Oväntat besök och påföljande samtal

Rätt så fridfull satt jag i soffan och åt rester med en touch av tacosmak tittande på Sommarpratarna. Kom på mig själv med att tänka att Alex S. kanske är helt okej ändå. Mitt i allt detta ringer det på dörren och eftersom jag är ett barn av vår tid tycker jag att det är högst obehagligt, men även spännande, när någon ringer på dörrklockan utan att det är bestämt att denne någon ska komma. Jag sänkte ljudet på stereon och studsade upp ur soffan. Smög så tyst så tyst fram till dörren, sköt det lilla skyddet för titthålet åt sidan, höll andan, tittade ut. "Ser ut som bror min det där", tänkte jag, "kan ju inte vara han för han är ju i Finland, men då är den där typen säkert ofarlig". När jag låste upp dörren och öppnade insåg jag att jag hade mat i munnen. Hade glömt att tugga i denna skräckblandade förtjusning. Och det var min bror! Han kunde meddela att det syns när jag skjuter skyddet på titthålet åt sidan och detta grämer mig.

Sedan hade vi en trevlig stund. Pratade mycket psykologi med konkreta exempel från människor i vår omgivning, precis som vi brukar. Innan han gick utspelade sig följande dialog.

"Det kanske verkade som att jag åt ganska mycket av den där räkröran du hade"

"Jahaa, vaddådå?"

"Ja, jag åt ganska mycket av den. Men den hade ju gått ut"

"Ja, det kanske den hade. Var är den nu då?"

"I sopen."

"Alltså, men. Vadå det kanske såg ut som att du åt mycket av den?"

"Ja, men du tittade på mina smörgåsar som om du tyckte att det var lite mycket röra på dom"

"Neej, jag tittade på dom och tänkte att... jo det är mycket röra men inte att du åt upp alla röra"

Barn av vår tid - Nationalteatern

Skolkar inte

Obs. Det är inte så att jag skolkar från mina egna lektioner idag. Jag har helt enkelt en väldigt lugn dag bara då jag bestämmer över min egen tid. Det dåliga samvetet kryper sig på och bror Duktig är här och jävlas med mig dock. Jag knuffar iväg honom, skriker lite och fortsätter. Kolla in Fitt for fight. Ahhh, vilket blogg. Har följt den i en vecka och tema fitta har fått en helt ny innebörd för mig nu. Kolla det här t.ex. Mycket bra förslag på sysselsättning inför min kommande långsemester.

Honey - Tosca

Intressant politik

Shit vad de jobbar i Finlands riksdag nu. Hoho. Sex partier, från höger till vänster, ska sitta i regeringen. Ministerposterna är inte ens utdelade trots att valet hölls för över en månad sedan. Det här kommer vara sjukt intressant att följa.

Even If You Are Victorious - Yonderboi

Den där romantiken

Kolla på Married Singel Other på SVT Play. Åh, så romantiskt och fint utan att man behöver utropa cheeeesy. Nu var jag otroligt trött när jag kom hem i fredags och ramlade över den här serien, mitt omdöme kan ha varit lite ur funktion, jag kanske var onödigt blödig. Jag fällde en och annan tår och log stora breda leenden mer än två gånger. Längtar till nästa avsnitt.

Vettigt

Alltid så skönt när en vettig människa svarar på ovettigt tyckande. Ann Heberlein tog tag i den där dumma slutsatsen om att 80- och 90-talisterna är oengagerade i samhällsfrågor och i stället slösar tid på mode.

