Ett tal

Varken Fredrik eller Mona är särskilt roliga att lyssna på. Deras sätt att svara på den andres kritik är ofta ett "men du då, men du då" som om de vore syskon. Hemma sitter man och förundras över makthavarnas argument och förvånas lite över deras enkelhet. Varför pratas det om att politik är svårt? Jag trodde också på den myten tills jag själv satte mig in i politiken och insåg att allt jag behövde var att läsa innantill, lyssna på debatter och nyheter och ha några att diskutera med. Så har jag kommit fram till var jag står och vad jag tycker.

Och varför pratas det om att politik är tråkigt? Det stämmer inte heller. Jo, långrandiga debatter med pajkastning är det lätt att få nog av. Men inte att fördjupa sig i argumenten och analysera vad som ligger bakom dem. Vilken människosyn som skymtar fram, vilken världsbild som finns mellan raderna. Det är inte tråkigt. Så har jag listat ut var jag står.

Vi fördummar alla och varandra om vi fortsätter spä på idéer om att politik är svårt och tråkigt. Det är näst intill livsfarligt för då går vi kanske och röstar utan att läsa på innan. Och hur röstar vi då? Med känsla istället för intellekt? Mycket tyder på att det är så det har gått till. Det hade aldrig vara så många slipsar i EU-parlamentet om vi hade röstat med huvudet. Då hade fördomar om att slips och kavaj är samma sak som kompetens och kunnande styrt vårt val.

Rösta gärna på en slips men gör först ett tankeexperiment. Gör ditt bästa för att tänka bort slipsen, de grå håren, de 185 centimetrarna och den mörka stämman. Läs hans budskap och argument för vad de faktiskt är. Analysera vad som står står bakom dem.

Fredrik går långt med sin stämma, sin längd, sin slips, sin flint. Vi måste börja tänka bort allt det och i stället lyssna på vad han verkligen säger. Hade han varit där utan sina attribut?