Han var det

Varför min läkare är bäst? Jo, såhär.

Jag hade haft en märklig känsla i magen, en fysisk, som att något överflödigt fanns där inne. Det var ingenting fick jag veta av läkare jag träffade. Ingenting. Så vad är det då, undrade jag. Vet inte, ibland känns det bara, svarade läkare. Ända tills. Ända tills jag träffade den där superläkaren sommaren 2009. "Det enda jag hittar är spända muskler. Är din pojkvän bra?", frågade han. "Ja", sa jag, "han är bra". Punkt. Men jag undrar hur mitt ansikte såg ut när jag sa det. När jag kom ut från läkaren föll jag ihop i gråt och tänkte nej, han är fan inte bra. Jag tog upp mobilen och ringde honom. "Läkaren frågade om du var bra, jag sa ja, men nu vet jag att jag svarade fel, du är ju inte bra!" Han blev arg och ledsen, såklart. Vem vill höra sånt? Men han var inte bra. Det var han som inte var bra.

Det var han som fick ångest av mina vänner. Det var han som fick ångest av att jag hade bilder på mina vänner framme. Det var han som pratade med mig som om jag varit otrogen. Det var han som inte gjorde slut med sin tjej före han frågade om jag ville vara med honom. Det var han som jag blev kär i. Det var han som jag blev kär i och i efterhand fattar jag inte hur. Det var han som framstod som den mest ödmjuka och finaste första gången jag träffade honom. Det var han som var fin i två veckor. Det var han som var feminist. Det var han som brydde sig om vilka jag legat med mer än vad någon annan på denna jord brytt som om det innan. Det var han som fick mig att efter månader av tjat berätta exakt med vem jag legat med. Det var han som blev svart i ögonen och fick något sjukt i blicken. Det var han som blev sårad när jag glömde tacka högt och ljudligt för maten. Det var han som ansåg att jag köpte fel mat hem. Det var han som sa att jag inte gjorde tillräckligt, städade inte, lagade inte mat. Det var han som sa att jag var otacksam. Det var han som sa att jag inte var kärleksfull. Det var han som undrade vem Ali var när jag vaknade en morgon, jag sa att det vet inte jag. Det var han som sa du pratade om en Ali i sömnen, säg vem det är för jag vet att du vet vem det är. Det var han som inte fattade att han var helt jävla dum i huvudet och inte kunde släppa Ali och inte fattade vad prata i sömnen är. Det var han som blev misstänksam om jag inte svarade på ett sms fast han visste att jag jobbade. Det var han som fastslog att ett engångsligg aldrig är okej, för det har aldrig han gjort men det hade säkert jag och det var dåligt, illa, fel, förbjudet, äckligt, sjukt. Det var han som bestämde att ex fick man inte ha kontakt med, för det är fel och konstigt. Det var han som skaffade tjej och försökte få kontakt med mig. Det var han som försökte få sin tvetydiga person att gå ihop. Det var han som läste Mendel-Enk och med jämna mellanrum högt utropade att han kände igen sig som fan i det han skriver. Det var han som blev ledsen och kränkt om jag hade roligt på egen hand eller skrattade utan att han fattade varför. Det var han som fick ont i magen för att jag hade festat till klockan sju på morgonen i Helsingfors en gång året innan han ens kände mig. Det var han som sa men jag blir ju orolig för dig om du är uppe så sent och dricker, det skulle jag aldrig vara, det är ingen, det är något konstigt med det, att du gjorde så, det får jag ångest av. Det var han som då fick något sjukt i blicken och inte längre gick att resonera med. Det var han som fick ett ögonblick av intellekt, insåg något och gick till någon mansjour för att prata. Det var han som ansåg att jag låg med fel kille 2006. Det var han som ansåg att det var så fel att det kanske inte gick att förlåta för den där killen hade han ju haft en beef med i gymnasiet. Det var han.

Han var det.

Caught In A Verse - Andre Nickatina