Det mesta är gott med att stå med en fot i ett land och med en annan i ett andra land men separationsångesten, den, den står för det onda. Det gör ont att lämna Stockholm och efter några sommarveckor i Ekenäs bland vänner och familj gör det lika ont att åka härifrån. Båtresan är ett slags limboläge då känslorna svallar med havet. Jag vet varken ut eller in. Väl på land faller det mesta på plats igen. Så även denna gång. Att det blir så måste jag lita på.
Nu blir det en sista måltid.
Det enda som fattas i det här inlägget är följande. Jag omfamnar separationsångesten och accepterar den. Mindfulnessandan.
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment