Rebellisk

På julafton var det en insändare i Västra Nyland där en man skrev att det sprider sig en oro i gymnasieskolorna i Västnyland. Han kom med några viktiga poänger men jag provocerades en aning av att det mellan raderna framgår att gymnasieelever ska sitta tysta oavsett vad läraren säger. Idén att eleverna ska sitta tysta som ljus och läraren prata ostört är trist i min mening. Insändarskribenten menar att lärarna har blivit som teveapparater i bakgrunden och att eleverna spelar bort lektionerna med bondschack. Igår skrev jag ihop en insändare som jag skickade in precis och nu undrar jag över konsekvenserna. Vi får se.

Härligt med jullov så att man själv hinner vara lite rebell och inte bara tampas med rebeller. För det är ju det som är det svåra när man "undervisar fram" människor som ska tycka och tänka en massa, att man själv får smaka på den medicinen. Men det gör att jobbet inte blir dötrist.

Shine On You Crazy Diamond - Pink Floyd

Syskonbråk

Argh! Blir galet irriterad på att min syster och jag är helt jävla olika när det kommer till mycket. När jag ska fira nyår i Stockholm vill jag gärna veta en och en halv vecka innan om vi ska gå ut och äta, hur många vi ungefär bli och sen vill jag boka bord. Men det här med att organisera och bestämma något i tid är inte min systers grej. När jag ringde runt för att leta upp en restaurang i Stockholm där det ännu finns plats för tio pers att äta kunde jag inte förstå att det fanns människor som inte skulle tycka att det var skönt att någon tog tag i det. När jag ringt fem restauranger som kan anses som värda för nyårsfirande tog jag till plan B och kände mig nöjd när bordet var klappat och klart.

Tur att Karin är med.

När jag väl hade bordet bokat fick syrran ändan ur vagnen och nu ska vi äta på en restaurangkedja som för mig är ett skämt. Men det blir säkert jättebra. Biff och franskiskar.

Det är med den mänskliga faktorn. Ibland vore det skönt om inga människor över huvud taget skulle behöva blandas in. Jag tänker på det här som Fredrik Lindström pratade om i Skavlan för någon vecka sen, att man i Sverige pratar om "den mänskliga faktorn" när man på andra språk kallar det för "the human error".

Ironi.

Hela livet var ett disco - Markus Krunegård

Jul och sommar

Julen har haft sin gilla gång och när jag igår hade meningen att sätta lite fart på den i form av juldagsfest sa kroppen ifrån och jag mådde illa som om jag hade krabbis innan festen ens hade börjat. Trots försökt med vila och uppfriskande dusch gav spykänslan inte vika. Därav blev det en lugn hemmakväll i kökssoffan med min älskade Karin. Vi hann prata om både djupt och ytligt. Vi fick till och med ner ett och annat glas vin. Nu planerar vi att tillbringa sommaren i Paris. Där ska vi dansa runt på gatorna i sköna klänningar berusade av vin och värme. Förhoppningsvis ska jag hitta ett hippiegäng som vill bo tillsammans i min lägenhet under tiden.

La Dolce Vita - Sebastian Tellier

Nyårslöften

2009 har varit ett turbulent år och jag funderar allvarligt på att bestämma mig för några nyårslöften för att på så sätt försöka göra 2010 till ett mindre invecklat år. Nyårslöftena kommer inte att handla om att inte äta godis utan om hur jag ska behandla andra och hur jag vill att de ska behandla mig.

Aldrig ensam - Jonathan Johansson

Som om det vore 1989

Huset jag bor i är byggt 2004 påstår de. Det är svårt att tro med tanke på att min mobil är oanvändbar när jag befinner mig i lägenheten och att internet inte är indraget på ett vettigt sätt än. Det gör mig ganska isolerad från omvärlden. Lite som om det vore 1989 utan att man visste om det på den tiden. Jag lyssnar på radio och kollar upp tunnelbanetider i ett litet häfte med tidtabeller. Det känns nygammalt och faktiskt nyttigt. I stället för att hänga framför datorn hela kvällar sitter jag med näsan i en bok bredvid tända ljus, tittar i taket och filosoferar eller pratar högt med min katt. Det finns mer luft och utrymme i min själ tack vare det.

Men i ärlighetens namn ser jag fram emot åka tillbaka till framtiden nästa år. Lyssna på spotify, hålla kontakt med folk på fejjan, läsa bloggar och kanske blogga mer själv.

Our Last Goodbye - Amanda Jensen

Hej igen

Detta har hänt:

Jag var på ett stormigt hav och kände starkt att jag behövde ta mig ur skeppet. Den andra personen som fanns ombord höll med mig och vi har nu seglat åt olika håll.

Det var så som jag hamnade i en trevligare del av Stockholm än den som kallas Östermalm, där jag har tillbringat större delen av min tid i sex år. Nitton, nästan tjugo, var jag blott när jag hamnade där. Det kändes fasligt skönt och lämpligt att vid tjugosex byta miljö.

Nu är jag på ett nytt skepp och på ett lugnare hav.

Look - Sebastian Tellier

Kakor

Jag börjar känna mig betydligt lättsammare i själen nu. Höstlovet blev ju ingen semester direkt utan mest bara dåliga känslor inför kommande prestationer. Men nu är jag mitt i dem och allting går galant.

Har faktiskt köpt kex och saft till mina elever som ska hålla tal i morgon. Det är nationellt prov och vissa är skitnervösa. Jag kunde knappt visa mig i korridorerna i dag utan att någon av dem tog tag i mig för att reda ut om de möjligtvis kan ha missuppfattat någonting. Jag kom på mig själv med att tänka: "Åh så gulliga dom är. Vill bjuda dem på kakor."

En onykter tillvaro

På P3 Morgonpasset helg har de varje söndag en terapisession med en person som får dela med sig av sina erfarenheter. I dag är det P3-radioprataren Morgan Alling som är där. Han sa precis någonting tänkvärt.

"Man brukar säga att man ska se nyktert på tillvaron, men jag tycker precis tvärtom. Se lite onyktert på den i stället"

Han menar inte att man behöver vara berusad på alkohol, men den där känslan man får efter två öl ska man ta fasta på. Då när allting plötsligt känns möjligt och allting blir lite roligare. Den ska man försöka uppleva i nyktert tillstånd.

Maj partaj

I år blir det ingen hemmafest på min födelsedag, som det brukar bli, utan i stället middag på restaurang. En ny erfarenhet för mig att boka bord för så många på en gång. Skönt att slippa städa och fixa, både före och efter festen.

Nu en långpromenad på Djurgården och sedan ett varmt bad.

Stresshantering

Varannan gång jag kokar pasta har jag spagetti över hela köksgolvet. När jag tar ut paketet från skåpet är öppningen neråt och innan jag fattar vad som händer är halva innehållet på golvet.

Börjar sakta vakna till liv och se världen igen. Vad vore jag utan detta höstlov? Antagligen på andra sidan. Lovet innebär lektionsfria dagar och jag kan läsa elevinlämningar och sätta betyg i lugn och ro. Jag kan jobba hemma i min säng och åka till mitt arbetsbord om jag känner för det. Har tänkt en del över Kafkas karaktär Gregor Samsa som en morgon vaknar och är en insekt. Gud vet vad Kafka faktiskt ville säga, men faktum är att jag har tänkt på stackars Samsa de senaste veckorna. Ni vet, man vaknar och är extremt trött arbetsmyra men i stället för att fundera över det ligger man och tänker på vilka kläder man ska ha på sig på jobbet. Så kan det inte fortgå.

I sådana här lägen gäller det att höra sig för hur andra ser på saken. De som jobbar som lärare och hör att jag just nu genomgår mitt första arbetsår utbrister alltid i formuleringar som: "Åhh ditt första ååår, ja guud så jobbigt det var. Man slet som ett djur det året". Man bränner alltså inte ut sig det femte eller tjugofemte året utan under det första eller andra.

I dag ringde jag min mamma och frågade hur hon fixar eget företag, politikerarbete och allt annat som hon är engagerad i. Hon och Mister har lite liknande filosofi. Det gamla vanliga, att man ska prioritera. Men det som ingår i det är att få koll på vilka krav man kan och ska ställa på sig själv. Fundera över vad som är viktigt och helt enkelt våga vara mindre bra ibland.

Men om man vill vara sjukt bra jämt och ständigt då!?

Hälsan

Två saker som hände under min gymnasietid var:

1. Jag gick upp i vikt så pass mycket att det syntes på min mage.
2. Jag började få fet hy.

Exakt samma saker sker nu när jag börjat jobba på gymnasiet. Vad handlar det om?! Plötsligt dyker en sådan där brontofinne upp och det känns som att jag till utseendet är mer elev än lärare.

Vad gäller magen är det ganska enkelt. Sluta vräka i sig mat snabbt på lunchen, sluta äta lösgodis tre dagar av sju, sluta äta pizza. Och så vidare.

Disträ

Efter oroliga drömmar i natt kom jag ändå med en harmonisk känsla till jobbet. Jag skulle ta en kopp kaffe och luta mig tillbaka vid min dator för att under en timme hinna tänka till. Under den timmen skulle saker falla på plats var det meningen.

När jag sedan sätter min fot i skolhuset och vandrar mellan några olika rum för att plocka med mig viktiga saker på vägen mot mitt skrivbord stöter jag på flera av mina elever. De jag ska ha en timme senare. Nyfiket undrar jag vad de ska ha för lektion innan min. Klockan 8.20 anar jag oråd och 8.23 inser jag att min lektion ju faktiskt börjar 8.30.

Hjälp.

Min röriga hjärna kan bero på att vi igår hade kompetensutveckling. I stället för att hålla lektioner åt vi bullar och drack kaffe i ljushallen där jag vanligtvis inte hänger runt på rasterna. Däremellan skulle vi konkretisera ledmotiv. Men dagen bestod i stället av diskussioner där vi balanserade mellan gnäll och befogad kritik utan att komma till skott. På mitt arbetsrum låg högar med akut jobb som jag inte fick göra. Vi fick trots allt en hel del gjort och visst var det kompetensutvecklande. Fast på ett annat vis än vad schemat för dagen sa.

Arbete och svallvågor

I somras satt jag på balkongen och lyssnade på Nationalteatern och väntade på att limbon jag befann mig i skulle ta slut. Jag ville gå in i nästa fas och kände ett behov av att fylla en funktion. Tillföra världen någonting. Dessutom befann jag mig på ett stormigt hav och ville ro iland och stå på fast mark.

Nu sitter jag här och utvärderar min situation. Kan konstatera att jag slapp bli arbetslös akademiker. I stället drunknar i jobb men har så roligt att jag glömmer bort att jag faktiskt får betalat. Efter sex års studier är man inte van vid att mycket arbete ger pengar och känner sig lite lätt bortskämd när de kommer in på kontot.

Det stormande havet lugnade sig och jag steg i land. Trodde jag. Det kan ha varit så att jag hela tiden suttit kvar i den där båten och helt enkelt inte upptäckt svallvågorna bara.