Början, slut och cirkus däremellan

Var barnvakt ensam första gången igår. Joline, inte ens ett år, och jag kom bra överens större delen av tiden. Hon var jätteglad och vi skrattade mycket. Senare mot kvällen tyckte hon dock att jag var en trög jävel som inte fattade när det var dags för välling. När jag väl fattade det, då tyckte hon nog att jag var en långsam jävel. Men herregud. Hon vägrade lämna min famn och det enda jag hade att tillgå var min höger arm då jag skulle koka upp vatten, få ner pulvret från skåpet, läsa på paketet, måtta upp vatten och pulver, hitta rätt bland alla flaskor och nappar. Plus få rätt temperatur på vattnet. Och till sist få ihop flaskan i en del och kunna blanda välling utan att skvätta ner oss och hela köket. Allt detta plus ett högt skrik i vänster öra. Jag kunde inte lyfta armarna förrän i morse.

Det var cirkus kan jag säga. Men när trögmoster till slut fått ihop Jolines kvällspussel hade vi en fin stund tillsammans innan hon somnade bort. Bra början, bra slut.

Brand New Feeling - Roy Ayers

Att väcka sig själv till liv

Nej om man skulle rycka upp sig och ta tag i det sista som absolut måste göras den här veckan. Maktutövning.

Lite finsk musa får väcka mig till liv.

Nousee - Soul Captain Band

Att höra sin röst

Combo och jag pratade igår om våndan av att höra sin egen röst. Jag hade hört min då jag lyssnade på delar ur ett seminarium i min undervisning. Lite trött kommenterade jag något som sagts och ställde sedan en följdfråga för att få elever att tydliggöra eller fördjupa. I mitt huvud lät jag betydligt mer engagerad på rösten. Combo hade gjort en liknande iakttagelse vid genomlyssningen av sina telefonintervjuer. Dessutom konstaterade han: "Det går ju inte snabbt". Och nej. Jag vet få som kan gå och tala så långsamt som Combo kan. Men det är också därför jag alltid tyr mig till honom då jag är som mest stressad. Han är en bra förebild då.

Don't Give Up On Me - Solomon Burke

Den där oskrivna lagen

I fredagskväll gav mig in på projektet dejting. Jag ignorerade alltså tröttheten som infinner sig efter veckan sista arbetsdag och försökte visa mig från min bästa sida. Så gott det gick. Tidigare har jag besviket lagt märke till att det på Strand i Hornstull aldrig dyker upp vänner och bekanta då jag dricker öl där på helgerna. Av den anledningen föreslog jag just den platsen som träffpunkt. Skönt att få vara ifred liksom. Men självfallet stöter man då på folk man känner. Hur kunde jag tro annat?

Två låtar som för övrigt piggar upp en jäkligt mycket i dessa bråda tider är Looking for gold och Indestructible. Nu är jag trött och uppe i varv samtidigt. Gillar inte.

Tryggheten

När jag sitter i skiten på jobbet skriver jag alltid ett dramatiskt mejl åt några kollegor och de är alltid lika fantastiska. Några timmar senare sitter vi tryggt tillsammans och diskuterar bedömning. Konkretiserar vad betygskriterierna faktiskt innebär i praktiken. Vi hivar över texter till varandra, vi läser, vi diskuterar, vi pekar ut och vi diskuterar igen. Så håller vi på och samtidigt som det sker löser sig knuten i huvudet och knipet i magen. Aahh.

Glömd - Koop

Kravet

Härmed uppmanar jag Karin att starta en blogg.

Motivering:

Du hittar läsvärda och intressanta blogginlägg och artiklar här och var, titt som tätt. Dessa artiklar bör komma till mångas kännedom. Du skulle vara en förmedlare av intressanta texter där folk presenterar sina synvinklar på saker och ting. De gånger då du har tid skulle du skriva dina egna tankar kring det lästa, men när du inte har tid och lust för det får du oss andra att bli varse om att texten överhuvudtaget finns. Dessutom känner du intressanta typer som skulle kunna föra intressanta diskussioner om det du länkar till.

Jajaja!

