Skryt

I förrgår träffades representanter från klasser jag undervisar för att uttrycka vad eleverna anser om undervisningen och skolan. Vid detta möte har mina tvåor framfört att de tycker att jag är en jättebra lärare. "Hon har så bra pedagogik och alltid en klar tanke bakom sin undervisning", hördes det. "Tänk att hon inte ens jobbat två år. Hur bra ska hon bli egentligen?!", sa de också.

Kort sagt har jag haft hybris sedan dess.

För övrigt har jag den där sängen som skulle bli tillfällig äntligen bytts ut. I natt ska jag bre ut mig på 140 centimeter. Det är nästan så att jag inte vill åka till Finland över helgen som jag planerat bara för att det känns jobbigt att inte få sova i den nya sängen.

Konstigt

Det hände en konstig grej på The Phone House idag. Försäljaren försökte inte pracka på mig en Iphone, han försökte inte få mig att köpa den näst bästa telefonen utan tyckte helt enkelt att jag skulle ta en HTC Smart. "Då betalar du bara självrisken på 500kr och så är telefonen din", sa han med självklarhet i rösten. Han försökte inte heller få mig att binda upp mig på höga surfkostnader. I stället föreslog han att jag skulle börja med ett 29kr/mån och lägga till mer om jag behöver det senare. Konstigt.

Till på köpet ordnade han så att jag inte behövde betala mellanskillnaden fast jag bytte upp mig till en lite dyrare och bättre mobil.

Så himla konstigt. Eller kanske vi går mot bättre tider? Till och med försäljare börjar tagga ner och inser att vi inte kan konsumera dyra telefoner hur som helst.

Han var en sådan där R'n'B-kille så det var inte ett flirtförsök. Jag är inte alls hans typ. Helt säkert.

Oj då, jag skriver många korta stycken nu. Precis det jag uppmanar mina elever att INTE göra. Men det är mycket jag gör här som inte är mycket väl godkänt.

Factory - Band of Horses

En eventuell psykos

Ddet här är dagen då jag hinner tänka, vilket passar mig perfekt eftersom träningsvärken hemsöker mig och solen skiner från en blå hösthimmel. En texthög är bedömd och en annan är påbörjad.

The End's Not Near- Band of Horses

PS. Håll tummarna för att jag inte drabbas av Iphone-psykosen idag då jag ska välja ny mobil. Min Sony Ericsson gick sönder.

Den där sommaren

När Karin och jag styrde kosan mot København. Jag kommer ju lätt leva på förra sommaren hela den här hösten och vintern.

Åt helvete med himlen - Parken

Hösten på Östermalm

I lördags promenerade Joline och jag i ett höstligt Humlegården. Jag saknar absolut inte att bo på den sidan av stan, men visst är den fin.

Just a Perfect Day - Lou Reed

Missförståndet

Alltså så här. Mannen över trettiofem är en femtioårig kollega som ville äta lunch med mig för att på ett trevligare sätt diskutera arbete. Vi ska dela på en lärarstudent som ska göra sin praktik på vår skola. Det är sorgligt men jag litar inte på medelålders män. Jag litar på min pappa och på min extrapappa som är min gudfar. Jag litade på min morfar och nästan på min farfar, han var en så speciell person att det är omöjligt att sammanfatta honom i en mening. Finns det någon mer medelålders man i min närhet jag känner det totala förtroendet för? Njää. Några av mina kusiners och vänners pappor ligger bra till, men i övrigt är jag misstänksam. Mycket misstänksam.

Män ingår i det gäng som har mer makt och det stör mig att så få av dem är förmögna att erkänna det.

För övrigt har jag fixat helgjobb åt mig eftersom jag inte lyckades komma ifatt efter två dagars sjukfrånvaro. Litterära analyser ska bedömas.

Efter några glas Cidre de Normandie

Den som inte går igång på Chico Hamiltons cover av Yeh yeh är väl ändå rätt trög. Ellerhur! Utropar alla nu.

Yeh yeh - Chico Hamilton

Så att sånt

Ett brev från banken sneglade på mig i morse när jag passerade hallen. Åh nej, vad vill de nu, undrade jag nervöst. Gillar inte banken. Var tvungen att slita upp det snabbt och få veta svaret, men det visade sig att de erbjöd sig att låna ut pengar till mig. Tur att jag inte behöver frestas av det förslaget. Jag har ett studielån och det räcker gott. Känner mig tillräckligt livegen på grund av det.

