Låt dig inte förstummas

Sedan EU-valet i juni har jag grubblat över hur diskussionerna i Finland egentligen går. Jag var självfallet inte nöjd med hur man röstade i Sverige eftersom det jag ville se i parlamentet inte kom dit. Den besvikelsen kom jag dock över fort då jag såg valresultatet i Finland. Sannfinländarna, vars ambition är att sopa finska mattan rent från svenskan och stoppa den redan obefintliga invandringen till Finland, fick fruktansvärt mycket röster. Tio procent av finländarna gav dem sitt förtroende. Deras första kandidat toppar valreslutatlistorna runt om i hela landet. I Nyland finns han på första plats. Vi får kallt inse att vi finlandssvenskar omges av människor som helst ser att vi styr kosan och drar.

Dagen efter valet fick Karin ett långt argt mejl från mig där jag skrev av mig mina ilskor och nästan krävde henne på ett svar om vad fasen som försiggår där på andra sidan Östersjön. Pratar man med varandra där? Vad säger man till varandra? Grubblandet över detta ledde till insikten om att jag själv ofta blir förstummad då någon avslöjar sina fördomsfulla åsikter. Ni vet, invandrare som tar våra skattepengar, som bara kommer hit för ta av våra tillgångar utan att ge någonting tillbaka. Ja, jag blir mållös och backar, tänker att nej den där vill jag helst dra mig undan ifrån. Allt för ofta låter jag mig själv bli alldeles tyst av undran och obehag. Det ska bli ett slut på sådant. Det blev kontentan av grubblerierna.

Nu när jag tillbringat några dagar här i Finland har jag läst insändarna i Husis och en av dem gav mig kanske en förklaring till valresultatet. Päivi Räsänen, riskdagsledamot och ordförande för kristdemokraterna, inleder sin insändare med att citera Hannu Koskinen, ordförande för religionslärarna i Finland, som har sagt att "en gemensam undervisning i religionskunskap för alla elever kan jämföras med språkundervisning där man undervisar barn i alla språk samtidigt". Med det dumma citatet fortsätter Räsänen sedan att hävda att gemensam undervisning är att förstöra religionsundervisningen. Det är hennes poäng. Barn behöver få lära sig om den "egna religionen" och de kristna värdena är "tydligt och klart angivna", skriver hon. Hon för fram en viktig poäng när hon skriver att "värden bara är tomma ord och svåra att omsätta i praktiken om man inte kan precisera vad de betyder" och menar att värden inte bara går att prata om utan att barnen också ska få uppleva att omgivningen genomsyras av dem i praktiken. Men Räsänen trampar så snett att det inte spelar någon roll att hon kommer med en smart tanke. Om den värdegrund som sipprar fram mellan Räsänens rader delas av många här i Finland har valreslutat i juni fått sin förklaring. Vill man inte att skolan ska vara en mötesplats för människor med olika bakgrunder, där möjlighet till samtal mellan elever med olika världsbild kan leda till intresse för hur andra tänker, då vill man knappast heller att någon annan plats i landet ska vara det. Sannfinländarna arbetar utifrån den förlegade idén om att ett land är ett språk och ett folk. Det tycks också Räsänens tycka. När en grupp människor finns på samma ställe ska de dela samma åsikter, samma världsbild och samma trosuppfattning. Helst då den kristna eftersom den står för så tydliga och bra värden.

Det Räsänen och Koskinen menar att förstör undervisningen är det som jag menar att ger den ett lyft. Min uppgift som religionslärare är främst att vara en kompetent samtalsledare som kan väcka lusten hos elever att berätta om sin egen världsbild och vilja att lyssna och ställa frågor om deras kompisars sett att se på världen, samhället, livet och döden. Få dem, och mig själv, att våga inse olikheterna men också förmågan att se likheterna. Mångfalden av bakgrunder, personligheter, intressen och kunskaper lyfter diskussionerna och lärandet. Aldrig skulle jag ställa upp på att hålla undervisningen där eleverna har delats upp i grupper efter deras religiösa tillhörighet.

Både Räsänen och Koskinen måste ha hiskeligt ont i sina vrickade fötter. Hoppas, hoppas att alla inser att de inte är rätt människor på rätt plats och att de väljs bort nästa gång folket har chansen. Gör om, gör rätt.