Kort samtal

Ett samtal i skoltrappan idag.

"Vem är den där snubben som är med på våra lektioner?"
"Det hade du vetat om du kom till lektionen lite oftare, och om du kom i tid."
"Jaa... haha... Men jag undrar varför ni har likadana kläder på er. Jag tänkte att det kanske var din pojkvän eller nåt."
"Tror du att jag tar med mig mina pojkvänner till lektionerna?"

Klart, slut.

Det är intressant med vardagliga samtal i skolmiljö. De är spontana och nästan lite familjära. Man drar upp något från ingenstans när man möts i trappan och avslutar det lika tvärt som man inledde det.

Röran

Kitibwa Sabunis lösning på begreppsproblemen, kring vem som egentligen är vem, är icke-vit svensk. Lite bättre än att tala om invandrare när det handlar om svenskar.

För övrigt grät jag lite till Mina vänners liv. Det börjar drar ihop sig till flytt, allting är upp och ner och ingenstans i en riktig röra. Jag räknar med att vilan denna kväll leder till energi i morgon.

Ser lite i kors just nu.

Osugen

Åh, jag orkar inte. Vill stanna i sängen med en god bok och gott kaffe. Sedan vill jag gå en promenad och packa färdigt för flytten. Efter det vill jag dricka vin och längta. Men nu måste jag i stället skynda mig i väg till jobbet och vara en seriös människa. En vuxen som tar ansvar. Trist. Emma Green verkar dock hålla hårt på den linjen hör jag på P3. Hoppas hon gillar't.

Jag var en bitch och en med psyket på gild

Misstogs för att vara en bitch på ettans buss idag. En tjej passerade mig när min ena kasse för femtioelfte gången ramlade på sida. Med nervöst och hetsigt kroppsspråk slet jag upp den och tjejen sa ett tydligt "ursäkta". Säkert la hon till "bitch" i sina tankar. Då förstod jag hur jag måste framstått och försökte kort förklara att det inte vara någon fara alls utan att mina kassar helt enkelt gick mig på nerverna.

Strax efter misstogs jag för att vara en person med psyket på glid. "Fatta hur det här hade gått om inte du hjälpt mig", sa jag till Combo som stod en bit ifrån. Vi hade inte tilltalat varandra på hela resa och ingen visste att vi kände varandra. Det insåg jag då en kvinna till höger ansträngde sig å det grövsta för att kunna stirra på mig. Herregud hennes stackars nacke. Sedan stirrade hon på Combo, som i ganska vanlig ordning inte brast ut i en entusiastiska replik i stället visade han i ett långsamt minspel att han uppfattat vad jag sagt. Man måste känna honom för att förstå hans subtila stil. Kvinnan lär inte ha uppfattat att vi kände varandra.

För övrigt är såpa det enda rätta. Det doftar rent på riktigt. Inte konstgjord fuskstädning som när man använt sprayflaskor med misstänkt innehåll.

På fel spår och politik i Finland

Klockan ringde en timme för tidigt trodde jag. Nöjd sov jag en timme till och trodde att klockan var 7.30 när jag satte på det efterlängtade morgonkaffet, men på P1 påstod programledaren att den var 8.30. Förvirrad typ, tänkte jag, för att senare upptäcka att hon hade helt rätt. Min nya mobil spelar fan med mig, igen. Den dör, har systemfel och ändrar tid. Inte okej.

Redan från början hamnade jag på fel spår idag alltså. Och nu är klockan snart tio och de senaste timmen har jag sörplat kaffe samtidigt som jag överblickat det politiska läget i Finland. Ser fram emot att grotta vidare i det.

En sak jag undrar är om jag missat paniken över att Sannfinländarna sedan flera år tillbaka sitter i Finlands riksdag eller om det hände utan större dramatik. Har märkt att diskussionen är lite på tapeten nu, då de ser ut att göra braksuccé inför valet i april nästa år. Och det är ju bra, men varför så tyst innan? Efter SD:s valframgång i september fanns det en del i Finland som på facebook ändrade sina profilbilder till något i stil med "Dåligt Sverige". Jättebra att de engagerar sig i vad som händer här, men jag är intresserad av att veta hur de motverkar rasismen på hemmafronten eftersom Finland inte föregår med gott exempel.

I De Grönas partiprogram konstateras att mångkulturalismen inte är en "ideologi utan ett inträffat faktum". Jag hoppas att de får gehör.

