Vardagsengagemanget

Lyckligtvis insjuknade jag i den maxade streptokockern hemma hos mina föräldrar. De tog hand om mig väl och jag hade tid att lyssna på radio. Jag hade också tid att bli missnöjd och att engagera mig. Därav skickade jag ett brev till den finlandssvenska radiokanalen Radio Extrem.  

Hej

Under mina tonår var jag en flitig X3M-lyssnare. Sen flyttade jag till Stockholm och lyssnar numera sällan på er men det händer ibland och tyvärr är det ofta som jag förskräcks och förundras över vad som sägs i era program. Nu har jag varit Finland en vecka och lyssnat på Succémorgon, Jouren och Stiftelsen. Eftersom ni här ovan uttrycker att ni vill veta vad folk tycker ska jag delge mina åsikter och även komma med förbättringsförslag som ni också efterfrågar. Kort sagt anser jag att radion som medium har en enormt viktig uppgift och en enorm makt, men att Radio X3M varken tar uppgift eller makt på allvar. Ni underskattar era lyssnare! Mindre bra kritik projiceras tillbaka på avsändaren (klassisk härskarteknik) och normkritiskt tänkande och djup saknas i radioprogrammens innehåll.

I Stockholm arbetar jag som gymnasielärare. I mitt jobb följer jag styrdokument som bland annat formulerar den värdegrund som skolan står på. De liknar i mångt och mycket den finska skolans värdegrund. Skolan ska genomsyras av demokratiska värden som i praktiken innebär att eleverna ska känna sig sedda och hörda oavsett socioekonomisk bakgrund, kön, sexuell läggning, religion osv. Alla ska få uttrycka sina åsikter, få hjälp med att komma fram till sina åsikter. Eleverna ska bli kritiska, konstruktiva, välformulerade och modiga nog att uttrycka sina åsikter. Allt det här jobbar lärare hårt med i sitt dagliga arbete. Och det är nog därför jag blir förskräckt när jag lyssnar på X3M idag. Ni motarbetar oss lärare! Det kan inte bara vara skolans ansvar att utveckla landets medborgare till kritiska, modiga, engagerade och kreativa individer.

När jag lyssnar på X3M kommer jag att tänka på en skolklass med dåliga lärare. Jargongen i studion känns igen från min egen gymnasietid i Ekenäs. Man ska ha en viss sorts humor och vara snabb i käften för att bli hörd, man ska inte vara konstruktivt kritisk utan i stället vara lite nedlåtande sarkastisk, kritik ska inte bemötas konstruktivt utan med dryga kommentarer. En intressant diskussion är inte värd att leda till djupare dialog och analys utan i stället drar man en läppä och sen raskt vidare till nya dryga skämt. Den som säger att den blir ledsen hånas och får veta att det ju bara var ett skämt och att man är en känslig typ. Här finns bara en sorts humor och den som inte går igång på den göre sig icke besvär.

I Stiftelsen har en mängd exempel på hur dålig kritik projiceras på avsändaren kunnat höras. Där har flera programledare, men särskilt en programledare, VARJE dag kommenterat kritik som man fått med ungefär följande ord ”om ni undrar varför vi inte skämtar här längre så är det för att skämt ju kan vara kränkande. Det är inte okej att skämta om att folk är feta det kan finnas dom som tar illa upp och blir KRÄNKTA…”. Adele är fet, Michel Jackson var ett benrangel osv. På vilket sätt är det där bra radio? Vad har ni för värdegrund? Går den ihop med elaka skämt om människors kroppar? Går den ihop med det här trista sättet att bemöta kritik? Hur ser ni på att den här typen av ”skämt” är en verklighet för många unga i skolan idag och att ni på X3M visar att de är kul och okej?

Och nu till min åsikt om att X3M har ett normativt och ytligt innehåll. Under veckan har självfallet intressant innehåll kommit upp i sändningarna också men lika ofta avbryts detta med en låt, en kommentar eller ett skämt. I Jouren igår berättade den ena programledaren om en incident på en möhippa och hon kom till en intressant poäng om hur samma situation hade sett ut om könsrollerna hade varit omvända. Ah! Äntligen något vettigt på kommande, tänkte jag. Men nej, strax efter sa den andra programledaren något om ”attackfeminism” (kul ord som jag aldrig hört förr dock), en kort dialog utspelade sig och sen kom en låt. Det blev pannkaka av alltihopa. Har ni inga ambitioner om att fördjupa innehållet mer än så här? Om inte, varför? Vill ni inte erbjuda era lyssnare intellektuella utmaningar och fler perspektiv?