Don't stop me now - Queen

Antihjälte II

Vi i alliansen talar mycket och gärna om frihet från höga skatter och regleringar, och det ska vi göra. Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer

Även Göran Hägglund har varit i farten idag. Han är upprörd över att vanligt folk, Svenssons, inte får sköta sina privatliv utan att det kommer folk på "höga hästar" och påstår att deras sätt att leva är patriarkalt och förlegat.

Just nu väntar jag på att Jonas Gardell eller Mark Levengood ska ta hand om Hägglund.

En antihjälte

Det har snackats om en Anna Anka det senaste dygnet men jag har inte förrän nu fått den äran att läsa hennes artikel på Newsmill. Herre gud, om du finns ta den kvinnan bort från denna jord. Låt henne åtminstone inte få uttala sig offentligt.

Ändå kan jag inte låta bli att ge henne utrymme. Här följer några citat.

Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.

Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.

En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.

Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland.

"Illegala mexikaner", att hon använder det så där i förbifarten är mycket svart komik, vilket ju varje rad hon skrivit är.

Lyckades inte

Det där att bli frisk och kry inom ett dygn var en omöjlighet. Jag har istället fått inse att jag behöver vila några dagar. Det är dock en pärs att ligga stilla hemma och omöjligt att känna lugn och ro. Inte fysiskt men mentalt. I huvudet finns ett brus av frågor och funderingar. Dessutom sprider avloppet i badrummet en förskräcklig odör i hela lägenheten.

Jag vill bli frisk och sluta vara halvdöd och svag. Alternativt bli en katt.

Sjukdom och religion

Hysterin kring din nya influensan, även kallad svinisen, gjorde att jag idag försökte dölja mina förkylningssymtom på jobbet. Höll låg profil och satt snällt på eftermiddagskonferens utan att gnälla över mitt inre tillstånd. Är verkligen inte beredd på att lämna mina elever därhän och ska på något vis lyckas kurera mig under det kommande dygnet. Mitt jobb ger mig förmånen att kunna arbeta hemma i morgon.

Jag kände redan i morse inför min religionslektion att kroppen var ur funktion. Men tack vare krävande elever kom jag på andra tankar. Precis som de sagt har de rätt bra koll på grunderna i religionerna vi ska fokusera på de kommande två månaderna. Det gör mitt arbete lite roligare men tvingar mig också till kreativa lösningar som jag ännu inte ser framför mig. Just de eleverna blir lätt understimulerade har jag lagt märket till. Och det i sin tur gör mig både inspirerad och nervös.

Jag är i en positiv knipa kan man säga.

Smart?

Vad är då att vara smart? Jag tror att vi kan ha väldigt olika uppfattning om ordets innebörd. För min egen del handlar det om förmågan att kunna formulera sig väl, se ur olika perspektiv, dra paralleller och göra djupa analyser. Inte om att vara snabbtänkt, bra på huvudräkning och eller kunna stava. Sådant förenklar livet, men det löser inte de stora problemen och det gör dig inte till en god medmänniska.

Det rullar på

Sedan jag började plugga till lärare har jag otaliga gånger fått höra om hur det första året som verksam lärare är. Man gråter, känner att man aldrig kommer att klara av sitt uppdrag och stundvis vill man dö. Det finns alltså ingen anledning att låtsas som om jag inte känner av denna psykiska instabilitet nu när jag påbörjat mitt första år. I veckan kom de första tårarna. Jag satt ensam på arbetsrummet. Efter en dag med möten och tillställningar som gjorde att jag inte hunnit med att planera mina kommande lektioner kändes läget okontrollerbart. Känslan var dock inte helt främmande. Samma har hänt med stora inlämningar i skolan och då brukar jag lösa pressen med att tänka fel

"Fy fan vad dåligt jag ska göra det här nu. Det ska bli så sjukt dåligt att det knappat kan vara sant"

Sedan fortsätter man jobba med dessa låga krav på sig själv.

För övrigt är flera av mina elever jäkligt smarta och det är en som en dröm att få höra deras diskussioner och analyser. Det finns hopp för denna värld.

Mitt liv

Jag lever i två världar samtidigt och vill att de ska flyta ihop och bli en och samma. Så att jag kan få bli en hel person. Å ena sidan är jag den vuxna förebilden med båda fötterna på jorden, å andra sidan tar det emot att växa upp. Jag vill. Vad? Jag vill någonting som jag inte kan formulera i ord. Men jag vill inte plötsligt vakna upp och behöva fira min trettioårsdag.

För att lätta på den existentiella ångesten går jag ut för att ta mig några glas vin och för att ladda upp lyssnar jag på Robin S om och om.

Show me love - Robin S

Igår

Mister har under helgen muttrat över mitt nya liv. Tydligen vänder och vrider jag mig en hel del i sängen på nätterna. Och igår vaknade jag klockan 06.50, pigg och redo att möta dagen. I huvudet surrade en skiss över svenska a-kursen och när Mister öppnade sina bruna så var jag snabb på att få in honom på ett samtal om hur bra mitt tema hör ihop med ledmotivet som mitt arbetslag ska jobba efter. Han var inte alls pigg på att prata om det och jag fick kallt inse att det bara var jag som var taggad på den diskussionen så tidigt på lördagsmorgonen. I stället läste jag Anne Brontës Främlingen på Wildfell Hall, vilket som vanligt gjorde mig bitter och argsint. Mr Huntingdon är den största idioten i litteraturhistorien. En egoistisk sexist. När Mister vaknade fyra timmar senare märkte han min humörväxling och konstaterade att jag har dåligt tålamod med män. Helt sant.

Övergången

Det är lördag och jag nördar hemma med mina böcker. På facebook hojtas det om fint väder och att man ska ta vara på solen. Faktiskt så skiter jag i den nu. Jag har lämnat sommaren bakom mig och ser som alltid fram emot höstrusket och mysiga promenader i krispig luft under klarblå himmel.

Övergången från student till lärare har under veckan gått smidigt. Egentligen handlar det om samma saker. Den stora skillnaden är att det nu är på riktigt. Jag planerar hela kurser som ska starta nästa vecka och avslutas om en termin, om två eller om tre. Det känns bra att få ansvara för helheten och inte komma in som en pajas i tre, fyra veckor och leka lärare.

Nästa vecka börjar undervisningen. Mycket, mycket spännande.

I morgon börjar det

I morgon har jag min första riktiga arbetsdag. Ser verkligen fram emot den. Allt börjar i skolans blå hallen, där jag ska presenteras för resten av personalen som består av 120 personer. Lärarna har en hel vecka ihop då vi ska planera och organisera. Bland annat två dygn på en lägerskoleliknande tillställning, vilket inte hör till mina favoritsysselsättningar. "Fri aktivitet" och "tag med badkläder" på schemat är sådant som känns avskräckande i mitt huvud. Men, det blir säkert bra.

Nu tillbringar jag kvällen på balkongen med Mister. Vi tar vara på den sista värmen.

Högkonjunktur i sikte

De senaste månaderna har varit en rejäl finanskris för mig. Bottennoteringar på bankkontot och räkningar som väntar på att bli betalade. Oerhört obehagligt. Nu budgeterar jag för de kommande månaderna och gör en plan för hur jag ska ta mig ur krisen på ett smidigt vis sedan när pengarna börjar rasslar in på mitt konto. Vid höstlovet lär det vara högkonjunktur.

Snart är detta inte längre en fattiglappsblogg.

Fel svarat

På frågan om varför man ska rösta på Folkpartiet om man är gay svarar Nyamko Sambuni följande i senaste QX:

"Därför att liberaler i alla tider har kämpat för individens rätt. Många andra partier tänker kollektivt, medan liberalismen utgår från varje enskild person"

Det är just deras totala fokus på den enskilda individen och ignorans inför strukturella orättvisor som gör deras politiska lösningar problematiska. De borde läsa Charles Wright Mills resonemang om hur samhället bör analyseras både ur ett individuellt och ett strukturellt perspektiv.

Självinsikten

På riktigt går jag nog genom en fas där jag inser att jag ska jobba som lärare. Bli vuxen över en natt. Är inte länge bara Anna. Har Tough Alliance i mina öron och önskar att jag var en enkel fotbollshuligan.

First Class Riot - Tough Alliance

Kolla, kolla

Det blir ingen arbetslös akademiker av mig. I stället ska jag svettas med två svenska B-kurser och en hel del annat ett år framåt på ett gymnasium i Stockholm. Jag kan ta tunnelbanan till jobbet, vara där på sisådär en tjugo minuter. Mitt schema är vettigt och min chef verkar också vara reko. På fredag skriver jag kontrakt och den lönen jag begärde insisterar min blivande chef på att höja. Lite annat än den där sjaskiga friskolan som ska öppna i Nacka som kom med ett löneförlag han påstod att var odiskutabelt. Alla i min närhet sa nej, nej, nej mer än så ska du ha. Lärarförbudet sa samma. Jag ringde upp gubben och sa att hör du du, mer än så är jag värd. Lycka till med din skola, men mig lär du inte se av.

Ni kan kalla mig Magistern.

Kärlek och vinyl

Jag måste vara på otroligt gott humör idag eftersom jag står ut med att lyssna på country. Det är dessutom jag själv som lagt på den skivan. Går igenom mina vinylskivor som jag fått från mormor och morfar. Deras gamla lp-spelare funkar prima. Ikväll har Mister och jag inflyttningsfest med vinyltema. Alla inbjudna har ombetts att ta med en skiva att spela under kvällen. Najs. Mister skrev i inbjudan att skivorna ses som inflyttningspresenter som kommer att "uppskattas på ett lite överdrivet vis". Det kommer de, men modigt att vara så rakt på sak.

Det känns lite löjligt men efter att vi igår monterade upp våra nya bokhyllor med vitrindörrar och blandat ihop alla våra böcker i dem så har vi blivit som nykära.

Caught in a verse - Andre Nickatina & Equipto

Låt dig inte förstummas

Sedan EU-valet i juni har jag grubblat över hur diskussionerna i Finland egentligen går. Jag var självfallet inte nöjd med hur man röstade i Sverige eftersom det jag ville se i parlamentet inte kom dit. Den besvikelsen kom jag dock över fort då jag såg valresultatet i Finland. Sannfinländarna, vars ambition är att sopa finska mattan rent från svenskan och stoppa den redan obefintliga invandringen till Finland, fick fruktansvärt mycket röster. Tio procent av finländarna gav dem sitt förtroende. Deras första kandidat toppar valreslutatlistorna runt om i hela landet. I Nyland finns han på första plats. Vi får kallt inse att vi finlandssvenskar omges av människor som helst ser att vi styr kosan och drar.

Dagen efter valet fick Karin ett långt argt mejl från mig där jag skrev av mig mina ilskor och nästan krävde henne på ett svar om vad fasen som försiggår där på andra sidan Östersjön. Pratar man med varandra där? Vad säger man till varandra? Grubblandet över detta ledde till insikten om att jag själv ofta blir förstummad då någon avslöjar sina fördomsfulla åsikter. Ni vet, invandrare som tar våra skattepengar, som bara kommer hit för ta av våra tillgångar utan att ge någonting tillbaka. Ja, jag blir mållös och backar, tänker att nej den där vill jag helst dra mig undan ifrån. Allt för ofta låter jag mig själv bli alldeles tyst av undran och obehag. Det ska bli ett slut på sådant. Det blev kontentan av grubblerierna.

