Vardagsengagemanget

Lyckligtvis insjuknade jag i den maxade streptokockern hemma hos mina föräldrar. De tog hand om mig väl och jag hade tid att lyssna på radio. Jag hade också tid att bli missnöjd och att engagera mig. Därav skickade jag ett brev till den finlandssvenska radiokanalen Radio Extrem.  

Hej

Under mina tonår var jag en flitig X3M-lyssnare. Sen flyttade jag till Stockholm och lyssnar numera sällan på er men det händer ibland och tyvärr är det ofta som jag förskräcks och förundras över vad som sägs i era program. Nu har jag varit Finland en vecka och lyssnat på Succémorgon, Jouren och Stiftelsen. Eftersom ni här ovan uttrycker att ni vill veta vad folk tycker ska jag delge mina åsikter och även komma med förbättringsförslag som ni också efterfrågar. Kort sagt anser jag att radion som medium har en enormt viktig uppgift och en enorm makt, men att Radio X3M varken tar uppgift eller makt på allvar. Ni underskattar era lyssnare! Mindre bra kritik projiceras tillbaka på avsändaren (klassisk härskarteknik) och normkritiskt tänkande och djup saknas i radioprogrammens innehåll.

I Stockholm arbetar jag som gymnasielärare. I mitt jobb följer jag styrdokument som bland annat formulerar den värdegrund som skolan står på. De liknar i mångt och mycket den finska skolans värdegrund. Skolan ska genomsyras av demokratiska värden som i praktiken innebär att eleverna ska känna sig sedda och hörda oavsett socioekonomisk bakgrund, kön, sexuell läggning, religion osv. Alla ska få uttrycka sina åsikter, få hjälp med att komma fram till sina åsikter. Eleverna ska bli kritiska, konstruktiva, välformulerade och modiga nog att uttrycka sina åsikter. Allt det här jobbar lärare hårt med i sitt dagliga arbete. Och det är nog därför jag blir förskräckt när jag lyssnar på X3M idag. Ni motarbetar oss lärare! Det kan inte bara vara skolans ansvar att utveckla landets medborgare till kritiska, modiga, engagerade och kreativa individer.

När jag lyssnar på X3M kommer jag att tänka på en skolklass med dåliga lärare. Jargongen i studion känns igen från min egen gymnasietid i Ekenäs. Man ska ha en viss sorts humor och vara snabb i käften för att bli hörd, man ska inte vara konstruktivt kritisk utan i stället vara lite nedlåtande sarkastisk, kritik ska inte bemötas konstruktivt utan med dryga kommentarer. En intressant diskussion är inte värd att leda till djupare dialog och analys utan i stället drar man en läppä och sen raskt vidare till nya dryga skämt. Den som säger att den blir ledsen hånas och får veta att det ju bara var ett skämt och att man är en känslig typ. Här finns bara en sorts humor och den som inte går igång på den göre sig icke besvär.

I Stiftelsen har en mängd exempel på hur dålig kritik projiceras på avsändaren kunnat höras. Där har flera programledare, men särskilt en programledare, VARJE dag kommenterat kritik som man fått med ungefär följande ord ”om ni undrar varför vi inte skämtar här längre så är det för att skämt ju kan vara kränkande. Det är inte okej att skämta om att folk är feta det kan finnas dom som tar illa upp och blir KRÄNKTA…”. Adele är fet, Michel Jackson var ett benrangel osv. På vilket sätt är det där bra radio? Vad har ni för värdegrund? Går den ihop med elaka skämt om människors kroppar? Går den ihop med det här trista sättet att bemöta kritik? Hur ser ni på att den här typen av ”skämt” är en verklighet för många unga i skolan idag och att ni på X3M visar att de är kul och okej?

Och nu till min åsikt om att X3M har ett normativt och ytligt innehåll. Under veckan har självfallet intressant innehåll kommit upp i sändningarna också men lika ofta avbryts detta med en låt, en kommentar eller ett skämt. I Jouren igår berättade den ena programledaren om en incident på en möhippa och hon kom till en intressant poäng om hur samma situation hade sett ut om könsrollerna hade varit omvända. Ah! Äntligen något vettigt på kommande, tänkte jag. Men nej, strax efter sa den andra programledaren något om ”attackfeminism” (kul ord som jag aldrig hört förr dock), en kort dialog utspelade sig och sen kom en låt. Det blev pannkaka av alltihopa. Har ni inga ambitioner om att fördjupa innehållet mer än så här? Om inte, varför? Vill ni inte erbjuda era lyssnare intellektuella utmaningar och fler perspektiv?