Den omedvetna domen

För någon månad sedan gick det upp för mig hur snabbt jag dömer potentiella pojkvänner. Det slog mig att jag fortare än jag hinner uppfatta det stämplar en kille som tråkig. Tråkig!, låter det i mitt huvud snabbare än någon skulle kunna säga det högt. Därför hör jag det inte ens hända. När jag väl kom på det här bestämde jag mig för att vara mer öppen. Nu märker jag när det händer och ifrågasätter tanken innan domen faller.

Det kände skönt att bli medveten om det här.

Välkommen in - Maggio

Börjar på f och slutar på itta

Brukar fatta när grejer på facebook är till för att lura en. Jag är mycket restriktiv med att trycka på suspekta länkar men så idag hände det. Jag klickade och insåg först någon timme senare att det på min sida fanns en länk till den där sidan. Går ju inte annat än att skratta åt det, för att jag ens gick in på den, men ändå blir jag trött och lite hatisk.

Jag säger som Sniff i Kometen kommer. Typ. Det handlar om något som börjar på f och slutar itta. Sniff talade om en som börjar på k och slutar på att.

Finska skolan och bedömning

Det som preciseras i gymnasieskolans förordning är följande.

Vid bedömningen med siffror används skalan 4-10. Vitsordet 5 anger hjälpliga, 6 försvarliga, 7 nöjaktiga, 8 goda, 9 berömliga samt 10 utmärkta kunskaper och färdigheter. Underkänd prestation anges med vitsordet 4.

Siffrorna, eller vitsorden, har alltså namn som syftar till att klargöra vad som krävs för att nå upp till dem. Men hur tydligt är det? Under min tid som elev i Finland fick jag inte särskilt mycket kunskap om hur mina prestationer bedömdes. Det saknades tydlig respons och handledning för att utvecklas. Därför är ofantligt nyfiken på hur lärare i Finland gör då de jobbar med bedömning eftersom betygskriterier och bedömningsmatriser inte är ett begrepp som används i verksamheten, i alla fall inte på min tid och inte heller just nu i denna stund då min bror går i en finlandssvensk skola i södra Finland.

Det står i förordningen att betygen ska "sporra" eleven att utvecklas och lära sig samt att "den studerande har rätt att få uppgifter om bedömningsgrunderna och om hur de har tillämpats på honom". Formulering "tillämpats på honom" ställer jag mig frågande till. Det är knappast eleven som ska bedömas utan dennes prestationer. Och varför "honom"?

På jakt

Letar efter betygskriterier som gäller för den finska skolans kurser men hittar ingenting. Var finns de? Eller finns de inte?

Kan ni fatta att det relativa betygssystemet finns kvar i Finland? I studenexamensproven, ja de finns också kvar, ska 5% få högsta betyg, laudatur, 5% ska bli underkända.

Studentexamensnämnden bestämmer poänggränserna för vitsorden, när bedömningen är slutförd. Detta sker för varje examenstillfälle för sig. Vitsorden fördelar sig på ungefär följande sätt i ett ämne: L 5 %, E 15 %, M 20 %, C 24 %, B 20 %, A 11 %, I 5 %. Den relativa fördelningen mellan vitsorden varierar i någon mån från prov till prov och från gång till gång.

Någon som kan ge ett rimligt motiv för detta system?

Tankens makt

Jag kliver av tunnelbanan och promenerar hemåt. Tänker: "ååhh, så härligt med ett åtta till fyra-jobb, nu är jag som vanligt helt fri att göra vad jag vill hela eftermiddagen och kvällen, det finns iiiingentiiing viktigt att tänka på". Jag kommer hem, slänger ihop en ungspannkaka till Bob Marley på hög volym. Livet leker.

Nu lever jag som om slutbetyg och de sista rungande lektionsminuterna innan sommarlovet och studenten inte finns.