För övrigt är har det främlingsfientliga riksdagspartiet, vars namn jag knappt vill nämna eftersom de är här på två röda då har det visat sig, en enkel och omöjlig politik. Vem som helst förstår att bevarandet av svensk kultur och deras mål att avveckla det mångkulturella samhället inte går ihop. Svensk kultur har aldrig varit något annat än mångkulturellt. Sverige har aldrig varit svenskt i den bemärkelsen som de verkar tro. Förhoppningsvis kan den här främlingsfientliga politiken nu bli belyst så att de som röstat fel i söndags kan rösta rätt nästa gång.

Bara jag kommer över fredagströttheten nu kan jag börja sippa mojito på La Habana.

Walk away from love - Bitty Mclean

Män över trettiofem

Förutom att jag har fullt upp med hinna med allt på jobbet parerar jag mina problem med att lära känna män över trettiofem. Det är svårt. I dag föreslog en kollega att vi ska luncha ihop i morgon, bara han och jag. Direkt fick jag svårt att ta det på allvar och det tog mig sex timmar att bli beredd på att svara ja på hans mejl. Herregud, jag hänger ju med män under trettiofem utan att vara särskilt misstänksam och kvinnor har jag inga problem med. Kvinnor lär jag gärna känna i alla åldrar.

Skratta åt skiten

Vaknade med en rejäl valbaksmälla i morse. För lite sömn, för mycket känslor, irritation och besvikelse. Som tur är avslutades arbetsdagen med en givande föreläsning med Magnus Linton som pratade om sitt journalistiska berättande och sedan med goda skratt tillsammans med kollegorna. Dessutom har jag känt mig frisk och så har Liv Strömqvists serier om vårt normalstörda leverne fått mig att skratta högt själv bland okända människor. Ronald Reagans eufori över liberalismen är också en höjdpunkt i serierna.

Ibland när [Ronald] tänkte på individens frihet blev han så lycklig att hans ögon tårades. Han tänkte så här:
"Att vara fri, finns det något vackrare?"
"Man singlar omkring som en mås på en moderatblå himmel.
Man har inga band till någonting.
Inte ens till ekosystemet.
Man är obegränsad.
Man har sina två pyttesmå händer och med dem skapar man något helt EGET!
T.ex jätte, jättemycket pengar.
Man är som en sill! Fast rik. Och utan stim"

Utmaningar och valdag

Under en längre tid har jag övat mig på att ha tråkigt. Det går så där. Men om jag inte börjar öva mig kommer jag att gå samma väg som min far och göra fadäser som att stressa iväg på resa till ett annat land utan att märka att jag inte tog på mig ytterrocken trots att det inte är sommarvärme ute. Sådant händer honom och ni vet ju vad som sägs "en dag blir man ändå till slut som sina föräldrar". På många vis skulle det vara positivt för mig medan det på en del punkter är absolut nödvändigt att gå en annan väg.

Min bror anklagade mig vid frukosten idag för att jag förde fram politisk propaganda. Det håller inte jag med honom om men jo, jag blir upprörd på alliansens inhumana politik och får så oerhört svårt att inte balla ut i ett brandtal när en närstående ska lägga en röst på ett parti som inte tar alla människors lika värde på allvar, bland annat. Det är sådana gånger jag önskar att jag var på jobbet och kunde handskas med situationen som jag gör i min lärarroll. Då är det lättast i världen att ställa frågor och bara lyssna. Det är mitt jobb. Men hemma i mitt kök lyckas inte alltid det.

Nej, lite Jacob Hellman och en skogspromenad på det här.

Som jag vill - Jacob Hellman

Normalstörd på ett roligare vis

Får väl lov att erkänna att jag är ganska svennebananig jag med. Även om jag inte vill bo i radhus med gräsmatta och en gammal värmepanna så har jag kanske plötsligt hamnat där ändå. Redan nu kommer jag på mig själv med att lyssna på Lugna Favoriter var och varannan dag. Ler åt kärlekshälsningar och går igång på smöriga saxar. Det har jag hållit på med länge. Skäms lite. Eller egentligen är mitt problem allt det där normativa. Mamma, pappa, barn, äktenskap, kombi, villaförort, charter osv-grejen. Det vore mycket intressantare att göra allt det där normalstörda på ett roligare vis.