Nu när jag tillbringat några dagar här i Finland har jag läst insändarna i Husis och en av dem gav mig kanske en förklaring till valresultatet. Päivi Räsänen, riskdagsledamot och ordförande för kristdemokraterna, inleder sin insändare med att citera Hannu Koskinen, ordförande för religionslärarna i Finland, som har sagt att "en gemensam undervisning i religionskunskap för alla elever kan jämföras med språkundervisning där man undervisar barn i alla språk samtidigt". Med det dumma citatet fortsätter Räsänen sedan att hävda att gemensam undervisning är att förstöra religionsundervisningen. Det är hennes poäng. Barn behöver få lära sig om den "egna religionen" och de kristna värdena är "tydligt och klart angivna", skriver hon. Hon för fram en viktig poäng när hon skriver att "värden bara är tomma ord och svåra att omsätta i praktiken om man inte kan precisera vad de betyder" och menar att värden inte bara går att prata om utan att barnen också ska få uppleva att omgivningen genomsyras av dem i praktiken. Men Räsänen trampar så snett att det inte spelar någon roll att hon kommer med en smart tanke. Om den värdegrund som sipprar fram mellan Räsänens rader delas av många här i Finland har valreslutat i juni fått sin förklaring. Vill man inte att skolan ska vara en mötesplats för människor med olika bakgrunder, där möjlighet till samtal mellan elever med olika världsbild kan leda till intresse för hur andra tänker, då vill man knappast heller att någon annan plats i landet ska vara det. Sannfinländarna arbetar utifrån den förlegade idén om att ett land är ett språk och ett folk. Det tycks också Räsänens tycka. När en grupp människor finns på samma ställe ska de dela samma åsikter, samma världsbild och samma trosuppfattning. Helst då den kristna eftersom den står för så tydliga och bra värden.

Det Räsänen och Koskinen menar att förstör undervisningen är det som jag menar att ger den ett lyft. Min uppgift som religionslärare är främst att vara en kompetent samtalsledare som kan väcka lusten hos elever att berätta om sin egen världsbild och vilja att lyssna och ställa frågor om deras kompisars sett att se på världen, samhället, livet och döden. Få dem, och mig själv, att våga inse olikheterna men också förmågan att se likheterna. Mångfalden av bakgrunder, personligheter, intressen och kunskaper lyfter diskussionerna och lärandet. Aldrig skulle jag ställa upp på att hålla undervisningen där eleverna har delats upp i grupper efter deras religiösa tillhörighet.

Både Räsänen och Koskinen måste ha hiskeligt ont i sina vrickade fötter. Hoppas, hoppas att alla inser att de inte är rätt människor på rätt plats och att de väljs bort nästa gång folket har chansen. Gör om, gör rätt.

Det där med jobb

Än så länge är det sommar och semestertider. Jag ser mig själv som en semesterfirare som söker jobb. Nu närmare sig augusti och med det kommer höstterminen emot och meningen är att alla ska vara sysselsatta igen. Problemet är att jag fortfarande inte har en arbetsplats att gå till. Allt som finns är en plan B som går ut på att jag läser en schyst kurs på distans, för att få en anledning att stiga upp på morgonen, hålla kropp och intellektet igång.

Kan inte identifiera mig med att gå under betäckningen arbetslös, men kanske jag om några veckor är en av dessa arbetslösa akademiker.

Småstadsliv

Har precis kommit ur duschen och sitter med handduken runt mig i köket hos mamma och pappa i Ekenäs. Kände mig hemma, precis som jag gör i min lägenhet i Stockholm. Så plötsligt kör en bil upp på infarten, bestämda steg hörs på gruset och en mansröst ropar.

"Jag kommer in och sir lite"
"Hhrm, vad?! Vem?", jag inser att jag är på landet. Dörrarna står på vid gavel på sommaren, ingen plingar på dörren. Alla traskar bara rakt in.

En okänd man som säger sig vara elektriker hade vägarna förbi och vill kolla in ledningarna lite. Mamma och pappa renoverar köket och sladdarna hänger löst. I Ekenäs finns inte samma tradition av att ringa innan man besöker folk.

Ligger du under tåget?

Det har stormat här hemma nu så att jag är riktigt sjösjuk. Men efter regn kommer sol och strålarna börjar nå fram och med den går även dansen bättre. Det är kämpigt att vara två och två i stället för en och en. Jag pratade med min mormor om detta när jag var där senast. Hon berättade om hur hon har smällt i dörrar och varit ilsken, morfar hade undrat varför de behövde bråka på det viset.

"Mina föräldrar bråkade aldrig", sa morfar.
"Nehej, men då var det någon av dem som låg under tåget, det är säkert det", sa mormor.

Så sant som det är sagt. Hos Mister och mig ligger ingen under tåget.

Something special - The Tough Alliance

Snart så

Misters status på facebook under helgen var följande:

Det är lättare att spela schack med döden än att bo tillsammans med Anna, det ska gudarna veta...

Han behövde skriva av sig och det var nästa lite befriande att fler än vi vet om att vi inte kommit in i samma sambotakt än. Men vi hoppas och tror att vi slutar dansa på varandras fötter snart.

Gotta leave my troubles behind - Miss Li

Mormor gråter

När min farmor dog grät farfar så högt och mycket att mitt hjärta brast flera gånger om. Nu är det tolv år senare och det är min mormors tårar jag hör. Jag säger åt henne att hon ska låta gråten komma och att det är klart att ingen kan ersätta morfar. Ingen. Inte pengar, inte annat sällskap. Det kan bara göra allting smidigare, men aldrig läka det öppna sår hon har nu. Det gör tårarna.

De senaste dagarna har jag i njutningens ögonblick fått en stark känsla av att jag sugit åt mig av stunden. Tagit vara på den så att det känts i hela kroppen, in i själen. Sådan var min morfar. Han tog vara på ögonblicken när de kom, levde ut och var fullständigt lycklig. På sin dödsbädd pratade om tillfredsställelsen han kände över sitt liv, sin fru, sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Vackert, bitterljuvt och ödesmättat. I min mobil har jag bilder av honom från i våras där hans ögon utstrålar lycka och tacksamhet. Bara för en och en halv månad sedan uppmuntrade han mig att börja dricka vin fyra på eftermiddagen. Vill du inte ha?, undrade han förvånat.

Du lever bara en gång - Noice

Sambotakten

Jag bjöd hemma hela min släkt för några veckor sedan och hade lite svårt att förstå att Mister kunde tycka att det var pressigt att komma hem mitt i festen och fyrtio ögon som tittar på honom när han kliver in i hallen. Klart att jag förstod att det var jobbig känsla men insåg inte hur jobbig. Nu sitter jag själv här med tolv ögon som han bjudit in. Det är inte i första hand det som är problemet utan kanske mer fotbollen. Hammarby och något annat lag som spelar. Jag bryr mig lite, lite. Ibland går ett sus genom vardagsrummet. En boll på väg mot ett mål, antar jag.

Mister och jag hade en diskussion igår om skillnaden mellan att vara trevlig och schyst. Jag är ofta ganska trevlig men lika ofta helt enkelt bara schyst. Mister menade att han egentligen inte är en trevlig person, men att han hamnat in på en sådan bana i och med olika åtaganden, som att han representerar organisationer som ordförande eller vice sådan.

Mina elever kommer inte jag vara särskilt trevlig emot. Däremot kommer jag att vara mycket schyst och rättvis. Men det blir inget "oj, villlken fiin tröja du har idag" eller "åhh hur mååår du nu då gummannnn".

Just idag är jag stark - Kenta

Joråsåatt

Nej om man skulle ta en cykeltur på Djurgården i sakta mak, med lite radioprat i öronen och sol i ögonen. Min sommarkänsla sammanfattas bra av Nationalteatern.

Ge mig ett liv - Nationalteatern

Blev plötsligt aktiv

Har powerwalkat en timme på Djurgården ikväll. Så jäkla stockholmskt. Känner mig nästan som Ebba von Sydow bara för det. En vän har bor bara några kvarter bort från mig och kanske kan vi få en bra rutin tillsammans och powerwalka ofta.

Nour El Refais sommarprat är riktigt bra. Alla borde lyssna på det. Vi skulle komma väldigt bra överens hon och jag. Jag kände hur bitterfittan i mig vaknade när hon gastade om det där snacket om hur tjejer själva måste ta plats. Precis just sådant prat är uttryck för förtryck.

Dans

Mister gjorde en blandning med 90´s mix till mig för några veckor sedan. Då när fotboll var det enda som gick på teve. I kväll när Agneta och jag ska ut på partaj så spelar jag den och hon är inte lika tänd på den som jag är. Så vi letar låtar på spotify och nu sittdansar vi till Girls just wanna have fun med Cindy Lauper. Och så har vi ju Darins Run away som funkar för mig om vi ska köra hits. Och nu nya Trädgårn vid Skanstull.

Ledig och pank

Vet inte om det är bristen på pengar eller all den tid jag har, men när jag är ledig och pank har jag en vana, eller kanske ovana, att klippa i mitt hår. Toppar det gör jag lite året om. Nu gör jag mer vågade små klipp. Synar håret varje dag och ibland tar jag till saxen. Just nu jobbar jag dag för dag på en sort lugg.

Bröd och böcker

Idag ska jag kränga bröd i en mataffär igen. Sista gången på den här rundan och det är jag glad för. Man står där. Och så står man där. Det är det som händer. Förutom att man upprepar samma meningar om och om. Inte min grej.

Den senaste veckan har jag läst böcker som utspelar sig i Stockholm under tidigt 1900-tal. Nu går jag här på gatorna och föreställer mig att året är 1909. Just nu är det Söderberg Den allvarsamma leken som jag njuter av. Faktiskt njuter.

Balkongprojektet

Det gick bra med blommorna. Igår köpte vi trätrallar till balkongen också så snart är den riktigt pimpad. Mister är helt med på mitt projekt nu. Igår grillade vi och drack vin på balkongen och det kändes som riktiga semestertider. Vi lyssnade på nationalteatern och lyssnade noga på alla texter.

Vilken sekund som helst kommer min kära Karin och hennes Matto att kliva in i vår hall. Det blir en dag i Stockholm och jag laddar med Darins Run away. Helt galet, men den är sjukt bra.

Blommor och fobi

Jag har länge planerat att inhandla mina första utomhusblommor. Sådana där riktiga pensionärsblommor. Så idag när ican här på Gärdet äntligen sålde någonting till ett vettigt pris köpte jag tre olika sorters blommor. Fråga inte mig vad de heter för det varken kan jag eller bryr jag mig om. Nu står de i krukor på balkongen och ser fina ut. Min mister som tycks lida av en form av svennebananfobi kommer kanske att drabbas av ett lättare anfall när han första gången tvingas sitta bredvid dem. Fobin handlar för övrigt om att ångesten börjar krypa i honom när han upplever melodifestivalen, allsång på skansen, bingolotto o.dyl. Kommer bara på teveprogrammen just nu men pensionärsblommor på balkong har jag på känn att också kan framkalla obehagskänslor.

