Arma mardröm

Tänk dig att du blir bortförd mot din vilja och kommer tillbaka till verkligheten sju år senare. Detta låg jag och funderade på mitt i natten efter att jag vaknat upp efter den skummaste av drömmar. Jag befann mig på en av de stora båtarna på Östersjön tillsammans med blandade vänner och min pojkvän. Precis när jag börjar ana oråd, att någonting illa är på gång, måste han gå på toaletten. Han försvinner i väg och jag sitter på ett räcke och ser hur hela båten skakar. Förstår inte riktigt varför men i nästa stund är jag och en vän på väg i en raket. Vi håller krampaktigt fast oss för att hållas kvar på den lilla raketen. Sen vet jag inte riktigt vad som sker men nästa viktiga skede är att jag är tillbaka på båten. Har en obehaglig känsla i mig och förstår att det gått mer än en vecka sen den där märkliga båtolyckan och raketfärden. Till slut tar jag mod till mig och frågar hur länge vi varit bort från jorden, typ. Min vän svarar att det gått sju år sen den där gången på båten! Jag paniksvettas och konstaterar att jag för fan fyllt trettio och att min pojkvän antagligen har planerat framtiden med någon annan eftersom jag inte synts till på sju jävla år. Hittar min familj och frågar vad som hänt sen sist. Pappa konstaterar att det hänt massor och att de t.ex har en ny bil. Vi hoppar in i den nya bilen. Den obehagliga känslan är olidlig och jag tar upp mobilen för att ringa min pojkvän. Sen vaknar jag. Ångest. Som tur är ligger min katt i fotändan och kan trösta mig. Jag inser att sju år inte har gått. Jag är fortfarande bara tjugofem och i tryggt förvar.

Jag är skakis fortfarande. Har en obehaglig känsla i mig.

Förövrigt snöar det horisontellt ute, jag lyssnar på gammal julmusik och tittar på mitt julpynt. Ska absolut inte sitta på julafton och vara chockad över att julen är kommen. Nej här ska det väntas. Adventsstakens första ljus får inte tändas på flera dagar än.

nat king cole - the christmas song