Att diskutera schysta kyssar och kärlek med trettiotvå sextonåringar, det är en utmaning det. Kul men energikrävande.
Lärarstudenten jag handleder bad själv om att få hålla nästa lektion. Jag säger bara "lycka till". Det här är naturelever som säger att kärlek är kemiska reaktioner och som chockeras över kvinnor som säger att det bästa de gjort är att inte skaffa barn. "Hur gammal var hon?" Svar: kanske 50. Reaktion: "Vaaah?! Hon kunde säkert inte få barn ens, därför säger hon så" Alla säger inte så förstås, men många av dem.
Och nu har jag satt ett gäng texter i händerna på dem som handlar om kärlek som sociala konstruktioner, om stereotypa könsroller, om relationsanarkister och om en kvinna som tycker att hon lever bäst själv. Här vankas provocerade och debattsugna tonåringar.
Hur jag ska klara av sitta tyst och observera detta samtal förstår jag för mitt liv inte.
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
3 comments:
Oj jäklar! Du kommer att få bita dig själv i kinden för att kunna hålla käften :)
Kinderna kommer blöööda.
Du måste kunna sätta dig in i en sextonårings huvud!!
Post a Comment