Nej, nu är det dags för lägesrapporter. Varje elev ska få en skriftlig rapport om denne ligger till betygsmässigt tillsammans med ett omdöme. Så här kan det se ut: "Minst VG. Du är engagerad i uppgifterna och har visat på god analytisk förmåga. Dina texter är välformulerade och genomtänkta. Tänk på: Att fila mer på texten som helhet t.ex genom att skapa smidiga övergångar mellan olika delar. (Mer respons fås vid enskilt samtal v.45)"

Bump in the road - Erik Hassle

Du osköna värld

"Det var inte en bra natt för kvinnor, det kan man konstatera", säger en polis om den senaste natten.

Och oskyldiga människor som blir skjutna i Malmö.

Hur vi värderar varandra och vår omvärld avslöjas i vårt språk. En artikel i Sydsvenskan ger mig funderingar kring hur vi ska prata. Å ena sidan är det viktigt att synliggöra vilka grupper som är utsatta, vi måste dra generella slutsatser. Å andra sidan är det lätt att det blir fel. Nu uppmanar man särskilt "invandrare" att vara försiktiga i Malmö. Rakel Churkri skriver att det är befängt att prata om invandrare när det handlar om människor som är svenskar. Tyvärr kommer hon inte med några förslag till hur vi ska uttrycka oss. De som skjuter är ute efter en särskild grupp människor, precis som våldtäktsmän inte hoppar på vem som helst utan är direkt ute efter kvinnor. Hur ska vi synliggöra vilka det handlar om?

En upplyftande iakttagelse gjorde jag på kursen i franska, som jag går. En deltagare sa att han är från Iran, men poängterade att han är svensk. Hoppas fler och fler får det självförtroendet och att fler och fler kommer till insikt om komplexiteten i begrepp som svensk och vad som är svenskt. Vi måste alla ta ansvar för att det självförtroendet växer fram och att främlingsfientliga åsikter omvandlas till insikter om alla människors lika värde, vad som förenar oss och vinsterna med mångkultur.

Until We Bleed - Kleerup & Lykke Li

Kanske, kanske inte

Klockan ett är det meningen att jag ska ta det första stora rycket i flyttandet. Om en vecka ska den här lägenheten vara tömd. Nu är det bara det att jag känner mig slö och osugen, trots att jobbet ska leda till något gott. Därför överväger jag en springrunda, vilket sällan slagit mig tidigare i livet. En riktig springrunda. Kanske, kanske inte, är det lösningen. Step-passen på gymmet på måndagar har höjt mitt humör till skyarna just då när måndagsångesten är som tyngst. Det är den effekten jag är ute efter nu också.

You don't have a clue - Royksopp

PS Ni antecknar väl? Skriftligt prov på det här nästa vecka.

Tömd

Att diskutera schysta kyssar och kärlek med trettiotvå sextonåringar, det är en utmaning det. Kul men energikrävande.

Lärarstudenten jag handleder bad själv om att få hålla nästa lektion. Jag säger bara "lycka till". Det här är naturelever som säger att kärlek är kemiska reaktioner och som chockeras över kvinnor som säger att det bästa de gjort är att inte skaffa barn. "Hur gammal var hon?" Svar: kanske 50. Reaktion: "Vaaah?! Hon kunde säkert inte få barn ens, därför säger hon så" Alla säger inte så förstås, men många av dem.

Och nu har jag satt ett gäng texter i händerna på dem som handlar om kärlek som sociala konstruktioner, om stereotypa könsroller, om relationsanarkister och om en kvinna som tycker att hon lever bäst själv. Här vankas provocerade och debattsugna tonåringar.

Hur jag ska klara av sitta tyst och observera detta samtal förstår jag för mitt liv inte.

Min hyresrätt är en vinst

Jag slipper köpa lägenhet. Jag slipper räntor. Jag slipper boka rörmokare och jag slipper kratta löv. Därför är jag tacksam att ha förmånen att bo i hyresrätt. Nu gör jag bostadskarriär genom att flytta till en etta i Fredhäll som det krävts tjugofyra års ködagar för att få. Tjugofyra år. Den där lägenheten är en lottovinst, mina vänner. Fyra år stod jag i kö för att få en lägenhet och byta till mig den här. Jag tjänar inga stora kapital, men värdet i något handlar sällan om pengar. Om vi riktigt tänker till går inte pengar och värden hand i hand.

