Rörande revolution och film

Det går inte att föreställa sig vilken energi det måste gå åt för de människor som försöker slå sig fria i en diktatur. Det är omänskligt, men ändå orkar de och det är oerhört imponerande. Det kanske ligger nära till hands att börja romantisera över den kamp som egyptier för just nu. För det är imponerande och rörande det som händer, den styrka de visar. Men det är inte romantiskt när folk får offra sina liv, när de tvingas kämpa så här för att få frihet. Vad gör vi med konventioner om mänskliga rättigheter? Vad gör vi som åtnjuter frihet och demokratiska rättigheter? Tittar på och tänker på hur bra vi har det?

En av de bästa filmerna jag såg förra året var en egyptisk film, Scheherazade, tell me a story. Jag lämnade biosalongen med så många tankar och starka känslor. Filmen börjar i en lyxig lägenhet i Kairo där inredningen skriker wannabe America och det är nästan så att man vill bosätta sig med det snygga paret där. Men när huvudpersonen Hebba börjar sända sin teveshow, som hon uppmanats av både staten och sin kille att ligga lågt med, den vår inte vara politisk, så börjar det hända saker. Det personliga är politiskt visar det sig. Igen. Se den.

I Wanna Know What Love Is - Leela James