Den stereotypa synen på kön är påtaglig. Av Succémorgon fick jag i fredags lära mig att tjejer inte är något vidare på tevespel och att den kille som förlorar mot en tjej ska vara beredd på att hånas. ”Det är du som får stryk av din brud i Mario Kart”, sa en programledare med hånet och skrattet i halsen till sin kollega. Det kan tyckas vara småpotatis men många bäckar små. Det spelar faktiskt roll. Har ni något intresse av att använda er makt att förändra samhället? Det är ett faktum att män såväl som kvinnor förlorar på ett icke-jämställt samhälle.

Vi lärare har makt att förändra och vi har styrdokument som visar hur vi gemensamt ska jobba. Det är inget enkelt jobb. Skolan kan göra mycket men inte allt. När barnen och ungdomarna lämnar oss möter många av dem er. Hur tänker ni kring det? Vad vill ni göra av den möjligheten och makten?
Könsmaktsordningen är ett bland många problem vi har i samhället och världen. Jag menar inte att ni ska ha dödsseriösa samtal i allvarlig ton kring detta konstant i etern. Det handlar om att arbetet genomsyras av en medvetenhet som gör att man åtminstone är uppmärksam på att inte förstärka fördomar och vidmakthålla allvarliga problem.

Då är vi framme vid förslagen till förbättringar. Börja ta kritik på ett konstruktivt och nyfiket vis. Bemöt den schyst och sakligt. Visa avsändare, era lyssnare, respekt! Bredda er. Det finns olika sorters perspektiv, olika sorters humor. Släpp ensidigheten och ta fasta på mångfalden. Detta känns självklart men tål att sägas igen. Kanske skulle ni kunna samarbeta med skolor? Elever brukar älska att göra radioreportage. Bara de lär sig grunderna i tekniken och journalistiken kan de göra reportage om allt möjligt runt om Svensk-Finland. Tänk att få höra grävande, kritiska reportage av skolelever med glimten i ögat. Det skulle kunna vara ämnesövergripande projekt mellan alla möjliga skolämnen. Det skulle vara ett lyft för skolan, samhället, ungdomarna, X3M och finlandssvensk kultur. Kanske kan ni samarbeta med De Ungas Akademi också? Både skola och ideella föreningar är vana att jobba med liten ekonomi, som jag vet att även ni är tvungna att göra.

Läs fler böcker. Bygg era resonemang på något annat än er själva och någon enstaka rad i en tidning. Tänk en bokcirkel där även lyssnarna kan få delta i samtalet. Det finns en massa bokmalar i Svensk-Finland.

I mitt lärarjobb utvecklar jag elevernas kritiska tänkande. Det är förstås en utmaning för mig. Ju mer kritiska de blir desto mer uppmärksamma blir de på hur jag använder min maktposition och hur väl jag gör mitt arbete. Visst kan jag tänka ibland att nog hade det varit lättare om de inte varit så skärpta men 99% av min tid är det just deras skärpa och mod som gör mitt jobb så roligt och utvecklande.


Mvh
Anna


Här nedan finns svaret från en av procucenterna. Han kunde inte varit sakligare men han kunde varit mer engagerad.

Hej Anna!

Tack för din respons på våra program på X3M!

Vår mening är naturligtvis inte att kränka någon, eller få någon att känna sig dålig. Det vi däremot ska syssla med är underhållning och humor, vilket alltid är en svår gren. Vad uppfattas av lyssnaren som ironi och skämt, vad uppfattas som plumpt och elakt? Det här är frågor som vi jobbar med hela tiden och vi slipar dagligen på vårt tilltal i studion. I det här arbetet är feedbacken vi får av lyssnarna mycket viktig.

Jag är tacksam över att du hjälper oss i vårt arbete i och med ditt sakliga och konstruktiva mail!

Hälsningar,
XX



Glory To The World - El Perro Del Mar