Försvunna elevtexter

Då jag kom till jobbet klockan åtta i morse hade jag aldrig trott att jag drygt tio timmar senare skulle sätta mig på tunnelbanan och konstatera att mitt jobb är kul och att jag är bra på det. Morgonen började nämligen med att några viktiga elevtexter som jag skulle ta med mig till lektionen 8.15 var spårlöst borta. Först letade jag systematiskt och lugnt, men efterhand som klockan tickade blev mitt letande mer och mer oorganiserat. Papper slängdes hit och dit, böcker knuffades ogenomtänkt undan. Jag bufflade mig fram på hyllorna och skrivbordet. Utan resultat. I huvudet ekade min egen röst från gårdagens lektionen med klassen. "Den som misstänker att den kommer glömma att ta med texten till i morgon kan lämna den till mig"

Paniken låg och lurade bakom hörnet. Den arma plastfickan med texter vägrade dyka upp. Klockan slog kvart över åtta och jag var tvungen att gå och börja lektionen. Med den mest väna röst jag kan åstadkomma i mitt inre talade jag snällt till mig själv men äntrade ändå korridoren med en suck som eleverna hörde. De tittade förvånat på mig och ärligt fick jag erkänna hur det låg till. Men de var så rörande snälla och kom med förslag på hur situationen kunde lösas utan texterna. "Vi har ju dem på nätet", se de. "Jo, men där har ni ju inte min respons som ni behöver nu när ni ska skriva den slutgiltiga versionen", svarade jag.

Lite lugnare i sinnet återvände jag efter en stund till mitt arbetsrum. Drog efter andan ordentligt och tänkte. Tänkte liksom utan att riktigt tänka, som när man känner efter på djupet. Sedan öppnade jag en pärm som stod i min hylla och där låg plastfickan. Halleluja. Mycket lättad återvände jag till klassrummet och lämnade tillbaka texterna. "Det där kan hända alla", sa en elev.

Purrfect - Funki Porcini