Det onda och det goda

Det finns en del att säga men tror att jag i första hand måste läsa de sista sidorna i Ludvig Igras Den tunnan hinnan mellan omsorg och grymhet. 

"Jag är inte ensam om farhågan att vi åter är på väg in i en mycket konfliktfylld historisk epok, som bara är i sina trevande förstadier och som vi måste göra allt för att söka förhindra eller, om det inte är möjligt, mildra verkningarna av."

I mitt stilla sinne har jag försökt tänka att vi har det våldsamma bakom oss och att det inte blir värre än vad det redan är och har varit. Det är mina förfäder, som min farfar och min mammas farmor, som upplevt krig och elände har jag intalat mig. Det stannar vid dem. Jag kan inte finna mig i tanken att det kan vara jag själv som får uppleva en sådan verklighet som de upplevde. Det går inte. Men det känns själviskt. Varför ska jag slippa lida när så många andra inte kommer undan?

Igra kommer med ett bra besked och ett dåligt skulle man kunna säga. Det ena är att människan är god, vi har förmågan att vara goda, vi kan välja godheten. Men han skriver också att vem som helst av oss kan ta till grymheten och bli onda. Det onda och det goda inom oss kommer från samma plats i själen, hävdar Igra, och det är bara en tunn hinna som skiljer dessa sidor åt. Och det onda triggas inte igång av grupptryck. Igra ger psykoanalytiska förklaringar och gräver i de djupaste vrår inom oss när han söker svar på sina frågor om ondskan. Han kommer med många poänger och påståenden och han lyckas underbygga dem så att de framstår som rimliga.

25 Thousand Mile - Goldmund