Denna dagen

Nu börjar jag bli den där säcken potatis som jag planerade att bli efter att sista uppsatsen var inlämnad. Tre veckor av sommaren hann gå innan jag fick ro i själen. Döden kom ju och sa hej. Aldrig är det ett populärt möte.

Men nu har alltså ron kommit till mitt liv. I dag klädde jag inte på mig förrän fem på eftermiddagen. Slukade Tusen strålande solar hemma i sängen och lät solen få gassa i fred utomhus. Sedan cyklade jag mellan stadsdelarna i kvällsvärmen. Stockholm och jag är fortfarande kära i varandra. Jag behöver inte åka någonstans. Men i morgon bär det av med min katt till Skultuna. Ska umgås med min fina mormor. Prata och prata och prata. Som vi alltid gör.

Sorg

Skultuna kyrka ligger på den mest fantastiska platsen. Utsikten över de gröna ängarna och skogen som tar vid någonstans långt där borta. Tystnaden och lugnet. Igår var det klarblå himmel och en svag vind som svalkade. Jag hade säkert gråtit lite om jag hade kommit dit bara för att titta på kyrkan och utsikten. Två kilometer bort har min mormor och morfar skådat samma ängar och skogar från sin uteplats sedan många år tillbaka. Nu var vi inte där bara för att. Nu var vi där för att begrava en nära och kär. I bilen på väg till kyrkan kände jag mig stark, tänkte att jag nog gråtit klart. Men när jag klev ur bilen, såg upp mot en himmel som var oskyligt blå och mötte min gråtande mormor gick den starka känslan någon annanstans. Sedan rann tårarna en och en halvtimme framöver. Stora tårar sköljde mitt ansikte och allt jag sa kom som svaga viskningar ur mig.

Fotboll

Det tog ett tag innan jag förstod. Nu står det dock klart att min mister bryr sig mer om fotboll än om svennebanantraditioner. Jag är på flera vis positivt inställd till det. Han är ingen käck traditionsfast kille som socialiserar med grabbarna vid grillen direkt. Det är bra. Problem som uppstår på grund av hans stora fotbollsbehov är däremot att vi ikväll måste vi hitta en film som börjar tio för att fotbollen inte är slut klockan nio då de flesta filmer börjar.

Själv har jag rätt kul för mig själv. Dricker vitt vin och lyssnar på en 90's mix med technolåtar, som mister gjort till mig idag när jag sov av mig baksmällan från gårdagens fest. Antagligen har han fixat mixen för att jag inte ska ifrågasätta hans fotbollsintresse så här på midsommardagskvällen.

Saknad morfar

För två veckor sedan umgicks jag med min morfar som om han alltid skulle finna. Nu är han borta och min käraste mormor bor alldeles ensam. Döden är så mystik. Min hjärna försöker ställa in sig på att han är borta men varje gång jag blundar ser jag en morfar full av liv. Han som vi grillade och drack vin med för två veckor sedan. Han som skrattade och bara måste få uttrycka allt som han kände att vara positivt.

Ett tal

Varken Fredrik eller Mona är särskilt roliga att lyssna på. Deras sätt att svara på den andres kritik är ofta ett "men du då, men du då" som om de vore syskon. Hemma sitter man och förundras över makthavarnas argument och förvånas lite över deras enkelhet. Varför pratas det om att politik är svårt? Jag trodde också på den myten tills jag själv satte mig in i politiken och insåg att allt jag behövde var att läsa innantill, lyssna på debatter och nyheter och ha några att diskutera med. Så har jag kommit fram till var jag står och vad jag tycker.

Och varför pratas det om att politik är tråkigt? Det stämmer inte heller. Jo, långrandiga debatter med pajkastning är det lätt att få nog av. Men inte att fördjupa sig i argumenten och analysera vad som ligger bakom dem. Vilken människosyn som skymtar fram, vilken världsbild som finns mellan raderna. Det är inte tråkigt. Så har jag listat ut var jag står.

Vi fördummar alla och varandra om vi fortsätter spä på idéer om att politik är svårt och tråkigt. Det är näst intill livsfarligt för då går vi kanske och röstar utan att läsa på innan. Och hur röstar vi då? Med känsla istället för intellekt? Mycket tyder på att det är så det har gått till. Det hade aldrig vara så många slipsar i EU-parlamentet om vi hade röstat med huvudet. Då hade fördomar om att slips och kavaj är samma sak som kompetens och kunnande styrt vårt val.

Rösta gärna på en slips men gör först ett tankeexperiment. Gör ditt bästa för att tänka bort slipsen, de grå håren, de 185 centimetrarna och den mörka stämman. Läs hans budskap och argument för vad de faktiskt är. Analysera vad som står står bakom dem.

Fredrik går långt med sin stämma, sin längd, sin slips, sin flint. Vi måste börja tänka bort allt det och i stället lyssna på vad han verkligen säger. Hade han varit där utan sina attribut?

Luktar funky

Jag trodde att jag smörjade in mig med en alldeles ny bodylotion men av lukten att döma måste det varit den äldsta. Det är en vidrig odör omkring mig nu. Spunk. Tyckte att konsistensen var märklig men hann smörja en stund innan lukten kom. Nu har några timmar gått och jag tror att en dusch är på sin plats innan jag går ut bland folk.

Hej

Känner mig mindre som ett paket idag och mer som en människa. Vågar ändå inte ta ut segern i förskott. Ska underhålla mig med lugna sysslor idag som att skriva ett handskrivet brev till min farbror som fyllde femtio igår, läsa vidare i Clezios Skattsökaren och lyssna på radio på balkongen. Och hälsa på katterna igen.

Schyfferts show orkade jag inte ge mer än trettio minuter. Han satt där och tjatade bara ju. Krig och fred däremot var en upplevelse från början till slut.

En knäpp grej som hänt idag är att min katt misstagit min nackkudde med grus i för att vara en kattoalett. Hon har kissat på den flera gånger nu. En oväntad metamorfos.

Trött

Sextiotimmarsveckan som avslutades igår har resulterat i feberkänningar och huvudvärk. Blir så trött. Det är nu jag ska ligga ute i solen och vara avslappnad som en säck potatis. Så blir det alltså inte men svt play ska rädda min kväll har det visat sig. Det andra avsnittet av Tolstojs Krig och fred och Schyfferts försvarstal ligger där och väntar.

Först ska dock katter matas hos bortresta vänner.

Klappat och klart

Uppsatsen är inlämnad och nu sitter jag här med hybris. Har ögnat igenom min text och känner att jag levt upp till mina egna förväntningar. Nu är det bara att plocka ut ett examensbevis och sedan ska jag tvinga en rektor att ge mig ett jobb.

Sällan delar jag ut min bloggadress till folk men idag hände det. Hej Annika. Jag hoppas att du gillar det du ser så att vi kan fortsätta umgås även om jag inte kommer vandra runt i korridorerna på Södertörns högskolas i höst. Lite längre ner finns faktiskt ett blogginlägg där du figurerar.

Jobbig känsla

Det är riktiga monsterdagar just nu. I morgon ska uppsatsen ut på kurswebben för allmän beskådan och igår skickade jag in en nästan färdig version till min handledare. Nu sitter jag och korreläser och ser över de delar som ännu inte är klara. Drabbades precis av en pinsam känsla och rött ansikte när jag upptäckte att jag mitt i metoddelen hade skrivit analen i stället för analys. Huj. Där sitter min handledare nu och undrar vad jag gjort under mitt uppsatsskrivande egentligen. Men nu måste livet gå vidare. Finns inte tid för eftertanke.

Är ganska pigg idag ändå. Var inte klar för dagen förrän 00.15 igår och hade börjat den 8.00 på Södertörn. Tufft. Men vid 20.00 låg jag i ett varmt bad och drack starköl. En kort och effektiv retreat.

Go Schyman

Borde kanske dra ur internetsladden och försöka lura mig själv att nätet ligger nere hela dagen.

Hur som helst. Det var roligt att höra på debatten mellan Gudrun Schyman och representanter från Sverigedemokraterna och Piratpartiet i Agenda igår. Hon sa åtminstone tre saker som fick mig att skratta gott. På ett positivt sätt alltså. Ska ju rösta på henne i juni.

- Vi är ett litet lustigt gäng som sitter här, sa hon inledningsvis.

- Vem har stulit vad från vem?, sa hon för att få sverigedemokraten att förtydliga sitt tal om att de kommer kämpa för att svenskarna ska få tillbaka Sverige.

- Nej, det är inte jag som är programledare, sa hon när hon kom på sig själv med att fråga ut sverigedemokraten.

Men gumman, pengar är väl inte allt här i världen?

För att spinna vidare på jämställdhetsdiskussionen vill jag tipsa om Utbildningsradions program Genusmaskineriet. Kolla till exempel på Värderad lika? . En frustrerande historia.

Vet inte om jag ska vara glad eller inte över att jag valt ett yrksområde där det jobbar betydligt fler kvinnor än män. Å ena sidan innebär det att risken är lägre för att bli utsatt för direkt diskriminering i form av att tjäna mindre än män som utför samma arbetsuppgifter som jag på samma arbetsplats. Å andra sidan har yrket låg status i samhället. Trots att vi har framtidens barn i våra händer tjänar vi mindre än vad de flesta ekonomer och ingenjörer gör.

Billig sojamjölk

I tider då kassan är skral får man sysselsätta sig med att hitta sätt att leva riktigt billigt. Nu dricker jag exempelvis hemlagad sojamjölk i mitt kaffe. Den är gjord på vanligt vatten och sojamjöl och smakar lika oblandad och vattnig som Gogreens gör. Alltså behöver jag inte bemöda mig att bära hem deras mjölk längre eftersom jag gör lika kass själv hemma.

En kvinna, en röst

Tänk dig att du läser rubriken ovan i EU:s valrättsakt.

Både min bror och min mamma har fått röstsedlar från två länder dvs. ett från Sverige och ett från Finland. Vi har undrat hur det kommer sig att det är så dålig koll på vem som har två hemländer. På Ekot idag uppmärksammades missen och en kvinna på valmyndigheten i Sverige konstaterade kallt att detta inte har gått att kontrollera trots att det i EU:s valrättsakt står "en man, en röst".

En man, en röst.

Vi lever uppenbarligen kvar i antikens Grekland i vissa avseenden. Visst, vi får rösta idag men min tro är att den orättvisa maktordningen upprätthålls i språket. För att komma vidare kan vi inte hålla fast vid sådana orättvisa formuleringar.

En person, en röst. Hur svårt kan det vara?

Möjligtvis är hus en god idé

Hittills har jag inte drabbats av "jag vill bo i hus"-manin och trodde inte att den var på kommande heller. Jag började mina levnadsår i lägenhet och flyttade vid fem till egnahemshus, som man säger på finlandssvenska, och även om jag trivts bra med det har mina egna framtidsplaner inte handlat om husdrömmar. Men nu när jag precis fick veta att grannen på andra sidan väggen som jag misstänkte att låg död i badkaret lever så dök huset upp i mina drömmar. Kanske kan trädgården få se ut som en djungel för jag kan åtminstone lyssna på musik hur högt jag vill. Grannen är inte död. Tvärtom är hon en snabb jävel som hinner ringa på dörren innan jag ens själv uppfattade ljudet från stereon. Hon gillar uppenbarligen inte house.

