Med ledighet kommer grubbel. I alla fall för mig. Vart är jag på väg? Vad vill jag göra? Vad vill jag inte göra? Jag slår knut på hjärnan och måste intala mig att nu är det tålamod som gäller. Bara låta det vara. Se vad som händer. Karin och jag konstaterade igår att vi slutat drömma. Eller vi tror att vi drömmer men i själva verket är det otroligt verklighetsförankrade projekt vi funderar på. Men när man levde sweet sixteen behövde man inte fundera på ekonomin. Man visste ju knappt vad saker kostade. Hade någon frågat mig då vad en vettig hyra för en lägenhet är eller vad en ost kostar hade jag med stor säkert svarat fel.
Och så alla dessa idéer som vi har om hur vi ska leva och allt detta vaktande på varandra, att vi följer normerna. Få människor vaktar med flit men vi blir som väktare då vi med ögonbrynen uppe i hårfästet säger jahaaa på det där tråkiga viset, inte det nyfikna och intresserade. Den där ängsligheten. Vi är som apor i bur, fast utan bur och ja, vi är inga apor heller.
Mest vaktar vi kanske på oss själva. Det blir som i Alabama på femtiotalet. Det fanns svarta som gick självmant längst bak i bussen för att de tyckte att det var helt rätt och riktigt att de inte fick sitta var som helst. Sen kom Rosa Parks! Vilken förebild. Men hon gjorde ju det enda rätta. Det där är ett praktexempel på att det oftast är fel personer som styr. Rosa Parks gjorde det självklara och för det blev hon en förebild. Det är knas! Hon borde ju styrt från början och inte behövt styra upp ett sjukt system. När ska de smarta och schysta typerna få övertaget i världen? Det undrar jag.
Min mamma brukar citera någon gubbe som sagt att de smarta förstår att de inte förstår och är därför tysta medan de dumma inte förstår och därför uttalar sig. Därför styr de världen kan man tänka sig. Kanske var det Oscar Wilde som sa det. Han sa i alla fall enligt Wiki det här: "De flesta människor är andra människor. Deras tankar är någon annans åsikter, deras liv en efterapning, deras passioner ett citat."
Leg 7 - Tough Alliance
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
1 comment:
Bertrand Russell sa ungefär " felet här i världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så tvivlande". Det stämmer faktiskt allt för ofta och det är synd att de kloka inte tar ansvar och höjer rösten. Ju mer man vet om en sak ju mer komplicerad förstår man att den är och då blir man förstås lätt osäker men vi kan ju inte låta de dumma (icke pålästa och icke analyserande) styra världen. /mamma Diana
Post a Comment