Hammer - Bob

Upp till ytan

Uppenbarligen har lillebrorskomplexet och missunnsamheten som jag känt av i Finland gentemot Sverige kommit upp till ytan på riktigt efter Lejonens guldvinst. Det fina är ett många tar avstånd men som då också tyvärr känner att de skäms för att vara finländare i dessa dagar. En kommentar till en artikel i Husis ger uttryck för det. Jag känner igen det hon skriver och har många gånger förundrats över att många i Finland ofta hoppas på att Sverige ska förlora för att "de blir så dryga när de vinner".

Mycket med det här men jag tänkte ändå göra en liten jämförelse. I höstas flyttade jag till sverige för min man fick ett bra jobb erbjudande och jag har stor trivts. Jag har inte fått en enda elak kommentar eller något för min nationalitet. Något som jag kanske endå hade varit lite orolig för, jag vet hur populära svenskar är i Finland. så blev det ishockey vm och jag började fundera lite över hur svenskarna skulle bete sig. Tiden gick utan att någon sa någonting så jag tog upp det lite försiktigt vid en fika paus och visst finns ett intresse, inte alls som i Finland men ändå ganska stort. I Sverige är det så många andra idrotter som tävlar om intresset, som fotboll, handboll, tennis, golf osv. Sen gick Finland och slog sverige i finalen i en aningen märklig match så jag tänkte att eftersom jag är ganska ny så ska jag vara lite försiktig och inte retas för mycket. Jag hann inte in genom dörren innan den ena efter den andra kom och grattulerade mig och kramade om mig och på fika rasten hade några gått och köpt bullar och grejer så vi kunde fira tillsammans. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag bara stod där och har nog aldrig varit så mållös. Tänkte bara att det här kunde ALDRIG ha inträffat på en finsk arbetsplats dagen efter Sverige slagit Finland i en vm final i ishockey. Så slår man upp de finska tidningarna och får se sånt här. Fy f**n alltså. Finländare har åkt över till Sverige och hissat finska flaggor, svenska flaggor har bränts!!!??? tidningarna tävlar i att håna och förlöjliga Sverige. Jag skäms så mycket att jag knappt kan se mina kollegor i ögonen, även fast jag inte vet om dem har läst om något av det här. Usch hela guld glädjen har bara blivit som en stor skamfläck. Jag tror nog att jag stannar i mitt nya hemland och byter efternamn till svensson.

Vi har, vi har - Veronica Maggio

Den där undergången

Har närmare trettio rapporter om miljö och klimatförändringar att läsa. Började läsa igår och hann få dödsångest tretton gånger om. Det står så illa till med vår jord! Jag vet ju det, men suck vad hopplöst det kändes trots att eleverna är mycket klara med alternativ till de ohållbara metoder som används nu.

Vid ett tillfälle fick jag den där riktiga dödsångesten, som fick mig att lägga pussel i nian. I några veckor gjorde jag ingenting annat än att lägga pussel på min fritid för att allt kändes obehagligt och meningslöst. Varför lever vi om allting ändå ska försvinna? Varför finns den där lyktstolpen om den ändå ska gå under? Det var tankar på hög och låg nivå.

I'm In The Mood For Love - James Moody and His Swedish Crowns

Råkade bli tjugo igår

Hamnade på en fest igår som innebar ölspel och shots. Det kunde jag tydligen inte hantera. Blev 20 igen, spelade ölspel med vin och svepte salmiakkishots. Tur att man fattade att ta taxi hem så att inte fler än nödvändigt såg resultatet av min utspårning. Kul var det. Killen som tog emot min taxibeställning fattade min fyllehumor och skrattade mycket.

Idag har jag ätit och sovit mycket. Min balkong behöver pimpas. Ett bord vore en bra början.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Störda samtal

Den här veckan har jag försökt jobba i ett vettigt arbetstempo, vilket inte är lätt att hitta när det varit hyyysteriskt. Allvarligt talat, jag vet inte vad som är ett okej tempo men tänker att det kanske jag klurar ut en vacker dag. Direkt som man drar ner takten kommer det dåliga samvetet in och säger att man är en lat jävel som lyxar med morgonkaffe på balkongen i gassande solsken. Men för fan, svarar man på det. Det jag gör gör jag bra och nu skiner solen på min balkong, som jag äntligen har. Jag sitter på femte våningen, på MIN balkong och dricker dagens bästa kopp kaffe. Skit på dig och låt mig va'.

Man blir alltså sur på det dåliga samvetet och i samma veva ganska störd. För arga inre samtal med sig själv.

För övrigt satte jag mig precis på balkongen för att titta på grönskan en stund och hörde ett bröl från tre killar från en balkong i grannhuset. De hängde över räcket och skrek någonting i kör åt mig som var svårt att uppfatta. Så vad gör man då? Brölar tillbaka? Nej, man stelnar till och tittar stint på grönskan. Är jag snygg eller?

Those Dancing Days Are Gone - Carla Bruni

Skolan, skolan

En lärare skriver i DN i dag om sin syn på skolan och kunskapssynen som råder och jag är beredd att skriva under på nästan varenda ord. Fler röster av det här slaget skulle behöva höras. Den svenska skolan är på rätt väg och jag önskar att de som hojtar högst om en skola i kris skulle tystna för en stunds eftertanke och närmare analys. Kanske skulle de kunna besöka skolor och se vad som verkligen händer och sker i skolan, utifrån ett lärarperspektiv och utifrån elevernas. I stället för uppifrån och utifrån. De vore fint om de som har möjlighet att bestämma och rätta till skulle ha mer kött på benen.

Prövningen

Det är inte så enkelt att man blir färdig lärare, börjar jobba och sedan är man en tråkig skit som vill sitta inne när det är tjugofem grader varmt ute. Det är inte det.

Can't You See - Bob

För er kännedom

Det påstås gång på gång att spikmattan är humbug och att den inte botar livshotande sjukdomar. Nej, självklart botar den inte cancer och dylikt däremot somnar man som en stock på den och den får igång blodcirkulationen. Jag ligger på min spikmatta titt som tätt och den gör underverk.

Igår kväll somnade jag på den senast till Sades Cherish the day som jag för övrigt högst antagligen lyssnat sönder innan den här veckan är slut.

Besvikelsen

Promenerade hem i vårkvällen och kände mig på ett jäkla gott humör. Sedan kom jag hem och fick veta att de stängt sopnedkastet. Tappade humöret totalt. Älskar sopnedkast, det hör till mina favorituppfinningar. Fan.

Jag är stor nu. Lovar.

Igår gick Karin och jag på restaurang. Jag hamnade på samma restaurang som förra fredagen och lovade Karin att maten var god men att vinglasen var lite för små. När vi beställde vin sa jag därför "ett stoort glas vin". Jag är vinsugen på fredagar, så är det bara. En stund senare fick vi vårt vin och samtidigt ombads vi visa leg. Legitimation! Där satt man, efter ännu en stressig arbetsvecka som gymnasielärare och grävde fram sitt leg för att bevisa att man levt minst arton år på denna jord.

Vi hade kanske uppträtt tonårsaktigt på något vis. Vet inte.

Looking For Gold - Tough Alliance

Oväntat

Har letat nya bloggar ett tag. Och ikväll så hamnade jag på Café av alla ställen och skrattade skitmycket när jag läste en blogg där. Haha. Har i och för sig druckit ett glas vin. Lättare till skratt just nu kan man tänka sig. Min tanke var att skippa bloggare som har barn för ett tag för att de tröttat ut mig en aning på sistone men tydligen skaffar bloggare barn på löpande band i dessa dagar för även denne man hade det. Jaja. Barn hit, barn dit.

Vad gjorde ensamstående med katt innan Internet? Kan inte låta bli att undra, men säkert hade de det bra. Tänker Martina i Maken. Hon var nöjd, som jag minns det. Hon hade inte ens katt.