Inget partaj hos mig ikväll

Det är inte läge att bjuda hem folk på fredagspartaj. Igår flyttade jag mina grejer till lägenheten och eftersom vi inte har fått ordning på varken bokhyllor eller förvaring för kläder blir det mycket rörigt. Mitt i allt detta har jag målat mitt skrivbord samt kastat omkring mig böcker som jag använder för uppsatsen. Då och då stannar jag och tar tre djupa andetag för att stabilisera psyket.

Spurten

Jag är nu på slutrakan i mitt uppsatsarbete. Detta är skrämmande på ett sätt som får mig att kippa efter andan men samtidigt mycket, mycket skönt. Eftersom jag alltid gör uppgifter exakt inom den tidsramen jag tilldelats från början blir det alltid så att jag gör lite för lite ända fram till dess att målet syns. Då sätter jag i högsta växeln och det går så fort att jag inte hör vad någon annan säger. När ska jag lära mig att det går att ligga lite före och bli klar innan deadline?! Mister kan sådant och jag följer noggrant med hans arbete för att lyckas lista ut hur det går till.

Utmärkt

Att koka kaffe i samma filter två gånger gick hur bra som helst. Det jag gjorde var alltså att låta sumpen ligga kvar och ösa på med nytt kaffe vid andra kokningen. Succé.

Vad gäller det här med ekonomin kan man säga att den här bloggen aldrig behövt vara ett "jag lever fattigt i en månad"-experiment. Nej, här har studentfattigdomen alltid funnit mellan raderna på riktigt. Dock har jag aldrig spätt på att mitt liv levs med en rätt så tom pengapung. Anledningen till att jag skriver det här är för att en journalist på någon av kvällstidningarna genomförde ett sådant experiment. Hon gick till socialtjänsten och kollade upp hur mycket bidrag hon skulle få därifrån om hon hamnade i ekonomisk knipa. Det låg på sju,åttatusen kronor och på det levde hon i en månad. Självklart har hon fått en massa kritik för att hon låtsas vara fattig i en månad. På vilket sätt gör hon världen bättre? Är det inte bara falskt eftersom hon hela tiden vet att hon om några veckor har sina trettiotusen i månaden igen?

Kritiken är mycket befogad. Men för mig gav faktiskt hennes projekt någonting. I två intervjuer har jag hört henne berätta om de insikter det gett henne och båda gångerna gav det mig tröst. Hon berättade om oron för att tappa vantarna mitt i vinter, man har inte råd att köpa nya hur som helst, om oron för att bli sjuk, man har ju inte råd att gå till doktorn hur som helst, om alla trista lunchlådor, för man har ju inte råd att. Bla bla bla. Så tjatigt men så sant. Det vara bara så skönt att höra någon annan berätta om hur det är att vara pank.

Men! Och nu kommer en välkänd moralkaka. I ett större perspektiv är min fattigdom ett lyxproblem. Jag pluggar billigt, får studiebidrag och har familj och släktingar som stöttat mig ekonomiskt. Om tre veckor har jag en titel och kan börja rädda världen.

Ett experiment

Min misters minimala kaffebryggare fungerar helt okej, men frågan är hur den funkar när man återanvänder filtret från i morse. Flitrena är snart slut och jag som håller på att gå mot en personlig konkurs vill gärna spara in på allt som går.

För övrigt har min katt varit jobbig i natt och jag fick le extra sött åt mister i morse för att han inte ska komma på andra tankar och föreslå att min grejer, som kommer till vår lägenhet först på torsdag, ska stanna där de är idag. Lilla Chill har inte sovit en blund utan i stället klättrat runt på väggarna och hängt i allt som går att hänga i. Jag låg vaken och väntade på att något stort skulle rasa. Som den stora, fina, dyra teven.

Här blir inte mycket gjort

Jag sliter mitt hår och försöker lösa upp knuten i mitt huvud. Egentligen vet jag precis hur jag tänker men när det ska på pränt blir det mest bara märkligt. Samtidigt som jag reder ut begrepp som aktör och individ, kollektiv och grupper borrar min mr i hyllorna. Han har ett projekt på gång och just nu vet ingen riktigt var det kommer att landa. Innan han drog igång med det var han pappa på besök och berättade historier från sina två veckor i Paris. Han ville att vi ska sprida begreppet auktoritär liberalism.

Allt detta ljus

Nu börjar det bli jäkligt ljust på kvällarna och tidigt på morgonen. Eftersom jag har stora problem med att ljusa nätter ser jag inte alls fram emot midsommartiderna då det ju aldrig blir riktigt mörkt. Klockan är nu nio på kvällen men tittar man på himlen kunde det lika gärna varit halv nio på morgonen. Inte okej.

Död granne?

I lördags kom min syster på besök till nya lägenheten vid tolv på natten. Hon var taggad på årets schlagerlåter och letade upp varenda en på youtube så att jag och bror också skulle få ta del av låtarna. Detta var alltså mitt på natten och ljudet var rätt högt, men grannen som verkade så lättstressad förra helgen protesterade inte mot ljudnivån. I stället var det jag som tappade fattning till slut och sa att det var dags att sänka. Schlagerlåtarna började svida i öronen faktiskt. Nu rinner vattnet på ett märkligt vis i lägenheten bredvid vår och jag undrar vad som har hänt där på andra sidan väggen.

Lose Control - Waldo's People

REM-skivan jag köpte på en marknad i Tallin 1998 är åter i min ägo och jag ligger här och upplever gamla minnen. Vädermässigt var nittioåtta en riktig skitsommar. Karin och jag gick omkring i regnet i lilla Ekenäs och höll på att dö av tristess. Maj hade varit så fantastiskt och allt som fanns framför oss var ett sommarlov med sol och bad. Trodde vi. I stället kom ett ruskigt juni och dessutom hade vi fått för oss att spela rumpnissar på sommarteatern där en stor del av ensemblen bestod av dryga personer och mitt teatersinne började sakta att dö. Nej, det var inte en lyckad sommar men Karin och jag hade varandra. I juli när vädret var ganska fint stod jag i ett varmt bageri och svettades men när jag genomlevt det kom min älskade kusin från USA och just därför gör skivan lite ont att lyssna på. För inte visste vi ju då att vi åtta år senare skulle ta det mest hemska farväl.

Vi tillbringade några sommardagar tillsammans en sista gång 2006.


Saknad Cecilia
Det är sommar nu. Ett år har gått igen. På något sätt är sommaren det som delar upp året. Livet är så annorlunda då. En paus från den vanliga vardagen. Det är månader som man får tid att tänka över sitt liv. Trivs jag med det jag gör? Hur kände jag förra året vid den här tiden? Vad har hänt sedan dess? Massor. Slutet av förra sommaren var händelserik och rolig men hela tiden fanns det ett stort allvar under ytan. Jag spenderade mina sista dagar med Cecilia. Efterhand som dagarna gick blev hon sämre. Hon tappade talat och var virrig. Påminde mig om gamlingarna på jobbet. De dementa, men omtänksamma. Det är klichéartat att säga att Cecilia inte hade tid att tänka på sin egen sjukdom eftersom hon hade fullt upp med att bry sig om andra. Men det är faktiskt sant. Det kunde störa mig oerhört mycket att hon var så. Jag ville ju veta hur HON mådde. Hur hon upplevde sin sjukdom. Vad hon tänkte och kände. Hur hon förhöll sig till sin situation. I mejlen undvek hon alltid frågor på det temat. Jag höll på att bli tokig. En dag i augusti satt Cecilia och jag på varsin sängkant och tittade på varandra. Hon hade varit underlig och virrig. Jag mådde så fruktansvärt illa av att se henne så. Hon såg så söt ut när hon satt där. Nyvaken och yr. Hennes virriga sätt gjorde henne söt på något konstigt vis trots att det var just hennes sätt som visade på att det var riktigt dåligt ställt. Beviset på att tumören i hjärnan var på väg att ta över och kanske vinna. Ångestfjärilarna flög runt i min mage och tårarna var inte långt borta. Vi tittade på varandra. Cecilia rykte på axlarna så där som hon brukade göra. Hon var uppsvälld och lite tjock på grund av medicinerna. Jävla mediciner som ändå inte hjälper. Hennes ögon var glansiga men verkade ändå alerta. Hennes ansikte blekt. Jag försökte le. Hade så länge tänkt ställa frågor om hur hon upplevde sin sjukdom. Alla de där frågorna som jag skrivit i mina mejl, men som hon undvikit att svara på. Jag hade tänkt ställa henne mot väggen när vi sågs. Nu jävlar måste hon berätta. Men när tillfället väl komvar jag inte frustrerad och arg längre. Jag visste inte längre vad jag var arg på. Allting gjorde bara ont.Det var inte som på film, att jag såg alla våra lyckliga stunder tillsammans. Nej, vi satt bara där. Tysta. Tittade på varandra. Jag tänkte. Det hade ju funnit så mycket som jag ville säga men nu blev känslorna så starka. Minns inte vad som hände mer än att vi tittade på varandra. Att jag kände mig tom. Kände mig sjuk. Yr och virrig.

Fall On Me - REM

Det är fredag eftermiddag

Här på Södertörns högskolas bibliotek sitter jag och kämpar mot frestelsen att släppa uppsatsen och låta helgen börja. Men lika fort som det blev fredag kommer det att bli måndag. Och så kommer det att fortsätta till den 29 maj då det är inlämningsdag. Så jag trampar vidare. Bredvid mig har jag en fin skolkompis i samma sits och jag tänker att när hon får gå, då får också jag gå.

Försöker klargöra finlandssvenskarnas roll i Finland under den ryska tiden. Min uppsats går ut på att se individen, min morfars mor, och de omgivande strukturerna. Ungefär så skulle man kunna säga. Min mister kan kortfattat förklara detta bättre, vilket oroar mig lite med tanke på att det är min uppsats. Än så länge behöver jag en herrans massa meningar innan jag lyckats förklara uppsatsens syfte, metod och teori.

För övrigt så är det ju så att även de vänner jag inte delgett nyheten om mitt samboskap självfallet är bjudna att vara med och stressa upp min granne. I know you can do it.

Jag är trött nu.

Aggressioner

För vissa är det puckon i trafiken och folk som tränger in sig i köer som får hjärnan att koppla på aggressiviteten. För mig är det försäljare som ringer eller försöker få mig att skriva på avtal på gatan som gör mig förbannad. Förutom tvättstugan då. För där kan jag bli en sur jävel när folk har mage att plocka ut ens blöta tvätt från tumlaren trots att det är torktid kvar eller när de lagt in sin egen tvätt när ens pass börjar. Då är det ord som idiot, helvete, skit och fan som finns i min vokabulär och jag vet inte längre vad kompromisser och konstruktiva lösningar är. Så när jag denna morgon råkar ut för en störig tvättstugeincident slog den där arga sidan till och jag gjorde mycket lite för att försöka vara en schyst typ. Träffade dock aldrig den skyldiga efter som den personen, när jag kom ner andra gången, klokt nog hann ut med sina kläder från mina maskiner och hade vett nog att inte torka dem i tvättstugan

Kom på en annan sak jag heller inte har tålamod med. När nya grannar, som man först tror vill vara trevliga, kommer fram och hälsar när man flyttar in och sedan visar sig skita i vad man heter och i stället påpekar hur viktigt det är att det inte blir livliga fester eftersom det är så lyhört och hon har det så jobbigt på grund av det. Fasen vilken inflyttningsfest det ska bli.

