En nedvärderande tes

Det är intressant men mest trist att det oftast är nedåt i hierarkin som man pekar med sitt långfinger i skoldebatten. Om det inte är fel på lärarna, då är det fel på eleverna. Om det inte är fel på någon av dessa två grupper ja men då måste det väl vara föräldrarna? Ett tydligt uttryck för detta är Thomas Friedmans kolumn i Dagens Nyheter idag, ännu ej publicerad på hemsidan men jag ska citera honom, mina vänner. I förbifarten skriver han "vi behöver utbilda och belöna fler sådana lärare" och syftar då på skickliga lärare. Han är inne på att det är skickliga lärare som gör skillnad. Just den där biten hade han kunnat fördjupa sig mycket i. Exempelvis frågan om hur man utbildar skickliga lärare eller vilka förutsättningar lärare behöver för att skickligheten ska komma till sin rätt. Och svaret på de frågorna får vi enbart genom att titta uppåt i skolans strukturer och hierarkier. INTE nedåt.

Men Friedman stannar alltså inte till vid det här med lärarlöner och lärarutbildning för att sedan gräva vidare i skolpolitik och skolledning. Nej, hans tes är att "vi behöver bättre föräldrar". Först tänkte jag att jag inte orkar läsa skiten. Det är morgon, jag ska dricka mitt kaffe och äta det där goda knäckebrödet från Dalarna. I lugn och ro. Tesen är korkad för att komma så långt som från USA ända till mitt kök i Fredhäll.  Men med min bokstavskombo i bakhuvudet gav jag herr Friedman en chans och läste vidare från förbifarten och framåt. Ganska snart nämns PISA-undersökningen. Och då vill jag ställa en fråga. När ska vi införa fler internationella tester än det där ENA testet som mäter fakta, läsförståelse och matematikkunskaper. Ett viktigt test må hända, men vi kan inte fortsätta luta oss mot ett enda test. Det finns mer än fakta och förståelse. Vad hände med färdigheter och förmågor? F:en som sammanfattar kunskapens fyra former. Det är den kunskapssyn som genomsyrar åtminstone den svenska läroplanen och  även den finska tror jag.

Har inte haft tid att analysera PISA på djupet men hittills har jag dragit slutsatsen att det är ett viktigt test men också att det är farligt att stirra sig blind på resultatet av testet eftersom det INTE säger ALLT. Ändå hänvisar många till testet i skoldebatter och i diskussioner som börjar med att jag får höra "jahaa har du gått i finska skolan men den är ju såååå bra, vi har mycket att lära oss av den här i Sverige". Nu vill inte jag snacka skit om Finland när jag är i Sverige eftersom jag vill att fler ska åka till mitt andra hemland och upptäcka det. Allt för få har varit där. Därför snackar jag inte skit utan säger helt enkelt som det är. Skolan i Finland är inte fantastisk. Däremot bär man runt på den bilden och det gör att den granskas för lite, diskuteras för lite och utvecklas för lite. Det senaste året har dock något hänt! Samtalet om skolans brister börjar faktiskt komma igång. 

Det som gör mig ledsen är att det även i den diskussionen i Svensk-Finland direkt hördes röster om att det är fel personer som blir lärare och att det är eleverna som är problemet på många skolor. Här hade jag tänkt citera personen som Hbl i våras kallade för Pedagogiska fakultetens "grand old lady"men artikeln verkar vara borttagen. Hennes uttalande var upprörande. Hon menade bland annat att lärarna behöver tillbaka till katedern och undervisa. Hur en veteran inom pedagogik uttrycker sig är en fråga jag helst skulle slippa ställa men så sa hon faktiskt. 

Men åter till Friedmans tes. Visst är det så att det är positivt för lärandet när föräldrar engagerar sig i barnens skolgång men det finns ingen poäng med nedvärderande teser om föräldrar i den här debatten. Det får vara nog med sådana nu. 

Northern Sky - Nick Drake