Detta med tanke på debattartikeln på Brännpunkt förra veckan, angående att hyresrätten ses som ett boende i väntat på det "riktiga" hemmet.

För övrigt slängde jag ihop en oerhört god lasagne på kvällskvisten. Varför har man någonsin lagt kött i lasagne? Det är överskattat. Vitkål, savoykål och spenat är underskattat.

Oh Dear - Sophie Zelmani

Vad är kärlek? Hur säger man ja? Hur säger man nej? Och hur förstår man vad någon säger?

Gårdagens svensklektion med min etta gick ut på att vi synade smöriga låtar om kärlek. Vad är kärlek egentligen frågade vi oss och eleverna presenterade åtta låtar som skulle ge oss svaret på det. Vi gjorde snabba analyser av texternas budskap, perspektiv och stämning. Bland annat Ännu doftar kärlek med Marie Fredriksson, För kärlekens skull med Ted Gärdestad och Utan dina andetag med Lisa Nilsson (fast lyssna i så fall hellre på versionen med Carline Wallin Pérez. Så fint.)

I morgon ska vi fortsätta på det spåret en stund till. Hur är det att vara kär? Hur blir man kär? Hur är ett bra förhållande? Hur blir man ihop? Hur tar man första steget? Hur är en schyst kyss? Hur gör man slut? Varför tar känslorna slut? Ja, ni fattar.

Sedan ska vi titta på det här ur andra perspektiv. Varför är det så många mamma, pappa, barn? Vad händer om man blir kär i någon av samma kön? Varför lever så många två och två? Varför inte fler? Eller kan det räcka med en relation till sig själv? Vi ska läsa om relationsanarkister som i praktiken undviker tvåsamheten. Vi ska läsa ur Liv Strömqvists Prins Charles känsla där hon gestaltar i bilder och ord hur kvinnor ger och ger av sin kärlek, medan männen tar och tar i extas. Men i stället för att använda extasen till att höja sin tjej går han runt på stan och spelar cool. Är det så det ligger till? Vad talar för? Vad talar emot?

Vi ska prata om gränser. Hur säger man ja? Hur säger man nej? Hur hör man ett nej? Måste det sägas i ord, eller hur uttrycks det tyst? Vad händer om man säger nja? Får man gå hur långt som helst och sedan ändra sig? Hur vet man vad man själv vill? Hur vet man vad andra vill? Vad gör man när det inte känns bra?

Vem har svaren på frågorna? Får man göra som man vill? Hur märker man när man inte får det? Har du någon gång visat att du tycker att någon gör fel? Berätta, vad hände då?

Vad är kärlek? Frågar vi oss sedan igen.

Dom andra - Caroline Wallin Pérez

Jag citerar

Får du verkligen sparken om du säger vad du tycker?

Får du verkligen det?

Om du får det - sparken, för att du säger vad du tycker - vill du hellre tiga och riskera att bli kvar? Hur tror du att du kommer att må om tio år?

Tyvärr är det större risk att dö i trafiken på väg till jobbet än att få sparken för att man säger vad man tycker. Men att gå till jobbet är du inte rädd för.

Skärp dig.

Hallberg (2009) s.89,90

Dagens utmaning

Eleverna var i upplösningstillstånd då det var dags för de första två grupperna att redovisa idag. Båda grupperna saknade en varsin medlem och de gjorde sitt bästa för att sätta huvudet på sned på ett vis som sa "snälla, snälla låt oss slippa redovisa idag, nääär som heeelst men inte idaaag". Jag har jobbat för att grupperna ska utveckla ett samarbete som skulle göra att det inte spelar någon roll om en medlem saknas vid redovisningen. I dag var det upp till bevis. Hade jag lyckats med detta? Hade de lyckats med detta?

Och jo, det hade vi. Det gick bra.

Men eftersom hela klassen satt som på nålar, och har gjort det den senaste veckan för att de upplevt en stor stress på grund av att examinationer och prestationer har hopat sig, passade jag på att leda dem in i YCRBRALAI-sekten. Jag började lektionen med att smälla upp texten på en power point och berättade kort om Hallbergs idé. Sedan konstaterade jag att klassen just nu lutade åt att bli idioter. "Så nu ska vi läsa den boken också?", stönade någon. "Nej nej, jag läser själv boken nu eftersom jag håller, eller kanske redan har blivit, en av de där idioterna", svarade jag.

Hymn Of The River Brown - E.S.T

Jag lagar mat extremt effektiv. Det är som ett trollslag.

Vänner, musik och böcker kommer man långt på. Igår kväll svalde jag halva innehållet i YCDBRALAI - You Can't Do Business Running Around Like An Idiot av Klas Hallberg. Det räddade nog min sömn i natt och från och med idag ingår jag i YCDBRALAI-sekten, har jag på känn. På fredag ska jag övertala min chef att låta mig gå på ett heldagsseminarium med Hallberg.

Han är en mycket kritisk man, som skriver med glimten i ögat om hur vi ska komma undan värdelösa möten och om ineffektiva arbetssätt. Han ställde mig frågan vad jag gör effektivt och bra. Det första jag kom att tänka på var matlagning. Jag är extremt snabb vid spisen. Det går undan, ingen hinner med och innan andra förstår vad som hänt är maten lagad. Och den är god!

Så hur gör jag då för att åstadkomma detta? Jo, jag litar fullständigt på mig själv och bara får det gjort. Självklart har det vid ett flertal tillfällen blivit mindre lyckade rätter, men det har aldrig fått mig att tvivla på min kompetens inom matlagning. I stället har jag lärt mig något av det och undvikit misstagen nästa gång.

Nu ska jag till jobbet och frälsa folk. Det kommer antagligen inte gå så bra eftersom mina ögon ser fundamentalistiska ut. Borde göra som Nina gjorde. Lite subtilt introducera budskapet. Det är så man värvar medlemmar.

Salif Keita - Moussoolou

Att sova mitt i vardagen

Fick en dålig känsla då jag för en stund sedan tog en eftermiddagslur på min brors tältsäng som står mitt på golvet hemma hos mig. Tanken var att luren skulle leda till energipåslag men i stället låg jag där och höll andan. Tittade i mörkret bakom ögonlocken. Kramade min katt lite hårdare och tänkte "jag får sova mitt på dagen, ingen vet vad jag gör nu, jag får sova, det här är ju för att jag ska jobba sen, sen ska jag ju jobba ju, så jag får sova, jag har ju jobbat halva dagen, och nu ska jag vila och ta nästa halva sen, jag bestämmer ju själv över min tid, jag får sova lite på dagen, det här är inte oansvarigt på något som helst vis, jag är duktig så att det räcker till, en kort middagslur är fullständigt okej".

Så så gick det med den luren. Det är något skevt med vår kultur.

Simpel Timeless - Chico Hamilton

Flyttkaos

Härmed förklaras flyttfasen inledd. Kaoset är ett faktum och jag packar väskan som för två veckors resa. Om fjorton dagar är det tänkt att jag ska vakna upp i min lilla våning i Fredhäll. Må det gå vägen på allra bästa vis.

För övrigt finns det tecken på att jag håller på att byta livstil men eftersom jag i skrivande stund drabbas av skrockfullhet säger jag inte mer än så. Ni vet, man uttrycker en tanke, en tro, och så försvinner den.

In This World - Asha Ali

Äppelkäckt

Vem kan inte älska hösten när den är som nu? Dag efter dag är himlen molnfri.

The Latin Kings - Borta I Tankar

Kaffesvepet

Vissa morgnar tar kaffet slut alltför fort. Man sveper det och sen känns det jättesnopet efteråt. Men eftersom det är vardag hinns det inte med att svepa mer utan i stället måste man dra på sig kläder och snygga till sig. Fast just idag börjar min arbetsdag med att jag ska köpa två kilo godis. Det hade kunnat vara en så mycket värre start. Däremot ligger det en bunt med texter i min väska som ska läsas. De där texterna liksom bränner mot ryggen genom väskan, känns det som.

What's the point - Johonossi

En hjärna i dödläge

I lugnan ro mumsade jag i mig lunch på en restaurang en bra bit från skolan tillsammans med ett gäng kollegor då det plötsligt slog mig att jag just då borde suttit i möte med några elever. "Helvete", utbrast jag. Kollegorna sa att det inte var hela världen. "Fast nu är grejen den att jag gjorde samma sak med några andra elever igår", sa jag och såg hur de måste intala sig själva och mig att det ändå inte var så farligt. Jag tittar extra mycket på höstlöven i dessa tider av press. Från den ljusa sidan kan det konstateras att det är starkt att sätta hjärnan i dödläge trots att den annars går på högvarv. Tyvärr måste det erkännas att jag inte själv kontrollerar av och på-knappen.

