna för mig själv att jag är svag, så svag, för smöriga love songs från 80-talet. Det är helt sjukt. Har inte lagt mig på spikmattan sedan jag snodde en Radio Hits Love Songs från min syster. I stället tänder jag ljus, kramar min katt och nynnar med till ett smördrypande saxofonsolo.

Lyssna!

I'm not in love - Will to power

Balansen mellan tyst och rabiat

Jag trodde jag var kritisk men mina elever är ju dödskritiska så jag börjar omvärdera min självbild. Antagligen har jag blivit vuxen, nyanserad och trist. Tur så är de bara lämpligt kritiska till mig och min undervisning. Överlag är de nöjda. Det visar deras anonyma utvärderingar. Bäst resultat har jag på frågan om alla får komma till tals. Skönt. För om det är något jag inte själv fick när jag gick skolan så var det att få komma till tals. I högstadiet uppfattades jag som rabiat och störig, vilket gjorde att jag som femtonåring tänkte att det var bäst att hålla tyst i fortsättning. Tyvärr blev jag alltför tyst i skolsammanhang och har fått anstränga mig för att ta mig ur det. Därför är jag lite halvrabiat på jobbet nu. Kanske kan jag balansera mig så småningom.

Se djupt nu

Kan tänka mig att en och annan förbannar vädergudarna idag. Snöblandat regn när maj närmar sig kan få nerverna att rycka och tålamodet att tryta. Men om man har läst Thich Nhat Hanh så vet man att det är nu man ska se djupt. För ser man djupt så kan uppleva den blå himlen ovanför molnen och känna solen värma.

Tackade nej till ett byte med en lägenhet i Fredhäll. Modigt tycker jag själv, men litar på att någon av de andra lägenheterna på ännu bättre adresser kan bli min.

Visningar

En lägenhetsvisning avklarad. En kvar nu. Roligt det här ju!

Små övningar ger resultat

Jag håller på att lära mig att vara trött. Tidigare har det gjort mig frustrerad och orolig. Det har varit det värsta. Men nu trotsar jag tröttheten och beger på ut på cafébesök även på måndagar efter jobbet. Under vintern har det känts som en omöjlighet. Nu börjar dock ett tydligt mönster utkristallisera sig. Ju mer jag är ute och träffar vänner, festar och dansar desto gladare är jag. Behöver bara vänja mig vid att vara lite trött. Helt enkelt.

Song for no one - Miike Snow

Klara ramar

Ingen kan fatta hur trött jag var på jobbet igår. Och jag är ju så dålig på att vara det. Min hjärna går i lås och allting blir skitsvårt. Förklarade för mina elever att jag har dålig karma, när det inte blev som det skulle bli. När jag sa fel eller fastnade i stolar med mitt nyckelband. "Det är för att du inte rättat våra prov", menade de. "Ja, det måste vara det. Jag kommer att ha dålig karma ett bra tag till i så fall", sa jag då.

I dag var jag betydligt piggare. Tur det, eftersom jag skulle ha min mentorsklass som inte alltid är helt lätt att tampas med. Men jag har mycket klara ramar nu och de har köpt konceptet. Börjar varje lektion med att skriva en dagordning på tavlan. Själv tycker jag att den är töntig och hade blivit hopplös om någon hade kommit dragandes en sådan när jag gick i gymnasiet.

Dagordning
1. Kom in tyst i klassrummet
2. Sätt dig
3. Ställ inga frågor
4. Lyssna på genomgången
5. Frågor välkomnas

Detta har gjort uppstarten av lektionen lugnare. Innan fick jag 1000 frågor och tappade koncentrationen. I vanliga fall vankar jag av och an framför tavlan strax innan lektionen drar igång. För att samla mig. Men med min klass har inte det gått utan stället har jag parerat frågor, ofta samma eftersom de inte lyssnar på varandra, och detta har lett till prat och kaos som jag måste få tyst på med hög röst för att kunna börja lektionen. Med dagordningen på tavlan har klassen blivit mer sävlig. Kanske får även min klass gott rykte på skolan snart.