Den stereotypa synen på kön är påtaglig. Av Succémorgon fick jag i fredags lära mig att tjejer inte är något vidare på tevespel och att den kille som förlorar mot en tjej ska vara beredd på att hånas. ”Det är du som får stryk av din brud i Mario Kart”, sa en programledare med hånet och skrattet i halsen till sin kollega. Det kan tyckas vara småpotatis men många bäckar små. Det spelar faktiskt roll. Har ni något intresse av att använda er makt att förändra samhället? Det är ett faktum att män såväl som kvinnor förlorar på ett icke-jämställt samhälle.

Vi lärare har makt att förändra och vi har styrdokument som visar hur vi gemensamt ska jobba. Det är inget enkelt jobb. Skolan kan göra mycket men inte allt. När barnen och ungdomarna lämnar oss möter många av dem er. Hur tänker ni kring det? Vad vill ni göra av den möjligheten och makten?
Könsmaktsordningen är ett bland många problem vi har i samhället och världen. Jag menar inte att ni ska ha dödsseriösa samtal i allvarlig ton kring detta konstant i etern. Det handlar om att arbetet genomsyras av en medvetenhet som gör att man åtminstone är uppmärksam på att inte förstärka fördomar och vidmakthålla allvarliga problem.

Då är vi framme vid förslagen till förbättringar. Börja ta kritik på ett konstruktivt och nyfiket vis. Bemöt den schyst och sakligt. Visa avsändare, era lyssnare, respekt! Bredda er. Det finns olika sorters perspektiv, olika sorters humor. Släpp ensidigheten och ta fasta på mångfalden. Detta känns självklart men tål att sägas igen. Kanske skulle ni kunna samarbeta med skolor? Elever brukar älska att göra radioreportage. Bara de lär sig grunderna i tekniken och journalistiken kan de göra reportage om allt möjligt runt om Svensk-Finland. Tänk att få höra grävande, kritiska reportage av skolelever med glimten i ögat. Det skulle kunna vara ämnesövergripande projekt mellan alla möjliga skolämnen. Det skulle vara ett lyft för skolan, samhället, ungdomarna, X3M och finlandssvensk kultur. Kanske kan ni samarbeta med De Ungas Akademi också? Både skola och ideella föreningar är vana att jobba med liten ekonomi, som jag vet att även ni är tvungna att göra.

Läs fler böcker. Bygg era resonemang på något annat än er själva och någon enstaka rad i en tidning. Tänk en bokcirkel där även lyssnarna kan få delta i samtalet. Det finns en massa bokmalar i Svensk-Finland.

I mitt lärarjobb utvecklar jag elevernas kritiska tänkande. Det är förstås en utmaning för mig. Ju mer kritiska de blir desto mer uppmärksamma blir de på hur jag använder min maktposition och hur väl jag gör mitt arbete. Visst kan jag tänka ibland att nog hade det varit lättare om de inte varit så skärpta men 99% av min tid är det just deras skärpa och mod som gör mitt jobb så roligt och utvecklande.


Mvh
Anna


Här nedan finns svaret från en av procucenterna. Han kunde inte varit sakligare men han kunde varit mer engagerad.

Hej Anna!

Tack för din respons på våra program på X3M!

Vår mening är naturligtvis inte att kränka någon, eller få någon att känna sig dålig. Det vi däremot ska syssla med är underhållning och humor, vilket alltid är en svår gren. Vad uppfattas av lyssnaren som ironi och skämt, vad uppfattas som plumpt och elakt? Det här är frågor som vi jobbar med hela tiden och vi slipar dagligen på vårt tilltal i studion. I det här arbetet är feedbacken vi får av lyssnarna mycket viktig.

Jag är tacksam över att du hjälper oss i vårt arbete i och med ditt sakliga och konstruktiva mail!

Hälsningar,
XX



Glory To The World - El Perro Del Mar

Upptäckter som gjorts

För precis en vecka sedan vandrade jag på Ekenäs gågata. Solen sken, jag hade sällskap av en god vän, hade aktiviteter att se fram emot, åt en bakelse. Men någonstans där under solsken och glädje fanns en ond hals, en bacill låg och lurade. På kvällen åt jag middag med pappa. Vi lagade pizza på surdegsbotten, drack vin, diskuterade en massa intressanta ämnen och sen tittade vi på hans favoritprogram. Jag kände mig lite konstigt men på gott humör. Under natten drömde jag konstiga grejer om Aapo Roselus. Han hade något på gång som jag behövde vara beredd på. Det var svårt att greppa vad jag skulle vara beredd, men jag var oerhört beredd så mycket minns jag. På morgonen var världen svajig. Det var som ett filter låg mellan mig och världen. Ja, och det var ju feber det. Visade det sig.

Och nu till upptäckterna. Vid fyrtio graders feber immar ens glasögon igen. I febertilstånd är man likgiltig. Jorden kan gå under och det enda man tänker är att "jaja, vaa fasen är den bra för, gå under, gå under". När antibiotikan sätter in, då fortsätter man att svettas trots att man inte är varm längre. Det är kanske det obehagligaste. Kallsvetten. Men den bästa upptäckten är att när man är på bättringsvägen så är man lite gladare än vanligt. Det känns fantastiskt att bli sjuk, få medicin och bli frisk. När det onda går över. Det är fint.

Hanging In The Wire - PJ Harvey

Aktivitet

Det var något jag skulle göra men så hade det hänt grejer på Facebook och nu var det där viktiga görandet glömt. Men! Trots att jag varit mer aktiv än vanligt en vardag på fejjan så har jag varit extremt effektiv i mitt arbete. Det är bara några få texter kvar att bedöma i en hög nu. Det har gått fort men mina elever kommer inte bli besvikna för jag har skrivit respons i rasande fart och med en någorlunda snygg handstil.

El Toro - Bonobo

Huruvida barn gillar andra barn

Gillar barn alltid andra barn de träffar? Det tänkte jag bland annat diskutera med några av mina elever i morgon eftersom vi jobbar med tema barndom. Combo lyfte den här frågan för ett tag sen när jag spånade kring temat över en fika med honom. Mycket intressant frågeställning anser jag. Vuxna gillar ju per automatik inte alla vuxna de möter. Varför skulle då alla barn gilla vilket barn som helst? Ändå känns det som att det finns en sådan förväntan och föreställning.

Combo minns hur han som yngre har hört vuxna säga "gå och lek nu, du kan ju visa ditt rum" som ett sätt att hjälpa barnen att bryta isen så att de sedan ska kunna leka tillsammans sedan.

Trains Are Leaving The Yard - Magenta Skycode

Jobba mindre, konsumera mindre

För några dagar sedan var jag till slut först ut att ringa på ett köksbord på Blocket och nu har jag fått avjuta mina måltider vid stol och bord i stället för skräddarställning i soffan eller vid skrivbordet med näsan mot min iMac. Så nu har jag alltså kunnat läsa min helg-DN i samband med frukost i en mer ergonomisk ställning. I DN Söndag finns mitt favoritcitat från dagens läsning.

Det är operasångaren Samuel Jarriks som är söndagsprofilen och fokus ligger på hans miljömedvetenhet. Han får frågan om han ser några positiva tecken i miljökampen.

 Medvetenheten är större än någonsin. Det har kommit mycket kunskap men eftersom systemet är så inriktat på att vi ska jobba mer, konsumera mer och producera mer så ökar också utsläppen. Nu börjar det ekonomiska systemet krisa och det kan ju på sätt och vis vara en räddning. Och då tror jag det är viktigt att inte bara peka vilka offer det innebär utan också vad man kan vinna på det: jobba mindre, ha mer tid för varandra, kulturupplevelser, naturupplevelser, relationer, fritid, idrott... Man ska inte romantisera det men det finns mycket att vinna på ett samhälle som inte bara bygger på BNP-ökning

Det är oroväckande att ha en statsminister och finansminister som gång på gång uppmanar oss att konsumera mer och jobba mer. Synd att så många lyssnar på dem.

Svårigheter

Höj värmen värmen HSB. För fan. Stiger in med ytterrock och skor i hallen efter en eftermiddag på biblioteket, känner kylan här inne och fattar ju att så här ska det inte vara. Har alla det så här nu eller? I så fall. Okej. Annars inte alls okej. Jag vet, jag vet. Barnen i Afrika. Alla som verkligen lider. Men här är jag nu och fryser. Det är svårt att koppla till svält, förtryck och krig just nu.

Kolla gärna in här och få lite inblick i hur det var när jag hängde med Ines idag.

Information - The Embassy

Återkommande höstgissel

Är klädd som vore jag bland de kallaste av fjäll. Tights, strumpor, stickade sockor som går upp till knäna, fleece. Ja, fleece. En illrosa. Varje höst sedan jag flyttade till Stockholm, detta är min nionde, har jag behövt ringa ett antal samtal till aktuell hyresvärd för att fråga om värmen. Hur har ni tänkt med värmen i år? När ska det bli varmt hemma hos mig?

Botten hoppas jag nåddes 2007 på Körsbärsvägen med Combo. Han sov med mössa och tröja i sin lilla nittiosäng. När han vände sig mot den vita betongväggen på natten väcktes han av den kalla luften som strömmade emot honom. På andra sidan väggen låg jag i en bredare säng men även jag vaknade när jag bytte sovställning. Det var svinkallt på den sidan jag inte hade legat. Förskräckt satte jag upp i sängen om nätterna för att försäkra mig om att det inte bildats ett lager is över sängen.

Efter många samtal kom till slut en vänlig man och installerade bort hyresvärdens lås på elementen så att vi kunde reglera värmen själva. Jag borde tittat på, lärt mig hur man gör, för nu skulle den kunskapen komma till användning.

I övrigt får det gärna bli kallt ute. Frisk luft. Äntligen.

Into The Wilderness - Burning Hearts

Promenaden

Gick hem genom ett regn som syntes men inte kändes idag. Det var drömskt. Sedan promenerade jag i en timme och tjugo minuter. Under bron mot Trädgården. Förbi lilla båthamnen och vidare framåt nedanför kolonilotterna. Längs med vattnet. I regnet. Sedan kom Tanto och jag tänkte på några fyllor som ägt rum där men att de inte var alltför många. Tänkte på en kille som jag ett bra tag varit hemligt förälskad i, att han nog märkt det eftersom han så snabbt nämnde att "vi" har lån nu och bor i radhus. Vi hade inte pratat på några månader och ändå hade han märkt. Varför skulle han annars börja med att berätta om sitt radhus som han bor i med ett vi.

Passerade Strand och tänkt på dans och spelningar. Att de inte var alltför många där heller. Gick längs med Bergsunds strand. Där tänkte jag på vårsolen som jag suttit i. Lite för sällan. Genade genom Långholmen. Uppe på Västerbron var allt som vanligt. Fint. Där tänkte jag på att jag ligger sist i en jävla frågesport som jag var skeptisk till från början men ändå tackade ja till eftersom jag ville göra något som jag inte är särskilt förtjust i och allmänt dålig på. Ändå. Nu stör den mig och gör mig gott. Det är en skitsak.

Sedan var jag nästan hemma. Trafikljusen vid Västerbroplan var i vanlig ordning långsamma och oklara. Jag gick mot rött som sig bör där.

Sällskapet - det önskade och det oönskade

Karl Ove Knausgård bröt sig in i mina drömmar och hade något galet projekt på gång som jag aldrig riktigt greppade. Mellan dröm och verklighet har jag svävat med honom i natt. Måste läsa ut Min kamp 1 nu. Den har faktiskt tagit mig med storm men Knaus har ingenting att göra i mina drömmar. Ingenting. Hans sällskap uppskattas inte om nätterna. Tur att jag har en annan som kurrar vid min sida.

Jag är fortsatt sjuk och det är mycket synd om mig. På bättringsvägen dock.

Sometimes - Magenta Skycode

En måndag att minnas

Två toarullor senare är det måndag. Snoret har slutat rinna och jag kan andas genom näsan för första gången sedan i lördags. Positivt. Negativt är dock att jag fortfarande inte är frisk. Kroppen skriker och snart jag med. Bo ensam i sjukdom. Det regnar, jag lyssnar på sorgsen musik och försöker tänka att det kunde varit värre. Jag kunde bott i en håla i inlandet, i en källare, utan internet, utan musik, utan vänner att ringa, utan syskon och familj. Utan mitt katt, utan mat, utan radio, utan utsikt över funkishus. Det kunde varit krig, det kunde varit misär i landet, det kunde varit svält.

Nu mår jag lite skit bara. Världen väntar på mig där ute.

Regn hos mig - Orup

Nya tider

Kommer på mig själv med att tänka att trettioåringar ser så himla fräscha och snygga ut. Det var sådant här som jag inte hade räknat med när jag var tjugo.

Terrified - Anna Ternheim

Promme i sikte

Fredag igen. Combo skickade en fredagspepplåt på facebook. Jag jobbar med mitt projekt men ska klä på mig nu, ta en promenad i mina kvarter för att inte gå miste om den där friska luften. 

För övrigt övar jag mig aktivt på att inte vara bäst och fantastisk. Skitjobbigt.

It's up there - The Field

Nytt

Åkte tunnelbana med en golvlampa idag och tack vare det ska läsning nu mycket smidigt kunna ske i min soffa. Tack Blocket.

I övrigt rullar livet på och sådant som livar upp är Liv Strömqvist. Hennes nya serie är ett måste.

My heart still beats for you - Anna Ternheim

Besök

Jag har besök och en gäst av två valde att sova under mitt skrivbord.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Detta händer

Åhnej. Läser diverse peppade statusuppdateringar på Facebook. Själv sitter jag här och kommer inte igång. Tittar på en mystisk utbetalningskort jag fått på 700 kronor, njuter av min helg-DN, dricker kaffe, kramar katten, ser fram emot helgen, tänker på Ines och Palestina. Och försöker ta ett konkret kliv i in den här dagen. Få. Något. Gjort.

För övrigt har Blogger förändrats till en väldigt stilren sida. Allt ska tydligen vara stilrent.

I Sing I Swim - Seabear

Tönten och tiden

Bland det töntigaste jag visste förr var vuxna som sa att tiden går fort. Nu är jag själv en av dem. Hinner inte med. Hinner inte formulera mig, inte tänka klart, inte komma till ro. Skyller ständigt på tiden.

Lost Watch - Seabear