Infinite Arms - Band of Horses

Inte helt övertygad

Loggade in på min Statcount för att kolla läget bland mina läsare och förvånas över att många det senaste dygnet kommit hit genom en sida jag aldrig hört talas om. En sida om den första kyssen som Libresse har startat. Där finns just nu en länk till min blogg. Jag är inte säker på att jag gillar det.

För övrigt önskar jag att det vore semestertider och sovmorgon i morgon. Men det är tyvärr tvärtom.

Uppgiven på gränsen till arg

Lördagens födelsedagsbarn.

Södra teatern.

Jobbet har börjat äta upp mig och jag stretar emot. Visst trivs jag, men inte när sömnen störs, inte när humöret störs, inte när jag inte längre orkar vara jag. Facket frågar om vi lärare föredrar mer undervisningstid eller större grupper. Fler än trettiotvå i en klass. Eller mindre tid för planering. Pest eller kolera. Mitt svar är att "ska det vara på det viset använder jag mina pedagogiska och kreativa förmågor på annat vis och söker extrajobb på närmaste mataffär". Någon ordning får det vara.

Hångel och mytomani

Tänk när man var tretton år oroade sig för att man inte skulle vara bra på att hångla. Vilka problem. Fjorton år senare hånglar man med gott självförtroende med den snyggaste på Södra teatern.

Mitt första intryck av denna snygging var dock att han var överspänd och att ett imponerande yttre per automatik inte leder till attraktion. När jag ringde Combo i natt och resonerade kring detta berättade jag också att snyggingen sa att han skriver texter som publiceras i The Times och Le Monde. Combos reaktion på det var ett trött och uppgivet "Så han var mytoman också". När det här spelades upp i mitt huvud för en stund sedan drabbades jag av helgens största skrattanfall.

Fredrik&Filip

Försöker ibland påstå att Fredrik&Filip har blivit tröttsamma att titta på men egentligen tycker jag inte alls det. Lite sällskap är ju sjukt kul. De tar verkligen vara på situationerna.

Efter att jag har vilat kropp och själ i ett dygn börjar jag känna mig redo för födelsedagsfest. Åh, att jobbet ska slita ut en.

Fall Hard - Shout Out Louds

Den ogyllene regeln

Jag har en kollega som anser att min speciella mentorsklass ska bemötas så här: "Behandla dem så som de behandlar oss". Den ogyllene regeln, kanske det skulle kunna kallas. Jag ryser och tänker att det säkert var så som flera av mina gamla högstadielärare resonerade. Ett slags icke-pedagogik som går ut på att läraren tar allting personligt och ger tillbaka som om det vore en lek i sandlådan.

Jobba lugnt

I feberstressen igår försvann mina hemnycklar spårlöst och det tog jag som ett tecken på att det var dags att jobba lugnt. Därför skötte jag mitt arbete i min nya säng och pausade med en promenad. En stund satt jag vid vattnet och försökte att inte tänka på jobbet. Det gick ungefär lika bra som när någon uppmanar en att inte tänka på rosa elefanter. En en och en halv timme lång lektion i franska gjorde dock den övningen lättare.

Den arma stressen

Kan just nu framkalla feber på några sekunder genom att tänka på allt jag inte hinner med på jobbet. Fascinerande och jäkligt trist på samma gång. Med det sagt lägger jag mig i sängen med en bok och försöker mig på konststycket att inte tänka på det som stressar upp mig.

Kul.

Fråga förövrigt inte mig varför texten ser ut som den gör för det är det ingen här som vet. Fråga mig i stället varför alla som träffar Jonas Hassen Khemiri blir kära i honom. Det kan jag svara på.

Så länge jag lever - Freda'

Lugnet

"Är du baaakiis nu?", var det första mina elever undrade när de såg mig i förmiddags. Detta eftersom de visste att jag tillbringat natten på en finlandsbåt.

Det blev en helg på landet och just på hösten när löven står i brand får man leta efter finare platser. Ängar, åkrar, skog, bäckar och stigar som löven lyser upp. Himlen var dessutom klarblå. Den här gången fick jag inte andnöd av lugnet utan tvärtom började hjärtat klappa långsammare.

Lonesome Road - Jan Johansson