I somras satt jag på balkongen och lyssnade på Nationalteatern och väntade på att limbon jag befann mig i skulle ta slut. Jag ville gå in i nästa fas och kände ett behov av att fylla en funktion. Tillföra världen någonting. Dessutom befann jag mig på ett stormigt hav och ville ro iland och stå på fast mark.
Nu sitter jag här och utvärderar min situation. Kan konstatera att jag slapp bli arbetslös akademiker. I stället drunknar i jobb men har så roligt att jag glömmer bort att jag faktiskt får betalat. Efter sex års studier är man inte van vid att mycket arbete ger pengar och känner sig lite lätt bortskämd när de kommer in på kontot.
Det stormande havet lugnade sig och jag steg i land. Trodde jag. Det kan ha varit så att jag hela tiden suttit kvar i den där båten och helt enkelt inte upptäckt svallvågorna bara.
Don't stop me now - Queen
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment