Det är det svårt att bedriva skola och undervisning. Särskilt när det tycks så mycket från alla håll och kanter. Det råder aldrig konsensus om vad kunskap är, vilken kunskap som är viktig, hur den ska växa fram, hur den ska behandlas, hur den ska bedömas och vilket jäkla betygssystem vi ska tillämpa. Och sedan ska ju verksamheten helst inte kosta några pengar. Det finns för många olösta konflikter som gäller alltifrån arbetstid, arbetsuppgifter och löner till kunskapssyn och skolverksamhet i allmänhet. Medan allt detta pågår försöker elever och lärare febrilt fokusera på det som är viktigt.
En kanslist på en skola sa till mig en gång att hon är förbannad på allt pappersarbete lärare har och att så mycket av vår tid går åt till att vända papper när vår energi och kompetens ska gå till eleverna och undervisningen.
Jag har på känn att de elever som haft mig sedan min debut som gymnasielärare har märkt att min energinivå ligger mycket lägre idag än för ett och ett halv år sedan. Jag äntrade scenen med ett leende och enorm energi. Ett och ett halvt år senare är jag en uppgiven människa som funderar på hur jag ska dra mig ur. Eller snarare hur jag ska kunna jobba heltid med det jag tycker om utan att behöva känna mig jagad.
Idag var det var fullt med folk på de två caféerna i Fredhäll som har helgöppet. Kanske kan jag öppna ett till och hålla studiecirklar. Studiecirklar för ungdomar, för dem vill jag inte gå miste om.
4 comments:
sånt hä gör mej missnöjd:
http://ennyblogg.blogspot.com/2011/01/om-klara-ar-116-cm-och-kalle-ar-116-cm.html?spref=fb
Det är inte lätt nej. Det är helt huvudlöst att försöka klämma in den information eleverna ska hinna ta del av på de futtiga timmar man har till förfogande. Det gäller bara att göra det bästa av det. Vårt samhälle är så prestationsbetonat att det riktigt stinker om det! Varför är det egentligen så viktigt att alltid kunna PRESTERA och vara produktiv till 120%? Genom att förvänta sig att lärarna gör det förmedlas en liknande attityd till eleverna och burnouten kommer tidigare än någonsin.
Som Tapani sa åt Karin: Du behöver bara vara.
Jessika > Tröttsamt men mycket intressant och viktigt.
Matto> Du sätter huvudet på spiken. Det är en utmaning att föregå med gott exempel med de förutsättningar vi har nu. Vi gör lika lite med prestationer som vi gör med en massa pengar den dagen då vi dör. I slutändan är det knappast det vi minns. Det är vänner, familj, relationer och kärlek som är viktigt. Ändå är det så lätt att hamna i ett ekorrhjul av prestationer, stress och kortsiktigt tänkande.
Jessika> Viktigt att uppmärksamma alltså, att det där resonemanget finns. Man tror ju inte att det är sant. Kände mig tvungen att tydliggöra...
Post a Comment