Trög som få

I mitt uppsatsarbete pendlar jag mellan att känna mig smart och trög. Just nu är jag i den tröga fasen.

Rumba

Helgens flyttrumba har resulterat i träningsvärk och matthet så när jag nu ska återgå till mitt uppsatsarbete tar det emot. På något sätt ska jag ta mig till universitetsbiblioteket efter lunch för att där hämta upp en bok som verkar oerhört intressant för min uppsats. Jag har letat efter den länge och plötsligt dök den upp. Märkligt att vissa böcker finns på sökord som inte känns logiska. Eller kanske det är jag som är ologisk.

Igår blev det flyttöl på balkongen och i euforin blev både jag och mr lite småberusade. Vi satt där bland trätopparna och tittade på funkishusen.

Sambooo

Av facebook att döma har folk festat järnet under valborshelgen. En del tycks till och med fått minnesluckor. Oerhört skönt att mitt drickande inte resulterade i sådant. Har tvärtom varit en lugn helg med grill, sol, sällskap och vin. Därför känns det riktigt bra att sitta hemma själv ikväll och eftersom det inte kommer någonting av värde på teve blir det Wollter på P4 som får underhålla mig fram till midnatt i stället. Han tillsammans med min spikmatta och min katt.

Den här dagen har jag skurat mr:s badrum, dörrar, dörrkarmar, möbler och till sist fönster. Sju timmar höll vi på med en paus på ungefär en timme då vi njöt av tapas. Min mr ska i morgon lämna Kungsholmen för att våga sig in i ett samboliv med mig. Modigt, modigt. Nu finns det alltså all anledning att följa den här bloggen. Men en sak är säker, jag har en bra känsla för det här och ser fram emot alla romantiska sommarkvällar på balkongen.

För övrigt är jag spänd på att se hur länge det tar innan svininfluensan är bortglömd och media gått vidare till nästa sensation. För det här är ju en deja vu. 2003 satt jag med tjugotre andra på ett plan för 300 personer till New York. Då var det Sars som skulle döda oss. Men jag fick inte sars på den resan utan hade mer plats en någonsin och flygvärdinnor som hade tid att behandla mig som om jag vore kronprinsessan. Men vem vet, kanske detta är gången då det går illa.

Fri

Härligt med Valborg. Jag känner mig lite skönt befriad och funderar på att dricka vidare på vinboxen idag. Ska spara lite på det än och i stället ta en bok och en av Combos solstolar med mig ut på gården. Snart lämnar jag förresten den här delen av staden, för andra gången i mitt liv, för att återigen samla mina saker i en brödbil och ta dem tillbaka till Gärdet. Det knäppa är att jag inte lyckas ta mig från Östermalm trots att jag mer än gärna skulle bo i en stadsdel där mina favoritställen finns. Men ett förstahandskontrakt på Gärdet är det inte okej att gnälla över. Det är bara, bara, bara bra.

Hiskeligt

Det är så varmt i läsesalen på KB att jag inte vet hur jag ska överleva här inne. Luften står still och med den min tankeverksamhet.Gender and vocation är hur som helst intressant läsning och jag lär mig massor om kvinnors frihetskamp i Finland under sekelskiftet vid 1900. Särskilt intressant är att kristen tro och bibliska texter har använts som argument för kvinnors rätt till politisk delaktighet. Både kristen mission och kristna rörelsers verksamhet för fattiga har också varit en viktig del i omtolkningen av genusnormer. Verksamheterna satte kvinnor i arbete utanför hemmen. Men en grundtanke som kvinnokämparna hade var att det låg i kvinnans natur att vara en omhändertagande moder. Det tummade man inte på. Man var inte så queer med andra ord.

Jag skriver uppsats igen

Det är en aningen ambivalent inställning jag har till mitt uppsatsskrivande. På ett sätt vore det skönt att gå på en vanlig kurs där andra människor sysslar med exakt samma sak som jag själv gör. Genomlida sega seminarium där kurslitteraturen ska diskuteras och sen skriva sin hemtentamen. På ett annat sätt är jag galet lättad över att äntligen slippa allt det där och tänka på att det nästa gång förhoppningsvis är jag själv som ska hålla i trådarna. Vara lärare. För att komma dit behöver jag knåpa ihop den här uppsatsen och är fortfarande oklar över hur den där analysen egentligen bör skrivas. Har gett mig in på en ganska ovanlig metod inom akademin och fattar knappt själv hur jag ska gå till väga för att det ska bli så där bra som jag vill. Som tur är så har jag min mr som är så sjukt smart. Varje klurig fråga som jag ställer till honom har han ett jäkligt enkelt svar på.

För övrigt så är det Vappen (Valborg för svenskarna) idag och då tänker jag alltid på hur den här dagen kändes i högstadiet. Det var typ den bästa dagen på året.

Söka jobb

Alla dessa söka jobb-sidor. Jag får krupp. Att söka jobb tar en massa onödig tid, som jag inte har, för att man ska klippa och klistra in sina jobb, sina meriter, sina kurser på varenda bemanningsföretags hemsida.

Kort sagt. Den här jobbsökarsituationen är lite jobbig.

Måndag igen

För en gång skull har helgen inte känts kort. Det har varit lugnt, skönt, festligt och roligt. Vi firade min brors arton år och han fick utföra diverse uppdrag. En del var lite pinsamma, som att stå i buskarna och dricka öl själv.

Nu har Knattetimmen börjat på P4 Radio Stockholm och jag ska INTE lyssna på ett helt sådant program igen. Fattar inte att jag så lätt fastar i det.

Skoskav

Farsartat på libanesisk restaurang

Vi firade min brors artonårsdag på restaurang Hoummus på Döbelnsgatan igår. Vid första anblicken av restaurangen fick jag en ambivalent känsla. Det var mysigt och det doftade gott men servitören däremot gav mig underliga vibbar. Ganska snabbt förvandlades vibbarna till mer rak kommunikation. När vi sa att vi kommer att bli sju personer svarade han stramt att han bara kunde räkna till fem. Kanske skulle man kunna kalla honom prettoservitör, som håller hårt på restaurangreglerna. Vilka de nu är?! Men det märktes att det fanns ett normerande mönster att förhålla sig till. Detta har jag känt av förut och det kan det tas sig i uttryck genom att exempelvis pengar inte får vara ett problem, man ska agera som om man hade råd att äta vad som helst på listan och inte behöva fråga om priser. Alla vet att pengar inte växer på träd men vi ska ändå låtsas om som att de gjorde det. Det handlar också om att göra saker och ting i rätt ordning. Notan beställs in vid ett visst tillfälle och i samband med det finns det frågor och kommentarer som inte passar sig. Egentligen fattar jag inte riktigt exakt vilka reglerna är men servitören igår visade sig bära på ett enormt behov av att ge "svar på tal" på ett sätt så att man förstod att okej nu gjorde vi någonting som inte fungerar enligt hans mönster.

En liten incident som ägde rum när vi kom till restaurangen kan möjligtvis påverkat kyparens humör under middagen. När jag skulle hjälpa min mormor, som har en kraftig synnedsättning, nedför en trappan ville hon ha någonstans att tag med vänsterhanden. Just då förvånades jag över att han stod med rumpan i vädret på ett intressant (läs: gayigt) vis när vi skulle passera men hann inte inse vad som höll på att hända. Hans rumpa fanns på lämpligt avstånd från min mormor som förstås prickade in den innan hon tog ett första steg nedför trappan. Med ett rejält handtag fick hon alltså hjälp av hans rumpa och det var kanske inte välkommet från hans sida.

Physical - Alcazar

Torpare, bönder och stadsbor

Jag läser i En torparflicka berättar där några kåserier av snappertunabon Maria Bäcklund (1917-1993) finns samlade. Den boken var ett av mina fynd som kom fram under mitt researcharbete i södra Finland veckan innan påsk. Vilken kvinna. Hon är kritisk men vid god vigör och på gott humör. Rolig är hon också. Ogenerat skriver hon att hon "gick sängvägen s.a.s" och jag kan knappast ens tror att hon faktiskt skriver det.

Och vet ni jag hittar min mammas farmor i Bäcklunds bok. Det kan bara vara den Ines, som jag just nu jobbar med att måla upp en bild av, som det står om när Bäcklund skriver:

Det berättades i min barndom om ett butiksbiträde - ett butiksbiträde var på den tiden minsann ingen vanlig piga - som blev gift med en bonde, men hon vägrade att lära sig mjölka korna, gjorde hon det fick hon sköta kor i alla sina dagar resonerade hon.

Ines var stadsbo och ville inte bli gift med en bonde för att stanna på landet för resten av sitt liv. Att hon ändå hamnade på landet som sextonåring berodde på att det var där hon fick jobb men när hon märkte att en viss Verner höll på att locka in henne på andra banor packade hon väskan och åkte tillbaka till stan. Men envise Verner han gav inte upp. Han skrev kärleksbrev och lockade med dikter.

Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt sinn',
om natten, då jag sover, är du uti min dröm.
Om morgonen, då jag vaknar, vem saknar jag väl då?
Jag saknar lilla vännen, som är långt, långt härifrån.

Ines öde beseglades, berättas det, en sommarnatt i Hangö 1913 och ett halvår senare stod hon gravid på Verners köksgolv och bytte ringar. Sedan fortsatte hon sitt jobb på bybutiken och fick göra det hon tyckte om. Syssla med siffror och sköta affären. Men korna dem vägrade hon att mjölka, så mycket av stadsbo ville hon ändå fortsätta vara och inte är väl hennes resonemang så underligt. Det visar på en styrka tycker jag, för jag tror mycket väl att förstod att ett sådant beslut inte var välkommet på landet.

Det hårda livet

Så, så här ser den ut. Hjälmen som gav upphov till en liten diskussion om livets oförutsägbarhet.

Ni ser min allvarsamma min. Den uttrycker livets hårda sida. Ovanför skådar ni min kära cykel som tjejen på cykelspecialisten påstod att möjligtvis är för sliten för att reparatörerna ska vilja fixa den. Knappast. Den glänser ju för fasen.

Smaken luktar som baken

Jag var inte på mitt bästa humör igår. Kände mig seg i hjärnan och i kroppen. Trots framgångar med uppsatsen så var det som att min själ vårdarrade lite så där igen. Det är då som min mr sätter sin bästa sida till och föreslår att vi ska kramas, promenera, hålla varandra i händer och le åt varandra. Och inte är det ju svårt när han då säger som saker som att "smaken luktar som baken".Ganska äckligt men just då blev det roligt.

Andra saker som alltid förhöjer känslan en grå vardag är när min katt sover med ena frambenet över ögonen. Som för att slippa ljuset. Vi är faktiskt lika hon och jag.

Sköndag?

