Årets första lunch utomhus åt jag idag på en bänk i Tanto. Det var blåsigt och mina spenatblad flög från gaffeln. Men det var varmt i solen och roligt att tänka på den utspårade skolavslutningsfesten som ägde rum där förra året i juni. Än är det ett tag kvar innan det är dags för någont liknande i den parken igen och bara några slitna gubbar med billig öl höll igång festen där idag. De fick mig att tänka på dokumentärtrilogin om Kenta och Stoffe från 1968. Eller egentligen mest den andra delen från 1978. Hela deras gäng är så trasigt då att jag får ont i själen när jag tänker på det. Den som inte sett trilogin ska inte vänta länge på att se den. Otroligt nära skildring av goda människor som vill rätt men inte förmår att nå dit, om heroinmissbruk på smutsiga stockholmstoaletter, om prostitution på Malmskillnadsgatan.
För övrigt ser mitt hår ut som Kentas varje morgon när jag vaknar.
Var är alla polarna - Kenta och Eva Blondin
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
2 comments:
Har precis bett min kompis Jenny förra veckoslutet att få låna triologin. Kanske det blir att ta med också den till Lappland...Här snöade det slask i ansiktet på mig när jag gick hem för en stund sen. Seriöst trött på depressionsväder.
Våren börjar synas till här så den kommer säkert till dig snart också. Men om du åker ännu mer norrut så får du skylla dig sjölver om du int får si av den. Jag kommer till Finland på torsdag så då ska jag ringa dig. Kramar
Post a Comment