No one's gonna love you - Band of horses

Effektivitet

Hann planera två moment i raserfart i dag. Sedan rättade jag några argumenterande texter för att slutligen kunna hänga på Copacabana utan att tänka på jobb. Väldigt skönt. Det tar sig. Det tar sig. Jag tänker inte längre på mitt jobb jämt och ständigt.

Ride my wild heart - Moto boy

Måndagstrött

Med whiskeyröst höll jag lektion kl.8.30 i morse. Måndagar vid den tiden har inte varit min starka sida innan och idag var den förstås inte heller det. Tog mig igenom lite bakgrund om islams uppkomsthistoria men lutade mig ganska snabbt mot halal-pop på youtube. Det var roligt men i ärlighetens namn skulle sommarlovet gärna få vara två veckor bort nu. Har aldrig i mitt liv jobbat så här hårt. Det känns som att jag lämnar in C-uppsatser varje fredag nuförtiden.

Mina föräldrar lärde mig att jobba, men de glömde lära mig hur man vilar.

Joe le taxi - Vanessa Paradise

Hårda tider

Har fyra dagar fest bakom mig och hjärtat slår ojämna slag. Fast det handlar nog mest om att jag ska tillbaka till jobbet i morgon och att det finns så mycket att göra där men för lite tid. Orka.

Vi avslutade vår Göteborgsresa med en peak i Stockholm kan man säga. Glatt låste vi in våra väskor på Centralen när vi anlände dit vid niotiden igår. Sedan bar det av mot Debaser och en fantastisk Moto boy-spelning. Den följdes av ett poppigt dansgolv som gjorde oss alldeles svettiga och glada. Men vid två var krafterna helt slut och vi letade oss tillbaka till Centralen. På vår vandring mot Slussen vek vi oss av skratt för att vi var så slitna men samtidigt löjligt nöjda över hur mycket vi hade orkat med. Det var då det pep till i min mobil och ett förvånansvärt dåligt fyllesms anlände till min mobil. Det var Mr X som var i farten och vi kiknade av skratt över hur dum man får vara. Samtidigt är allting så sorgligt. Jag kände att jag dog lite och förundrades över att det finns människor som sätter upp en jävla massa regler och sedan inte följer en enda av dem själv.

Väl framme vid Centralen var den förstås stängd, vilket vi inte hade haft med i beräkningarna. Så där stod vi utan tandborste och andra viktiga förnödenheter. Combo hade dessutom sina hemnycklar i resväskan. Tur så hade jag burit runt på mina i handväskan. Vi skrattade ännu mer och tog en taxi till Gröndal. Minst sagt seg nu.

All my colours - Nouvelle Vague

Stockholms bostadsrumba

När jag för några veckor sedan låg hemma i feber damp det ner ett papper på hallgolvet som meddelade att hyresgästerna vill ombilda sina lägenheter till bostadsrätter. Jag greps av panik och fick ännu mer feber. I två timmar låg jag och våndades. Det sista jag vill ha är ett stort obehagligt lån och bankmän som härskar över mig. Men så insåg jag att pappret ju var det bästa som kunde hända mig. Ombildning är ju många stockholmares våta dröm och min lägenhet är plötsligt en guldgruva.

För tre dagar sedan la jag ut lägenheten på Björnsbytare och detta skulle kunna utvecklas till ett heltidsjobb. Det vimlar av fina lägenheter på perfekta adresser. Så de närmaste veckorna lär jag väl springa runt och titta på några av dem. Och skulle mitt kräsna jag inte bli tillfredsställt så får jag väl leva med att det är jag som tjänar några hackor på faktiskt köpa lägenheten jag bor i nu. Hyran är hutlös och Hyresgästföreningen har uppenbarligen gett upp sin kamp om att vi ska få bo bra till rimligt pris. Enligt dem har jag "haft otur".

Jag kommer lämna hyresgästföreningen när nästa medlemsavgift ska betalas in.