Folköl, Orangino och en tapasliknanade middag blev en riktigt bra lördagskväll. När man inte vill äta riktig mat fungerar alltid småplock. Räkor, surimis, champinjoner stekta i smör med vitlök, vårrullar, bönröra och resterna från påskens lammkött blev en mix i min smak. Folkölen smakade riktigt gott och skulle inte heller ge mig en bakissöndag men trots det vaknade jag idag med en huvudvärk som jag inte önskar någon annan. Det är då den finska Finrexinen som jag har för vana att ha i mitt medicinskåp kommer till använding. Ett pulver som blandas i hett vatten. Huvudvärksmedicin, c-vitamin och koffein. Apoteket är en av mina favoritbutiker men så länge superpulvret saknas i deras hyllor kommer de aldig att få fem getingar.

Orangino spelade jag med min combo och min bror. Vi kom inte ihop oss utan fick väl i stället ett och annat bekräftat både om oss själva och om varandra. Kanske jag och min Mr snart ska våga oss på spelet igen. Senast blev det kris.

Citrusfinrexinet smakade toppen idag med men fick en liten kräkreflex när jag vid sista klunken såg att något inte riktigt gott bort vid senaste diskning.

The worrying kind - Maia Hirasawa

En lördag som denna

Tror att jag börjar vänja mig vid den ljusare tiden nu. Själen darrar mindre och jag projicerar inte mina vårdeppiga känslor på andra som är på bra humör. Har inte direkt varit deppig, men darrig. Nu när det är över vore det kul med en vårfest så här på lördagen. Jag var på god väg att styra upp en själv men eftersom Sverige har en knapphändig alkoholförsäljning och det inte finns annat än folköl att tillgå när man missat systemet blev jag lite sur. En halv flaska finsk, torr äppelcider och en flaska glögg är allt som finns i mitt barskåp. Lyckligtvis har min bror kommit på att steka pannkakor hemma hos mig och på så vis sköts min rastlöshet upp lite. Får se vad som händer sedan. Har en hel portfölj med gamla brev från första hälften av 1900-talet att fördjupa mig i om jag vill det men jag hade tänkt ta paus från det nörderiet nu.

Snajsigt

Go Salem, go Salem.

Upplyftande är ordet. Den där musikaliska killen gav mig en kittlande upplevelse. Han experimenterar med toner och tar ut svängen på ett sätt som är igenkännanden men ändå nytt för mina öron. En stor favorit är sången om teven.

Tick tick tick

Klockan tickar sig närmare och närmare det magiska klockslaget 10.00. Klockan tio går min gräns för när den långa frukosten måste ta slut och uppsatsarbetet ska ta vid. Uahhsch. Fem minuter kvar nu och jag vill inte riktigt lämna min marmelad. Det handlar inte om att det inte är kul att skriva uppsats, det tycker jag faktiskt, men det är lite ensamt. Dagen räddas dock av att jag ikväll ska se Salem al Fakir på Cirkus med Agneta.

Salem - Astronaut

Nu slåss vi om jobben

Jag gick vidare i ansökningsprocessen och har idag varit på en andra intervju. Trots chocken över att intervjun skulle gå helt på engelska och att skolan fortfarande är långt ifrån min egen vision om hur en skola ska vara så kände jag mig jäkligt nöjd när jag tog avsked av studierektorn. Jag hann ha gott självförtroende i typ två sekunder för att sedan få syn på ett bekant ansikte. Självklart kände jag den som stod näst på tur. Där satt min killes barndomskompis och nu vill han döda mig.

Gud tråkar ut mig lite

Hur mycket jag än tycker om att grotta i religionsvetenskap känns det trist att sitta på sin egen kammare och läsa Bibeln just nu. Paulus och Gud är det sällskap jag har denna tisdag.

För att bevara min kultur och höja sinnestämningen äter jag memma.

Cykelhjälm

Har länge spanat in cyklister med förvånansvärt snygga hjälmar och tänkte att jag också ska ta och fixa en liknande hjälm. Så igår inledde jag min cykeltur med åka till en cykelspecialist för att prova ut en. Men inte helt oväntat såg mitt huvud inte alls lika häftig ut i sådana där hjälmar, vilket till och med butiksbiträdet erkände trots att han först påstod att han inte skulle fungera som smakråd. Cykling i stan hör till det mer njutningsfulla jag vet, men eftersom det varje år dör åtminstone en handfull cyklister i Stockholm är det värt att ändå bära hjälm. Det känns så onödigt att dö. Därav har jag nu ett huvudskydd som ingen kan påstå att är snyggt, men utan stora känslor ska den nu bäras. Det finns ingen poäng med att varken jag själv eller någon annan funderar över det.

Dumma människor

Just nu är det idioternas stund på P1. Det ringer många smarta till Ring P1 men så finns det ett gäng rent ut sagt störda. Som han som nu säger att kvinnor uppenbarligen inte kan leda. Det står ju i Bibeln säger han och så har vi sett en massa exempel. Så är det bara. Najs.

Täppas är en bra typ.

Våren har börjat

Även jag ska uppmärksamma våren. Den är här nu. Himlen är klarblå, det blåser varmare vindar, vi dricker och äter utomhus. Jag njuter och njuter. Men ett problem har jag. Jag är ett höstbarn och när sommaren är slut är jag faktiskt som allra gladast. Ännu en härlig sommar att minnas och när hösten då kommer trampar vi lite lugnare och sänker pulsen. Just nu, på våren, gör vi däremot precis tvärtom. Allting börjar rulla i en hiskelig fart. Själv tappar jag andan och vill ställa mig på en bänk i parken och skrika.

- Ta det lugnt för fan! Det är vår men ta det ändå snälla bara lugnt.

Jag älskar vår. Jag älskar sommar. Men min själ darrar alltid lite så här inledningsvis.

Holiday - The Tough Alliance

Just nu vårdas friska män hemma

Ibland, lite för ofta, är jag en aningen orolig person som vill ha framförhållning. Redan för två månader sedan grubblade jag över EU-valet och hur jag ska rösta i det. Det löste sig när jag insåg att Gudrun Schyman är taggad på att ta klivet in bland gubbarna. Idag skriver hon om vård av frisk man i hemmet.

Arbetssökande

Jag har varit på min första riktiga arbetsintervju och gjort ett bra intryck. Men hur stor roll det spelar vet jag inte. Hur många som helst verkar ha sökt samma jobb och många av dem var från Lund och alla möjliga andra ställen. Det var lyckligtvis inte kärlek vid första ögonkastet från min sida. Jag har åtminstone fått betyget godkänt på mitt cv och personliga brev. Alltid något.

Innan arbetslivet gör intåg i mitt liv ska jag dock njuta av mitt flexibla och fria studentliv. Ströläsa, surfa, dricka kaffe och äta smörgås med marmelad.

Ett slags arbetsdag

Idag samlade jag modet att bege mig till min gamla gymnasieskola här i stan. Vad jag vet har jag inte någonting otalt med lärarna där, högstadieskolan klampar jag däremot inte in på hur som helst, och inte verkade det så heller. Träffade min modersmålslärare (svensklärare för svenskar) och han var sig lik. På tavlan hade han med sina snirkliga bokstäver skrivit upp viktiga finlandssvenska författare som Jansson, Runeberg och Tavaststjerna. Jag kände igen mig. Vi pratade om skolan i Sverige och Finland och konstaterade att det ser rätt olika ut. I Sverige diskuterar vi mer och har mentorer och utvecklingssamtal. Vi lade inga tunga värderingar utan konstaterade mest bara fakta. Skönt tycker jag, att slippa svartvita samtal om vilken skola som är bäst.

Sedan hittade jag en annan av mina gamla lärare, i religion och psykologi. Utanför hennes klassrum fanns tidingsurklipp om genus och sexualitet. Vi pratade om hur läget är idag för kvinnor och vad vi tycker att är intressant att fundera över på det området.

Så jag träffade alltså de två personerna som undervisat mig i de ämnen som jag själv snart ska undervisa i. Rätt kul.

Förmiddagen tillbringade jag nere i ett arkiv bland dammiga dokument från 1918. Men någon stor materialsamling har jag inte kommit över än. Till arkivet gick jag mest för att jag tänkte att det hör till att man hänger nere i arkiv när man ska skriva uppsats. Kvinnors brev och dagböcker finns på annat håll. Men var?!

Har i alla fall kommit över en bok som jag ska plocka fram när jag är tillbaka i Stockholm igen. Gender and Vocation: Women, Religion and Social Change in the Nordic Countries, 1830-1940

Summer rain - Anna Ternheim

Min tjugofemårsfest var kul

Det var ju rätt länge sedan nu som jag firade mina tjugofem år, men det tog några månader innan jag vågade se på bilderna. Dagen efter festen fick jag höra att jag hade spelat så hög musik ute i hallen att ingen hade hört vad den andra sa inne i köket. Därav så få folk ute i hallen antar jag.

Min professionella vän

Det är kanske inte så man gör mot sin bästa vän men igår skrattade jag näst intill ihjäl mig för att min vän Karin berättade att ett test på facebook utnämnde henne till en professionellt arbetslös person som inte skulle väja för att supa upp sina sista slantar. Hon lät inte alls särskilt imponerad av resultatet, men själv såg jag ingenting bakom alla tårar som rann för att jag skrattade. I själva verket är Karin den mest aktiva människa jag känner just nu. Hon jobbar heltid som barnprogramsredaktör, håller i en kulturscen med sina vänner och pluggar pedagogik med misärlärare. Dessutom är hon den som snabbt inser när rättvisan inte räcker till. Hon är alltså långt ifrån de där som kurar hemma med sina böcker och mest bara gnäller om allt som är fel. Ändå får hon detta dåliga reslutat. Själv har jag svartvitt valt bort allt vad test och spel heter på facebook, men nu ska jag göra ett undantag. Mest för att jag skrattade så mycket igår.

Var är kvinnorna?

Håller på att engagera en hel stad i min research för uppsatsen jag ska skriva. Uppenbarligen är den del av historien jag är intresserad av inte skriven. Jag har fått se ett praktexempel på androcentrism. Av män, om män, för män. Kvinnor som tagit plats dyker upp som undantag här och var.

Snöö

Blir alltid lika chockad när jag loggar in på facebook och allting står på finska. Mitä mietit? Vad tänker du på, typ. Eller kanske gör. Min finska är så däär.

Men nu är jag i alla fall framme och fortfarande förbryllad över den skeva prissättningen. Betalade trettio kronor för en båtresa över Östersjön i en fyrabäddshytt som jag var helt själv i. Sen betalade jag 20,40 euro för en sketen tågbiljett. I min värld är diskussionen om tågets galna biljettpriser uttjatad, som så många andra konstaterande om orättvisor och andra felaktigheter, och ändå rullar allt på i samma takter.

Åter till ytligheter. Det är sjukt kallt i Finland jämfört med våren i Stockholm som igår bjöd på omkring 13 grader. Mina nya rosa tygskor är inte till sin fördel här i Mumindalen. Snön ligger fortfarande vit på taken här.

Snö - Laleh

Aprilskämtet

Jag hoppas innerligt att DN:s aprilskämt är det om att SL ska införa VIP-vagnar. Det måste ju vara så.