Viktig information om värme och ventilation

Det började hända något märkligt med temperaturen i förmiddags när jag låg hemma under täcket för att tillfriskna. Skulle någon ha sett mig hade den personen antagligen trott att jag lyssnade efter ett ljud, ett lågt ljud någonstans långt borta. Men det som började krypa sig på igen var Fukten. Jag hatar Fukten.

Jag ringde Mats på Stockholmshem. Den mannen kan man lita på för inom en timme var han hemma hos mig och efter hand som han hittade allvarliga fel i min lägenhet höll han en pedagogisk genomgång om hur det här med värme och ventilation fungerar. Eller kanske egentligen mest om hur inkompetenta folk är när det kommer till de nya systemen. Gubbarna på firman är vana vid värmepannor men nuförtiden är det avancerade datasystem som gäller och det har man tydligen inte lyckats få utbildning i eller förstått väldigt dåligt om någon förklarat.

Ventilationen i badrummet vad noll. Noll. Där ska den vara fjorton. I stora rummet var den också noll. Också noll. "Det är inte konstigt att du börjat må dåligt i den här lägenheten", sa Mats och öppnade ventilations lucka ett. Där hittade han intryckta plastpåsar, kökshanddukar och någon form av skumgummi. Sedan öppnade han ventilationslucka två och där drog han ut samma skit.

Så vad har vi då lärt oss? Jo, att ventilation är superviktigt. När den inte fungerar blir det råkallt och fuktigt i lägenheten. Är det kallt i lägenheten ska man för allt i världen inte trycka in plastpåsar och handdukar. Det kan kallas för ren idioti.

Vad har vi mer lärt oss? Jo, att det är vanligt med människor som inte vet vad de håller på med och att om man vill få ordning på något som är fel ska man ringa många samtal, prata allvarligt och kräva att saker och ting rättas till.

Ordningen snart återställd

Sedan i måndags har jag levt i exil hos Combo, i hans varma lägenhet. Nu är jag tillbaka i min och tänka sig den är riktigt varm och skön nu. Så småningom kanske åskmolnet över mig kan lägga sig och förkylningshuvudvärken bege sig vidare till andra kroppar.

Stort tack till Mats på Stockholms hem. Han är en av få trevliga och handlingskraftiga själar som jag haft att göra med på den firman de senaste två veckorna.

Warm sound - Zero 7

En trailer för Karin och en liten skymt för er andra

Ur ett handskrivet brev:

I bilen i söndags fantiserade jag om ett familjeliv. Jag tänkte mig in i ett liv i en villa någonstans utanför Stockholm. Där skulle jag bo med tre söta barn, lilla Chill och en man. En snygg, supervarm och himla bra man liksom. Skulle jag trivas då?, tänkte jag. Vad skulle vi göra? Skulle det kännas meningsfullt? Grejen är att jag inte har någon aning. Jag har svårt att tro att en villa, man och familj är det enda jag behöver. Jag kan inte se det framför mig. Det verkar extremt töntigt och ytligt. Fast mysigt och enkelt också. Nej, jag har mycket lättare att se mig själv i allt det där i en annan miljö. Stadsliv, lägenhet och innergård. Inga bilar, gräsmattor och värmepannor att ta hand om. Samtidigt önskar jag mig ett större lugn, att det inte skulle behöva hända så fantastiskt mycket. Tänk om chipsreklamens "fredagsmyyys" skulle tilltala mig. Tänk om den inte skulle provocera mig så ofantligt. Eller egentligen är det mest alla dom som sjunger "fredagsmyyys" eller skriver det på facebook som jag inte förstår mig på. Jag har nog en fördomsfull tanke om att dom är lättillfredsställda människor som inte tänker särskilt djupt och långt. Innerst inne är jag väl avundsjuk. Säkert är det så.

Låter lika cynisk som Muminpappan när han var förkyld, men det var ju också det som fick honom att skriva sina memoarer.

Ett besked

Valskadad som man är vill jag nu ge mitt besked. I dag har jag jobbat mycket lite. Tre bedömningsmatriser är allt jag har åstadkommit. Ändå är jag nöjd med det lilla jag gjort. Stockholms hems havererade värmesystem har gjort mig förkyld och lättirriterad. Duktig har jag varit hela mitt liv och nu är det sedan länge dags att lägga av med det. Det är mitt besked.

