På torsdag ska jag lämna min egen lektion och dra till Krakow tänkte jag. En kollega statusuppdaterar om att hon packar väskan. Jag uppmuntrar till att vänta med packningen.
oj du har kommit så långt alltså. jag tänker att jag hittar väl en väska i garderoben när andan faller på och sen kastar jag i det som ligger överst i byrålådorna och närmast till hands i garderoben. sen när väskan är full, ja då är den full. då stänger man den och hoppas att allt känns bra när man öppnar den igen.
Senare skriver jag lite om vanliga bieffekter som ångesten som ofta kommer innan man kommit fram till själva resmålet. Men oftast finns allt med och man kan vara glad resten av resan. En gång packade jag mycket noggrant och i god tid och jag har aldrig varit så missnöjd med packningen som den gången.
Kollegan verkar inte nappa på min idé att vänta med att fylla väskan.
Tomorrow - The Concretes
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment