Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

26 September 2009

Arbete och svallvågor

I somras satt jag på balkongen och lyssnade på Nationalteatern och väntade på att limbon jag befann mig i skulle ta slut. Jag ville gå in i nästa fas och kände ett behov av att fylla en funktion. Tillföra världen någonting. Dessutom befann jag mig på ett stormigt hav och ville ro iland och stå på fast mark.

Nu sitter jag här och utvärderar min situation. Kan konstatera att jag slapp bli arbetslös akademiker. I stället drunknar i jobb men har så roligt att jag glömmer bort att jag faktiskt får betalat. Efter sex års studier är man inte van vid att mycket arbete ger pengar och känner sig lite lätt bortskämd när de kommer in på kontot.

Det stormande havet lugnade sig och jag steg i land. Trodde jag. Det kan ha varit så att jag hela tiden suttit kvar i den där båten och helt enkelt inte upptäckt svallvågorna bara.

Don't stop me now - Queen

17 September 2009

Antihjälte II

Vi i alliansen talar mycket och gärna om frihet från höga skatter och regleringar, och det ska vi göra. Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer

Även Göran Hägglund har varit i farten idag. Han är upprörd över att vanligt folk, Svenssons, inte får sköta sina privatliv utan att det kommer folk på "höga hästar" och påstår att deras sätt att leva är patriarkalt och förlegat.

Just nu väntar jag på att Jonas Gardell eller Mark Levengood ska ta hand om Hägglund.

En antihjälte

Det har snackats om en Anna Anka det senaste dygnet men jag har inte förrän nu fått den äran att läsa hennes artikel på Newsmill. Herre gud, om du finns ta den kvinnan bort från denna jord. Låt henne åtminstone inte få uttala sig offentligt.

Ändå kan jag inte låta bli att ge henne utrymme. Här följer några citat.

Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.

Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.

En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.

Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland.


"Illegala mexikaner", att hon använder det så där i förbifarten är mycket svart komik, vilket ju varje rad hon skrivit är.

16 September 2009

Lyckades inte

Det där att bli frisk och kry inom ett dygn var en omöjlighet. Jag har istället fått inse att jag behöver vila några dagar. Det är dock en pärs att ligga stilla hemma och omöjligt att känna lugn och ro. Inte fysiskt men mentalt. I huvudet finns ett brus av frågor och funderingar. Dessutom sprider avloppet i badrummet en förskräcklig odör i hela lägenheten.

Jag vill bli frisk och sluta vara halvdöd och svag. Alternativt bli en katt.

14 September 2009

Sjukdom och religion

Hysterin kring din nya influensan, även kallad svinisen, gjorde att jag idag försökte dölja mina förkylningssymtom på jobbet. Höll låg profil och satt snällt på eftermiddagskonferens utan att gnälla över mitt inre tillstånd. Är verkligen inte beredd på att lämna mina elever därhän och ska på något vis lyckas kurera mig under det kommande dygnet. Mitt jobb ger mig förmånen att kunna arbeta hemma i morgon.

Jag kände redan i morse inför min religionslektion att kroppen var ur funktion. Men tack vare krävande elever kom jag på andra tankar. Precis som de sagt har de rätt bra koll på grunderna i religionerna vi ska fokusera på de kommande två månaderna. Det gör mitt arbete lite roligare men tvingar mig också till kreativa lösningar som jag ännu inte ser framför mig. Just de eleverna blir lätt understimulerade har jag lagt märket till. Och det i sin tur gör mig både inspirerad och nervös.

Jag är i en positiv knipa kan man säga.

12 September 2009

Smart?

Vad är då att vara smart? Jag tror att vi kan ha väldigt olika uppfattning om ordets innebörd. För min egen del handlar det om förmågan att kunna formulera sig väl, se ur olika perspektiv, dra paralleller och göra djupa analyser. Inte om att vara snabbtänkt, bra på huvudräkning och eller kunna stava. Sådant förenklar livet, men det löser inte de stora problemen och det gör dig inte till en god medmänniska.

Det rullar på

Sedan jag började plugga till lärare har jag otaliga gånger fått höra om hur det första året som verksam lärare är. Man gråter, känner att man aldrig kommer att klara av sitt uppdrag och stundvis vill man dö. Det finns alltså ingen anledning att låtsas som om jag inte känner av denna psykiska instabilitet nu när jag påbörjat mitt första år. I veckan kom de första tårarna. Jag satt ensam på arbetsrummet. Efter en dag med möten och tillställningar som gjorde att jag inte hunnit med att planera mina kommande lektioner kändes läget okontrollerbart. Känslan var dock inte helt främmande. Samma har hänt med stora inlämningar i skolan och då brukar jag lösa pressen med att tänka fel

"Fy fan vad dåligt jag ska göra det här nu. Det ska bli så sjukt dåligt att det knappat kan vara sant"

Sedan fortsätter man jobba med dessa låga krav på sig själv.

För övrigt är flera av mina elever jäkligt smarta och det är en som en dröm att få höra deras diskussioner och analyser. Det finns hopp för denna värld.

04 September 2009

Mitt liv

Jag lever i två världar samtidigt och vill att de ska flyta ihop och bli en och samma. Så att jag kan få bli en hel person. Å ena sidan är jag den vuxna förebilden med båda fötterna på jorden, å andra sidan tar det emot att växa upp. Jag vill. Vad? Jag vill någonting som jag inte kan formulera i ord. Men jag vill inte plötsligt vakna upp och behöva fira min trettioårsdag.

För att lätta på den existentiella ångesten går jag ut för att ta mig några glas vin och för att ladda upp lyssnar jag på Robin S om och om.

Show me love - Robin S