Uusch

Det är för tidigt på morgonen för att jag ska orka med en dator som inte sparar ens ändringar i Word. Ska gå på ett seminarium idag som jag inte har särskilt stor lust för och det blir inte bättre av att det jag skrivit till det har lagts ut i ofärdig form på kurswebben utan att jag ens själv vetat om det. Solen skiner. Nästan i alla fall.

Får jag låna en miljon av dig?

Årets första lunch utomhus åt jag idag på en bänk i Tanto. Det var blåsigt och mina spenatblad flög från gaffeln. Men det var varmt i solen och roligt att tänka på den utspårade skolavslutningsfesten som ägde rum där förra året i juni. Än är det ett tag kvar innan det är dags för någont liknande i den parken igen och bara några slitna gubbar med billig öl höll igång festen där idag. De fick mig att tänka på dokumentärtrilogin om Kenta och Stoffe från 1968. Eller egentligen mest den andra delen från 1978. Hela deras gäng är så trasigt då att jag får ont i själen när jag tänker på det. Den som inte sett trilogin ska inte vänta länge på att se den. Otroligt nära skildring av goda människor som vill rätt men inte förmår att nå dit, om heroinmissbruk på smutsiga stockholmstoaletter, om prostitution på Malmskillnadsgatan.

För övrigt ser mitt hår ut som Kentas varje morgon när jag vaknar.

Var är alla polarna - Kenta och Eva Blondin

Gott och ont

Nu har jag en jobbsökarpärm och en viktigpärm. Ordning och reda ska det bli och jag är på god väg att lyckas. I min jobbsökarpärm ska alla jobb jag söker skrivas upp. Där ska också mina arbetsintyg, betyg och dylikt finnas. Så nu är det dags att börja samla ihop alla dessa papper.

Jag har förresten en stark tro på att det finns någon typ av byråkratirymd eller kanske mer ett svart hål där till exempel folk som tar förödande beslut för enskilda individer hamnar när man behöver dem. Där finns också alternativa och kreativa lösningar så att problemlösningen ska bli så krånglig som möjlig i byråkratiknipor.

På gott humör blir man av Magnus Uggla i Filmen G.

Färdig

Det är inte alls min stil att sitta hemma med en färdigskriven skoluppgift mer än tolv timmar innan den ska in. Men min taktik fungerade galant och nu har jag rott i land min sista 7,5-poängare på lärarutbildningen. Den som undrar något om religion, genus och makt kan fråga mig. Om jag inte vet svaret vet jag antagligen om det finns något svar och var det i så fall går att hitta.

Rajrajjrajjdajrajjraaaa

Sämst

Just inkommen till skolans bibliotek. Dagens uppdrag är att skriva det mest osammanhängande pm:et man kan tänka sig. Argumentationen ska suga och syftet ska vara något oklart. Efter att jag tänkte så igår tog det inte länge innan jag somnade in. Skönt att sänka ribban lite. Nu ska det svamlas.

Kvinnor har förtur idag

Bitterfittan är riktigt rolig.

- I don't help men. Sorry.

En tung måndag

Det är ett stort mysterium att jag under fem års tid orkade ha krabbis minst en gång i veckan. Igår var en sådan dag då jag inte vara kapabel att stiga upp förrän halv ett på dagen och resten av dygnet led jag av yrsel och hjärtklappning titt som tätt. Otroligt nog höll jag mig vaken ända fram till att säsongens sista Beck var över. Antagligen berodde det på att söndagen började med att min omtänksamma kille promenerade till affären för att köpa cola och sedan lagade smörgåsar som han serverade på sängen där jag låg.

Nu år det måndag och jag ska i postkrabbis fortsätta på mitt PM om religion och genusanalys. Tungt.

It´s only you (part II) - Salem al Fakir

Våra finska pengar

För två år sedan började jag lite försiktigt att läsa dagstidningarnas ekonomisidor. Nyfikenhet och viljan att vara lite allmänbildad även på det området fick mig att komma på en sådan idé. Så nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och DN:s papperstidning, som de bjuder mig på i några veckor, och idag fanns det en riktigt intressant ekonominyhet. De svenska pengarna är egentligen finska och den nya enkronan kommer att få ett motiv som kan tyckas mycket märkligt om man inte vet att våra pengar är från Finland. Eftersom hela mina släkt har sina rötter Finland så är det här ingen dum grej för mig. Och kanske kan denna finska sisu göra att de i Finland som lider av lillebrorskomplexet kan komma över det så småning om. Det är så tröttsamt att lyssna på dem.

Finlandia - Sibelius

Sant och osant

Det är skrämmande och intressant på samma gång att vi hör och ser samma saker men sedan gör så vitt skilda analyser av det. Men det är ju det där med sanningarna och perspektiven. De ser olika ut. Det röda laget säger en sak och det blå laget säger en annan sak. Jag hör att det röda laget vinner, men så har en massa andra kommit fram till att det är precis tvärtom.

Igår pratade jag med ung kvinna som har en dotter. I det sammanhang hon lever får hon ofta frågan om inte är besviken och snart vill skaffa ett barn till eftersom hon första gången fick en flicka. Pojkar är ju så mycket bättre, så mycket mer värda. De behövs lite mer än vi andra.Vad är det för jäkla sanning att leva efter?! Jag önskar att alla lite insiktsfullt funderade över vad som är sanningar och vad som är föreställningar och rena illusioner.

Pappershavet

Fy fasen alla viktiga papper gör mig så nervös. Förut förstod jag inte ens vilka papper som var viktiga. Numera känner jag en svag, svag känsla av viktighet när de hamnar i mina händer. Sitter här och hoppas på att jag snart mognar och stensäkert vet vad olika papper exakt är till för och hur jag förvarar dem på bästa sätt. Nu sitter jag här och ska samla några av dem. Det hade det varit skönt om den där viktigpärmen som jag köpte för ett år sedan hade varit fylld, men i stället står den tom och pappren finns utspridda över hela mitt hem. Ångest.

Några knapptryckningar senare

Vips. Hundraåttiofem inlägg är inte längre till allmänhetens förfogande. Jag känner mig lite lättad och nyinflyttad.

Ombyggnation

Bloggen är under rekonstruktion. Som ni ser är layouten en annan och mer förändringar är på kommande. Den illasittande tröjan ska bytas ut och med enkla små knep bli som ny igen. Vissa delar av Bloggers teknik är dock inte helt enkla och det finns en risk att en simpel knapptryckning raderar sidan för evigt. Men låt oss hoppas att det inte går så. Om det mot förmodan skulle ske kommer det inte bli svårt att intala sig själv att livet går vidare. För en stund sen råkade jag på mina egna ord från 2007. Det kändes som att jag tog del av en text från ett parallellt universum och allting kändes obeständigt.

Min morfar och jag

Morfar var lätt irriterad över att Liza Marklund inte ställde upp i Debatt. Hon borde absolut varit där för att förklara sig, svara på frågor. Göra rätt för sig. Min morfar är en gammal söt man. Kanske borde han slippa bli ifrågasatt. Det tänker jag ibland men har fruktansvärt svårt att låta bli att säga min åsikt i frågan. Det jobbiga är bara att jag så ofta tycker precis tvärt emot.

Den här gången satt vi i en bil. Jag hade druckit läsk hela kvällen ur ett kalleankaglas så att mormor, morfar och mamma kunde dricka vin på sextioårskalaset. På hemvägen skulle vi göra en nattlig biltur och ta en genväg via stadsdelar som jag inte visste att fanns. Morfar satt bredvid mig och framförde sin åsikt om Marklund och Debatt. Debatt råkar vara bland de mest onödiga programmen på svt för tillfället. Det är en oordning där som inte passar sig när viktiga frågor ska diskuteras. Ingen får tala till punkt, folk tycker dumma saker, ingen lyssnar på de smarta, Josefsson kan inte hålla sig utan måsta alltid höra de värsta exemplen. Vad är det värsta du har sett hittills, hojtar han mitt i alltihopa.

Jag har ganska starka och klara åsikter om debattprogrammet. Det är inte ett intellektuellt sätt att diskutera på. Jag bestämde mig för att berätta detta för min morfar. Han blev väldigt förvånad.

- Nemen, det förvånar mig Anna att du säger så. Ni studenter som alltid pratar i munnen. Nemen man förstår ju ingenting när studenter pratar. Ni låter aldrig den andra prata till slut och det blir bara oväsen.

Vah?! Vad snackar han om nu. Jag försökte samla mig.

- Studenter? När ser man bara studenter på tv som pratar. Jag fattar inte vi
- Nej man förstår ingenting av vad ni pratar ni bara pratar och ingen hör ju på. Nej! NU ska du byta fil här. Ja, så ja. Ni pratar bara i munnen på varandra. Ingen får en syl i vädret.
- Men när hör du stu
- Ja, inte förstår man vad ni pratar om.
- Vah?! Alltså när ser du studenter på tv som
- Ja, det blir ett sånt liv. Och
- Men alltså när är det bara studenter på tv som pratar med varandra. Jag fattar
- Ja, men nog ser man ju HÄR ska du in åt vänster nu ja, preciss, och sen till hööger här. Känner du igen dig här nu då?

Det började med att jag ifrågasatte Debatt och sen ville morfar påstå att jag som student borde tycka att det är ett bra program eftersom alla studenter pratar i munnen på varandra.

- Ja, men hur gör du då då när du sitter med studenter som pratar i munnen på varandra?
- Än så länge har jag nog inte träffat en enda lärare i skolan som varit fantastiskt bra på att hålla i ett seminarium. På ett sätt så att alla som säger något får följdfrågor och får utveckla. I stället får vissa dessa följdfrågor och får chansen att utveckla sitt resonemang. Och när det blir rörigt kan lärare ta fasta på det en student sagt i stället för att ta fasta på alla olika åsikter i frågan som kommit upp. Det blir en ojämn fördelning av ordet. Har jag inte
- NU nej det är du som får köra här.

Ännu en mystisk rondell dyker upp i Västerås. Jag trodde att en bil var på väg in i oss i 80 kilometer i timmen. Märkligt att inte bromsa lite tidigare. Det kan vara schysst mot andra trafikanter. Sen hamnade vi in på mörkare vägar och jag tänkte att nu får ridån gå ner. Vi hade båda sagt vårt. Än en gång hade vi gått igenom en livlig diskussion, min morfar och jag.

Lugnt

Jag sitter här hemma och njuter av att vara inte vara viktig. Ett välskrivet examensarbete fick mig att inse att det inte finns någon som helst orsak att stressa runt längre. Utan dåligt samvete ligger jag med laptopen i famnen och läser Papper i en timme. Kramar min katt i en timme. Dricker kaffe i en timme. Typ nu kanske jag klär på mig för att ta mig ut i solen. Vandra upp för Odengatan och sätta mig på det där flashiga cafét med studentrabatter.

Suck

Tittar på partiledardebatten. När Ohly pratar om rättvisa och ifrågasätter en politik som gör livet lättare för rika och svårare för de svaga, då sitter Björklund i bakgrunden och tuggar tuggummi och småpratar med ett ständigt flin. Vad gör han där? Vem vill se honom där?! Jag fattar inte.