Nu börjar jag bli den där säcken potatis som jag planerade att bli efter att sista uppsatsen var inlämnad. Tre veckor av sommaren hann gå innan jag fick ro i själen. Döden kom ju och sa hej. Aldrig är det ett populärt möte.
Men nu har alltså ron kommit till mitt liv. I dag klädde jag inte på mig förrän fem på eftermiddagen. Slukade Tusen strålande solar hemma i sängen och lät solen få gassa i fred utomhus. Sedan cyklade jag mellan stadsdelarna i kvällsvärmen. Stockholm och jag är fortfarande kära i varandra. Jag behöver inte åka någonstans. Men i morgon bär det av med min katt till Skultuna. Ska umgås med min fina mormor. Prata och prata och prata. Som vi alltid gör.
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
1 comment:
Det är bra Anna, en säck potatis är bra! =)När kommer du tillbaka? Kanske hinner ses en sväng innan jag åker nästa onsdag..? Kraaam
Post a Comment