Let my shoes lead me forward - Jenny Wilson

Okej då

Igår fick vi erfara en annan sida av Göteborg. För det första vill jag höja ett varningens finger för Djungeltrumman.se. Den är inte helt att lita på. Vi hamnade på ett ställe som inte alls stämde överens med beskrivningen av klubben som fanns på sidan. Det finns ju uppenbarligen brats här också. Jag hade lyckats förtränga det. Och på Sjuans gatukök var det otrevlig stämning på grund av några fulla och dryga killar. Tjejerna i kassan var beundransvärt tåliga trots dem.

Nu bär det av på grillfest vid Vasaplatsen. Najs.

Happy up here - Röyksopp

Jag är frälst

Var du än står i Göteborg kan du snurra ett varv och få syn på en kyrka. Vi bor precis nedanför Masthuggskyrkan. Men det är inte därför jag är frälst utan för att den här stan är jäkligt fin. Och det där om att göteborgare är lite trevligare än stockholmare verkar stämma en aning. Har aldrig stigit in i en klädaffär i huvudstaden och fått ett HALLOJ! tillsammans med ett brett leende. Det har jag aldrig varit med om någonstans. De lyckas vara trevliga utan att vara klämkäcka här.

Gårdagskvällen tillbringade vi på Mitt 2 hem. Vi bäljade vin, fascinerades över toaletten som fanns i ett skåp och blyertsteckningar. Deras sätt att stänga baren var också spektakulärt. Lite som på en hemmafest när man lite försynt vill få folk att uppfatta att man vill att de ska gå hem. Man släcker en lampa här, en stund senare en annan lampa där. Efterhand har man dragit för alla gardiner och släckt alla lampor. Mest exalterad var jag ändå över modskillen i bordet bredvid. Han var som Stoffes och Kentas bästa vän, fast trettio år för sent.

Lägger upp några mobilbilder. Uppmärksamma det märkliga trädet. Ska det bli löv på det i vår? Är det riktigt? Är det brända stumpar?

Walking on a dream - Empire of the sun

Taggar

Sitter och taggar inför avresan mot Göteborg i morgon genom att titta på gamla bilder som finns på facebook. På dem är jag glad. Det finns inga texter som jag förväntas rätta och inte fem gymnasiekurser som jag ansvarar för. Så skönt. Det är uppenbart att jag inte är mogen min uppgift än och det är ett under att jag gör succé på jobbet med tanke på hur osugen jag är på allt ansvar. Livet ska vara lätt.

Change Of Heart - El Perro Del Mar

Semester

Det är någonting konstigt med ljuset på Copacabanas toalett. Mitt hår ser silvergrått ut. Så såg det inte ut hemma.

För övrigt gör The Verve nypremiär i mina öron. Har haft intensiva The Verve-perioder ända sedan nian. Blir lika exalterad varje gång jag börjar om. Det är alltid Urban Hymns som gäller.

Sonnet - The Verve

Ledig, eller?

Många har ju berättat att de första åren i arbetslivet är motiga. Man tänker på jobbet konstant och orkar inte göra det där man gjorde innan man började jobba. Kan bara stämma in. Fan, att man inte ska kunna lämna jobbet på jobbet. I natt drömde jag att jag hade bjudit hem hela min mentorsklass. Hade råkat häva det ur mig och alla ville komma. Stressade runt och visste inte hur jag skulle hinna städa, vad jag skulle bjuda dem på och hur alla skulle få plats. En så onödig dröm. Skulle aldrig falla mig in att bjuda hem mina elever.

Det där tåget till Göteborg skulle gärna få gå inom en timme.

You don't own me - Dusty Springfield

Och nu är det påsk!

Lite förvånad över hur mycket man hinner med på fyra dagar kan jag nu pusta ut och så småningom börja andas normalt igen. Åh, vad jag ska vila och dricka gott nu. Inleder med en finsk äppelcider på en rutten Åbobåt ikväll. Ska ta en sväng över till södra Finland för påskmiddag med familjen. Allra mest ser jag fram emot onsdag då det bär av mot Göteborg. Jag är lika pepp som jag var inför klassresan i nian. Yey!

This Must Be the Place - Talking Heads