Basement Scene - Deerhunter

Religiösa intryck

Religion och tro är bland det mest spännande jag vet. Jag blir betagen av religiositet och älskar att befinna mig i andliga sammanhang. I en moské blir jag alldeles varm i kroppen och om jag får ta del av en ritual eller prata med den andlige ledaren blir jag nästan elektrisk. Däremot var gudstjänsen i Snappertuna kyrka på långfredagen förra året en seg historia som jag ogärna återupplever. Prästen var grå både på ett bokstavligt och symboliskt plan. Passionsberättelsen är extremt mastig och tung att ta del av om prästen inte ansträngt sig. Den jag tog del av förra påsken var inte anpassad till mina öron.

Hur som helst. Från Sverige till himlen är sevärt. Programledaren Anna Lindman Barsk hänger runt med människor inom olika religioner och hon gör det på ett nyfiket och ärligt vis. Det är avslappnat och charmigt. För helt klart är det ju så att för den som inte hänger sig åt gudarna kan det vara svårt att förstå hur man kan prata högt till en kruka eller rabbla verser på ett språk man inte förstår.

Den Signade Dag - Anders Widmark

Ljug

Hobbypsykologen talar. Läste precis en krönika där skribenten påstår att hon är lycklig och att hennes liv "rockar" för att hon är gift. Men innehållet och poängerna säger mig att det inte alls stämmer. Krönikan är elak, simpel och dum. Den som faktiskt är lycklig har ingen anledning att vara elak. Eller ja, kanske man kan vara extremt ogenomtänkt och lycklig. Då kanske det kan bli riktigt jävla fel.

För övrigt är uttrycket att något "rockar" så klämkäckt att det börjar krypa i mig.

Sweet and Tender Hooligan - Nouvelle Vague

Lönen och lärarna

Inte följa debatten om skolan, inte följa debatten om skolan, inte följa debatten om skolan. Så ekar det i mitt huvud. Allvarligt talat. Debatten om skolan i Sverige är bland det mest destruktiva jag satt på samhällsnivå i det här landet. Anledningen till att jag behöver pausa från diskussionen är för att jag annars inte orkar jobba mig in i mål det här läsåret.

Ändå tittade på mötet mellan SKL och Lärarnas Riksförbund i Agenda igår. Det finns mycket att säga om det men i skrivande stund minns jag nästan mest hur en före detta lärare menade att skolan går miste om de bästa lärarna pga att lönen är för låg. Den tankegången stör mig otroligt mycket. Han har fel. Vi är en massa otroligt intelligenta och välutbildade lärare ute på fältet som jobbar häcken av oss som bäst. För att få rätt folk till skolan behöver inte lönen höjas. Den behöver höjas för att vårt jobb är värt mer pengar. Vi är välutbildade och har valt ett av de viktigaste jobben i världen. Därför ska lönen höjas.

Sluta hacka på lärarna. Jag. Orkar. Inte. Mer.

Efterverkningar

Jag minns en tid då jag sov till tolv efter en festnatt. Den tiden är saknad. Numera hinner jag lyssna några timmar på Morgonpasset Helg på P3 trots att jag krupit under täcket bara fyra timmar innan det programmet drar igång. Inte okej. Alls. Nu kan jag inte göra någonting annat än vara en osalig ande här hemma. Så trött så trött. Det här är tristare än att på samma gång vara kissnödig och törstig utan toalett. Är oerhört glad över att jag inte firar Valborg i någon studentstad eftersom man där tvingas ut i en park på 1 maj. Det hände mig 2008 i Åbo och jag har nog aldrig visat mig så sliten bland folk. Det finns en hemsk bild från den gången på facebook. Jag dör alltid lite varje gång den dyker upp.

Nu fika med Nina i Fredhäll. Jag tvingade hit henne eftersom jag kanske kommer behöva dyka ner i min soffa igen fort som fasen.

Let Me Go - Nouvelle Vague