Pannkaka

Varannan måndag har jag bara en lektion. Denna enda lektion idag blev pannkaka. Fick inleda med att argumentera för att den skulle hållas över huvud taget. Det var mina musikelever som i vanlig ordning hade svårt med koncentrationen på måndagseftermiddagagen. "Jag ääär sååå trött" och "Nej, jag orkar inte läsa" hörs det då. Idag var det främst en konsert och ett sound check som brydde dem mer än svenskan. "Kan vi inte göra det här på torsdag när vi har lektion i stället", sa en kille glatt. Som om det vore ett argument jag borde köpa rakt av. Ganska snabbt kom vi till en kompromiss ändå och kom vidare i min planering. Men det var tungrott och själv var jag inte på ett energiskt humör. Med gemensamma krafter höll vi oss i alla fall ovan ytan fram till halv tre och de fick gå en kvart tidigare.

Ett meddelande

Läst på jobbet:

Om du på personalens toalett
haft behov som skvätt
Visst är det väl inte mer än rätt
(att om så krävs)
förutom baken även torka vägg och tarkett.

Nu är det helg igen och den här veckan bär det av västerut på släktgalej. Jag lämnade jobbet med en känsla av att denna vecka ha lyckats.

Seven Day Lover - Raymond Smith

Kan man inte snacka kommer man ingenstans

Igår ringde jag Stockholms hem igen men den här gången rensade jag bort alla leenden och körde på den bitska stilen. Varje dum idé besvarades med ett snabbt svar på tal. Då fick jag prata med en person vi kan kalla Pernilla. "Vad är ditt namn?" frågade jag.

"Pernilla"
"Och efternamn, jag pratar med så många olika och behöver veta vem som sagt vad"
"Pernilla heter jag"
"Ja, men ditt efternamn vill jag ha också"
"Ja, men nej, jag heter Pernilla"
"Du har alla mina personuppgifter och vet exakt var jag bor. Varför kan du inte ge mig ditt efternamn?"
"Det finns bara en Pernilla på Stockholms hem"
"Okej. P-e-r-n-i-l-l-a p-å S-t-o-c-k-h-o-l-m-s h-e-m", sa jag argt och långsamt medan jag skrev ner det på mitt papper.
"Vill du prata med chefen för värmeavdelningen?"
"JAAA tack"

Så lite schyst var ju Pernilla men tydligen en av de där som tror att det är farligt att berätta sitt efternamn. Sedan fick jag prata med Thomas. Han förstod till slut att jag ringde för att det på riktigt är kallt hemma hos mig. Innan det hade han tre gånger konstaterat att "är det 20 grader i lägenheten är det inga problem". Jag fick formulera om mig tre gånger innan han insåg att orsaken till mitt samtal med honom var att det inte är 20 grader i lägenheten.

För övrigt har jag nya glasögon och som vanligt känns det som att ögonen bytt plats. Astigmatism är trist.

Bästa citatet på länge

"Den dagen det är lika många korkade kvinnor som män i bolagsstyrelser är det jämställt"

Förresten undrar jag om Peter Eriksson alltid har nästäppa.

This dream - Chico Hamilton

Kallt och tyst

Det är så härligt med hyresvärden Stockholms hem. Värmen är avstängd och det saknas täckning. De låter en leva i en iskall radioskugga. Skulle en flytt till Fredhäll inte vara på kommande hade jag ramlat ihop i en frustrerad hög på golvet.

Ny erfarhenhet

För en stund sedan åt jag pizzasallad med vänsterhanden. Samtidigt hade jag ett spädbarn i famnen som jag matade med högerhanden. Helt sjukt ju. Fattar inte när jag lärde mig det. Men det var ett nödläge. Ett skrikande barn man ska ta hand om när man är dödshungrig. Då löser man det bara.

Nu står Gustaf och säger att det nog måste bytas blöja. Tidigare idag har han gjort det mycket klart att han inte kommer att byta bölja på grund av att han inte är "mentalt förberedd". Nu testar han nappflaskan i stället. Vi får se hur det går.

Semesterdagar man minns

Brand new feeling - Roy Ayers

Ändrar åsikt lite

Just nu är debatten i Debatt faktiskt intressant. Smarta och vältaliga ungdomar som pratar klarspråk med Jan Björklund. Upplyftande.

En till man inte vill resa bort med

Peter Akinder vill jag inte åka på weekend med. Han gjorde ett mycket dåligt intryck när han hördes i P1 Morgon för en stund sedan. Stöddig och bitter på det dåliga sättet var han.